Det ljudande språket

naturea_logo

Pyrenéerhundens rasklubb Pyrenéersälskapet (PYS) skickar ut en medlemstidning som heter PATOU 4 gånger per år. Den har verkligen utvecklats till en bra tildning där redaktionen tar upp alla möjliga ämnen som exempelvis mentalitet, samspelet mellan barn och hund, utställning, etoligi, aktiviteter för Pyrenéerhunden, forskning etc.

I senaste Patou var där en artikel som handlade om det ljudliga språket. Gunilla Jämte som är författaren skriver

En hund kan ju skälla av många olika skäl. Hundar är födda med olika motivationsnivårer för att komma igång med att skälla. Det är ärftligt betingat. Vår ras som vaktar och larmar har hög motivation, men det påverkas även av uppfostran. Med god allmännlydnad kan man lära dem att vara tyst på tillsägelse, även om vi har hög tolerans för detta. Om man lär in det i ung ålder. För skallgivning är också självbelönande och blir en vana och då befästs beteendet.”

DSC_5424

Ivanka är hunden i vår flock som har högst motivationsnivå för att komma igång att skälla. Kommer hon väl igång med sitt skällande så fastnar hon i det beteendet och är svår att bryta. Vostok skäller mer när det behövs samt när han vill komma in. Vostok bryr sig inte nämnvärt om vi säger till honom att vara tyst. Tycker han att det finns ett behov av att skälla så göra han det.

Hicko skäller när han ”larmar”, vill in eller står i hundgården och inte får vara med. Hicko är den som är enklast att få tyst på men det har tagit tid att lära in. Piansa är den som skäller minst då hon har tre andra fockmedlemmar som tar den uppgiften vid vaktsituationer. Piansa skäller bara då hon vaktar och hon har ett grovt skall näst intill som Vostok.

DSC_5415

Det svåra är att vara konsekvent att stoppa hundarna vid skällandet då hundarna är ute större delen av dagen utan oss. Vi har också pratat om när ska vi gå in och stoppa dom? Skäller hundarna när någon passerar utanför tomten, järnvägspersonal passerar vid tågspåret för reparation, rådjur som springer på fältet utanför tomten eller när rovfoglar passer i luften rakt ovanför tomten, då gör ju hundarna sitt jobb.

Men när järnvägspersonalen befinner sig vid tågspåret en hel dag eller vid skördetider och stora maskiner passera utanför tomten om och om igen. Då är det ganska påfrestande att lyssna på Ivankas skällande utan paus. Hon skäller så mycket att hon blir hes. I en sådan situation väljer vi att ta in Ivanka så vi hjälper henne att vila från vaktandet. Men står Hicko och skäller i hundgården för att han inte får vara med då säger vi till Hicko att vara tyst och ber honom att gå och lägga sig.

Inomhus har vi i princip nolltollerans för vaktade. Här inne behöver hundarna inte ta vaktandet på sitt ansvar när vi är närvarande.

DSC_5044

Gunilla nämner även att ”En hund som morrar, talar om att den är avvaktande. Den kan både vara osäker, rädd och på väg att bli arg. Den har en beredskap till antingen flykt eller anfall. Utmana inte en hund som morrar. Bemöt istället med passivitet och lite undvikande. Valpar som visar resursaggressivitet bör man hjälpa till trygghetskänsla genom att ta det lugnt göra byteshandel med en godisbit eller annat åtråvärt”

Ingen av våra hundar har något resursförsvar mot oss. Vi har hela tiden varit tydliga speciellt med matskålen att vi är inget hot och att de alltid får mat. Det har vi gjort genom att stoppa ner något gott i matskålen medan dom äter alternativt stå eller sitta bredvid när hundarna äter. Det känns trygt att ha arbetat upp detta förtroendet nu när vi har barn och Emil kan gå förbi utan att hundarna blir stressade. Dock ger vi hundarna alltid de bästa förutsättningarna för att äta i lugn och ro. Emil vet att han ska låta hundarna vara när medan dom äter. Men det är inget vara om han skulle passera förbi hundarna under deras måltid.

Äter Vostok ute så ser vi till att ge honom mat i stallet för att minska stressen över Hicko. Äter Vostok ute och Hicko är i lilla hundgården ser vi att Vostok inte är bekväm i situationen.

