Tagg: Zogcza Ivanka

Räven kom förbi…

naturea_logo

Under vår influensaperiod har det inte hänt särskillt mycket. Hela livet tog liksom en automatisk paus. Det mest händelserika som har hänt är att räven kom förbi. Det var en morgon när vi satt och åt frukost så såg jag en räv som kom smygandes ute på fältet och Martin var snabb nog att bekräfta att det var en räv och efter en stund såg vi till och med två. Båda sprang på fältet utanför hagen.

DSC_6086

Ivanka hade fått span på räven och skällde mer än vanligt. Hon patrullerade runt i stora hundgården och hoppade upp på hundkojans tak för bättre utsikt och höll koll på räven. Ivanka hade sällskap av Piansa på andra sidan staketet som också hade uppmärksammat räven. Det var underbart att se att den naturliga vakten finns i Piansa. Hon hade full koll på att det var något där ut som inte skulle komma för nära. Hon vaktade tillsammans med Ivanka och såg till att rävarna höll sig på avstånd.

Man kan ju undra vad herrarna Vostok och Hicko pysslade med. Under en kort stund borjade Hicko vakta och patrullera av områden men intresset slutade ganska omgående.

DSC_2809

Vostok låg och sov inne i sin hundkoja och lade inte ens märke till räven över huvudtaget. Vår reflektion över deras aggerande har landat lite i att tikarna har en högre energinivå vilket också medför att dom hundarna reagerar snabbare på saker. Både Vostok och Hicko är ju lugnet själva och ingen av dom hetsar upp sig i vakten i onödan.

Men en viss stolthet växer inom en att se Piansa reagera på räven. Nu har hon bevisat att hon är en Pyrenéerhund som har vakten i sig. Piansa är minst och har tre andra som annars sköter den biten åt henne. Men när herrarna ligger på latsidan då rycker hon ut!

DSC_6621

Nu i helgen så har vi varit ute i hagen och spanat efter lite olika saker. Enligt Emil så skulle vi leta efter insekter och musslor. Men mitt i allt så upptäckte vi rävbajs vilket betyder att herr och fru räv har varit inne och besökt vår hage.

DSC_7649

Vi har våra misstankar om att rävparet bor någonstans vid denna buske som står precis utanför vår hage. Vi får väl se om våren bjuder på ett gäng rävungar. Just nu är vi tacksamma för att vi inte har hönsen kvar. Sen och andra sidan så har vi både Ivanka och Piansa som har visat sig vara två perfekta rävväktare.

DSC_7653

Nyårsdagen

naturea_logo

Idag bjuder vi på en uppdatering från vår nyårsafton. Vi hade planerat flera måltider och efter promenaden  i Svaneholmsskogen igårlåg vi redan en måltid back. Men vad gör det, vi hade ju ingen tid att passa. Den efterlängtade lunchen som snarare blev en eftermiddagsmåltid bestod av havskräftor, hummer och västerbottenpaj.

DSC_5885

Emil älskar skaldjur precis som vi och hade längtat efter dessa kräftor och hn blev väldigt imponerad av den stoooooora hummern. Emil gick ”all in” på denna på denna måltid. Finmat i pyjamas! 🙂

Ivanka njöt av att vara inomhus.

DSC_5919

Några timmar senare var det dags för nästa måltid som bestod av oxfile, gruyere/vitlökgratinerade potatisar med gorgonsolasås och en god sallad till det och ett gott rött vin i glaset.  Emil hjälpte till att förbereda hela måltiden. Det tog lite längre tid men det är så underbart när Emil visar ett engagemang att vilja hjälpa till under matlagningen.

DSC_5929

Vårt kök är ganska litet och det blir en aning trångt då vi oftast har kökschefen(Vostok) på plats. Vostok är inte särskilt flyttbar och upplever inte alls att han är ivägen. Han ligger generellt där det är minst passande.

DSC_5917

Emil var upp lite längre än vanligt och kom själv och sa ifrån att nu är jag trött och vill snart gå och nanna. Efter en stunds mys i soffan somnade Emil gott i sin säng och sov igenom hela tolvslaget och vaknade idag runt klockan åtta.

DSC_5937

Vi gav hundarna mat i tid och skiftade hundarna vid 22. Det hade börjat smälla lite men ingen av hundarna reagerade. Vi hade tankar på att ha alla hundarna inne bakom olika stängda dörrar, men vi vet att Ivanka och Vostok blir varma och eventuellt skulle det kunna skapa en stress när det började smälla rejält.

