Tagg: Winner stars Vostok

Hunden är ingen leksak!

naturea_logo.jpg

Vi har varit noga med att förklara för Emil att hundarna inte är leksaker, däremot är det helt ok att leka med hundarna om hundarna vill. Nu förstår Emil också att hundarna är olika och vill göra olika saker. Han börjar förstå delar hundens språk som exempelvis när hundarna går ifrån uttrycker Emil ”nu vill han/hon inte mer”.

Ivanka tycker om att mysa med Emil och ligger gärna nära men är inte intresserad av att leka med Emil. Blir det för stökigt i lekrummet väljer hon att gå iväg.

DSC_1218

Vostok är flockens lekfarbror som tycker det är mysigt när Emil leker vererinär. Vostok är helt med på att bli undersökt med diverse instrument och vill gärna mysa och ligga nära Emil. Vostok är även väldigt följsam i kopplet tillsammans med Emil som snällt följer efter när Emil visar vägen. Vi har förklarat för Emil hur han ska hålla i kopplet för att det inte ska ske någon olycka om hundarna skulle få för sig att börja vakta och springa iväg. Emil säger till oss att han vet hur han ska hålla och släpper kopplet om dom börjar dra för hårt. Filmen nedan värmer lite extra i hjärtat, så fina dom  är tillsammans.

Piansa är även hon duktig i kopplet när hon är ute på promenad i trädgården tillsammans med Emil. Hon följer Emil precis vart han går, stannar Emil så stannar Piansa. Piansa uppskattar att mysa med Emil men slipper gärna att leka veterinär och blir det för stökigt i lekrummet går även hon precis som Ivanka därifrån.

DSC_1291

Hicko vill gärna vara med och har inget emot att vara med i lekrummet tillsammans med Emil. Att gå runt i kopplet i trädgården tycker Hicko är tråkigt, då lägger han sig ner på sidan och låtsassover. Smart hund! Hicko tycker att det är mysigt att vara nära Emil bara han tar det lugnt.

DSC_1787

Hicko arbetar som social tjänstehund och är van vid fysisk hantering och har inget emot att vara utklädd. Det är många hundar som inte tycker om det och det skall vi människor respektera. Men för Hicko är det inga problem att testa Emils skyddsglasögon. 🙂

DSC_2198

I denna situationen är Emil aldrig själv med hundarna då vi kan inte kräva att han ska kunna läsa Hickos signaler fullt ut. Visar Hicko den minsta lilla signal att han inte vill mer, då avslutas leken.

DSC_2204

Att skapa en fin relation mellan sitt barn och hundarna är en ständigt pågående process. Men vi har sett fördelarna med att involvera Emil tidigt  i aktiviteter tillsammans med hundarna. Då blir det lite av en naturlig väg i samspelet mellan dom och Emil lär sig hela tiden nya saker ju mer delaktig han får vara med hundarna.

Räven kom förbi…

naturea_logo

Under vår influensaperiod har det inte hänt särskillt mycket. Hela livet tog liksom en automatisk paus. Det mest händelserika som har hänt är att räven kom förbi. Det var en morgon när vi satt och åt frukost så såg jag en räv som kom smygandes ute på fältet och Martin var snabb nog att bekräfta att det var en räv och efter en stund såg vi till och med två. Båda sprang på fältet utanför hagen.

DSC_6086

Ivanka hade fått span på räven och skällde mer än vanligt. Hon patrullerade runt i stora hundgården och hoppade upp på hundkojans tak för bättre utsikt och höll koll på räven. Ivanka hade sällskap av Piansa på andra sidan staketet som också hade uppmärksammat räven. Det var underbart att se att den naturliga vakten finns i Piansa. Hon hade full koll på att det var något där ut som inte skulle komma för nära. Hon vaktade tillsammans med Ivanka och såg till att rävarna höll sig på avstånd.

Man kan ju undra vad herrarna Vostok och Hicko pysslade med. Under en kort stund borjade Hicko vakta och patrullera av områden men intresset slutade ganska omgående.

