Vostok och Hicko fortsätter att diskutera…

naturea_logo

En förmiddag när jag arbetade hemifrån hade jag alla hundarna inne. Allt var lugnt inget ljud från någon av hundarna. När vi har alla fyra hundarna inne så är det numera med stängda dörrar mellan rummen.  Några timmar senare flyttade jag ut ovtjarkorna i stora hundgården och släppte ut Pyrrarna lösa i trädgården.

Hicko gick fram och fortsatte den senaste diskussionen med Vostok, dom var inte direkt överrens och började slåss på vars en sida om stängslet. De gick dock att avleda dem rätt fort. 

Jag skulle iväg på ett möte men kände att jag ville ta det säkra före det osäkra. Så Hicko och Piansa fick vara i lilla hundgården.

DSC_1826

Vi tror att spänningen beror på att Piansa utsöndrar någon doft, liknande löpdoft. I går natt fick jag sova nera hos Hicko för att familjen skulle få några timmars sömn. Under gårdagen fick Hicko sedan följa med mig i bilen och åkte med runt på olika möten, det tycker han är livet.

När vi kom hem så var det något lugnare…

DSC_2130

Detta har pågått i perioder under många veckor nu. Vostok märker också av något och har inte tid att hälsa på oss på morgonen utan vill bara ut och leta efter Piansa

Så länge Piansa är i närheten av Hicko så är Hicko lugn och bryr sig inte om Vostok.

DSC_1889

Vad är det med dig Piansa? Något är på gång… Löp…? Men hur länge innan ska hon lukta så här innan det kommer igång?

DSC_1802

Denna dam vet nog inte om hon ska löpa eller inte.  Hicko vet ju exakt när det är dags, då river han huset. Nu är det mest pip och gnäll och måste hela tiden lukta av Piansa. Samtidigt som dom kan ligga ner bredvid varanadra och sova. Som nu på morgonen är det hur lugnt som helst.

Vi får väl avvakta och se vad som händer…

evidensia_djur_malmo-il-1

 

Hicko & Vostok diskuterar…

naturea_logo

 

I helgen skiftade vi flocken. Piansa fick vara med Vostok i stora hundgården och båda blev så glada av att få leka tiillsammans. Vostok hoppade till och med upp på taket på hundkojan och höll Piansa sälskap.

DSC_7697

Ivanka var däremot inte så sugen på att leka med Hicko. Ivanka var tydlig med att visa att hon inte var intresserad. Hicko kände in och lyssnade på hennes signaler.

När Hicko kom ut på baksidan av huset och upptäckte att Piansa var i hundgården tillsammans med Vostok blev han inte glad. Hicko sprang fram och konfronterade Vostok genom stängslet vilket Vostok inte accepterade. Båda hanarna blev blockerade i affekt och det gick inte att bryta dom. 

Martin vattnade blommor och hörde vad som hände och kom ut med trädgårdsslangen och sprutade lite vatten på dem. Vostok och Hicko kom av sig helt och gick ifrån varandra. Efter varje bråk mellana hanarna sitter känslan kvar längre hos Vostok som  undviker Hicko. Hicko släpper allt direkt och springer omkring och är hur glad som helst.

DSC_8379

Vi tog in Hicko och Ivanka inomhus medan vi åt lunch. Därefter släppte vi ut Piansa till Hicko för att kolla av så att han inte fortsatte att konfrontera Vostok. Men då var allt lugnt och alla fyra var tillsammans på baksidan. Det är Piansa som är resursen som Hicko försvarar. 

Gänget samarbetar och arbetar som bäst på gården när dom är på vars en sida stängslet.  Det är en fantastisk syn att se när dom vaktar tillsammans ut mot fältet, när dom ligger nära varandra eller leker tillsamamns på vars en sida om nätet.

Vårt Guardistagäng!