Vi satte vår övervakningskamera i boxen i stallet för att kunna ha koll på dom. Båda charkorna sov igenom hela tolvslaget. Vi kunde höra hur Vostok snarkade. Så underbart skönt att båda var helt oberörda och trygga i sina sängar inne i boxen i stallet. Dessutom är dom så trygga tillsammans.

Piansa fixade denna nyårsafton med bravur, hon tittade ut genom fönstret och beundrade det vackra ljuset från raketerna. Piansa har en högre energinivå än Hicko vilket skulle kunna leda till att hon eventuellt skulle kunna reagera något. Men Piansa bara njöt i soffan tillsammans med oss.

DSC_5949

Hicko var lika lugn som vanligt och njöt av kvällen.

DSC_5951

Dock kom det tre höga smällar, liknande bomber och både Hicko och Piansa öppnade ögonen samtidigt. Vi fanns där och visade att det var lugnt och båda stängde ögonen igen och sov vidare. Hade vi inte funnits där så vet vi inte om det hade gått igång på det höga ljudet och börjat vakta.

Vi är så tacksamma för att alla hundarna fixade denna dag så bra som dom gjorde och vi skulle aldrig vilja byta ut 364 dagar utan hundarna bara för att gå på en nyårsfest. För oss är det viktigt att finnas där för hundarna om de skulle behöva vårt stöd.

Vi såg till att Lurvan var inne hela kvällen och även hon var tillsammans med oss. Lurvan var helt oberörd av raketerna.

DSC_5954

Vi är så nöjda med denna nyårsafton med en härlig hundpromenad, familjemys, matlagning och att vi kunde skåla in det nya året tillsammans och njuta av raketerna genom fönstret medan alla fyra hundarna sov gott igenom tolvslaget.

Vi hade dock önskat en stramare och mer effektiv lag som måste följas. Om vi nu vill fira in det nya året med ett vackert fyrverkeri ska det endast göras mellan 23:45-00,30. Det hade underlättat för så många hundägare att veta exakt när det börjar smälla för att kunna förbereda en trygg miljö för sin hund under den stunden när det smäller som mest, alternativt ta bilen och köra iväg till en lugn plats. Allra bäst hade det dock varit med ett förbud för privatpersoner och att kommunerna tar över ansvaret för pyrotekniken. Vissa kommuner har istället arrangerat lasershower, vilket är om än bättre.

God fortsättning önskar vi och Guardistateamet!!!

DSC_5959

 

 

Hund som fäller!

naturea_logo

Hundar har två olika typer av hårstrån. Underull som är tunnare hårstrå och kortare än täckhåren. Täckhåren är grövre och har en tydlig färg. De sitter djupt i hårsäcken och är längre än underullen.

Underullen isolerar mot både kyla och värme medan täckhåren som är grövre och längre stöter bort smuts och fukt. Det är en optimal klädsel som är anpssad för att klara alla väder.

En Sredneasiatskaja Ovtjarka har en bra underull för att klara sig ute hela året om. När Ivanka fäller så sker det fläckvis.

Vostok fäller också fläckvis. På bilden har han tappat det mesta utom på bakredelen av ryggen.

Pyrenéerhunden har en optimal päls för att klara sig utomhus oavsett väder. Med den kraftiga underullan går inte regnet ner i pälsen. Vi upplever att Pyrenéerhunden klarar promenader på ett bättre sätt under sommaren när det är varmt. Pyrenéerhunden blir inte lika påverkad av värmen. Vostok klarar det också hyfsat bra. Ivanka blir väldigt påverkad av värmen under promenad, men det kanske handlar mer om färg än pälskvalitet eller en kombination. Oavsett så uppmuntrar vi inte att gå den längsta rundan mitta på dagen när det är som varmast.

Dock chockade Piansa oss alla med en rejäl fällning i somras inför rasspecialen i Norge boke. Nu när hon har återfått sin päls är så vacker.