Dock minns jag ett tillfälle på en midsommar när vi precis hade fått hem Hicko.  Hicko fick han en morrot och den ville han inte släppa ifrån sig. Det var bara att pausa i midommarfirandet och börja bygga upp ett förtroende. Då arbetade vi med byteshandel och tillslut förstod Hicko att vi inte skulle ta moroten ifrån honom, utan vi bara lånade den mot att han fick något som var ännu godare.

Resursförsvar mot oss är inget beteende som vi önskar hos hundarna, därav är det något som vi lägger mycket tid på redan från början. Att vi är inget hot mot resurserna här hemma. Om hundarna har fått tag på något farligt och olämpligt att äta då vill vi kunna tar ifrån det och göra det som en byteshandel. Även om vi skulle behöva ta fram den dyraste oxfilen ur frysen så ska det funka.

DSC_4841

När Patou kom med posten kröp jag ner i soffan framför kaminen och bläddrade igenom tidningen och upptäcker den här sidan.

Patou jul

Tack kennel Joquibaz, Jessica och Johan för att ni uppmärksammar Hickos arbete som social tjänstehund. Vilken lycka att få se detta mittuppslag. Underbara Joquibaz hundarna.

Än en gång blev jag påmind om Hickos ära att blir utsedd till årets vardagshjälte. Det är en fin reklam för rasen men även för Hicko som individ!

ovtjarka+pyrre

naturea_logo

Som vi skrivit tidigare blir det för enkelhetens skull ofta att Ivanka och Vostok är tillsammans och Piansa och Hicko går tillsammans. Den här helgen har vi haft som ambition att blanda upp hundarna lite mer. Vi har märkt att Vostok och Piansa verkligen vill vara lösa tillsammans och när de är tillsammans har de så otroligt roligt. De leker, springer, brottas och hoppar. Det är inte lika hårt som när tex Vostok och Ivanka leker. Då är det full kraft och full fart som gäller. Mellan Vostok och Piansa är det mer lekfullt och inbjudande.

DSC_5222

Idag kom även den första snö. Det var inte mycket till snö, men dock. Hundarna verkade inte särskilt intresserade. Det blev ett fint ljus att ta bilder i. Även den lilla mängden snö ändrar ljuset och färgerna.

DSC_5267

Ivanka var inte lika lycklig över sin samvaro med Hicko. Den första halvtimmen stod raggen som en spikmatta. Efter ett tag lättade hon upp dock och bjöd in till lek. De sprang några varv i full fart, därefter ignorerade hon honom.

DSC_5297

Ivanka är lika sur som hon är mysig. Hon kan ligga på rygg och mysa i soffan och sova. Hicko passerar och då visar hon hela garnityren och morrar dovt. Hicko har verkligen respekt för henne. Vostok bryr sig inte om henne, men ger henne en omgång ibland när han tröttnar.

DSC_5301

Här är en kort film på Vostok och Piansa när de leker. Mjukt och lekfullt…

Två sociala tjänstehundar

naturea_logo

Att arbeta tillsammans med Hicko är så fantastiskt. Han har snart fem års erfarenhet av arbetet som social tjänstehund. Hicko vet precis vad han ska göra när vi är ute på uppdrag. Han vet vem som behöver hans närhet lite extra och han vet när han ska vara passiv och aktiv i aktiviteten. Hicko kommunicerar med mig hela tiden och jag bekräftar honom att han gör rätt.

DSC_3862

Piansa har mycket kvar att lära men hon har visat fina framsteg under sin socialiserings träning. Trots hennes höga enegrginivå är hon både lugn och inkännande i mötet med tredje person. Det tycker jag är viktigare än alla moment, det kan vi alltid träna in efterhand. Hon tillåter hårda kramar och njuter av all närhet hon kan få.

DSC_3925

Det finns skillnader mellan Hicko och Piansa som individer. Bortsett från att Hicko har en större erfarenhet och förstår mer vad arbetet går ut på, så kan båda bidra med olika egenskaper. Hicko är så otroligt lugn och har en lugnande effekt. Medan Piansa har en mer ”peppande” effekt som kan motivera på ett annat sätt. Piansa har även en högre energinivå vilket också gör att hon orkar längre och håller motivationen upp en längre tid än vad Hicko gör.