DSC_8822

evidensia_djur_malmo-il-1

 

 

 

Barn och Hund

naturea_logo

Många ansåg oss nog som lite tokiga när vi valde att köpa en Pyreéerhund till,  när vi redan hade tre andra hundar plus en tvååring. Piansa var och är tänkt att bli en del i företaget Hand Hund & Hälsa och arbeta som social tjänstehund. Det tar tid innan hon är klar för att börja arbeta,  därför fick vi planera in henne i god tid. Visst har vi varit maxade ett tag, det blev mycket med en valp med den energinivån som hon hade. Vi fick stanna upp och hitta en strategi  och nya rutiner. Under en period prioriterade vi att vi båda var hemma på kvällarna för att det skulle gå ihop. Emil har tyckt att Piansa har varit en dryg valp i perioder,  men nu är dom bästa vänner. Emil vill gärna träna tillsamans med Piansa och han tycker att hon är lite tokig. 

Idag lyssnar Piansa  på Emil när han säger nej eller stopp, då stannar hon upp och går där ifrån. Vi har har förklarat för Emil att han ska sätta upp handen som ett stopptecken till henne när han inte vill leka, istället för att skrika och springa därifrån. Det kan i en sådan situation lätt bli en annan effekt och hunden börjar springa efter.

DSC_3539

Hicko har varit med från början och han är hunden som gärna är med Emil i lekrummet. Hicko låter Emil vara men vill gärna vara i närheten av honom. Emil och Hickos relation är väldigt stark. Vill Emil gosa eller bara klappa och ta det lugnt går han gärna till Hicko. Vi hör ofta Emil säga ”Du är så fin Hicko”.

DSC_5447

Ivanka och Emil hittar vi ofta tillsamans i soffan. Ivanka går gärna upp i soffan när Emil är där och lägger sig försiktigt bredvid så nära det bara går. Vi ser hur mycket de njuter av varandras sällskap och vilket lugnt som infinner sig hos Emil när han klappar Ivanka. Där kan dom vara tillsammans hur länge som helst.

IMG_2384

Vostok med sin stora kropp har alltid varit så lugn och försiktig med Emil. Vostok har varit en ”lekfarbror” för Emil. Vostok befinner sig oftast i köket när vi är inne och vi hör ofta Emil säga ”Titta kockis vad jag kan eller kom Kockis ska jag visa dig en sak”. Vostok följer snällt med eller lägger sig på golvet tillsammans med Emil och tittar vad han gör. Emil brukar även leka dokter med Vostok som är med på att Emil underöker honom. Vostok är oerhört tålig och tycker det mysigt att få vara med i samspelet.

DSC_6474

Vi har lagt ner mycket tid på att hitta rutiner som ska fungera i vardagen. Vi har även ägnat timmar åt att skapa en bra relation för Emil och hundarna utifrån deras förutsättningar. Idag har Emil en fantastiskt fin relation med alla fyra hundarna och det värmer i både föräldrar- och matte/hussehjärtat!

evidensia_djur_malmo-il-1

Ovtjarkans mentalitet, självständighet.

naturea_logo

Pyrren och Ovtjarkan har liknanade bakgrund som boskapsväktare. Innan vi skaffade Pyrre läste och hörde vi att Pyrren är extremt egensinnig och självständig. Jämfört med Dogo canarion som vi hade tidigare(som också ska vara en självständig ras) så stämde detta. En pyrre är en pyrre och gör lite som den vill, men med ett leende.

I jämförelse med våra två CAO är Pyrrarna extremt samarbetsvilliga, motiverade och ”easy going”. När vi kommer med upptåg så är Pyrrarna alltid på. Vostok tittar på en som om man vore en utomjording och rör sig inte ur fläcken. Ivanka fnyser lite lätt och bara går därifrån. De vill helst inte ens följa med på promenader. Då lämnas reviret obevakat. Väl ute på promenad hakar de på, men inte med någon större entusiasm.

DSC_1359

Skulle de behöva åka bil, då stretar de emot rejält. Men efter några om och men brukar det gå att få in dem. De är inte så intresserade av att undersöka världen, deras värld är deras revir och deras flock.

De gör det de känner för, när de känner för det. Det är som det är och det får man förhålla sig till. Har man orimliga förväntningar på hur detta ska fungera, då kommer man inte trivas med sin ovtjarka. Det är kanske inte heller den vanligaste relationen folk har till sina hundar. De är inte domesticerade på samma samma vis. Det är 100% hund, så som hundar var för hundratal och tusentals år sedan. När man ser bilder, teckningar och även ristningar från centrala asien, så är typen av hund ungefär de samma. Stora funktionella hundar, med en skalle med ytterst ett ytterst litet stop.