Vi ses en röd tråd hos våra hundar att alla fyra fäller rejält inför vinterpälsen och sommarpälsen som tyvärr alltid infaller under rasspecialen. Hundarnas olika typer av päls gör att de fälls på olika sätt. Vid fällning hos pyrenéerhunden samlas pälsen som ”dammråttor” i hörnen, medan sredneasiatskaja ovtjarkans päls hittar du över allt som en tjusig matta över golvet. Under dessa perioder så går damsugaren varm och det blir några extra inköp av roller för att fixa kläderna innan vi ska iväg. Så var det löst!

Hicko har aldrig tappat så mycket päls som Piansa gjorde i samras. Dock har jag känt av för första gången en kraftig fällning på Hicko. Ingen blir gladare än honom när fönen och borsten åker fram. Förlägningssladden var upptagen till annat så vi placerade oss på gårdsplanen och påbörjade ett evighets jobb.

DSC_5584

För mig är det av kopplande att hålla på med pälsvård, speciellt med Hicko som ligger helt stilla och bara njuter. När det är dags byta sida är det bara att rulla över honom på andra sidan och han fortsätter att njuta.

 

 

 

Det ljudande språket

naturea_logo

Pyrenéerhundens rasklubb Pyrenéersälskapet (PYS) skickar ut en medlemstidning som heter PATOU 4 gånger per år. Den har verkligen utvecklats till en bra tildning där redaktionen tar upp alla möjliga ämnen som exempelvis mentalitet, samspelet mellan barn och hund, utställning, etoligi, aktiviteter för Pyrenéerhunden, forskning etc.

I senaste Patou var där en artikel som handlade om det ljudliga språket. Gunilla Jämte som är författaren skriver

En hund kan ju skälla av många olika skäl. Hundar är födda med olika motivationsnivårer för att komma igång med att skälla. Det är ärftligt betingat. Vår ras som vaktar och larmar har hög motivation, men det påverkas även av uppfostran. Med god allmännlydnad kan man lära dem att vara tyst på tillsägelse, även om vi har hög tolerans för detta. Om man lär in det i ung ålder. För skallgivning är också självbelönande och blir en vana och då befästs beteendet.”

DSC_5424

Ivanka är hunden i vår flock som har högst motivationsnivå för att komma igång att skälla. Kommer hon väl igång med sitt skällande så fastnar hon i det beteendet och är svår att bryta. Vostok skäller mer när det behövs samt när han vill komma in. Vostok bryr sig inte nämnvärt om vi säger till honom att vara tyst. Tycker han att det finns ett behov av att skälla så göra han det.

Hicko skäller när han ”larmar”, vill in eller står i hundgården och inte får vara med. Hicko är den som är enklast att få tyst på men det har tagit tid att lära in. Piansa är den som skäller minst då hon har tre andra fockmedlemmar som tar den uppgiften vid vaktsituationer. Piansa skäller bara då hon vaktar och hon har ett grovt skall näst intill som Vostok.

DSC_5415

Det svåra är att vara konsekvent att stoppa hundarna vid skällandet då hundarna är ute större delen av dagen utan oss. Vi har också pratat om när ska vi gå in och stoppa dom? Skäller hundarna när någon passerar utanför tomten, järnvägspersonal passerar vid tågspåret för reparation, rådjur som springer på fältet utanför tomten eller när rovfoglar passer i luften rakt ovanför tomten, då gör ju hundarna sitt jobb.

Men när järnvägspersonalen befinner sig vid tågspåret en hel dag eller vid skördetider och stora maskiner passera utanför tomten om och om igen. Då är det ganska påfrestande att lyssna på Ivankas skällande utan paus. Hon skäller så mycket att hon blir hes. I en sådan situation väljer vi att ta in Ivanka så vi hjälper henne att vila från vaktandet. Men står Hicko och skäller i hundgården för att han inte får vara med då säger vi till Hicko att vara tyst och ber honom att gå och lägga sig.

Inomhus har vi i princip nolltollerans för vaktade. Här inne behöver hundarna inte ta vaktandet på sitt ansvar när vi är närvarande.

