Det som inte fick hända, hände igen!

naturea_logo

I söndags kväll hände det som vi lovat varandra, inte skulle få hända igen. Det blev slagsmål mellan Vostok och Hicko. Även denna gången var det den mänskliga faktorn som var orsaken.

Vi hade gett alla hundarna mat och plötsligt låter det som att hela helvetet brutit lös. Vi sprang ut och såg att Hicko och Vostok var i full gång med kamp på blodigt allvar. Det är en chockerande upplevelse att se två så stora och starka hundar slåss, som dessutom är våra älskade familjemedlemmar. I en sådan situation brukar människor reagera på antingen tre olika sätt.

  1. Agera för att lösa situationen
  2. Bli paralyserad/handlingsförlamad
  3. Fly

Lyckligtvis var vi båda två hemma och agerade fokuserat. Ensam hade det varit svårt att lösa.  Oavsett vad man gör så finns det en stor risk att man själv kommer emellan och att hundarna i affekt svarar tillbaka. Vi låste dörren in till huset så att Emil var i säkerhet. Martin fokuserade på Vostok och Jessica på Hicko. När vi väl lyckades separera dem och andats ut fick vi gå igenom vad som hänt.

DSC_8742

Först trodde vi att Hicko klättrat över stängslet ur hundgården, men det visade sig att det var en grind som inte blivit ordentligt stängd. Sådant här ska inte få lov att hända. Det är vårt ansvar som hundägare. Nu har olyckan varit framme två gånger och båda gångerna har det varit den mänskliga faktorn som varit avgörande.

Vi kollade igenom hundarna och konstaterade att vi nte behövde åka akut till veterinären. Gårdagen tillbringade vi i omgångar hos de mycket trevliga och kunniga veterinärerna på Djursjukhuset Evidensia i Ystad.

DSC_2894

Både Vostok och Hicko skötte sig exemplariskt. Vostok var lugn men tyckte att den ”där äckliga människan som han inte kände, hon kunna hålla sig på sin kant”. Så han hoppade upp och satte sig i knäet på Martin. Söte…

Hicko däremot strålade av glädje när han klev innanför dörrarna. Han tycker det är trevligt att komma till veterinären och bli ompysslad. Hicko fick så mycket beröm av veterinären som tyckte att han var så fin och så trevlig. Vilken fantastisk hund ni har som går att hantera så lätt fick vi höra.

dsc_7044

Ingen av dem hade några allvarligare skador. Det var några hål efter bett i huvudet på båda, men de klarade sig utan dränage. Vostok blev ordinerad antibiotika, antiinflammatoriskt och smärtstillande och Hicko klarade sig med sårtvätt. Nu får båda ta det lugnt ett par dagar och vara under uppsyn så att såren inte blir värre.

Det kan tyckas vara dumdristigt att ha två hanar hemma som faktiskt potentiellt kan skada varandra allvarligt. Det är vårt ansvar att det inte ska hända igen. När rutinerna i vardagen funkar så ska möjligheten inte finnas.

Det handlar inte om någon generell handhundsilska hos någon av dem utan är kopplat till försvar av resurser. De är tämligen obrydda om varandra nu och idag ska vi ta ut dem på promenad tillsammans. De är ju dock aldrig lösa tillsammans och kommer aldrig vara det.

dsc_3008

Det kunde gått riktigt illa den här gången men löste sig på bästa tänkbara vis, även om det givetvis inte var bra. Vi har en plan för hur vi ska agera och är trygga med varandra i situationen. Nu hoppas vi på bra och snabb läkning.

evidensia_djur_malmo-il-1

 

 

 

Surtanten återuppstod…

naturea_logo

Just som vi skrev ett inlägg som bland annat handlade om att Ivanka har lugnat ner sig, då händer det…

De senaste två dagarna har hon varit på ett jäkla humör och definitivt vaknat på fel sida. Hur de andra hundarna orkar med henne, det är för oss oförståeligt, men det är ju hon som bestämmer bland dem…

Men hon kan vara lika mjuk och mysig mot dem som hon kan vara sur. Hon är inbjudande och tar hand om dem, men på endast sina egna villkor. Hon håller dem i järnhand(klo/tass?) och minsta lilla som inte passar, då är hon tydlig. Kanske lite för tydlig ibland…

Vakten är det ingen direkt skillnad på, hon hörs mest och är överallt och håller koll. Igår var hennes uppdrag att jaga bort rovfåglarna som cirkulerade i luften. Gäss och änder bryr hon sig inte om. Även Hicko håller koll på rovfåglarna. Vostok och Piansa har inte förstått att rovfåglar ska jagas bort. Vostok vaktar mest gentemot människor som passerar. Ivanka vaktar gentemot allt som rör sig eller hörs. Hicko är ett mellanting, men är lite mer tillbakalutad. Piansa är oftast tyst och hakar bara på…

Hon är minst i gänget och behöver inte eller får inte ta ansvaret för de andra.

