Höst och gräset är grönt!

Det har varit en fantastisk sommar för oss som gillar värme. Vi har spenderat massor av tid på stranden och njutit av sol och bad. Dock har vi saknat alla dessa härliga grillkvällar, men av förklarliga själ så blev det grill/eldningsförbud och det ska självklart respekteras. Det tragiska med denna sommaren är värmen som har ställt till med alla dessa fruktansvärda bränder i Sverige, människor som har mått dåligt och mindre mat till djuren på grund av torkan. Tänk om vi kunde styra sommarens regn och välkomna det på natten så hade vi nunnat njuta av semestern på stranden med värme, sol och bad samtidigt inte riksera det som har skett under denna sommar.

Trots grillförbud har vi kunnat njuta av behagliga sommarkvällar ute i trädgården.

DSC_3728

Hundarna har klarat värmen hyfsat bra. Dom är kloka nog att hålla sig i skuggan, till och med Ivanka tog sitt förnuft till fånga som annars gärna njuter i solen. Hicko har varit något mer påverkad vilket kan bero på att han fick en infektion i nosen som troligen orsakades av tandsten(som hade lett till inflammation i tandköttet). Tidigt i somras var Hicko på Evidensia Djursjukhus i Malmö och rensade sina tänder rejält och fick en kur antibiotika.

20180408_190232

Sommar och semester är underbart och man vill inte att det ska ta slut. Men trots allt det härliga med ledighet är det skönt att komma in i vanliga rutiner igen, Vi har börjat arbeta och Emil är tillbaka på förskolan. Vi har även hunnit med en VAB-omgång, det tillhör väl höstens rutiner som är mindre roliga. Men det är en del av småbarnslivet.

Vi är så glada och tacksamma för en fantastisk sommar där vi har tillbringat mycket tid tillsammans och umgåts med fina vänner.

DSC_3964

Nu är det höst och gräset är grönare än någonsin tack vara en masssa regn som har kommit. Vi klipper gräset oftare nu än vad vi gjorde i somras. Emil kör med sin egen traktor och klipper efter Martin.

DSC_3937

Medan gräset klipps ser Ivanka och Vostok till att obehöriga inte får tillträde till tomten.

DSC_4126

I somras fick vi hjälp att klippa ner gräset i hagen så nu kan vi hålla i ordning på gräset själva. Det värmer så i hjärtat att se dessa två jobba tillsammans.

DSC_4173

Emil ser upp till sin pappa och vill göra det pappa gör. Tänk att detta är vårt och vad ska vi göra med denna yta? Det finns massor av tankar som nu snart ska landa i en plan.

DSC_4168

Idag är det val och vi valde att förtidsrösta så vi kunde tillbringa söndagen hemma. Vilket fantastiskt väder det har varit idag. Hundarna tycker så mycket om när vi är hemma hela dagarna och dom får vara med medan vi fixar och donar i trädgården.

Vostok, herren med en stor portion allvar i sig älskar att leka med sina gosedjur. Han springer runt med dom i munnen och kastar upp den i luften.

DSC_3951

Han är så söt denna underbara Ovtjarka. Hunden som inte gillar besökare men ger desst0 mer kärlek till sin familj.

DSC_3974

När Ovtjarkaleken är i full gång vill man inte stå ivägen. Det är helt galet så hårt Ivanka och Vostok leker. Det är Ivanka som bestämmer hur leken skall utföras fram tills Vostok tycker att Ivanka har gått för långt.

Säger han ifrån tydligt lägger Ivanka sig på rygg direkt. Två hundar som har en god kommunikation mellan varandra.

DSC_4000

Nu blir det en god lunch som ska ätas ute på trädäcket. Vi suger i oss all solljus som vi kan få och njuter av en heldag utomhus.

Imorgon vaknar vi upp till ett valresultat, det kan bli spännande eller inte alls spännande att se vad vi står inför…

 

Gräset kom till nytta!

naturea_logo.jpg

Igår började Ivanka och Vostok tokskälla och det var inte så konstigt när vi upptäckte att det kom en stor traktor körandes på vår tomt. Ovtjarkorna uppskattade inte besöket men vi blev glada att vi äntligen skulle få gräset klippt i hagen och att det ska komma till någon nytta till något djur. Sommarens torka är en plåga för bönderna och det känns bra att kunna hjälpa till.