DSC_5044

Gunilla nämner även att ”En hund som morrar, talar om att den är avvaktande. Den kan både vara osäker, rädd och på väg att bli arg. Den har en beredskap till antingen flykt eller anfall. Utmana inte en hund som morrar. Bemöt istället med passivitet och lite undvikande. Valpar som visar resursaggressivitet bör man hjälpa till trygghetskänsla genom att ta det lugnt göra byteshandel med en godisbit eller annat åtråvärt”

Ingen av våra hundar har något resursförsvar mot oss. Vi har hela tiden varit tydliga speciellt med matskålen att vi är inget hot och att de alltid får mat. Det har vi gjort genom att stoppa ner något gott i matskålen medan dom äter alternativt stå eller sitta bredvid när hundarna äter. Det känns trygt att ha arbetat upp detta förtroendet nu när vi har barn och Emil kan gå förbi utan att hundarna blir stressade. Dock ger vi hundarna alltid de bästa förutsättningarna för att äta i lugn och ro. Emil vet att han ska låta hundarna vara när medan dom äter. Men det är inget vara om han skulle passera förbi hundarna under deras måltid.

Äter Vostok ute så ser vi till att ge honom mat i stallet för att minska stressen över Hicko. Äter Vostok ute och Hicko är i lilla hundgården ser vi att Vostok inte är bekväm i situationen.

Dock minns jag ett tillfälle på en midsommar när vi precis hade fått hem Hicko.  Hicko fick han en morrot och den ville han inte släppa ifrån sig. Det var bara att pausa i midommarfirandet och börja bygga upp ett förtroende. Då arbetade vi med byteshandel och tillslut förstod Hicko att vi inte skulle ta moroten ifrån honom, utan vi bara lånade den mot att han fick något som var ännu godare.

Resursförsvar mot oss är inget beteende som vi önskar hos hundarna, därav är det något som vi lägger mycket tid på redan från början. Att vi är inget hot mot resurserna här hemma. Om hundarna har fått tag på något farligt och olämpligt att äta då vill vi kunna tar ifrån det och göra det som en byteshandel. Även om vi skulle behöva ta fram den dyraste oxfilen ur frysen så ska det funka.

DSC_4841

När Patou kom med posten kröp jag ner i soffan framför kaminen och bläddrade igenom tidningen och upptäcker den här sidan.

Patou jul

Tack kennel Joquibaz, Jessica och Johan för att ni uppmärksammar Hickos arbete som social tjänstehund. Vilken lycka att få se detta mittuppslag. Underbara Joquibaz hundarna.

Än en gång blev jag påmind om Hickos ära att blir utsedd till årets vardagshjälte. Det är en fin reklam för rasen men även för Hicko som individ!

Ivanka 3 år!

naturea_logo

Hipp hipp hurra för Ivanka som fyller tre år idag. Trots hennes höga energinivå så har hon lugnat sig betydligt, vilket var väldigt svårt att trounder hela hennes unghundstid. Idag är Ivanka en stolt drottning av Guardistateamet, hon bär med sig en stor respekt i flocken.

DSC_5348

Ivanka är lika kärleksfull som kan vara tjurig. Hon pendlar mellan att vilja ta fram sitt lekfulla sinne till att för ingenting ryta ifrån, ibland lite väl stark gentemot Vostok och Hicko. En dam som lever sitt liv utifrån henne själv som första prioritet. Vill inte Ivanka så vill inte Ivanka.

DSC_5364

Med mycket spring i benen älskar hon att köra några ärevarv i trädgården. Lika mycket njuter hon av att ligga och mysa i soffan. Ivanka har ett fantastiskt luktsinne och kan på långt avstånd känna igen olika dofter. Ivanka är även hunden som larmar först när det är uppdrag på gång för team Guardista.

DSC_5285

Med familjen är Ivanka så otroligt mjuk och fin och lika så med Emil. Ivanka värdesätter sin familj väldigt högt! Ikväl gick Emil ut i köket och hämade Ivanka och visade henne att hon skulle hoppa upp i soffan. Grattis Ivanka, nu ska vi sjunga för dig Ivanka. Vi gratulerar…..

DSC_5344

Grattis Ivanka, Sredneasiatskaja Ovtjarka på din tre års dag!

Morgonmys med Ovtjarkorna!

naturea_logo

En av de bästa stunderna med Ovtjarkorna är på morgonen. Ivanka och Vostok sover i stallet, när vi öppnar för dom på morgonen blir dom så glada. Vostok vill bara kramas och Ivanka blir busig och biter Vostok i benet eller i svansen.

DSC_4495

Det är underbart att tillbringa morgonen tillsammans med ovtjarkorna och det är tydligt att Vostok och Ivanka vill ha vårt sällskap.

