Emil fyller 3 år den 4:e augusti och då befinner vi oss i Norje Boke, därför firade vi Emil lite tidigare tillsammans med kusinerna, faster Anna och Tomas och mormor och morfar.
Hicko och Piansa älskar att få vara en del av sällskapet när vi får besök. Hicko har intagit den bästa skuggplatsen under sitt fönbord.
Emil fick en rittavla av kusinerna som engagerade hela släkten och fina kläder och en keps av mormor och morfar. Älskade unge vad stor du har blivit.
Piansa njöt av all uppmärksamhet hon kunde få och tog tillvara på alla klappar hon fick.
Vi fick flytta bordet så att våra gäster skulle slippa att sitta i hålorna som hundarna har grävt. När bordet fick en ny plats tog jag fram hundfönen och blåste bort hundhår från dynorna. Hicko hörde ljudet av fönen och kom springandes och trodde att han skulle bli fönad på matbordet. Jag hann stoppa honom precis när han satte framtassarna på bordet och är på väg att hoppa upp. Fina Hicko som älskar att bli fönad.
Hicko tycker så mycket om att få vara med, han log med hela ansiktet och njöt av tillvaron.
”Kan man få smaka på något?”
Det var underbart att vi kunde sitta ute och äta, dock fick vi gå in under kvällen för det blev för svalt.
I år ökade vi antalet ljus i tårtan till tre. Emil frågade under eftermiddagen om vi skulle sjunga för honom, självklart gjorde vi det och Emil fick blåsa ut ljusen.
Vi fick sällskap av Ivanka som tycker det är trevligt med besökare om vi är närvarande. Speciellt med besökare som hon känner och barn är det bästa hon vet. Ivanka gick runt och hälsade glatt på alla sedan gick hon in och lade sig i soffan tillsammans med Emil och hans kusin.
Vostok tycker inte att det är särkillt kul med sårtvättning, men han går med på det. Först tvättas allt rent med koksaltlslösning och det är viktigt att man spolar rakt ner i såret, samt tar bort eventuella sårskorpor. Såren ska läka inifrån och ut för att minska risken för bölder och bakterier som kapslas in. Därefter tvättar vi av med klorhexidin och låter det torka.
Under förra veterinärbesöket fick vi även utskrivet en antibiotikasalva som ska smörjas ner i såret och runt omkring, två gånger dagligen i samband med sårtvättning. Efter tre dagar ska vi börja stryka på Manukahonung. Manukahonungen verkar antiseptiskt och är sårläkande.
Vostok fick till en fin sommarfrisyr då vi bad veterinären raka bort päls i förebyggande syfte för att kunna se så det inte hade spridit sig ännu mer.
Även om Vostok inte gillar själva sårtvänningen så tycker han att det är mysigt att bli ompysslad och få egentid med oss samt en massa köttbullar med medcicin i.
Nu blir det skilda sovrum ett tag framöver för mig och Martin. Inatt sov jag med Ivanka och Vostok i köket så vi kunde ha koll på Vostok under natten. Vi vet sedan tidigare att Ivanka har blivit för varm och försökt att ta sig ut på egenhand. Men inatt fick jag dela madrass med Ivanka och båda njöt av att få sova inne.
Just som vi skrev ett inlägg som bland annat handlade om att Ivanka har lugnat ner sig, då händer det…
De senaste två dagarna har hon varit på ett jäkla humör och definitivt vaknat på fel sida. Hur de andra hundarna orkar med henne, det är för oss oförståeligt, men det är ju hon som bestämmer bland dem…
Men hon kan vara lika mjuk och mysig mot dem som hon kan vara sur. Hon är inbjudande och tar hand om dem, men på endast sina egna villkor. Hon håller dem i järnhand(klo/tass?) och minsta lilla som inte passar, då är hon tydlig. Kanske lite för tydlig ibland…
Vakten är det ingen direkt skillnad på, hon hörs mest och är överallt och håller koll. Igår var hennes uppdrag att jaga bort rovfåglarna som cirkulerade i luften. Gäss och änder bryr hon sig inte om. Även Hicko håller koll på rovfåglarna. Vostok och Piansa har inte förstått att rovfåglar ska jagas bort. Vostok vaktar mest gentemot människor som passerar. Ivanka vaktar gentemot allt som rör sig eller hörs. Hicko är ett mellanting, men är lite mer tillbakalutad. Piansa är oftast tyst och hakar bara på…
Hon är minst i gänget och behöver inte eller får inte ta ansvaret för de andra.
