Att leva med stora hundar!

naturea_logo

Jag fick frågan i veckan om det var jobbigt att leva med stora hundar. Spontant så svarade jag nej. Men med närmre eftertanke så kanske svaret är att det är enklare att leva med små hundar. Men oavsett om fördelarna med att leva med mindre hundar väger över,  skulle jag inte vilja byta ut den stora storleken av hundar som vi har mot något mindre.

DSC_4807

Väljer du att leva med stora hundar så får du som hundägare anpassa livet lite efter det. Ett exempel är storleken på bilen,  som vi fick ägna ganska mycket tid åt för att hitta just den som passade oss. Vi ville ha en bil där vi får plats med två hundar och packning inför hundutställning, så långt är det löst. Men önskan är att ha en bil där vi får in två Ovtjarkor och två Pyrenéerhundar, är alternativet hundsläp.  Med tanka på att jag aldrig har kört med släp så får det nog bli en större bil/skåpbil/minibuss som går att bygga om på någon sätt. Någon som har tips? Allt är välkommet!

DSC_4756

Vill du ha ett rent hem under hösten, då ska du nog undvika att ha hund över huvudtaget. Det blir såklart smutsigare med stora hundar och mycket päls. Men oavsett storlek på hund så blir det mer städ på hösten. Förra hösten höll jag på att bli tokig så smutsigt det var och det enda jag gjorde (kändes det som) var att dammsuga. Tack och lov kom tomten med en robbotdammsugare och det blev vår räddning. Att komma hem varje dag till ett icke grusigt hem är underbart. Detta underlättar vår vardag betydligt och vi kan lägga mer tid åt familjen.

Under hösten så får våra vita väggar alltid en egen design med bruna fläckar. Vilket uppstår bland annat när Vostok rusar in av lycka att få vara med inomhus och vi inte hinner stoppa honom för avtorkning. Vi kallar honom numera för glädjebomben när han kommer in. Vostok ligger gärna längst väggen och gör en ytterligare färgning på listerna och Piansa hjälper gärna till att göra egna tassavtryck på väggen när hon ligger på rygg på golvet i köket. Vi tog ett beslut och har nu prioriterat att anlita en städfirma en gång i månaden. Det går ju knappt att beskriva med ord hur den känslan är att komma hem en fredag eftermiddag till ett nystädat hem med rent golv och vita väggar!

DSC_3370

Ta med stora hundar hem till andra är kanske inte alltid så lämpligt. Men när vi var på kalas hos mormor i november fick Piansa och Hicko förlja med. Enligt mormor så märkte hon knappt av dom, båda låg lugnt och stilla på golvet.

Hemma är hundarna lugna inomhus, det är en regel vi har. Leka får dom göra utomhus annars blir det aningen stökigt samt en hel del repor i golvet. Dock kan det bli lite trångt i soffan och i köket speciellt när Vostok är där som inte inser sin storlek och är i vägen. Sitter vi i soffan och hundarna vill vara nära kan det bli lite bökigt men ack så mysigt. Här inser dom heller inte riktigt sin storlek. Ivanka och Hicko är mer häsynsfulla medan Piansa och Vostok bara kliver upp i soffan och sätter sig på oss eller lägger hela 45-60 kg i famen. Ja jo det är aningen bökigt men så mysigt.

DSC_4988

Det gäller att vara observant när stora hundar leker. Vostok och Ivanka tar ingen hänsyn till andra när dom leker så det är bäst att ha koll och inte stå ivägen.

DSC_4858

Piansa och Hicko leker lite mjukare och har mer koll på omgivningen även om det inte är någon garanti.

DSC_3903

Men känslan att vara tillsammans med våra stora hundar är speciellt. Det är härligt att vara ute tillsammans på promenad med hela Guardistagänget! Vi älskar stora hundar helt enkelt!

Halsband eller sele?

naturea_logo

Ett ämne som kan vara känsligt då många har olika åsikter och värderingar kring vad som är mest lämpligt. Att använda halsband är för många helt oacceptabelt, då hundens nacke kan skadas vid eventuella ryck i kopplet. Strypkoppel är inte ens att tänka på. Jag själv lägger ingen värdering i vad andra använder för typ av halsband så länge hunden inte skadas.

DSC_1233

Om man har en hund som drar väldigt mycket är det lätt att sätta på ett stryphalsband för att helt enkelt klara av att hålla hunden.  Detta kan jag tycka är helt ok om det sker i samband med en aktiv träning för att få hunden att gå fint i koppel. Stryphalsbandet kan ge hundägaren självförtroende att faktiskt våga gå ut med hunden och göra något åt problemet. Då menar jag inte att det är ok att göra en massa ryck i kopplet utan mer att kunna hålla tillbaka hunden och fånga in den innan den har hunnit dra ut i kopplet alternativt göra ett utfall mot en annan hund. Med ett ökat självförtroende att klara av att hålla hunden kan hundägare lättare fokusera på att avleda och träna hunden att gå fint i koppel.

Jag har ett eget exempel från en schäferhane som jag hade. Han gjorde utfall mot andra hanhundar och det var svårt för mig att hålla tillbaka honom. Jag satte på honom ett haltihalsband som gav mig ett bättre självförtroende att hålla honom och därmed kunde jag öka min kommunikation och vårt sammarbete. Efter intensiv stadsträning kunde jag ta bort halithalsbanden och ta på ett vanligt halsband och hade fått en ståtligt schäfer som gick fint bredvid mig när vi mötte andra hundar.