DSC_4485

Men efter en stund ute i trädgården vill de gärna följa med in och mysa. Herdehundarna som inte tackar nej till att vara inne mitt på dagen. Ivanka kan spendera flera timmar i soffan. Men erbjuder vi henne att gå ut efter ett tag så gör hon det med glädje.

DSC_4507

Har Vostok väl kommit in vill han inte gå ut. Att få vara med inne och ligga på uppvärmt golv i köket tycker Vostok är livet. Hur varm han än är vägrar han att gå ut. Vi får locka med en köttbulle och då följer han med ut.

DSC_4528

Två hundar som har bevisat att leva med rasen sredneasiatskaja ovtjarka är underbart!

evidensia_djur_malmo-il-1

Hundpromenad

naturea_logo

Idag tog vi årets premiärtur med skrindan. Hicko var så nöjd, han tycker så mycket om att dra sin skrinda. En aktivitet som passar honom utmärkt. Att dra skrinda är väldigt skonsamt för en hund eftersom det sker på hjul. Men det är inte helt enkelt i början, hunden måste vänja sig och lära sig att svänga och få skrindan att följa med. Samt känna sig bekväm med att det är något som sitter fast baktill. Det krävs en del självkänsla för att fixa aktiviteten.

Vi bäddade med filt och kudde till Emil som tyckte det var väldigt mysigt att åka med. han drack sin morgonvälling och tyckte det var toppen.

DSC_8215

Vi som lever med dessa ”stora” hundar tänker ju inte dagligen på hur stora dom är. Vi blev stoppade ett par gånger under promenaden och fick beröm för våra hundar. Det är så härligt att vara ute med hela Guardistagänget och alla är tillfreds med varandra och omgivningen.

Vi var lite uppmärksamma på Hicko och Vostok idag eftersom Hicko hade skrindan på sig och om möjligt skulle kunna känna sig trängd om Vostok kom för nära. Det vara snarare tvärt om, båda gick lugnt och fint bredvid varandra och inga spänningar uppstod. Hicko hade fullt fokus på sin uppgift.

DSC_8221

Detta kan låta konstigt… Men denna flock vi har nu fungerar så bra tillsammans bortsett från att Hicko och Vostok inte kan vara lösa tillsammans hemma på gården. Och Ivanka vill vi inte få möjligheten att trycka till Piansa. Men vi har fått till en fungerade vardag och promenaderna är lugna och trevliga. Tänk om denna flock kunde vara för evigt.

DSC_8210

Vår fina kennelpojke, han gör som vi gör. Klart att han ska gå bredvid och hålla Hicko som drar hans skrinda. När Emil säger ”stanna Hicko” då stannar Hicko och Emil hoppar han upp på skrindan igen och Hicko drar vidare. Underbar kommunikation mellan barn och hund.

evidensia_djur_malmo-il-1

 

Piansa & Ivanka!

naturea_logo

Ivanka har blandade känslor för Piansa. Samtidigt som Ivanka vill leka med henne måste hon sätta henne på plats för att visa vem som bestämmer.

DSC_7642

Hon pendlar hela tiden mellan lek och allvar och därav blir det bäst att dom får umgås med ett staket emellan varandra. Piansa har stor respekt för flockens drottning men är så pass säker och tillför alla trick hon kan för att visa att hon bara vill leka och är jättesnäll. Piansas sätt att kommunicera med Ivanka hjälper henne att tagga ner och kan faktiskt släppa loss lite.

När Ivanka är inne i lilla hundgården tänder hon till mycket mer och säkert med anledning av att det är en mindre yta att röra sig på.

Om Ivanka är lös på gården går hon inte medvetet bort till Piansa och gör utfall, bara för att. Det är mer om hon patrullerar utanför hundgården så kan hon ryta ifrån bara för att.

DSC_7645

När Ivanka är i stora hundgården och Piansa är utanför är stämningen mycket bättre även om Ivanka fortfarande kan tända till. Så kan även Ivanka bjuda in till lek och till och med ge Piansa en puss.

Här springer dom och jagar varandra och har kul tillsammans på var en sida om staketet och på en betydligt större yta.