DSC_2356

Emil tyckte det var så spännande och sa till oss att nu är det paus i krocketmatchen som pågick. Emil ville såklart titta på den stora traktorn.

DSC_2368

Emil passade på att hoppa bland kullarna och lekte affär och sålde glass till oss. Emil är kreativ och kan hitta på saker utan några leksaker. Han skapar något av det som han hittar.

DSC_2375

Julgranen håller fortfarande även om den har ändrat lite i färg 🙂

DSC_2378

Då var hela hagen nerklippt och vi blev ju såklart ännu mer sugna på att hägna in allt. Nu ser man verkligen hur stor hagen är och det är ju helt underbart att vistas där ute. Tänk att det är vårt och så bra det hade varit att låta hundarna patrullera på denna yta om dagarna.

DSC_2398

Ivanka var snabb med att jaga bort traktorn när dom var klara. Hon var så nöjd att hon lyckades skrämma bort den stora traktorn. Nu ska gräset ligga och torka några dagar sedan kommer dom tillbaka och samlar ihop det.

DSC_2385

Barn och hundar

naturea_logo.jpgInnan jag blev gravid var vi väl medvetna om att vi hade hundar, vilken typ av hundar och att hundarna skulle fortsätta att ingå i familjen tillsammans med en bebis. Vi förberedde hundarna att det skulle komma hem en ny individ genom att Martin tog hem handdukar som Emil hade sovit i på BB. Rätt eller fel men det var den vägen vi valde för att hundarna skulle känna igen doften.

Vi har hela tiden haft ett fokus på att det ska fungera att ha hundar och ett litet barn. Jag hade dåligt samvete i början, då jag inte kunde röra mig ordentligt pga av en skada i ryggen som då hade försämrats efter förlossningen. Jag kunde inte gå de där underbara promenaderna med barnvagnen. Efter 500 meter fick jag vända. Då var det dags att tänka till, vad kan hundarna göra mer än att gå promenader för att bli stimulerade? Det kommer ett specifikt inlägg om detta!

redigeradIMG_2451

Den 4:e augusti fyller Emil fyra år och vår vision, fokus och mål har uppfyllts. Vi har hittills lycktas få till en vardag med våra fyra vaktande herdehundar och ett barn. Alla dagar är inte på topp och alla kan inte få egentid varje dag. Men vi har gjort vårt bästa för att alla ska bli stimulerade på sitt sätt och skapat en utemiljö i trädgården där hundarna trivs och kan utvecklas. Det gjädjer oss att Emil fortfarande ser hundarna som något positivt. Allt från att åka på utställning, ge dom mat, leka och mysa med dom. Idag ser vi även att Emil kan läsa av vissa signaler på hundarna och förstår när han själv ska backa.

En eftermiddag när vi var ute i trädgården frågade Emil om han fick springa med någon hund. Absolut fick han det. Emil satte själv på kopplet på Piansa som troget sedan följde efter Emil. Vi lät dom gå själva medan vi stod och smygtittade på dom. Vi hörde att Emil sa till Piansa ”Nu ska vi pausa”. Emil gick och satte sig på en stol i trädgården och Piansa satte sig bredvid. Det var så fint att se och det värmde så i våra hjärtan.

Vi har pratat mycket om att när Emil inte vill att hundarna ska vara nära eller att dom ska lugna ner sig då ska Emil göra stopptecknet med handen. Vi fick till oss, att även på förskolan använder dom stopptecknet till varandra när dom inte vill vara med i leken. Det är väldigt bra och enkelt pedagogiskt verktyg som kan användas i samspelet mellan både människor och människor och hund. På filmen nedan ser ni hur Emil kommunicerar med Ivanka som lyssnar på Emils tillsägelse.

När Emil hade springit några varv stannade han och sa ” Nu ska jag ställa upp honom och då måste jag flytta på benen”. Emil tog tag med båda händerna och försökte lyfta Vostoks framben. Emil komfram till att det var lite tungt. Det är inte lätt för en snart fyra åring att korrigera uppställningspositionen på en 60+ kg hund. Emil bestämde sig för att nu är det valpens tur och ville att Hicko skulle vara med. Uppställningsbordet för valpen fick bli den lilla stenen. Emil lyftte upp valpen och rättade till benen. ”Så mamma nu är jag klar nu kan du ta en bild” .

