Ovtjarkans mentalitet, självständighet.

naturea_logo

Pyrren och Ovtjarkan har liknanade bakgrund som boskapsväktare. Innan vi skaffade Pyrre läste och hörde vi att Pyrren är extremt egensinnig och självständig. Jämfört med Dogo canarion som vi hade tidigare(som också ska vara en självständig ras) så stämde detta. En pyrre är en pyrre och gör lite som den vill, men med ett leende.

I jämförelse med våra två CAO är Pyrrarna extremt samarbetsvilliga, motiverade och ”easy going”. När vi kommer med upptåg så är Pyrrarna alltid på. Vostok tittar på en som om man vore en utomjording och rör sig inte ur fläcken. Ivanka fnyser lite lätt och bara går därifrån. De vill helst inte ens följa med på promenader. Då lämnas reviret obevakat. Väl ute på promenad hakar de på, men inte med någon större entusiasm.

DSC_1359

Skulle de behöva åka bil, då stretar de emot rejält. Men efter några om och men brukar det gå att få in dem. De är inte så intresserade av att undersöka världen, deras värld är deras revir och deras flock.

De gör det de känner för, när de känner för det. Det är som det är och det får man förhålla sig till. Har man orimliga förväntningar på hur detta ska fungera, då kommer man inte trivas med sin ovtjarka. Det är kanske inte heller den vanligaste relationen folk har till sina hundar. De är inte domesticerade på samma samma vis. Det är 100% hund, så som hundar var för hundratal och tusentals år sedan. När man ser bilder, teckningar och även ristningar från centrala asien, så är typen av hund ungefär de samma. Stora funktionella hundar, med en skalle med ytterst ett ytterst litet stop.

Vi har sktivit det tidigare, det är som att leva med en stor katt, i en hunds kropp med en rejäl portion vakt. Det är fascinerande. Är man ute efter en som lägger stor vikt vid att vara till lags och som gör som man vill, då ska man se sig om efter annat.

DSC_1392

Självständigheten är den absolut viktigaste egenskapen hos dessa hundar och det är denna egenskap som gjort att de formats, överlevt och utvecklats till den fantastiska ras(eller snare typ) de är.

evidensia_djur_malmo-il-1

Vem är stjärnan i kullen bland Pyrenéerhundarna?

naturea_logo

Vem är stjärnan i kullen? Det beror på vem du frågar och vad uppfödaren har för mål och syfte med sin avel och vilken ras det gäller.

Är det exempelvis en vallhund som ska arbeta aktivt med vallning, då är det viktigt att ta fram rasens ursprungliga egenskaper och inte lika viktigt om den har för lite pigment på nosen. Är det en brukshund som i framtiden ska tävla i lydnad, då vill vi ha en samarbetsvillig hund som älskar apellplanen.  Är det en vakthund då utgår man från bra vaktegenskaper. En del uppfödare eftersträva hela konceptet med en sund hälsa, bra ursprungliga egenskaper, fina utställningsresultat etc.

DSC_7214

Vem är stjärnan i kullen gällande pyrenéerhunden? Frågar du oss så ska vi försöka förklara hur vi tänker när vi berättar för uppfödaren vad vi vill ha.

Vi vill har en sund och välbyggd Pyrenéerhund som ska till ett utställningshem. Vi vill även ha en valp med ett bra temperament där hunden kan agera som vakthund på gården samt kunna skilja på arbete och arbete,  eftersom våra Pyrenéerhundar används som sociala tjänstehundar. En uppfödare kan ju såklart inte garantera alla dessa egenskaper hos en valp.

Vi tycker att det är viktigt att man som uppfödare inte avlar bort de ursprungliga egenskaperna i vakten. Det är något som skall bibehållas. Pyrenéerhunden är en arbetande hund som ska hålla obehöriga borta från sitt revir. En av anledningarna varför vi har valt pyrren är att dom har ett sunt sätt att vakta. Pyrenéerhunden som verkligen får arbeta med sin ursprungliga uppgift och gör det med bravur,  är en stjärna!