DSC_8827

evidensia_djur_malmo-il-1

Sredneasiatskaja ovtjarka!

naturea_logo

Våra två Sredneasisatskaja ovtjarka(Centralasiatiska ovtjarka) Ivanka och Vostok är av samma ras men olika individer både gällande kroppstyp och mentalitet.

Ivanka är den sportiga slanka typen med hög energinivå. Vostok är mer den grova, stabila typen med en lägre energinivå. Ivanka skulle kunna vara en idealisk boskapsväktare ute i det fria, springa oavbrutet och ständigt på alerten. Hon skulle kunna vara en av hundarna i filmen nedan, som för övrigt är några fina minuter som skildrar vackra och smarta hundar. Vostok är mer den typen av asiat som använts som gårdshund och väktare av inhägnade områden. Lugn och stilla, men otroligt explosiv.

 

När det gäller kroppstypen bortsett från Vostoks kuperade öron och svans så skiljer dom sig ganska mycket åt, trots att det är samma ras. Bilderna nedan är under fällperiod och de ser inget vidare ut i pälsen. Ivanka väger ca 43 kg och Vostok väger ca 60-65 kg. Ivanka är så otroligt spänstig och hoppar upp på höga höjder hur lätt som helst. Hon har en otrolig balans och kroppskontroll. Vostok tar liksom inte det steget att ens försöka. Frågan är vilken kroppstyp hade klarat sig bäst i skydd mot vilda rovdjur? Pratar vi distansträning så vinner Ivanka med hästlängder. Är Ivankas koppstyp bättre för en Ovtjarka? Det beror såklart på hundens arbetsuppgift. Den Centralasiatiska ovtjarkans ursprungliga utbredning sträcker sig över hela asien och givetvis har arbetsuppgifterna varit olika, dock kan man väl sammanfatta att det främst varit olika typer av vaktfunktioner. Tyvärr används de på ibland i kamp, detta är något som fortfarande pågår. Vissa individer har säkerligen även vallat och vaktat.

Det finns två sidor att ta hänsyn till när vi pratar kroppstyp och det är en funktionell kropp för ändamålet samt vad vi anser är snyggt och sunt. Hur vill vi att en ovtjarka ska se ut?

 

Ivanka har blivit helt fantastisk i sin mentalitet även om hon har en stor dos av energi kvar. Men hon har lugnat sig betydligt och är inte lika hetsig i sitt temperament. Idag har hon legat inne i soffan i princip hela dagen. Ytterdörren har varit öppen så hon har kunnat gå in och ut som hon vill. Men en varm dag som denna väljer drottningen att vila i soffan tillsammasn med Emil som för första gången uttryckte efter frågan: Vill du följa med ut och hjälpa till i trädgården? Absolut inte svarade Emil!!!

Ivanka är numera mycket säkrare under promenaderna. När hon var yngre kunde hon visa en del osäkerhet. Det hon kan reagera över är om bilar kör för nära, då går hon bakom oss men går sedan fram igen. Ivanka är så noga med att visa sin kärlek till oss och är så försiktig som hon bara kan. Ivanka är social och tycker det är trevligt när vi får besökare(även om hon till en början är väldigt tydlig med att hon vill avhysa dem), speciellt om det är barn som kommer på besök. Ivanka kan även tänka sig att hälsa på folk som vi möter på stan.

Vi trodde hon skulle bli en tungviktare med tanke på hennes kroppstyp som valp, men hon blev en slank vacker Ovtjarka.

DSC_8512

Vostok har den bästa mentaliteten vi någonsin har mött hos en hund. Han är av typen som verkligen tar till vara på sina resurser.  Vostok rör sig inte mer än vad han behöver

DSC_7668

Utifrån vår och andras erfarenheter  erfarenheter verkar det skilja sig mellan tik och hane. Tikarna är mer intensiva, högljudda och ettriga. Hanarna är tystare, men mer allvarliga.