DSC_1314

Jag kan hålla med om att kan man använda sele till hunden under promenaden så ska man göra det. Men vi har en annan vinkel till. Vi har stora hundar som väger mellan 45-65 kg, ibland är vi ute med näst intill vars 100 kg hund eller mer i kopplet. För oss är det viktigt att hundarna går fint under promenaden, vi orkar helt enkelt inte med att vara ute och gå med hundar som drar hela tiden. Under promenaden så varvar vi med att hundarna får gå fint på vars en sida till att dom får gå fritt ute i kopplet och snusa av sig och sedan tillbaka på vars en sida igen. Möter vi andra hundar går dom alltid fint i kopplet, dom gör aldrig utfall och spänner oftast inte upp sig. Dock förebygger vi mötena och läser av hundarna. Om någon verkar spänna upp sig gör vi en liten u-sväng i mötet så vi inte möter den passerade hunden rakt framifrån. Vi skulle i princip egentligen kunna ha sele på våra hundar eftersom dom är tränade och går fint. Men vi förebygger och använder därför halsband med en stoppknapp. Om situationen skulle uppstå att någon annan hund kommer fram springandes till oss och gör utfall alternativt att våra egna hundar skulle göra utfall under promenaden har jag bättre förutsättningar för att hålla hundarna och passera änjag skulle ha om de hade sele på sig.

DSC_9251

Däremot om vi tränar fysträning eller någon form av balans och koordinationsträning har vi alltid sele på hundarna! Visst, är vi i skogen kan vi mycke väl låta hunden hoppa upp och balansera på en sten eller stubbe med halsband på, men aldrig under en aktiv träning där vi dessutom behöver gå in och stötta hundarna.

IMG_1170

evidensia_djur_malmo-il-1

Röntga sin hund eller inte?

naturea_logo

Vi tycker det att det är viktigt att röntga hunden utifrån två aspekter. Dels för att veta hundens ledstatus och för att hjälpa uppfödaren att få en statistik på hela kullen. Sen finns det en ytterligare orsak och det är för att få en statistik på hela rasen.

Om hunden inte haltar så är hunden frisk? Det är ingen garanti och smärtan kan komma senare i livet. Vet du om att hunden har en anmärkning på lederna så kan du förebygga och hjälpa hunden att få bättre förutsättningar.

Vi har valt att röntga både höftleder och armbågar oavsett vad rasklubben ställer för krav. Det är stora hundar och vi tycker det är viktigt att det framgår en statistik för för både höfter och armbågar. Det pågår en diskussion om att vi inte ska leta problem hos hunden som inte finns. Jag kan hålla med på ett sätt, men ändå inte. Vart drar man gränsen? Vi kan exempelvis välja att röntga hela ryggen.

Aji vår Dogo canario hade HD A/ ED 2. Vi misstänkte tidigt att hon skulle få problem med armbågarna eftersom hon ofta snubblade på frambenen som liten. Tack vare vetskapen om hennes röntgenresultat kunde vi förebygga med simträning på Evidensia Djursjukhus i Malmö och medvetet val av underlag på promenader. Utöver armbågarna så kan vi i efterhand se att hennes kropp inte var särskilt funktionellt konstruerad, vilket tyvärr är vanligt på många Dogo canarios. Vi fick fem underbara år med Aji.

DSC_0049

Vi hade stora förhoppningar på Hickos röntgenresultat, han har aldrig har visat något tecken på dålig ledstatus. Det var ett glädjande besked att få Hickos resultat som visade att han var friröntgad.

IMG_0996

När Ivanka var ca 5 månader blev hon opererad för FCP (Fragment Processus coronoideus). Det är ett utskott på armbågsbenet och bildar en spets som passar in i en fåra på överarmsbenet.  Det är en del av armbågsleden och fungerar även som muskelfäste för olika muskler i området. Ivanka är inte röntgad och detta blir lite motsägelsefullt mot vad vi står för.  Vi vet att Ivankas armbåge har en anmärkning och är medvetna om det. Därför har det helt enkelt inte blivit av att vi har röntgat henne. Men jag kan inte släppa tanken att faktiskt röntga henne ändå för att få ett helhetsresultat på hennes ledstatus.

Idag är Ivanka helt återställ och visar inget tecken på smärta.

dsc_8883

I april är det Vostoks tur att bli röntgad. Vi har stora förhoppningar på denna vackra hane. Trots sin storlek har hans kropp lyckats ”hålla ihop”. Vostok har byggt upp en fin muskulatur och har en sund kropp.

dsc_87915

Piansa har ett tag till innan det är hennes tur. Utifrån min utbildning som instruktör i Dogparkour och personlig tränare för hund har vi idag en annan kunskap om att börja träna valpen för en fysisk hållbar kropp.

dsc_9639

evidensia_djur_malmo-il-1

 

 

stora hundar

Igår skulle vi egentligen besöka Pernilla som har kennel Viskalys och träffa deras hundar. Vi var på ett glatt humör som kort senare förbyttes till dåligt humör. Vi fastnade med bilen i lera och kom inte iväg hemifrån…

Jessicas pappa var en räddare i nöden och kom hem till oss och bogserade loss oss.

Idag gjorde vi ett nytt försök att ta oss till Viskalys, med ett bättre resultat. Viskalys sysslar med Pyreneérhundar, en herdehund från Frankrike. Vi har spanat in Pyrrarna på en del utställningar och läst runt på nätet och i böcker om rasen. Vi ville helt enkelt lära oss mer och då ligger Viskalys nära till hands(45 minuter bort) samt att de avlat på Pyreneérhundar i över 20 år.

Vi fastnade där hela eftermiddagen och det var härliga timmar…:) Underbara hundar och trevliga, kunniga ägare som var väldigt tillmötesgående! Stort tack till Pernilla med familj som tog emot oss!  Här är några bilder när Jessica blir pussad och myser med en smutsig Pyrre! 🙂

Där är även två bilder på Aji från i förmiddags.