Vi har sktivit det tidigare, det är som att leva med en stor katt, i en hunds kropp med en rejäl portion vakt. Det är fascinerande. Är man ute efter en som lägger stor vikt vid att vara till lags och som gör som man vill, då ska man se sig om efter annat.

DSC_1392

Självständigheten är den absolut viktigaste egenskapen hos dessa hundar och det är denna egenskap som gjort att de formats, överlevt och utvecklats till den fantastiska ras(eller snare typ) de är.

evidensia_djur_malmo-il-1

Ovtjarka, hur vill vi ha dem?

naturea_logo

Många människor har föreställningar om Ovtjarkan som ras. Hur de är, hur de borde vara, myter, legender, hörsägen osv…

Sammanfattningsvis har de flesta som har åsikter om rasen/typen sällan eller aldrig träffat en ovtjarka. På sin höjd har de oftast läst rasstandarden, som egentligen inte säger så mycket. I rasstandarden står följande:

-Sredneasiatskaja ovtjarka skall vara självsäker, balanserat tystlåten,
stolt och oberoende. Rasen är modig och har hög bruksförmåga,
uthållighet och en naturlig revirinstinkt. Oräddhet för stora rovdjur
är karakteristiskt för rasen.

På svenska kennelklubbens hemsida står även:

– Rasen är stark, atletisk, självständig och försvarar sitt territorium. Den är misstänksam mot främlingar och oberoende av andra eftersom den alltid varit tvungen att ta egna beslut när den vaktar fåren. Rasens starka vaktinstinkt och självständighet gör att den lämpar sig bäst hos en ansvarsfull person med kunskap och tidigare hunderfarenhet.

Allt detta stämmer, men vad innebär det i praktiken? Vi kan inte tala för alla, men ska försöka förklara vad vi anser vara önskvärt hos en Ovtjarka. Nu behandlar vi Sredneasiatskaja, den Centralasiatiska ovtjarkan. Rasen som vi lever sida vid sida med.

DSC_1311

Först och främst en CAO(vi skriver CAO fortsättningsvis i inlägget, förkortning för Centralasiatisk ovtjarka) ska vara en självständig hund. Därmed inte sagt att de inte kan samarbeta, men de gör det utifrån eget intresse. De har avlats för att ta självständiga beslut och tycker inte alltid att vi människor vet bäst. Utmaningen ligger i att få dem att göra som vi vill, när de gör som de själva vill. De har sällan ”will to please”/vilja att vara till lags, men är samtidigt känsliga hundar som absolut inte vill att dess ägare ska vara arg, eller irriterad på dem. De snappar upp stämningen väldigt fort. Det låter kanske motsägesefullt och sådan är verkligheten med dessa hundar.

En Cao ska vara balanserad och orädd, den ska inte backa för något. Initialt ska de skrämma bort eventuella hot genom skall och kroppsspråk, därefter kan det eskalera till fysisk konflikt. De ska vara misstänksamma men inte rädda eller nervösa. Balansen mellan misstänksamhet och rädsla är inte alltid helt enkel. Misstänksamheten kan istället beskrivas som en ovilja att interagera med sådant eller människor som de inte känner till. Utanför reviret visar det sig som ointresse av det de möter. Reviret ska de försvara mot allt främmande. Allt som ingår i familjen, flocken eller vad man vill kalla det ska hamna under beskyddet. Djur, människor, egendom eller området i sig.

DSC_1250

Vi har fått en massa frågor de senaste åren, tex ”Är de aggressiva mot er som ägare”, ”vågar man ha dem tillsammans med barn?”, ”är det en enmanshund?”, Listan är lång…

En CAO ska generellt älska hela sin familj. Familjen är deras allt. Det är inte en hund som man kan gå in och bestraffa fysiskt, lägga på rygg eller andra liknanade myter om hunduppfostran. Då kommer du få en farlig hund, en hund som inte litar på dig. Med glädje, kärlek, samarbete och motivation får du istället en hundra procent lojal väktare som skulle gå i döden för sin familj.