DSC_2809

Vostok låg och sov inne i sin hundkoja och lade inte ens märke till räven över huvudtaget. Vår reflektion över deras aggerande har landat lite i att tikarna har en högre energinivå vilket också medför att dom hundarna reagerar snabbare på saker. Både Vostok och Hicko är ju lugnet själva och ingen av dom hetsar upp sig i vakten i onödan.

Men en viss stolthet växer inom en att se Piansa reagera på räven. Nu har hon bevisat att hon är en Pyrenéerhund som har vakten i sig. Piansa är minst och har tre andra som annars sköter den biten åt henne. Men när herrarna ligger på latsidan då rycker hon ut!

DSC_6621

Nu i helgen så har vi varit ute i hagen och spanat efter lite olika saker. Enligt Emil så skulle vi leta efter insekter och musslor. Men mitt i allt så upptäckte vi rävbajs vilket betyder att herr och fru räv har varit inne och besökt vår hage.

DSC_7649

Vi har våra misstankar om att rävparet bor någonstans vid denna buske som står precis utanför vår hage. Vi får väl se om våren bjuder på ett gäng rävungar. Just nu är vi tacksamma för att vi inte har hönsen kvar. Sen och andra sidan så har vi både Ivanka och Piansa som har visat sig vara två perfekta rävväktare.

DSC_7653

Hund som fäller!

naturea_logo

Hundar har två olika typer av hårstrån. Underull som är tunnare hårstrå och kortare än täckhåren. Täckhåren är grövre och har en tydlig färg. De sitter djupt i hårsäcken och är längre än underullen.

Underullen isolerar mot både kyla och värme medan täckhåren som är grövre och längre stöter bort smuts och fukt. Det är en optimal klädsel som är anpssad för att klara alla väder.

En Sredneasiatskaja Ovtjarka har en bra underull för att klara sig ute hela året om. När Ivanka fäller så sker det fläckvis.

Vostok fäller också fläckvis. På bilden har han tappat det mesta utom på bakredelen av ryggen.

Pyrenéerhunden har en optimal päls för att klara sig utomhus oavsett väder. Med den kraftiga underullan går inte regnet ner i pälsen. Vi upplever att Pyrenéerhunden klarar promenader på ett bättre sätt under sommaren när det är varmt. Pyrenéerhunden blir inte lika påverkad av värmen. Vostok klarar det också hyfsat bra. Ivanka blir väldigt påverkad av värmen under promenad, men det kanske handlar mer om färg än pälskvalitet eller en kombination. Oavsett så uppmuntrar vi inte att gå den längsta rundan mitta på dagen när det är som varmast.

Dock chockade Piansa oss alla med en rejäl fällning i somras inför rasspecialen i Norge boke. Nu när hon har återfått sin päls är så vacker.

Vi ses en röd tråd hos våra hundar att alla fyra fäller rejält inför vinterpälsen och sommarpälsen som tyvärr alltid infaller under rasspecialen. Hundarnas olika typer av päls gör att de fälls på olika sätt. Vid fällning hos pyrenéerhunden samlas pälsen som ”dammråttor” i hörnen, medan sredneasiatskaja ovtjarkans päls hittar du över allt som en tjusig matta över golvet. Under dessa perioder så går damsugaren varm och det blir några extra inköp av roller för att fixa kläderna innan vi ska iväg. Så var det löst!

Hicko har aldrig tappat så mycket päls som Piansa gjorde i samras. Dock har jag känt av för första gången en kraftig fällning på Hicko. Ingen blir gladare än honom när fönen och borsten åker fram. Förlägningssladden var upptagen till annat så vi placerade oss på gårdsplanen och påbörjade ett evighets jobb.

DSC_5584

För mig är det av kopplande att hålla på med pälsvård, speciellt med Hicko som ligger helt stilla och bara njuter. När det är dags byta sida är det bara att rulla över honom på andra sidan och han fortsätter att njuta.