DSC_3906

Deras olikheter gör att jag kan matcha hundarna till rätt individ och aktivitet. Jag inser nu betydelsen av att ha mer än en sociala tjänstehund. Deras första gemensamma uppdrag är vår julshow som du kan läsa mer här:

https://handhundhalsa.com/julshow-med-sociala-tjanstehundar/

DSC_3880

Det är så underbart att arbeta med Pyrenéerhunden och samtidigt kunna ha dom som familjehundar och väktare. Att kunna skilja på arbete och arbete är en viktig egenskap hos Pyrenéerhunden eller snarare en förutsättning för att dom ska kunna arbeta som sociala tjänstehundar. Eftersom Hicko inger ett sådant lugn när han är i tjänst får jag ofta frågan om Hicko kan springa och svaret på den frågan är:Ja det kan han!

DSC_3874

För mig är det en lycka att kunna kombinera privatlivet med arbetslivet tillsammans med denna fantastiska ras,  Pyrenéerhunden.

DSC_3958Tack kennel Joquibaz för två fantastiska hundar!

I samarbete med Evidensia Djursjukhus i Malmö för stöttning av en sund, frisk och fysisk hållbar social tjänstehund samt RigtigHundemad som ser till att tjänstehundarna hålls i god kondition med ett superbra hundfoder från Naturea!

 

Piansa är i höglöp!

naturea_logo

Hicko har knspo ätit sin mat på fyra dagar.  idag fick han i alla fall i sig en halv portion.  Piansa började vika svansen åt sidan i måndags.

Vostok har inte märkt av Piansas löp lika tydligt denna gången. Han blir lite extra glad när hon kommer fram till honom vid hundgården men inte mer än så.

DSC_3599

Men idag eskalerade det, Vostok blev helt tokig och ville ut från hundgården när han fick syn på Piansa. Ivanka röt i från rejält åt Vostok som inte accepterar hans knepiga beteende mot Piansa. För första gången idag vägrade Vostok att äta sin mat, han ville bara bort till Piansa.

Hicko lämnar inte hundgården när han är ute.

DSC_3610

Nätterna är lugna som tur är. Jessica sover med Hicko i köket och Piansa sover i hallen. Det är vår bästa lösning för att alla ska få sova hela natten. Dagar som dessa får vi bara se till att göra det bästa av situationen. Hicko är som lugnast när han får vara med oss inne, dock vill han vara nära oss hela tiden.

DSC_3604

Vi trodde att den stora dagen var igår. Hicko var extra frustrerad och ville bara in till Piansa som inte var sen med att göra sig till för Hicko. Hon hoppade och studsade framför honom och lade svansen åt sidan.

DSC_3603

Men med tanke på Vostoks starka reaktion idag så får vi se hur många dagar det är kvar i denna ”cirkus”.

Hicko har fått avlastning under dagarna och åkt med Jessica i bilen. Där kan han slappna av och vila upp sig. Men direkt när han kommer hem börjar han pipa och springer bort till Piansa för att kolla så att hon är där.

evidensia_djur_malmo-il-1

Fler djur i framtiden?

naturea_logo

Vi har en stor bit mark som är outnyttjad. Kort efter att vi flyttade hit för sex år sedan satte vi upp 110 cm högt fårstängsel runt hagen. Mycket har hänt sedan dess och det är både för klent och för lågt för att låta hundarna vara där ute. Hicko och vår tidigare Dogo canario Aji fick ibland följa med ut i hagen och lyckan där är total. Det är en yta på ca 170 X 50 meter, dvs ca 8500 kvadratmeter.

Vår önskan är att hägna in hagen med samma typ av nät som vi har runt resterande tomten, multinet från PODA( http://www.poda.se ) . Det är stabilt och 180 cm högt. Dessutom betydligt snyggare än andra varianter av stängsel. Det vore fantastiskt att kunna låta hundarna vara lösa på denna ytan utan uppsikt. Det skulle även underlätta vår vardag att ha ännu en möjlighet att dela upp hundarna vid tex löp.

Den dagen vi har möjligheten att hägna in hagen så vore det även en bonus att kombinera möjligheten att ha djur som håller nere gräset samt att hundarna får utföra sitt ursprungliga uppdrag, att vakta boskap.