De ska vara tålmodiga och försiktiga med barn, men förstår inte alltid sin egen storlek. Senast imorse satt Emil i soffan med Ivankas huvud i knäet och mös hur länge som helst. Visst, de är hundar som avlats för att klara karga miljöer, såväl hetta som sträng kyla, men de är opportunister. Dvs, de är anpassningsbara till det som gynnar dem. Även om våra hundar mestadels är utomhus, så tycker de att det är underbart att ibland komma in inomhus, få ligga i soffan eller på golvvärmen i köket.

DSC_1173

De är underbara familjemedlemmar, men kärleken brukar vara begränsad till just familjen. Detta måste man vara rustad för om man vill leva med en CAO. De kommer kanske inte acceptera era vänner, jultomten får man troligtvis hoppa över, grannen kan inte spontant komma in osv. Då behöver man en plats där hunden kan vara undertiden.

Vi har inga problem med att våra hundar inte behöver interagera med besökare, det är snarare andra som vill interagera med hundarna.

Våra hundar är inte på något vis perfekta CAO, varken exteriört eller mentalt. Dock har de mycket av det vi vill ha. Vi har märkt att de mognar långsamt. Ivanka närmar sig 3 år och det börjar märkas. Hon börjar bli en mogen och stabil madame. 🙂

DSC_1146.jpg

Vostok har det mesta vi önskar. Han är en omutlitg vakthund och en en lugn, trygg och kärleksfull familjemedlem.

Det går som besökare aldrig att uppleva hur livet med dessa hundar är. Då får man en endimensionell bild av en antingen ointresserad hund eller en som visar stor aversion. Det är iofs också viktigt att se, så att det inte kommer som en överraskning.

evidensia_djur_malmo-il (1)

Halsband eller sele?

naturea_logo

Ett ämne som kan vara känsligt då många har olika åsikter och värderingar kring vad som är mest lämpligt. Att använda halsband är för många helt oacceptabelt, då hundens nacke kan skadas vid eventuella ryck i kopplet. Strypkoppel är inte ens att tänka på. Jag själv lägger ingen värdering i vad andra använder för typ av halsband så länge hunden inte skadas.

DSC_1233

Om man har en hund som drar väldigt mycket är det lätt att sätta på ett stryphalsband för att helt enkelt klara av att hålla hunden.  Detta kan jag tycka är helt ok om det sker i samband med en aktiv träning för att få hunden att gå fint i koppel. Stryphalsbandet kan ge hundägaren självförtroende att faktiskt våga gå ut med hunden och göra något åt problemet. Då menar jag inte att det är ok att göra en massa ryck i kopplet utan mer att kunna hålla tillbaka hunden och fånga in den innan den har hunnit dra ut i kopplet alternativt göra ett utfall mot en annan hund. Med ett ökat självförtroende att klara av att hålla hunden kan hundägare lättare fokusera på att avleda och träna hunden att gå fint i koppel.

Jag har ett eget exempel från en schäferhane som jag hade. Han gjorde utfall mot andra hanhundar och det var svårt för mig att hålla tillbaka honom. Jag satte på honom ett haltihalsband som gav mig ett bättre självförtroende att hålla honom och därmed kunde jag öka min kommunikation och vårt sammarbete. Efter intensiv stadsträning kunde jag ta bort halithalsbanden och ta på ett vanligt halsband och hade fått en ståtligt schäfer som gick fint bredvid mig när vi mötte andra hundar.