Ivanka har ingen direkt tikaggressivitet och har inget generellt aggressivt beteende mot Piansa. Det uppstår inga spänningar mellan tikarna under promenad eller i vardagen hemma på gården. Vi tolkar det mer som att Ivanka bara måste påminna Piansa lite då och då om att hon är drottningen och Piansa är Prinsesssan. Detta har Piansa inget emot hon är mer än gärna prinsessa och är helnöjd med det.

dsc_8072

evidensia_djur_malmo-il-1

 

Pyréerhund eller Ovtjarka?

naturea_logo

Pyrenéerhund eller Sredneasiatskaja Ovtjarka? Det går inte att välja vilken ras vi tycker bästa om. Båda raserna tillför så oerhört mycket, men på olika sätt samtidigt som har många likheter. Det som vi får av Pyrrarna får vi inte av Ovtjarkorna och tvärt om.

Det är svårt att sätta ord på vad som skiljer dom och deras likheter, men vi ska göra ett försök!

DSC_7625

Pyrrarna förenklar det när det kommer besökare. Dom visar en enorm glädje när dom inser att vi ska gå ut och promenera, träna på balansbollen eller åka bil. Pyrenéerhunden har en förmåga att visa sin glädje med hela kroppen och framförallt i sitt ansiktsuttryck. Pyrrarna ler med hela ansiktet. En pyrenéerhund tar för sig när den vill ha närhet och vill visa sin stora kärlek till sin ägare. Tvekar inte att ta ett skutt upp i soffan och placera sig rakt ovan på sin matte eller husse. Det är kärlek det!

En gång en Pyrenéerhund alltid en Pyrenéerhund, det kan vi numera bekräfta!

Jag älskar dig mormor 🙂

DSC_6144

Pyrenéerhunden är dessutom en lämplig ras för att kunna klara av att arbeta som social tjänstehund. Därmed inte sagt att alla kan göra det.  Alla hundar är individer med olika egenskaper.

Men att kunna kombinera rasen som vi vill ha i det privata livet tillsammans med yrkeslivet är vi så glada och tacksamma över. Speciellt att ha hunden som är Sveriges första utbildade Pyrenéerhund och får även priset 4 år senare som Vardagshjälten för sin insats inom äldreomsorgen, joquibaz Hickory Dickory Dock!

DSC_6046

Till skillnad från Pyrren som mer eller mindre flyger rakt upp i famnen, har vi Sredneasiatskaja Ovtjarka på 60 kg som så försiktigt tar sig upp för att krama husse eller matte. Ovtjarkan är så tydlig med att visa kärlek till sina ägare och gör det med stor försiktighet. Det Vostok och Ivanka ger oss som hundägare hittar vi inte i någon annan ras.

Ovtjarkan är snäppet mer självständig och mer anpassningsbar och finner lyckan där dom är !

DSC_6005

Pyrenéerhunden och Sredneasiatskaja Ovtjarka är två raser som kompletterar våra liv och hur vi vill leva våra liv!

DSC_6522

evidensia_djur_malmo-il-1

 

 

 

Sredneasiatskaja Ovtjarka

naturea_logo

Våra Sredneasiatskaja Ovtjarkor, Ivanka och Vostok nyttjar verkligen den stora hundgården på ca 600 kvm fullt ut. Dom utför sin uppgift som vakthundar och gärna på vindskyddet där Ivanka har span ut på fältet. Vi jättemånga harar som springer utanför och dom ska hållas borta tycker Ovtjarkorna och gör det med bravur.

dsc_1422

Ivanka och Vostok ligger ofta och vilar tillsammans.

DSC_6549

Både Vostok och Ivanka går in i sina hundkojor och ibland kan dom till och med dela koja. Det kändes så skönt den dagen då dom accepterade att gå in där, speciellt när det är dåligt väder.

DSC_3412

Oavsett hur mycket Ivanka och Vostok trivs i sin hundgård tycker dom om att komma ut och få vara i hela trädgården tillsammans med oss. Hundarna är våra vakthundar men också en del av familjen.

DSC_6751

Ivanka och Vostok fäller otroligt mycket nu. Vi borstar och borstar och det tar aldrig slut känns det som. Båda tycker det är skönt med pälsvård, dock får vi anpassa oss då båda gärna ligger ner och blir borstade.

DSC_6758

Vi har två helt underbara Ovtjarkor med olika temperament, driv och kroppstyp. Deras gemensamma drag är att dom är bra vakthundar, fina mot Emil och dom älskar sin familj högt.

DSC_3481

evidensia_djur_malmo-il-1