Alla hundarna förutom Ivanka går bra ihop med andra djur. Dock tror vi att Ivanka skulle kunna lära sig att samexistera med större djur om hon bara får lite tid.

DSC_2461

Piansa älskar alla djur, Vostok och Hicko är intresserade men har en värdig distans.

Vostok är förtjust i grisar och Hicko visar oftast mest intresse och söker kontakt med getter eller får.

Som det ser ut nu så lutar tanken främst åt getter. Vi bor nära ett hägn med getter och hundarna träffar dem regelbundet. Ett tag funderade vi även på Gutefår.

Här är några av getterna vi brukar träffa:

Här delar Piansa morot med getterna. 🙂

DSC_2465

De raserna vi funderar på är antingen den svenska lantrasen Göingeget. En stor vädertålig ras. Då gör man även en god insats för bevarandet av denna gamla ras. Det andra alternativet är afrikanska dvärggetter. Detta är små godmodiga, sociala getter som är väldigt aktiva. Vi tänkte träffa olika ägare till dessa raser och fundera på vad som passar oss. Boergetter och Angoragetter verkar också spännande. Vi får se vad som händer. Det viktiga är att det är trevliga getter som klarar av åretrunt vistelse utomhus.

Martin har ju även dröm(en avlägsen sådan) om att producera getost för husbehov och plötligt finns ju även denna möjlighet. Tänk att ha sin alldeles egna chevre på en nybackad smörgås eller på ett kex…

getost_shutterstock_72799897

Mer om detta senare…:)

evidensia_djur_malmo-il-1

Hicko & Vostok diskuterar…

naturea_logo

 

I helgen skiftade vi flocken. Piansa fick vara med Vostok i stora hundgården och båda blev så glada av att få leka tiillsammans. Vostok hoppade till och med upp på taket på hundkojan och höll Piansa sälskap.

DSC_7697

Ivanka var däremot inte så sugen på att leka med Hicko. Ivanka var tydlig med att visa att hon inte var intresserad. Hicko kände in och lyssnade på hennes signaler.

När Hicko kom ut på baksidan av huset och upptäckte att Piansa var i hundgården tillsammans med Vostok blev han inte glad. Hicko sprang fram och konfronterade Vostok genom stängslet vilket Vostok inte accepterade. Båda hanarna blev blockerade i affekt och det gick inte att bryta dom. 

Martin vattnade blommor och hörde vad som hände och kom ut med trädgårdsslangen och sprutade lite vatten på dem. Vostok och Hicko kom av sig helt och gick ifrån varandra. Efter varje bråk mellana hanarna sitter känslan kvar längre hos Vostok som  undviker Hicko. Hicko släpper allt direkt och springer omkring och är hur glad som helst.

DSC_8379

Vi tog in Hicko och Ivanka inomhus medan vi åt lunch. Därefter släppte vi ut Piansa till Hicko för att kolla av så att han inte fortsatte att konfrontera Vostok. Men då var allt lugnt och alla fyra var tillsammans på baksidan. Det är Piansa som är resursen som Hicko försvarar. 

Gänget samarbetar och arbetar som bäst på gården när dom är på vars en sida stängslet.  Det är en fantastisk syn att se när dom vaktar tillsammans ut mot fältet, när dom ligger nära varandra eller leker tillsamamns på vars en sida om nätet.

Vårt Guardistagäng!

DSC_8822

evidensia_djur_malmo-il-1

 

 

 

Ovtjarka, hur vill vi ha dem?

naturea_logo

Många människor har föreställningar om Ovtjarkan som ras. Hur de är, hur de borde vara, myter, legender, hörsägen osv…

Sammanfattningsvis har de flesta som har åsikter om rasen/typen sällan eller aldrig träffat en ovtjarka. På sin höjd har de oftast läst rasstandarden, som egentligen inte säger så mycket. I rasstandarden står följande:

-Sredneasiatskaja ovtjarka skall vara självsäker, balanserat tystlåten,
stolt och oberoende. Rasen är modig och har hög bruksförmåga,
uthållighet och en naturlig revirinstinkt. Oräddhet för stora rovdjur
är karakteristiskt för rasen.

På svenska kennelklubbens hemsida står även:

– Rasen är stark, atletisk, självständig och försvarar sitt territorium. Den är misstänksam mot främlingar och oberoende av andra eftersom den alltid varit tvungen att ta egna beslut när den vaktar fåren. Rasens starka vaktinstinkt och självständighet gör att den lämpar sig bäst hos en ansvarsfull person med kunskap och tidigare hunderfarenhet.