DSC_1314

Jag kan hålla med om att kan man använda sele till hunden under promenaden så ska man göra det. Men vi har en annan vinkel till. Vi har stora hundar som väger mellan 45-65 kg, ibland är vi ute med näst intill vars 100 kg hund eller mer i kopplet. För oss är det viktigt att hundarna går fint under promenaden, vi orkar helt enkelt inte med att vara ute och gå med hundar som drar hela tiden. Under promenaden så varvar vi med att hundarna får gå fint på vars en sida till att dom får gå fritt ute i kopplet och snusa av sig och sedan tillbaka på vars en sida igen. Möter vi andra hundar går dom alltid fint i kopplet, dom gör aldrig utfall och spänner oftast inte upp sig. Dock förebygger vi mötena och läser av hundarna. Om någon verkar spänna upp sig gör vi en liten u-sväng i mötet så vi inte möter den passerade hunden rakt framifrån. Vi skulle i princip egentligen kunna ha sele på våra hundar eftersom dom är tränade och går fint. Men vi förebygger och använder därför halsband med en stoppknapp. Om situationen skulle uppstå att någon annan hund kommer fram springandes till oss och gör utfall alternativt att våra egna hundar skulle göra utfall under promenaden har jag bättre förutsättningar för att hålla hundarna och passera änjag skulle ha om de hade sele på sig.

DSC_9251

Däremot om vi tränar fysträning eller någon form av balans och koordinationsträning har vi alltid sele på hundarna! Visst, är vi i skogen kan vi mycke väl låta hunden hoppa upp och balansera på en sten eller stubbe med halsband på, men aldrig under en aktiv träning där vi dessutom behöver gå in och stötta hundarna.

IMG_1170

evidensia_djur_malmo-il-1

Pumpa!

naturea_logo

Årets första pumpaskörd är nu klar och nästa steg är att det ska serveras på tallriken i olika former. Vi får se vad kocken i huset kommer på, jag misstänker att det kommer att bli en del pumpachutney och säkerligen några med inslag av chili. Chili är nästan som en bas vara här hemma, dock har den minskat lite sedan Emil föddes. Men förr hade Martin chili till nästan allt till och med midsommarsnapsen. Inte lika uppskattat av alla.

Vi döpte till och med vår första hund till Aji som är en chilisort från Peru!

DSC_1021

Den lilla odlingen vi har haft i år inspirerar fortfarande till att göra något större nästa år. Dessutom har odlingen väckt intresse hos Emil, han har gått och tittat till pumporna i väntan på att dom ska bli gula. Likaså med plommonen, nu har han lärt sig att de gröna plommonen är inte fördiga och plockar bara dom som är mogna.

Sara Bäckmo som driver bloggen Skillnadens trädgård, hennes nya bok Skillnadens skörd är ett bra tips om man vill börja odla eller utveckla sin odling.

DSC_1025

Att välja och bestämma barns intresse det går inte. Däremot blir vardagen både roligare och enklare om barnet vill vara delaktig i det föräldrarna gör. Emil tycker att det är kul att hjälpa till och vill gärna vara med. Vilket underlättar ett liv på landet och alla dess syslor som ska skötas. Vi fixar och donar och Emil hänger med med sina verktyg, sen tar han en avstickare och spelar lite boll eller leker i sandlådan.

Emil har precis fyllt tre år och sedan en tid tillbaka har Emil börjat identifiera sig med pappa. Det pappa gör vill Emil göra, har pappa arbetsbyxor på sig vill Emil ha sin arbetsbyxor, har pappa en blå tandborste vill Emil också ha en blå. Emil upptäckte att pappa hade ju badbyxor nu i sommar och inte en UV-dräkt som Emil. Det vara bara att köpa ett par badbyxor till Emil precis som pappa.

DSC_0938

Som vi har nämnt tidigare har vi fortfarande fysen full av chili. Vi hade tidigare en plan på ett chiliprojekt som vi faktiskt lade till sidan. Funderar lite på om vi ska ta upp det igen om vi får till en bra odlingsplats, ett växthus alternativt sätta upp odlingstunneln igen.

DSC_1031

Hicko tyckte att pumpan var i precis perfekt lagom höjd att vila huvudet på. Det är så mysigt när hundarna är där vi är.

Vi har planer på att göra något med baksidan så det blir mer en naturlig plats att vara på. När två av hundarna är i stora hundgården och resten av familjen också är på baksidan är det en härlig känsla av att alla är samlade.

DSC_1050

Vi mår som aldra bäst när vi är ute i trädgården och fixar och donar eller bara är ute tillsammans med hundarna och Emil. När familjelivet på landet med hundarna är som bäst!

DSC_1250

evidensia_djur_malmo-il-1