DSC_3488

Hicko är den första Pyrenéerhunden som genomfört ett BPH-test, första och enda pyrenéerhunden som är utbildad social tjänstehund och som har fått en utmärkelse som årets vardagshjälte,  är i våra ögon en stjärna! Hicko är pyrenéerhunden som gjör skillnad i många människors vardag! En fantastiskt bra reklam för rasen!

wpid-20150930_132422-1.jpg

Vinnarhunden på utställningarna ”Eros” Vi´Skaly´s Harlem Shake är hunden som ligger i topp på listan av årets hund i hela Sverige. Han har visat sina framgångar i ringen och är också en stjärna. Ännu en bra reklam för rasen,  att vi har en Pyrre i topplistan på utställningarna.

Kanske kan året avslutas med två utmärkelser hos Pyrenéerhunden, som årets vardagshjälte och årets hund!

IMG_3641

Familjehunden som fungerar med barnen är ännu en stjärna!

IMG_3177

En annan stjärna är Pyrenéerhunden som ser andra djurarter som finns i familjen som en del av flocken.

wp-image-2036823186jpg.jpg

Vem som är stjärnan i kullen beror som sagt på vem du frågar och vad man vill med sin pyrre. Hicko är fem år gammal och vaktar gården med bravur, han är en fantastisk familjehund och ser våra övriga djur som en del i flocken. Hicko har två yrkesroller, social tjänstehund och den vaktande pyrenéerhunden, han är inte den mest vinnande hunden i ringen men går oftast bra för rasspecielister och är idag SE  UCH, och DK UCH. Hicko har en helhet som vi tycker om hos pyrenéerhunden, både i sin mentalitet och exteriört.

Hicko har många styrkor men också brister. Ingen hund är felfri. Om vi ska peta i bristerna så kunde han haft en lite bättre front och ett bättre driv och motivation i ringen för att kunna visa upp sina fina rörelser på ett bättre sätt.

Men i det stora hela är han helt klart en stjärna i kullen enligt våra ögon! Piansa är strax över ett år så det är lite tidigt än att utvärdera om hon är en av stjärnorna i kullen, eller inte. Dock har hon nog redan fått utmärkelsen till kullens pajas!

DSC_6941

evidensia_djur_malmo-il-1

 

 

Tibetansk mastiff

naturea_logo

Under veckan som vi var i Blekinge passade vi på att besöka Sanna Sander, hennes familj och flock som består av sambo, dotter, fyra tibetanska mastiffer, en azawakh, en mindre hund och ett gäng katter.

Vi har haft kontakt över facebook i några år och har vid flera tillfällen pratat om att titta in när vi har haft vägarna förbi.

Sanna och hennes familj bor helt fantastiskt. Vackrare omgivning får man leta efter. En kuperad trädgård omringad av träd, klippor, blåbär och odon. Längst ner på tomten har de en brygga och egen sjö. Helst fantstiskt. Vi blev lite stumma av beundran.

När vi kom upp längs den slingrande grusvägen till huset var det svårt att undgå  vart vi hamnat. Vi blev utskällda efter noter.

Förra året i Norje boke träffade vi Sannas hane Temudjin och hans avkomma Tamtam. Då var Tamtam valp, nu hade han växt till sig och visade tydligt att vi inte var önskvärda. Efter en tid släppte Sanna ut honom och med stor misstänksamhet och ogillande accepterade han vår närvaro. Detta påminner ganska mycket om våra ovtjarkor.

På bilden är Tamtam och hans kompis Ask i full action.

DSC_9811

Ask var en trevlig bekantskap, fortfarande valp men avslappnad och hur cool som helst. Han har dock vakt i sig ändå! En riktigt tjusig kille med läcker färg!

DSC_9828

DSC_9823

Temdujin är den mest sociala av tibetanerna. Han är som en stor luffsig, men ändå atletisk och snabb björn som susar förbi, för att sedan plötsligt stå med tassarna på ens axlar. Här ligger han på bryggan och njuter i solen!