Tack Kennel Joquibaz, Johan Olsson för sponsringen av denna fantastiska Lambivalp.

20180617_192208

Ovtjarkorna klär om till sommarkostymen!

naturea_logo

Båda Ovtjarkorna fäller jättemycket just nu. Ivanka ser ut som om hon vore sjuk. Men nej, hon klär bara om till sommarkostymen. Nu får vi borsta dem var och varannan dag om vi inte vill ha soffan och golvet helst täckt med ovtjarkapäls. Men lite pälsvård har Ivanka och Vostok inget emot. Dom njuter av att bli ompysslade. Ett bad hade väl inte suttit fel heller dock är det inte lika populärt. Vi konstaterade att Ivanka aldrig har badat och Vostok har badat en gång sedan han kom hit. 🙂

DSC_0864

Vostok ser inte lika illa ut, han tappar mest päls på bakdelen. Det är helt galet så mycket päls som åker av när det är dags för fällning. Det bevisar även vilken kraftig päls och underull dom har, som skyddar mot såväl kyla och värme. Fantastiskt att pälsen är så funktionell.

DSC_0848

Ivanka och Vostok har haft så roligt idag. Ivanka markerade bara en gång mot honom och Vostok stannade upp och vände bort huvudet. Annars har dom sprungit runt och jagat varandra och lekt.

DSC_0908

Leken tar alltid fullfart efter kvällsmaten. Mätt i magen och känslan att springa fritt är ju underbart för våra fyrbenta godingar

Även om Ovtjarkorna har en stor gård som dom vaktar, leker och sover i så ser vi deras glädje när dom kommer ut i trädgården och får springa fritt.

DSC_0899

Man kan ju inget annat än att bli glad när man möter detta leénde!

DSC_0832

Insnöade!

naturea_logo

Idag var Emils förskola stängd och det var planerat sedan länge att han skulle vara hemma idag. Martin stod redo och på väg till tåget i morse när vi såg att avgångarna var inställda pga snön och spårfel. Martin fick stanna hemma och jobbade halva dagen från soffan med datorn. Därefter har vi njutit i flera timmar ute i snön tillsammans med hundarna. De senaste dagarnas snöoväder i kombination med storm har inneburit mer snö på tre dagar än vad vi sammanlagt fått under de sju åren vi bott här.

Nu när det slutat blåsa kan man äntligen uppskatta att vara ute. Vi har varit ute i korta omgångar de senaste dagarna, men 10 minusgrader och 20 m/s i vinden känns.

Vi fick skotta fram hundkojorna i den stora rastgården samt skotta en väg in.

DSC_8242

Vi hade även en liten skattjakt med Emil, där vi ritat en skattkarta. Skatten var en godisklubba som var gömd inne i matstationen till fåglarna. Vi passade även på att fylla på med mer mat. Nu har haft mat framme till fåglarna i ungefär en månad och det är roligt att se att vi har börjat få lite bevingat djurliv. Idag kom det ett fint domeherrepar. Tråkigt nog försvann de innan vi hann ta bilder. Tyvärr är tömmer skatorna, råkorna och kajorna maten illa kvickt.

Hundarna uppskattar vår närvaro, uppmärksamhet och deltar i allt vi håller på med. De lever ju till största delen utomhus och man kan inte riktigt ta ut svängarna i leken med dem inomhus på samma vis som ute.

Vostok och Ivanka vill vara så nära så nära. Detta i kombination med deras i annars självständiga mentalitet är spännande och något vi verkligen uppskattar. Det andra hundar kan ge till i princip vem som helst, det får vi i familjen till 100% med fullt fokus från hundarnas sida. Deras uppskattning och lojalitet är så otroligt genuin.

DSC_8327

Och nä, det handlar inte om dominans eller att Vostok försöker ta över och kontrollera Martin. Han tycker helt enkelt om att vara nära och att bli kliad på magen!

Ivanka, vill även hon vara nära!

DSC_8336

Och hela gänget tillsammans i en något kaotisk situation….:)

DSC_8339

När rastgården väl blev färdigskottad efter all lek, blev det en stunds vila uppe på taket till hundkojorna. Vi kan för övrigt verkligen rekommendera Podas hundkojor. De är definitivt inte gratis men av bra kvalitet. Vi målade dem vita i höstas och de har minst sagt blivit befläckade av höstens och vinterns generella lervälling.

