Ystad djurpark – Pyrenéerhund och Sredneasiatskaja Ovtjarka

Ystad djurpark!

Under varje semester har vi haft som tradition att åka till Ystad djurpark med våra fina vänner Mange och Jossan. Denna gången valde vi att låta hundarna stanna hemma på grund av värmen. Det ger även tillfälle att engagera oss extra mycket och folusera på barnen. Det är mysift att ha med hundarna, men det är skönt att slippa att ha ständig uppsikt på dem. Hicko älskar att besöka getterna och fåren, det är något speciellt band mellan honom och dessa två djurarter.

Ett fint minne vi har var när vi hade vår Aji(Dogo Canario) som gjorde en lekinvit när hon träffade Lemurerna och dom svarade tillbaka till henne och ville leka.

Det är härligt att se Emils mod men med försiktighet i mötet med andra djur.

Emil och hans kompis Walle var så söta tillsammans när dom stod och ”läste” om djuren. Det kom en massa frågor om vad dom hette och vem som var mamman och pappan och vad dom åt.

Emil blev imponerad av alla dessa stora djur och ville egentligen gå in och klappa dom.

Vi hade tur och kom precis när kamelerna skulle få mat.

Dom kom riktigt nära och hjälp vad stora dom är. Barnen tyckte detta var en häftig upplevelse.

Emil gillar även små djur och tyckte att marsvinen var så söta.

Det är så härligt att se sitt barn uppleva roliga saker tillsammans med sin bästa kompis, att se dom dela på denna glädje värmer lite extra i hjärtat.

Tack för en superbra dag på Ystad djurpark, vi ses nästa år igen!

Pyréerhund eller Ovtjarka?

naturea_logo

Pyrenéerhund eller Sredneasiatskaja Ovtjarka? Det går inte att välja vilken ras vi tycker bästa om. Båda raserna tillför så oerhört mycket, men på olika sätt samtidigt som har många likheter. Det som vi får av Pyrrarna får vi inte av Ovtjarkorna och tvärt om.

Det är svårt att sätta ord på vad som skiljer dom och deras likheter, men vi ska göra ett försök!

Pyrrarna förenklar det när det kommer besökare. Dom visar en enorm glädje när dom inser att vi ska gå ut och promenera, träna på balansbollen eller åka bil. Pyrenéerhunden har en förmåga att visa sin glädje med hela kroppen och framförallt i sitt ansiktsuttryck. Pyrrarna ler med hela ansiktet. En pyrenéerhund tar för sig när den vill ha närhet och vill visa sin stora kärlek till sin ägare. Tvekar inte att ta ett skutt upp i soffan och placera sig rakt ovan på sin matte eller husse. Det är kärlek det!

En gång en Pyrenéerhund alltid en Pyrenéerhund, det kan vi numera bekräfta!

Jag älskar dig mormor 🙂

Pyrenéerhunden är dessutom en lämplig ras för att kunna klara av att arbeta som social tjänstehund. Därmed inte sagt att alla kan göra det. Alla hundar är individer med olika egenskaper.

Men att kunna kombinera rasen som vi vill ha i det privata livet tillsammans med yrkeslivet är vi så glada och tacksamma över. Speciellt att ha hunden som är Sveriges första utbildade Pyrenéerhund och får även priset 4 år senare som Vardagshjälten för sin insats inom äldreomsorgen, joquibaz Hickory Dickory Dock!

Till skillnad från Pyrren som mer eller mindre flyger rakt upp i famnen, har vi Sredneasiatskaja Ovtjarka på 60 kg som så försiktigt tar sig upp för att krama husse eller matte. Ovtjarkan är så tydlig med att visa kärlek till sina ägare och gör det med stor försiktighet. Det Vostok och Ivanka ger oss som hundägare hittar vi inte i någon annan ras.

Ovtjarkan är snäppet mer självständig och mer anpassningsbar och finner lyckan där dom är !

Pyrenéerhunden och Sredneasiatskaja Ovtjarka är två raser som kompletterar våra liv och hur vi vill leva våra liv!

evidensia_djur_malmo-il-1

Socialiseringsträning på Ystad djurpark!

Idag var jag och Hicko på Ystad djurpark tillsammans med våra kollegor Matilda, Bosse och Uffe. Syftet för dagen var miljö och socialiseringsträning bland främst djuren men även bland barn och andra hundar. När vi svänger in på parkeringen står det en buss full med barn som är på väg in och ska titta på djuren, perfekt tänkte vi 🙂 Hicko var väldigt lugn och brydde sig inte särskilt mycket om djuren. Ett djur kom emot Hicko och stångade med hornen mot honom, då backade Hicko och vände bort kroppen lugnt och fint. När vi kom in i hönshuset var det precis som om han kände igen sig ”sådana tvåbenta har jag sett förr” :). Vidare in i nästa stall mötte vi grisarna som var intressanta. Hicko ställde sig med frambenen på pallen för att försöka få syn på dom. Nästa möte var Gutefår och när dom fick syn på Hicko sprang dom fram och vill hälsa och Hicko lika så. Detta var ett fantastiskt möte och vilket samspel dom hade. Fåren tryckte ut huvudet så långt det gick och Hicko fick lukta och slicka dom i pannana och det lilla fåret fick även en puss av Hicko när mamma stod bredvid.

Uffe kollar in aporna