Surtanten återuppstod…

naturea_logo

Just som vi skrev ett inlägg som bland annat handlade om att Ivanka har lugnat ner sig, då händer det…

De senaste två dagarna har hon varit på ett jäkla humör och definitivt vaknat på fel sida. Hur de andra hundarna orkar med henne, det är för oss oförståeligt, men det är ju hon som bestämmer bland dem…

Men hon kan vara lika mjuk och mysig mot dem som hon kan vara sur. Hon är inbjudande och tar hand om dem, men på endast sina egna villkor. Hon håller dem i järnhand(klo/tass?) och minsta lilla som inte passar, då är hon tydlig. Kanske lite för tydlig ibland…

Vakten är det ingen direkt skillnad på, hon hörs mest och är överallt och håller koll. Igår var hennes uppdrag att jaga bort rovfåglarna som cirkulerade i luften. Gäss och änder bryr hon sig inte om. Även Hicko håller koll på rovfåglarna. Vostok och Piansa har inte förstått att rovfåglar ska jagas bort. Vostok vaktar mest gentemot människor som passerar. Ivanka vaktar gentemot allt som rör sig eller hörs. Hicko är ett mellanting, men är lite mer tillbakalutad. Piansa är oftast tyst och hakar bara på…

Hon är minst i gänget och behöver inte eller får inte ta ansvaret för de andra.

DSC_8827

evidensia_djur_malmo-il-1

Ansvar som hundägare?

naturea_logo

Om man har 180-220 cm högt stängsel, en låst grind och tydliga ”varning för hunden” skyltar i kombination med att det står ett antal tämligen hotfulla hundar innan för stängslet, vad är det då som gör att vissa människor får för sig att sträcka in handen.

20170701_103044

Eller om mot förmodan grinden inte är låst, bara trava in om ingen hund syns? Detta har hänt vid några tillfällen. Det är framförallt ”gubbar” i 50-60 års åldern som tror att de kan vifta bort en tjurig vakthund…

Lycka till!

Lagen är tydlig gällande det strikta hundägaransvaret, men vari ligger rimligheten? På allmän plats är såklart en sak, men på privat mark, innanför stängda grindar? Nja…

Om vår grind är låst och någon tar sig in, då finns det ett uppenbart uppsåt och då får man själv stå för konsekvenserna!

Här är några dagsfärska bilder på insatsstyrkan! 🙂

evidensia_djur_malmo-il-1

She is the boss!!! (Centralasiatisk ovtjarka)

naturea_logo

Bland hundarna här hemma så är det Ivanka som är en enväldig härskare. Hon är drottning, ledare och först i kompaniet när det är dags för utryckning. De andra hundarna har en enorm respekt för henne och tänker efter före, flera gånger om det är situationer som kan utmana henne.

Det räcker med en snabb blick från Ivanka och de andra går långa omvägar runt omkring henne. Hon är trots allt minst i storlek av alla våra fyra hundar, men den som tar mest plats. Vi var lite besvikna över att hon inte blev så stor, men i ärlighetens namn hade det varit ganska jobbigt med en 80 kg och 85 cm hög variant av Ivanka.

DSC_3427

Hon har hunnit bli strax över 2,5 år nu och börjar bli en på gränsen till behaglig hund. De som följt oss och ni som känner oss väl vet att hon inte alltid varit så enkel att ha och göra med. Kombinationen av hennes tempo, självständighet, resursförsvar, vakt och jaktinstinkt är inte helt okomplicerad. Skam den som ger sig…

I efterhand har vi båda erkänt för varandra det som vi inte sa…HUR SKA DET HÄR GÅ??? Vi visste att hon var den tuffaste hunden i kullen, men hur svårt kan det vara tänkte vi…

Det var stundtals ganska svårt och tålamodet fick sig ett par rejäla törnar. Nu är hon hon en helt under familjemedlem. Fortfarande tämligen intensiv, men med en mer mogen och avslappnad inställning till livet. 🙂

Bilden nedan är från dagen innan hon flyttade till Sverige!

wpid-2015-03-16-15.39.28.png.png

evidensia_djur_malmo-il-1

 

Vostoks prognos…

naturea_logo

Idag har jag haft ett samtal med ortoped Henrik Merin på Evidensia Djursjukhus i Malmö. Ct-röntgen bekräftade det SKK hade avläst från röntgenresultatet. Vänster armbåge har kraftiga benpålagringar och fcp (fragmented processus coronideus) samt lösa benbitar och på höger armbåge har han lindriga benpålagringar för att utesluta fcp även där, får han i sådana fall genom gå en titthålsoperation.