DSC_9802

DSC_9797

Den fjärde tibetanen Embla fick vi ingen bild på men vi fick njuta av att se henne. Hon är redan nu en stark och allvarlig tik med stor misstänksamhet och ovilja att möta okända. Detta i kombination med en otrolig mjukhet gentemot Sanna och övriga familjen. Det är väl egentligen så en Tibetansk mastiff ska vara, En inte en hund för alla, men på rätt ställe underbar!

Tack för en trevlig dag Sanna!

evidensia_djur_malmo-il-1

Fiendens fiende

naturea_logo

Nu ett par dagar efter sammandrabbningen mellan Vostok och Hicko är livet som vanligt igen förutom lite mer sårtvätt och mediciner 3 ggr/dag. Varken Hicko eller Vostok visar något direkt agg  mot varandra och när de ser varandra genom stängslet så tittar de bort och gäspar. Detta är tydliga lugnande signaler om man studerar hundars ”språk” och beteende.

De vaktar tillsammans(på vars en sida stängslet) i gemensam sak om folk passerar på andra sidan fältet. ”Min fiendes fiende är min vän” Se filmen nedan:

Imorgon ska vi ta ut hela gänget på promenad tillsammans och se hur det funkar. Troligtvis sker även detta med ro. På promenad har det aldrig varit problem mellan de båda.

Idag har alla hundarna varit trötta och slöa av värmen. Det är varmt och kvavt och vi har tillbringat tiden i trädgården med att rensa ogräs och måla vedboden. Det är ju tyvärr ingen som gör det åt en, så det är bara att hugga in!

evidensia_djur_malmo-il-1

Det som inte fick hända, hände igen!

naturea_logo

I söndags kväll hände det som vi lovat varandra, inte skulle få hända igen. Det blev slagsmål mellan Vostok och Hicko. Även denna gången var det den mänskliga faktorn som var orsaken.

Vi hade gett alla hundarna mat och plötsligt låter det som att hela helvetet brutit lös. Vi sprang ut och såg att Hicko och Vostok var i full gång med kamp på blodigt allvar. Det är en chockerande upplevelse att se två så stora och starka hundar slåss, som dessutom är våra älskade familjemedlemmar. I en sådan situation brukar människor reagera på antingen tre olika sätt.

  1. Agera för att lösa situationen
  2. Bli paralyserad/handlingsförlamad
  3. Fly

Lyckligtvis var vi båda två hemma och agerade fokuserat. Ensam hade det varit svårt att lösa.  Oavsett vad man gör så finns det en stor risk att man själv kommer emellan och att hundarna i affekt svarar tillbaka. Vi låste dörren in till huset så att Emil var i säkerhet. Martin fokuserade på Vostok och Jessica på Hicko. När vi väl lyckades separera dem och andats ut fick vi gå igenom vad som hänt.

DSC_8742

Först trodde vi att Hicko klättrat över stängslet ur hundgården, men det visade sig att det var en grind som inte blivit ordentligt stängd. Sådant här ska inte få lov att hända. Det är vårt ansvar som hundägare. Nu har olyckan varit framme två gånger och båda gångerna har det varit den mänskliga faktorn som varit avgörande.

Vi kollade igenom hundarna och konstaterade att vi nte behövde åka akut till veterinären. Gårdagen tillbringade vi i omgångar hos de mycket trevliga och kunniga veterinärerna på Djursjukhuset Evidensia i Ystad.

DSC_2894

Både Vostok och Hicko skötte sig exemplariskt. Vostok var lugn men tyckte att den ”där äckliga människan som han inte kände, hon kunna hålla sig på sin kant”. Så han hoppade upp och satte sig i knäet på Martin. Söte…

Hicko däremot strålade av glädje när han klev innanför dörrarna. Han tycker det är trevligt att komma till veterinären och bli ompysslad. Hicko fick så mycket beröm av veterinären som tyckte att han var så fin och så trevlig. Vilken fantastisk hund ni har som går att hantera så lätt fick vi höra.

dsc_7044

Ingen av dem hade några allvarligare skador. Det var några hål efter bett i huvudet på båda, men de klarade sig utan dränage. Vostok blev ordinerad antibiotika, antiinflammatoriskt och smärtstillande och Hicko klarade sig med sårtvätt. Nu får båda ta det lugnt ett par dagar och vara under uppsyn så att såren inte blir värre.