DSC_8445

Vostok är självsäkerheten personifierad. Han är lugn och balanserad och höjer inte på ögonbrynen för något, samtidigt som han är vaksam. Han är orädd och backar inte för något. Han är hyfsat ointresserad av interaktion med människor utanför familjen, men ibland händer det. 🙂

Han är självständig och sköter sig själv. Man märker inte direkt av honom om han inte vaktar. Han skall får marken att vibrera. Då och då kan han leta upp oss för att kolla läget, för att sakta lunka iväg igen. Han är så fin i sitt sätt, mjuk och tillgiven med ett stort hjärta. Detta i kombination med att vara en omutlig väktare som vi kan vara hundra procent säkra med i vårt hem gör honom till något alldeles extra.

Här är en film när Ivanka och Vostok leker. Det är full fart, hårt och hjärtligt. Ivanka är som ni ser något mer intensiv i sin lek.

evidensia_djur_malmo-il-1

Ansvar som hundägare?

naturea_logo

Om man har 180-220 cm högt stängsel, en låst grind och tydliga ”varning för hunden” skyltar i kombination med att det står ett antal tämligen hotfulla hundar innan för stängslet, vad är det då som gör att vissa människor får för sig att sträcka in handen.

20170701_103044

Eller om mot förmodan grinden inte är låst, bara trava in om ingen hund syns? Detta har hänt vid några tillfällen. Det är framförallt ”gubbar” i 50-60 års åldern som tror att de kan vifta bort en tjurig vakthund…

Lycka till!

Lagen är tydlig gällande det strikta hundägaransvaret, men vari ligger rimligheten? På allmän plats är såklart en sak, men på privat mark, innanför stängda grindar? Nja…

Om vår grind är låst och någon tar sig in, då finns det ett uppenbart uppsåt och då får man själv stå för konsekvenserna!

Här är några dagsfärska bilder på insatsstyrkan! 🙂

evidensia_djur_malmo-il-1

She is the boss!!! (Centralasiatisk ovtjarka)

naturea_logo

Bland hundarna här hemma så är det Ivanka som är en enväldig härskare. Hon är drottning, ledare och först i kompaniet när det är dags för utryckning. De andra hundarna har en enorm respekt för henne och tänker efter före, flera gånger om det är situationer som kan utmana henne.

Det räcker med en snabb blick från Ivanka och de andra går långa omvägar runt omkring henne. Hon är trots allt minst i storlek av alla våra fyra hundar, men den som tar mest plats. Vi var lite besvikna över att hon inte blev så stor, men i ärlighetens namn hade det varit ganska jobbigt med en 80 kg och 85 cm hög variant av Ivanka.

DSC_3427

Hon har hunnit bli strax över 2,5 år nu och börjar bli en på gränsen till behaglig hund. De som följt oss och ni som känner oss väl vet att hon inte alltid varit så enkel att ha och göra med. Kombinationen av hennes tempo, självständighet, resursförsvar, vakt och jaktinstinkt är inte helt okomplicerad. Skam den som ger sig…

I efterhand har vi båda erkänt för varandra det som vi inte sa…HUR SKA DET HÄR GÅ??? Vi visste att hon var den tuffaste hunden i kullen, men hur svårt kan det vara tänkte vi…

Det var stundtals ganska svårt och tålamodet fick sig ett par rejäla törnar. Nu är hon hon en helt under familjemedlem. Fortfarande tämligen intensiv, men med en mer mogen och avslappnad inställning till livet. 🙂

Bilden nedan är från dagen innan hon flyttade till Sverige!

wpid-2015-03-16-15.39.28.png.png

evidensia_djur_malmo-il-1

 

Kuperad hund, fel och lite rätt?

naturea_logo

Ja, Vostok är kuperad. Han saknar i princip hela öronen och har endast 1/3 del av svansen kvar. Generellt är kupering helt onödigt och Vostok hade gärna fått ha kvar såväl svansen och öronen.  I nuläget är det dock svårt att hitta en Cao med öron och svans intakta om man ställer andra krav än att de ska ha just öron och svans. Är man intresserad av hälsa, exteriör och i synnerhet mentaliteten så är utbudet begränsat. Vi har inte nöjt oss med att vi vill ha en Cao, vi ville ha rätt hund. Ivanka som är importerad från Polen är inte kuperad. Hon är i många avseenden underbar, men har kanske inte blivit vad vi förväntade oss eller hoppades på. Såväl gällande mentaliteten, hälsan och exteriören. Vi älskar henne såklart ändå och hon har sin plats i vår flock och familj.