Vi har nu två alternativ att gå på. Alternativ ett är att operera bort den lösa fragmenteringen från leden och rehab i ca 6-8 månader. Rehaben består av korta regelbundna koppelpromenader i trädgården i övrigt ska han vara stilla och inte hoppa och belasta leden. Han måste vara ensam och får under inga omständigheter belasta leden mer än minimalt under perioden av rehabilitering.

Vi minns tillbaka på Ivankas rehab. Det var oerhört jobbigt och frustrerande för henne att genom gå denna process. Att inte få springa runt och kolla av gården, att inte få lov att vakta och heller inte få leka med Hicko. Att ständigt vara inne ensam i hundgården, att inte kunna stimulera henne mentalt. leta mat i hundgården fungerade bra. Men Ivanka var inte intresserad av hundspel eller annan rehabträning. Ivanka mådde inte bra under denna tid, hon tuggade i sönder allt hon kom över. Vi lovade varandra att inte utsätta en hund/ovtjarka för detta igen. Fördelen för Ivanka kontra Vostok vid operationen var att hon inte hunnit utveckla artros eller benpålagringar innan operationen. Vilket Vostok tyvärr redan har gjort och i stor utsträckning…

Nu är vi där igen…

IMG_4504

Nackdelen är att Vostok är 1,5 år och väger 60 kg. Man ser helst att operationen sker vid 4-6 månaders ålder och i värsta fall innan 9 månader för en bättre prognos. Man kan operera bort fragmenteringen kring leden och eventuellt öka livlängden. Dock finns det inga garantier och det är oklart hur lång tid vi ger honom, eller om det bara blir värre, beroende på hur rehabiliteringen går. Men om rehaben går bra kan det ge Vostok en ökad livslängd.

DSC_6878

För att ge Vostok en lång period av rehab önskar vi att få svar på hur länge han kommer att vara smärtfri och att det verkligen kommer att ge resultat. Detta går av förklarliga skäl går inte att garantera såklart. Ivanka som var så pass ung hade bättre förutsättningar och en betydligt bättre prognos. Vostok har många faktorer emot sig. Han är äldre och hunnit utveckla fcp fullt ut, väger mer, samt har en medveten roll som väktare. Detta plågar oss något otroligt.

Stort tack till Evidensia Djursjukhus i Malmö och Ortoped/specialist Henrik Merin som stöttar oss oavsett vilket beslut vi tar.

Det gör ont i oss när vi reflekterar fram och tillbaka vad som är rätt eller fel…

I dagsläget visar han ingen direkt smärta, möjligen är han lite stel. Sen om det är att han är en envis hund som inte vill visa smärta, det kan vi inte veta. Vi har dock svårt att tro att det denna diagnos går att fejka sin smärta…

evidensia_djur_malmo-il-1

SBHK-Utställning i Karlstad!

naturea_logo

Efter en trevlig kväll och endast ett par timmars sömn, vaknade vi med en febrig Emil. Dagen fick styras efter hans mående. Vi bestämde oss för att åka till utställningen igen och sedan anpassa oss efter honom.

Piansa fick excellent för domare Karl-Erik Johansson, med förklaring att hon behöver bli starkare i ryggen. Dock påtalade han att hon kommer att bli bra när hon är färdigutvecklad. Tack för dom orden, det hoppas vi på!

DSC_4322

En glad Piansa stod inte mer stilla dag 2. Det är så tydligt att Piansa inte vet vad som förväntas av henne i utställningsmiljöm. Men det sägs ju att träning ger färdighet! Så vi kommer kämpa på!

Annat är det när hon kommer in på ett äldreboende, då förstår hon mer vad som förväntas. Ett lugn faller över Piansa…Som till vardags annars kör livet i högsta växel!

DSC_4354

I travet har Piansa ett fint fokus!

DSC_4331

Piansas bror, Joquibaz Gusto Em-ja. Excellent!