Det kan tyckas vara dumdristigt att ha två hanar hemma som faktiskt potentiellt kan skada varandra allvarligt. Det är vårt ansvar att det inte ska hända igen. När rutinerna i vardagen funkar så ska möjligheten inte finnas.

Det handlar inte om någon generell handhundsilska hos någon av dem utan är kopplat till försvar av resurser. De är tämligen obrydda om varandra nu och idag ska vi ta ut dem på promenad tillsammans. De är ju dock aldrig lösa tillsammans och kommer aldrig vara det.

dsc_3008

Det kunde gått riktigt illa den här gången men löste sig på bästa tänkbara vis, även om det givetvis inte var bra. Vi har en plan för hur vi ska agera och är trygga med varandra i situationen. Nu hoppas vi på bra och snabb läkning.

evidensia_djur_malmo-il-1

 

 

 

Surtanten återuppstod…

naturea_logo

Just som vi skrev ett inlägg som bland annat handlade om att Ivanka har lugnat ner sig, då händer det…

De senaste två dagarna har hon varit på ett jäkla humör och definitivt vaknat på fel sida. Hur de andra hundarna orkar med henne, det är för oss oförståeligt, men det är ju hon som bestämmer bland dem…

Men hon kan vara lika mjuk och mysig mot dem som hon kan vara sur. Hon är inbjudande och tar hand om dem, men på endast sina egna villkor. Hon håller dem i järnhand(klo/tass?) och minsta lilla som inte passar, då är hon tydlig. Kanske lite för tydlig ibland…

Vakten är det ingen direkt skillnad på, hon hörs mest och är överallt och håller koll. Igår var hennes uppdrag att jaga bort rovfåglarna som cirkulerade i luften. Gäss och änder bryr hon sig inte om. Även Hicko håller koll på rovfåglarna. Vostok och Piansa har inte förstått att rovfåglar ska jagas bort. Vostok vaktar mest gentemot människor som passerar. Ivanka vaktar gentemot allt som rör sig eller hörs. Hicko är ett mellanting, men är lite mer tillbakalutad. Piansa är oftast tyst och hakar bara på…

Hon är minst i gänget och behöver inte eller får inte ta ansvaret för de andra.

DSC_8827

evidensia_djur_malmo-il-1

Pyrenéerhunden

naturea_logo

Pyrrarna Piansa och Hicko nyttjar inte hundgården på samma vis som Vostok och Ivanka. Hicko vaktar  och Piansa hänger med och kollar vad det är han skäller på. Annars är det vila och ligga och spana i skuggan som gäller.

DSC_6853

Både Hicko och Piansa tycker om att ligga nära staketet.

DSC_6747

Pyrrarna har en känsla av att vara instängda när dom är inne i hundgården. Dom accepterar det men föredrar att vara lösa på tomten. Hicko har aldrig tyckt om att vara själv på en liten yta. Men har han stora ytor att röra sig på så bekommer det inte honom att han är själv. Däremot älskar han sin utställningsbur, han står och väntar på att vi ska fälla upp den när vi är iväg.

DSC_3569

Två helt underbara Pyrenéerhundar som skiljer sig i sin energinivå. Gemensamma drag är att båda är bra vakthundar, fina mot Emil, inkännande och även dom älskar sin familj högt. Hicko är dessutom en fantastisk social tjänstehund som gör skillnad i samhället och Piansa är på god väg dit.  En gång en Pyrenéerhund, alltid en pyrenéerhund!

dsc_1902

evidensia_djur_malmo-il-1