Allt detta stämmer, men vad innebär det i praktiken? Vi kan inte tala för alla, men ska försöka förklara vad vi anser vara önskvärt hos en Ovtjarka. Nu behandlar vi Sredneasiatskaja, den Centralasiatiska ovtjarkan. Rasen som vi lever sida vid sida med.

DSC_1311

Först och främst en CAO(vi skriver CAO fortsättningsvis i inlägget, förkortning för Centralasiatisk ovtjarka) ska vara en självständig hund. Därmed inte sagt att de inte kan samarbeta, men de gör det utifrån eget intresse. De har avlats för att ta självständiga beslut och tycker inte alltid att vi människor vet bäst. Utmaningen ligger i att få dem att göra som vi vill, när de gör som de själva vill. De har sällan ”will to please”/vilja att vara till lags, men är samtidigt känsliga hundar som absolut inte vill att dess ägare ska vara arg, eller irriterad på dem. De snappar upp stämningen väldigt fort. Det låter kanske motsägesefullt och sådan är verkligheten med dessa hundar.

En Cao ska vara balanserad och orädd, den ska inte backa för något. Initialt ska de skrämma bort eventuella hot genom skall och kroppsspråk, därefter kan det eskalera till fysisk konflikt. De ska vara misstänksamma men inte rädda eller nervösa. Balansen mellan misstänksamhet och rädsla är inte alltid helt enkel. Misstänksamheten kan istället beskrivas som en ovilja att interagera med sådant eller människor som de inte känner till. Utanför reviret visar det sig som ointresse av det de möter. Reviret ska de försvara mot allt främmande. Allt som ingår i familjen, flocken eller vad man vill kalla det ska hamna under beskyddet. Djur, människor, egendom eller området i sig.

DSC_1250

Vi har fått en massa frågor de senaste åren, tex ”Är de aggressiva mot er som ägare”, ”vågar man ha dem tillsammans med barn?”, ”är det en enmanshund?”, Listan är lång…

En CAO ska generellt älska hela sin familj. Familjen är deras allt. Det är inte en hund som man kan gå in och bestraffa fysiskt, lägga på rygg eller andra liknanade myter om hunduppfostran. Då kommer du få en farlig hund, en hund som inte litar på dig. Med glädje, kärlek, samarbete och motivation får du istället en hundra procent lojal väktare som skulle gå i döden för sin familj.

De ska vara tålmodiga och försiktiga med barn, men förstår inte alltid sin egen storlek. Senast imorse satt Emil i soffan med Ivankas huvud i knäet och mös hur länge som helst. Visst, de är hundar som avlats för att klara karga miljöer, såväl hetta som sträng kyla, men de är opportunister. Dvs, de är anpassningsbara till det som gynnar dem. Även om våra hundar mestadels är utomhus, så tycker de att det är underbart att ibland komma in inomhus, få ligga i soffan eller på golvvärmen i köket.

DSC_1173

De är underbara familjemedlemmar, men kärleken brukar vara begränsad till just familjen. Detta måste man vara rustad för om man vill leva med en CAO. De kommer kanske inte acceptera era vänner, jultomten får man troligtvis hoppa över, grannen kan inte spontant komma in osv. Då behöver man en plats där hunden kan vara undertiden.

Vi har inga problem med att våra hundar inte behöver interagera med besökare, det är snarare andra som vill interagera med hundarna.

Våra hundar är inte på något vis perfekta CAO, varken exteriört eller mentalt. Dock har de mycket av det vi vill ha. Vi har märkt att de mognar långsamt. Ivanka närmar sig 3 år och det börjar märkas. Hon börjar bli en mogen och stabil madame. 🙂

DSC_1146.jpg

Vostok har det mesta vi önskar. Han är en omutlitg vakthund och en en lugn, trygg och kärleksfull familjemedlem.

Det går som besökare aldrig att uppleva hur livet med dessa hundar är. Då får man en endimensionell bild av en antingen ointresserad hund eller en som visar stor aversion. Det är iofs också viktigt att se, så att det inte kommer som en överraskning.

evidensia_djur_malmo-il (1)