 

 

 

Det ljudande språket

naturea_logo

Pyrenéerhundens rasklubb Pyrenéersälskapet (PYS) skickar ut en medlemstidning som heter PATOU 4 gånger per år. Den har verkligen utvecklats till en bra tildning där redaktionen tar upp alla möjliga ämnen som exempelvis mentalitet, samspelet mellan barn och hund, utställning, etoligi, aktiviteter för Pyrenéerhunden, forskning etc.

I senaste Patou var där en artikel som handlade om det ljudliga språket. Gunilla Jämte som är författaren skriver

En hund kan ju skälla av många olika skäl. Hundar är födda med olika motivationsnivårer för att komma igång med att skälla. Det är ärftligt betingat. Vår ras som vaktar och larmar har hög motivation, men det påverkas även av uppfostran. Med god allmännlydnad kan man lära dem att vara tyst på tillsägelse, även om vi har hög tolerans för detta. Om man lär in det i ung ålder. För skallgivning är också självbelönande och blir en vana och då befästs beteendet.”

DSC_5424

Ivanka är hunden i vår flock som har högst motivationsnivå för att komma igång att skälla. Kommer hon väl igång med sitt skällande så fastnar hon i det beteendet och är svår att bryta. Vostok skäller mer när det behövs samt när han vill komma in. Vostok bryr sig inte nämnvärt om vi säger till honom att vara tyst. Tycker han att det finns ett behov av att skälla så göra han det.

Hicko skäller när han ”larmar”, vill in eller står i hundgården och inte får vara med. Hicko är den som är enklast att få tyst på men det har tagit tid att lära in. Piansa är den som skäller minst då hon har tre andra fockmedlemmar som tar den uppgiften vid vaktsituationer. Piansa skäller bara då hon vaktar och hon har ett grovt skall näst intill som Vostok.

DSC_5415

Det svåra är att vara konsekvent att stoppa hundarna vid skällandet då hundarna är ute större delen av dagen utan oss. Vi har också pratat om när ska vi gå in och stoppa dom? Skäller hundarna när någon passerar utanför tomten, järnvägspersonal passerar vid tågspåret för reparation, rådjur som springer på fältet utanför tomten eller när rovfoglar passer i luften rakt ovanför tomten, då gör ju hundarna sitt jobb.

Men när järnvägspersonalen befinner sig vid tågspåret en hel dag eller vid skördetider och stora maskiner passera utanför tomten om och om igen. Då är det ganska påfrestande att lyssna på Ivankas skällande utan paus. Hon skäller så mycket att hon blir hes. I en sådan situation väljer vi att ta in Ivanka så vi hjälper henne att vila från vaktandet. Men står Hicko och skäller i hundgården för att han inte får vara med då säger vi till Hicko att vara tyst och ber honom att gå och lägga sig.

Inomhus har vi i princip nolltollerans för vaktade. Här inne behöver hundarna inte ta vaktandet på sitt ansvar när vi är närvarande.

DSC_5044

Gunilla nämner även att ”En hund som morrar, talar om att den är avvaktande. Den kan både vara osäker, rädd och på väg att bli arg. Den har en beredskap till antingen flykt eller anfall. Utmana inte en hund som morrar. Bemöt istället med passivitet och lite undvikande. Valpar som visar resursaggressivitet bör man hjälpa till trygghetskänsla genom att ta det lugnt göra byteshandel med en godisbit eller annat åtråvärt”

Ingen av våra hundar har något resursförsvar mot oss. Vi har hela tiden varit tydliga speciellt med matskålen att vi är inget hot och att de alltid får mat. Det har vi gjort genom att stoppa ner något gott i matskålen medan dom äter alternativt stå eller sitta bredvid när hundarna äter. Det känns trygt att ha arbetat upp detta förtroendet nu när vi har barn och Emil kan gå förbi utan att hundarna blir stressade. Dock ger vi hundarna alltid de bästa förutsättningarna för att äta i lugn och ro. Emil vet att han ska låta hundarna vara när medan dom äter. Men det är inget vara om han skulle passera förbi hundarna under deras måltid.