Vostok valde vi när var lite äldre, när man kunde få en klarare bild av vad som komma skall och då var öronen och svansen redan borta. De går inte att klistra på igen. Vostoks uppfödare var väldigt tydlig med all information om Vostok och han visade sig vara precis så bra, eller kanske ännu bättre i verkligheten.

kockiutanöron

Cao och en del andra herdehundar kuperas traditionellt för att minska risken på skador och svans i sammandrabbningar med stora rovdjur som tex. varg, björn, tvättbjörnar, stora kattdjur och mårddjur när de självständigt vaktar boskap. Det minskar även risken för att öronen ska klämmas mellan boskap, vilket kan utvecklas till allvarliga och/eller smärtsamma infektioner i örat. Det är färre och färre länder, framförallt inom EU som tillåter kupering av hundar. Vostok är född i Vitryssland, där kupering fortfarande är tillåtet.

En kuperad Cao får ett annat uttryck, som kanske främst människor upplever. De ser lite ”hårdare” ut, vilket kan ge en avskräckande effekt på människor som vill ”bryta sig in” när de vaktar egendom.

Jag har alltid trott att en kuperad hund får ett begränsat språk, men Vostok kommunicerar lika tydligt och med lika många nyanser som våra andra hundar.

Sammanfattningsvis, kupering är i de flesta fall oetiskt, men världen är inte så enkel. Det finns nyanser av rättvisa och det är inte svart eller vitt. Vill man inte nöja sig med att skaffa en Cao den enkla vägen så får man kanske töja lite på sin moral.

dsc_87915

Vostok är väldigt söt när han viftar på den lilla svans han har! 🙂 En minipropeller!

evidensia_djur_malmo-il-1

Ovtjarkans mentalitet

naturea_logo

Jag hamnade i en diskussion med en person jag ibland träffar på bussen som intresserat sig för våra hundar efter att ha sett dem på facebook. Han tyckte att de var fina och var lite intresserad själv av att skaffa en Cao utifrån deras utseende. Efter att jag förklarat att det är hundar som trivs bäst utomhus, deras självständighet och starka drift att vakta så kom han snabbt fram till att det inte var något för honom. Just då lade sig en kvinna i som lyssnat på oss. Stora öron…

Hon menade att hundar endast blir vad vi gör dem till och tyckte att det var helt oacceptabelt att vi tolererade att de var misstänksamma och potentiellt farliga för besökare. Hon menade att det endast var brist på disciplin från vår sida och att det endast hade med träning att göra. Jag håller inte med.

Om hundar endast blir vad vi gör dem till, varför finns det olika raser? Vi lägger ner en massa tid på socialiseringsträning och utsätter våra hundar för konstiga situationer, så att de ska bli trygga, balanserade och stabila individer. Detta är viktigt för alla hundar som vistas ute i samhället. Nervösa, rädda och osäkra hundar, det är de farligaste som går att hitta, i kombination med stark skyddsinstinkt och skärpa så kan det gå otroligt illa.

På neutral mark utanför sitt eget revir sköter sig våra hundar på gränsen till exemplariskt. De startar inga bråk, gör inte utfall och drar inte i kopplet. Reviret, deras hem och trygghet är deras arbetsområde. Till skillnad från jakthundar, spårhundar osv som kräver aktivering utanför hemmet så arbetar våra hundar hemma. Dygnet runt. Ivanka och i synnerhet Vostok tar vakten på stort allvar och önskar helst inte att någon som inte är familjen eller väldigt nära ska befinna sig på reviret. Har man dessa hundar, då måste man ha en plats där de kan vara vid besök som i deras värld inte är önskvärda.

Detta är en förutsättning om man ska vara en god och ansvarstagande hundägare, annars blir det lätt att antalet vänner sjunker markant. Vill man inte ha en hund som vaktar, då är  CAO fel ras. I rätta händer är de underbara men man måste anpassa sig till deras självständiga natur och deras instinkter. Tusentals år av naturligt urval och hårt klimat tränar man inte bort med en köttbulle eller hårda tag. Det är inte heller önskvärt med en ovtjarka utan vaktinstinkt.  Det är inte en ras som man köper pga av dess utseende, utan på grund av dess egenskaper och fantastiska historia. Att de är vackra att titta på är dock en bonus!

Rätt hund, på rätt ställe hos rätt person!

evidensia_djur_malmo-il-1