DSC_4273

Stort grattis till Hickos son Sayot´s Pipo Paleo som blev 2:a bästa hane med cert! Vi är så stolta över denna undebara hund som har utvecklats och blivit så fin. Stort grattis till Både ägare och uppfödare! Handler, Jessica, kennel Joquibaz visade denna pärla och gjorde det med bravur!

DSC_4303

Grattis till syskonen i veteranklass!

BIR Vi´Skaly´s A Spoonful Of Stardust & BIM Vi´Skaly´s A Fistful Of Fun

DSC_4395

Piansas mormor och Hickos mamma Quila avslutade dagen som BIS 1 i veteranklass!

DSC_4416

Vår älskade Emil glömde bort febern och hade en fin dag på utställningen trots allt.

DSC_4420

Swed Snowsaver´s Goliat, Sankt Bernhardshund

DSC_4245

Cor Defensa Apollo, Sredneasiatskaja ovtjarka

DSC_4088

DSC_4114

Cor Defensa Andra, Sredneasiatskaja ovtjarka

DSC_4121

BIR Cor Defensa Andra, Sredneasiatskaja Ovtjarka

DSC_4158

BIR Ruusa Dervid, Kavkazskaja ovtjarka

DSC_4226

Emil hade fult upp med olika aktiviteter. Han borrade och lagade hundburarna, satt i stolen och tittade på hundarna, klappade händerna i finalen eller mös med en ovtjarka valp.

Stort grattis till BIS 1  Vi´Skaly´s Mumin

DSC_4443

Stort grattis till BIS 3 Ruusa Dervid

DSC_4450

Emil avslutar med att ge (Lille Faraj) en Sredneasatskaja Ovtjarka valp en puss på nosen!

DSC_4456

 

evidensia_djur_malmo-il-1

 

Kuperad hund, fel och lite rätt?

naturea_logo

Ja, Vostok är kuperad. Han saknar i princip hela öronen och har endast 1/3 del av svansen kvar. Generellt är kupering helt onödigt och Vostok hade gärna fått ha kvar såväl svansen och öronen.  I nuläget är det dock svårt att hitta en Cao med öron och svans intakta om man ställer andra krav än att de ska ha just öron och svans. Är man intresserad av hälsa, exteriör och i synnerhet mentaliteten så är utbudet begränsat. Vi har inte nöjt oss med att vi vill ha en Cao, vi ville ha rätt hund. Ivanka som är importerad från Polen är inte kuperad. Hon är i många avseenden underbar, men har kanske inte blivit vad vi förväntade oss eller hoppades på. Såväl gällande mentaliteten, hälsan och exteriören. Vi älskar henne såklart ändå och hon har sin plats i vår flock och familj.

Vostok valde vi när var lite äldre, när man kunde få en klarare bild av vad som komma skall och då var öronen och svansen redan borta. De går inte att klistra på igen. Vostoks uppfödare var väldigt tydlig med all information om Vostok och han visade sig vara precis så bra, eller kanske ännu bättre i verkligheten.

kockiutanöron

Cao och en del andra herdehundar kuperas traditionellt för att minska risken på skador och svans i sammandrabbningar med stora rovdjur som tex. varg, björn, tvättbjörnar, stora kattdjur och mårddjur när de självständigt vaktar boskap. Det minskar även risken för att öronen ska klämmas mellan boskap, vilket kan utvecklas till allvarliga och/eller smärtsamma infektioner i örat. Det är färre och färre länder, framförallt inom EU som tillåter kupering av hundar. Vostok är född i Vitryssland, där kupering fortfarande är tillåtet.

En kuperad Cao får ett annat uttryck, som kanske främst människor upplever. De ser lite ”hårdare” ut, vilket kan ge en avskräckande effekt på människor som vill ”bryta sig in” när de vaktar egendom.

Jag har alltid trott att en kuperad hund får ett begränsat språk, men Vostok kommunicerar lika tydligt och med lika många nyanser som våra andra hundar.

Sammanfattningsvis, kupering är i de flesta fall oetiskt, men världen är inte så enkel. Det finns nyanser av rättvisa och det är inte svart eller vitt. Vill man inte nöja sig med att skaffa en Cao den enkla vägen så får man kanske töja lite på sin moral.

dsc_87915

Vostok är väldigt söt när han viftar på den lilla svans han har! 🙂 En minipropeller!

evidensia_djur_malmo-il-1