Äter Vostok ute så ser vi till att ge honom mat i stallet för att minska stressen över Hicko. Äter Vostok ute och Hicko är i lilla hundgården ser vi att Vostok inte är bekväm i situationen.

Dock minns jag ett tillfälle på en midsommar när vi precis hade fått hem Hicko.  Hicko fick han en morrot och den ville han inte släppa ifrån sig. Det var bara att pausa i midommarfirandet och börja bygga upp ett förtroende. Då arbetade vi med byteshandel och tillslut förstod Hicko att vi inte skulle ta moroten ifrån honom, utan vi bara lånade den mot att han fick något som var ännu godare.

Resursförsvar mot oss är inget beteende som vi önskar hos hundarna, därav är det något som vi lägger mycket tid på redan från början. Att vi är inget hot mot resurserna här hemma. Om hundarna har fått tag på något farligt och olämpligt att äta då vill vi kunna tar ifrån det och göra det som en byteshandel. Även om vi skulle behöva ta fram den dyraste oxfilen ur frysen så ska det funka.

DSC_4841

När Patou kom med posten kröp jag ner i soffan framför kaminen och bläddrade igenom tidningen och upptäcker den här sidan.

Patou jul

Tack kennel Joquibaz, Jessica och Johan för att ni uppmärksammar Hickos arbete som social tjänstehund. Vilken lycka att få se detta mittuppslag. Underbara Joquibaz hundarna.

Än en gång blev jag påmind om Hickos ära att blir utsedd till årets vardagshjälte. Det är en fin reklam för rasen men även för Hicko som individ!

Morgonmys med Ovtjarkorna!

naturea_logo

En av de bästa stunderna med Ovtjarkorna är på morgonen. Ivanka och Vostok sover i stallet, när vi öppnar för dom på morgonen blir dom så glada. Vostok vill bara kramas och Ivanka blir busig och biter Vostok i benet eller i svansen.

DSC_4495

Det är underbart att tillbringa morgonen tillsammans med ovtjarkorna och det är tydligt att Vostok och Ivanka vill ha vårt sällskap.

DSC_4485

Men efter en stund ute i trädgården vill de gärna följa med in och mysa. Herdehundarna som inte tackar nej till att vara inne mitt på dagen. Ivanka kan spendera flera timmar i soffan. Men erbjuder vi henne att gå ut efter ett tag så gör hon det med glädje.

DSC_4507

Har Vostok väl kommit in vill han inte gå ut. Att få vara med inne och ligga på uppvärmt golv i köket tycker Vostok är livet. Hur varm han än är vägrar han att gå ut. Vi får locka med en köttbulle och då följer han med ut.

DSC_4528

Två hundar som har bevisat att leva med rasen sredneasiatskaja ovtjarka är underbart!

evidensia_djur_malmo-il-1

Hundpromenad

naturea_logo

Idag tog vi årets premiärtur med skrindan. Hicko var så nöjd, han tycker så mycket om att dra sin skrinda. En aktivitet som passar honom utmärkt. Att dra skrinda är väldigt skonsamt för en hund eftersom det sker på hjul. Men det är inte helt enkelt i början, hunden måste vänja sig och lära sig att svänga och få skrindan att följa med. Samt känna sig bekväm med att det är något som sitter fast baktill. Det krävs en del självkänsla för att fixa aktiviteten.

Vi bäddade med filt och kudde till Emil som tyckte det var väldigt mysigt att åka med. han drack sin morgonvälling och tyckte det var toppen.

DSC_8215

Vi som lever med dessa ”stora” hundar tänker ju inte dagligen på hur stora dom är. Vi blev stoppade ett par gånger under promenaden och fick beröm för våra hundar. Det är så härligt att vara ute med hela Guardistagänget och alla är tillfreds med varandra och omgivningen.

Vi var lite uppmärksamma på Hicko och Vostok idag eftersom Hicko hade skrindan på sig och om möjligt skulle kunna känna sig trängd om Vostok kom för nära. Det vara snarare tvärt om, båda gick lugnt och fint bredvid varandra och inga spänningar uppstod. Hicko hade fullt fokus på sin uppgift.