Våra två Sredneasisatskaja ovtjarka(Centralasiatiska ovtjarka) Ivanka och Vostok är av samma ras men olika individer både gällande kroppstyp och mentalitet.
Ivanka är den sportiga slanka typen med hög energinivå. Vostok är mer den grova, stabila typen med en lägre energinivå. Ivanka skulle kunna vara en idealisk boskapsväktare ute i det fria, springa oavbrutet och ständigt på alerten. Hon skulle kunna vara en av hundarna i filmen nedan, som för övrigt är några fina minuter som skildrar vackra och smarta hundar. Vostok är mer den typen av asiat som använts som gårdshund och väktare av inhägnade områden. Lugn och stilla, men otroligt explosiv.
När det gäller kroppstypen bortsett från Vostoks kuperade öron och svans så skiljer dom sig ganska mycket åt, trots att det är samma ras. Bilderna nedan är under fällperiod och de ser inget vidare ut i pälsen. Ivanka väger ca 43 kg och Vostok väger ca 60-65 kg. Ivanka är så otroligt spänstig och hoppar upp på höga höjder hur lätt som helst. Hon har en otrolig balans och kroppskontroll. Vostok tar liksom inte det steget att ens försöka. Frågan är vilken kroppstyp hade klarat sig bäst i skydd mot vilda rovdjur? Pratar vi distansträning så vinner Ivanka med hästlängder. Är Ivankas koppstyp bättre för en Ovtjarka? Det beror såklart på hundens arbetsuppgift. Den Centralasiatiska ovtjarkans ursprungliga utbredning sträcker sig över hela asien och givetvis har arbetsuppgifterna varit olika, dock kan man väl sammanfatta att det främst varit olika typer av vaktfunktioner. Tyvärr används de på ibland i kamp, detta är något som fortfarande pågår. Vissa individer har säkerligen även vallat och vaktat.
Det finns två sidor att ta hänsyn till när vi pratar kroppstyp och det är en funktionell kropp för ändamålet samt vad vi anser är snyggt och sunt. Hur vill vi att en ovtjarka ska se ut?
Ivanka har blivit helt fantastisk i sin mentalitet även om hon har en stor dos av energi kvar. Men hon har lugnat sig betydligt och är inte lika hetsig i sitt temperament. Idag har hon legat inne i soffan i princip hela dagen. Ytterdörren har varit öppen så hon har kunnat gå in och ut som hon vill. Men en varm dag som denna väljer drottningen att vila i soffan tillsammasn med Emil som för första gången uttryckte efter frågan: Vill du följa med ut och hjälpa till i trädgården? Absolut inte svarade Emil!!!
Ivanka är numera mycket säkrare under promenaderna. När hon var yngre kunde hon visa en del osäkerhet. Det hon kan reagera över är om bilar kör för nära, då går hon bakom oss men går sedan fram igen. Ivanka är så noga med att visa sin kärlek till oss och är så försiktig som hon bara kan. Ivanka är social och tycker det är trevligt när vi får besökare(även om hon till en början är väldigt tydlig med att hon vill avhysa dem), speciellt om det är barn som kommer på besök. Ivanka kan även tänka sig att hälsa på folk som vi möter på stan.
Vi trodde hon skulle bli en tungviktare med tanke på hennes kroppstyp som valp, men hon blev en slank vacker Ovtjarka.
Vostok har den bästa mentaliteten vi någonsin har mött hos en hund. Han är av typen som verkligen tar till vara på sina resurser. Vostok rör sig inte mer än vad han behöver
Utifrån vår och andras erfarenheter erfarenheter verkar det skilja sig mellan tik och hane. Tikarna är mer intensiva, högljudda och ettriga. Hanarna är tystare, men mer allvarliga.