Ha en bra helg på er!

Socialiserade vakthundar

naturea_logo

Det har varit en del diskussioner om vaktande molosserraser på sociala medier på senaste. Åsikterna går isär och det finns inga rätt eller fel. Dock finns det några saker vi är övertygade om.

Även om man har en skarp hund av vakthundstyp så ska man kan kunna gå en promenad, kunna möta folk och hundar utan att ens hund ska kasta sig över folk och vilja äta upp dem. Sen att inte vem som helst får lov och gå fram och börja gulla med dem, det är en helt annan sak.

Igår var vi på promenad inne i byn med Vostok och Ivanka. De är inte jättesocialiserade och tycker bäst om att vara hemma, även om de på senaste faktiskt till och med viftat lite på svansen när de ser kopplet. På gränsen till lite entusiasm, men med betoning på lite. 🙂 När man väl går tycker de att det är ganska trevligt.

Igår passerade vi allt ifrån barn, någon tämligen berusad man med psykisk ohälsa, pensionärer med rollatorer, järnvägsövergången samt stod stilla vid tågstationen ett tag. Det kom även fram ett par olika människor som ville veta vad det var för hundar och frågade om de fick klappa dem. Det fick de inte, men både Ivanka och Vostok satt lugnt och väntade. Helt ovilliga att söka kontakt med de okända människorna. Vostok gav onda ögat vid något tillfälle. Man ser direkt i hans blick när han kopplar på sin lite mer allvarliga sida. Dock skötte båda det bra.

Somliga hävdar att man ”vattnar ur” vakthundarnas mentalitet om de får socialisera ute i samhället. En hund blir inte bara vad man gör den till, de har en hel del grundläggande egenskaper, men vissa bitar kan man påverka. Revirsvaktande hundar ska ju inte heller vakta utanför reviret, det är det egna området som ska prioriteras. Vad våra hundar gör utanför sitt revir påverkar inte deras förmåga som vakthundar hemma.

Hicko är ett perfekt exempel. Ett par dagar i veckan är han en ytterst tillgänglig och tillgiven socialtjänstehund. När han hoppar ur bilen och kommer innanför grindarna här hemma förvandlas han till en vaktande Pyrre. Hicko släpper inte in någon och är näst Vostok den av våra hundar som behåller misstänksamheten mot fråmmande längst. Ivanka är väldigt avvisande till en början, men taggar ner ganska fort om hon märker att vi har läget under kontroll. Här hemma kommer ingen obehörig under några omständigheter in. Guardistas insatsstyrka har läget under kontroll!

Här nedan är en kort film från gårdagen när Vostok och Ivanka vaktar gentemot en människa ca en kilometer bort. De har full koll på vad som händer på fälten här runtomkring.

Ha en trevlig helg!

Det ljudande språket

naturea_logo

Pyrenéerhundens rasklubb Pyrenéersälskapet (PYS) skickar ut en medlemstidning som heter PATOU 4 gånger per år. Den har verkligen utvecklats till en bra tildning där redaktionen tar upp alla möjliga ämnen som exempelvis mentalitet, samspelet mellan barn och hund, utställning, etoligi, aktiviteter för Pyrenéerhunden, forskning etc.

I senaste Patou var där en artikel som handlade om det ljudliga språket. Gunilla Jämte som är författaren skriver

En hund kan ju skälla av många olika skäl. Hundar är födda med olika motivationsnivårer för att komma igång med att skälla. Det är ärftligt betingat. Vår ras som vaktar och larmar har hög motivation, men det påverkas även av uppfostran. Med god allmännlydnad kan man lära dem att vara tyst på tillsägelse, även om vi har hög tolerans för detta. Om man lär in det i ung ålder. För skallgivning är också självbelönande och blir en vana och då befästs beteendet.”

DSC_5424

Ivanka är hunden i vår flock som har högst motivationsnivå för att komma igång att skälla. Kommer hon väl igång med sitt skällande så fastnar hon i det beteendet och är svår att bryta. Vostok skäller mer när det behövs samt när han vill komma in. Vostok bryr sig inte nämnvärt om vi säger till honom att vara tyst. Tycker han att det finns ett behov av att skälla så göra han det.