DSC_8221

Detta kan låta konstigt… Men denna flock vi har nu fungerar så bra tillsammans bortsett från att Hicko och Vostok inte kan vara lösa tillsammans hemma på gården. Och Ivanka vill vi inte få möjligheten att trycka till Piansa. Men vi har fått till en fungerade vardag och promenaderna är lugna och trevliga. Tänk om denna flock kunde vara för evigt.

DSC_8210

Vår fina kennelpojke, han gör som vi gör. Klart att han ska gå bredvid och hålla Hicko som drar hans skrinda. När Emil säger ”stanna Hicko” då stannar Hicko och Emil hoppar han upp på skrindan igen och Hicko drar vidare. Underbar kommunikation mellan barn och hund.

evidensia_djur_malmo-il-1

 

Pyréerhund eller Ovtjarka?

naturea_logo

Pyrenéerhund eller Sredneasiatskaja Ovtjarka? Det går inte att välja vilken ras vi tycker bästa om. Båda raserna tillför så oerhört mycket, men på olika sätt samtidigt som har många likheter. Det som vi får av Pyrrarna får vi inte av Ovtjarkorna och tvärt om.

Det är svårt att sätta ord på vad som skiljer dom och deras likheter, men vi ska göra ett försök!

DSC_7625

Pyrrarna förenklar det när det kommer besökare. Dom visar en enorm glädje när dom inser att vi ska gå ut och promenera, träna på balansbollen eller åka bil. Pyrenéerhunden har en förmåga att visa sin glädje med hela kroppen och framförallt i sitt ansiktsuttryck. Pyrrarna ler med hela ansiktet. En pyrenéerhund tar för sig när den vill ha närhet och vill visa sin stora kärlek till sin ägare. Tvekar inte att ta ett skutt upp i soffan och placera sig rakt ovan på sin matte eller husse. Det är kärlek det!

En gång en Pyrenéerhund alltid en Pyrenéerhund, det kan vi numera bekräfta!

Jag älskar dig mormor 🙂

DSC_6144

Pyrenéerhunden är dessutom en lämplig ras för att kunna klara av att arbeta som social tjänstehund. Därmed inte sagt att alla kan göra det.  Alla hundar är individer med olika egenskaper.

Men att kunna kombinera rasen som vi vill ha i det privata livet tillsammans med yrkeslivet är vi så glada och tacksamma över. Speciellt att ha hunden som är Sveriges första utbildade Pyrenéerhund och får även priset 4 år senare som Vardagshjälten för sin insats inom äldreomsorgen, joquibaz Hickory Dickory Dock!

DSC_6046

Till skillnad från Pyrren som mer eller mindre flyger rakt upp i famnen, har vi Sredneasiatskaja Ovtjarka på 60 kg som så försiktigt tar sig upp för att krama husse eller matte. Ovtjarkan är så tydlig med att visa kärlek till sina ägare och gör det med stor försiktighet. Det Vostok och Ivanka ger oss som hundägare hittar vi inte i någon annan ras.

Ovtjarkan är snäppet mer självständig och mer anpassningsbar och finner lyckan där dom är !

DSC_6005

Pyrenéerhunden och Sredneasiatskaja Ovtjarka är två raser som kompletterar våra liv och hur vi vill leva våra liv!

DSC_6522

evidensia_djur_malmo-il-1

 

 

 

Vostok CT-röntgen

naturea_logo

Efter ett samtal med Henrik Merin som är specialist inom ortopedi på Evidensia djursjukhuset i Malmö beslutade vi att göra en CT-röntgen på Vostok. För att få en bättre och tydligare bild på hur hans vänstra armbågsled ser ut och för att utvärdera om vi kan göra något åt hans fragmentering av processus coronoideus (FCP) i armbågen. 

Väl framme på djursjukhuset hoppar Vostok glatt ut från bilen och går in i väntrummet. En hund som befann sig inne i väntrummet skällde till rejält när vi kom in, men Vostok brydde sig inte. Vostok är så enkel att ha med i sådana situationer och är neutral på allmän mark till skillnad från hemma då han vaktar gården och gör det med bravur.

Vi fick ta några varv i korridoren och veterinär Henrik Merin bedömde hans rörelse som bra och inga tecken på hälta. Om möjligt att Vostoks vänstra armbåge hade en liten vinkling utåt, men inget märkbart. Vostok reagerade något lite på palperingen på hans vänstar arbmågsled. Här är det svårt att läsa hur pass ont det gjorde då rasen ofta har en hög smärttröskel eller om det bara var en känsla av obehag.

DSC_6820

Nu har jag lämnat Vostok för att genomgå en CT-röntgen för att få en bättre bild av hur det verkligen ser ut och vad det finns för åtgärder. Vi är fortfarande lite i chock över Vostoks resultat, hur kunde det bli så här. Det är en sorg att inte kunna föra hans egenskaper och mentalitet vidare. Det var mer än vi som hade stora förhoppningar på denna vackra herre. Men oavsett så är Vostok vår underbara familjehund som fortfarande har allt det vi önskar hos en Ovtjarka.

Älskade Vostok!

evidensia_djur_malmo-il-1

 

 

Sredneasiatskaja Ovtjarka

naturea_logo

Våra Sredneasiatskaja Ovtjarkor, Ivanka och Vostok nyttjar verkligen den stora hundgården på ca 600 kvm fullt ut. Dom utför sin uppgift som vakthundar och gärna på vindskyddet där Ivanka har span ut på fältet. Vi jättemånga harar som springer utanför och dom ska hållas borta tycker Ovtjarkorna och gör det med bravur.

dsc_1422

Ivanka och Vostok ligger ofta och vilar tillsammans.

DSC_6549

Både Vostok och Ivanka går in i sina hundkojor och ibland kan dom till och med dela koja. Det kändes så skönt den dagen då dom accepterade att gå in där, speciellt när det är dåligt väder.

DSC_3412

Oavsett hur mycket Ivanka och Vostok trivs i sin hundgård tycker dom om att komma ut och få vara i hela trädgården tillsammans med oss. Hundarna är våra vakthundar men också en del av familjen.

DSC_6751

Ivanka och Vostok fäller otroligt mycket nu. Vi borstar och borstar och det tar aldrig slut känns det som. Båda tycker det är skönt med pälsvård, dock får vi anpassa oss då båda gärna ligger ner och blir borstade.

DSC_6758

Vi har två helt underbara Ovtjarkor med olika temperament, driv och kroppstyp. Deras gemensamma drag är att dom är bra vakthundar, fina mot Emil och dom älskar sin familj högt.

DSC_3481

evidensia_djur_malmo-il-1

Winner Stars Vostok!

naturea_logo

Idag är det ett år sedan Vostok kom till oss. Efter hans resa från Vittyssland –>Polen till Sverige, hoppade han glatt ut ur bilen för att hälsa på sina nya ägare, som var Martin och jag. Vi hade lovat varandra att vi aldrig skulle importera en 7 månaders gammal Sredneasiatskaja Ovtjarka, skulle vi ha denna rasen i familjen igen ville vi ha en valp. Men detta har vi aldrig ångrat och vilken tur att man ibland bortser från sina egna principer. Vi hade följt Vostok sedan han var tre månader och Martin hade kontakt med uppfödaren som gav oss en korrekt bild av Vostok, han var precis så som uppfödaren hade beskrivit honom under hela resans gång.

DSC_5411

Vostok är så fantastisk mot vår son Emil och den bästa lekkompisen till Piansa. Vostok har ett enormt tålamod och är så underbar.

DSC_9783

Vostok ha de egenskaper som vi önskar hos en Ovtjarka. Det är fortfarande intressant att se hans utveckling både som individ och ras. Vakten har blivit mer allvarlig här hemma och utanför hemmet väljer han nog ut vem han vill hälsa på. Vissa kan till och med få en kram.

DSC_6458

Vostok, du underbara hund! Vi älskar dig!

evidensia_djur_malmo-il-1