Hicko skäller när han ”larmar”, vill in eller står i hundgården och inte får vara med. Hicko är den som är enklast att få tyst på men det har tagit tid att lära in. Piansa är den som skäller minst då hon har tre andra fockmedlemmar som tar den uppgiften vid vaktsituationer. Piansa skäller bara då hon vaktar och hon har ett grovt skall näst intill som Vostok.

DSC_5415

Det svåra är att vara konsekvent att stoppa hundarna vid skällandet då hundarna är ute större delen av dagen utan oss. Vi har också pratat om när ska vi gå in och stoppa dom? Skäller hundarna när någon passerar utanför tomten, järnvägspersonal passerar vid tågspåret för reparation, rådjur som springer på fältet utanför tomten eller när rovfoglar passer i luften rakt ovanför tomten, då gör ju hundarna sitt jobb.

Men när järnvägspersonalen befinner sig vid tågspåret en hel dag eller vid skördetider och stora maskiner passera utanför tomten om och om igen. Då är det ganska påfrestande att lyssna på Ivankas skällande utan paus. Hon skäller så mycket att hon blir hes. I en sådan situation väljer vi att ta in Ivanka så vi hjälper henne att vila från vaktandet. Men står Hicko och skäller i hundgården för att han inte får vara med då säger vi till Hicko att vara tyst och ber honom att gå och lägga sig.

Inomhus har vi i princip nolltollerans för vaktade. Här inne behöver hundarna inte ta vaktandet på sitt ansvar när vi är närvarande.

DSC_5044

Gunilla nämner även att ”En hund som morrar, talar om att den är avvaktande. Den kan både vara osäker, rädd och på väg att bli arg. Den har en beredskap till antingen flykt eller anfall. Utmana inte en hund som morrar. Bemöt istället med passivitet och lite undvikande. Valpar som visar resursaggressivitet bör man hjälpa till trygghetskänsla genom att ta det lugnt göra byteshandel med en godisbit eller annat åtråvärt”

Ingen av våra hundar har något resursförsvar mot oss. Vi har hela tiden varit tydliga speciellt med matskålen att vi är inget hot och att de alltid får mat. Det har vi gjort genom att stoppa ner något gott i matskålen medan dom äter alternativt stå eller sitta bredvid när hundarna äter. Det känns trygt att ha arbetat upp detta förtroendet nu när vi har barn och Emil kan gå förbi utan att hundarna blir stressade. Dock ger vi hundarna alltid de bästa förutsättningarna för att äta i lugn och ro. Emil vet att han ska låta hundarna vara när medan dom äter. Men det är inget vara om han skulle passera förbi hundarna under deras måltid.

Äter Vostok ute så ser vi till att ge honom mat i stallet för att minska stressen över Hicko. Äter Vostok ute och Hicko är i lilla hundgården ser vi att Vostok inte är bekväm i situationen.

Dock minns jag ett tillfälle på en midsommar när vi precis hade fått hem Hicko.  Hicko fick han en morrot och den ville han inte släppa ifrån sig. Det var bara att pausa i midommarfirandet och börja bygga upp ett förtroende. Då arbetade vi med byteshandel och tillslut förstod Hicko att vi inte skulle ta moroten ifrån honom, utan vi bara lånade den mot att han fick något som var ännu godare.

Resursförsvar mot oss är inget beteende som vi önskar hos hundarna, därav är det något som vi lägger mycket tid på redan från början. Att vi är inget hot mot resurserna här hemma. Om hundarna har fått tag på något farligt och olämpligt att äta då vill vi kunna tar ifrån det och göra det som en byteshandel. Även om vi skulle behöva ta fram den dyraste oxfilen ur frysen så ska det funka.

DSC_4841

När Patou kom med posten kröp jag ner i soffan framför kaminen och bläddrade igenom tidningen och upptäcker den här sidan.

Patou jul

Tack kennel Joquibaz, Jessica och Johan för att ni uppmärksammar Hickos arbete som social tjänstehund. Vilken lycka att få se detta mittuppslag. Underbara Joquibaz hundarna.

Än en gång blev jag påmind om Hickos ära att blir utsedd till årets vardagshjälte. Det är en fin reklam för rasen men även för Hicko som individ!