Vostok är självsäkerheten personifierad. Han är lugn och balanserad och höjer inte på ögonbrynen för något, samtidigt som han är vaksam. Han är orädd och backar inte för något. Han är hyfsat ointresserad av interaktion med människor utanför familjen, men ibland händer det. 🙂
Han är självständig och sköter sig själv. Man märker inte direkt av honom om han inte vaktar. Han skall får marken att vibrera. Då och då kan han leta upp oss för att kolla läget, för att sakta lunka iväg igen. Han är så fin i sitt sätt, mjuk och tillgiven med ett stort hjärta. Detta i kombination med att vara en omutlig väktare som vi kan vara hundra procent säkra med i vårt hem gör honom till något alldeles extra.
Här är en film när Ivanka och Vostok leker. Det är full fart, hårt och hjärtligt. Ivanka är som ni ser något mer intensiv i sin lek.
Att bli föräldrar och ha hand om fyra hundar samt en gård, det tar sin tid. Vi har ett stort intresse av våra hundar och med allt vad det innebär, trädgård och odling samt vikten av att vara en närvarande förälder.
Vår egen träning är det som vi har prioriterat bort. I längden är det ett dåligt val men i stunden har det känns rätt. Dygnet har inte mer än 24 timmar som vi många dagar om året önskar hade fler timmar.
Martin har tränat till och från sedan vi fick Emil. Efter min förlossningen med Emil var min kropp så svag att jag kunde inte gå 500 meter när Emil var 6 veckor. Skadan i ryggen tog ut sin rätt och efter en utredning har det visat sig att min muskulatur kring kotpelaren är mer eller mindre bortblåst. Jag fattas ett ben mellan kota L4 och L5 och nu finns det inget stabilitet.
Det finns bara en lösning och det är träning. Jag vet precis hur jag ska göra och vilka övningar jag ska utföra. Men jag har ingen motivation då övningarna måste vara så pass lätta för att min rygg ska klarar av det. Min känsla är att jag kommer ingenstans…
Jag har tränat styrketräning i många år och denna typ av träning känns så meningslös, men den hjälper mig på sikt.
Martin kom över ett fynd med en massa vikter, skivstång, viktväst, boxningssäck, mitsar och handskar som nu finns i vårt mindre charmiga ”hemma gym”.
Nu är min plan att utföra ett ”genomför” baserat mål med träningen. Ett tips som kommer från Träningspodden med Lovisa Sandström och Jessica Almenäs. Vi har en stor härlig tomt med massor med möjlighet till fysisk aktivitet. Nu kör jag mina träningspass efter lust, alltså jag gör bara det som känns kul för att få igång motivationen. Jag behöver inte ens byta om till träningskläder utan jag bara kör mitt pass .
Har man dessutom en treåring kan vi som föräldrar passa på att träna turtagning och involvera Emil att fysisk aktivitet är kul. Han vill såklart också träna och det vi vill är att erbjuda är en variation av fysik aktivitet som är kopplat till träning och något som är kul.
Är det inte Emil som undrar vad vi gör så är det någon av hundarna. Ska träningen bli av här hemma då får vi räkna med en eller två hundpussar under TRX-träningen.
Emil tycker fortfarande det är kul att hänga med och fixa på gården. Väl uppe på traktorn visade sig att traktorn behövde mat (bensin). Emil och mormor fick i uppdrag och köra och tanka. Det är viktiga grejor tycker Emil.
Det gäller att överrösta sig själv med hörlurar på!
Samtidigt som Piansa och Vostok jagar varandra i trädgården.
Att bara sitta på en stol och njuta av att se hela familjen samlade och göra olika saker på en och samma gång är helt underbart.
Vi är inga experter på rasen men vi skaffade oss bra med kunskap innan vi fick hem både Ivanka och Vostsok. Vi har pratat med våra vänner som har rasen och lyssnat in deras erfarenheter.
Innan Ivanka kom hade vi länge funderat på rasen. Till skillnad från Pyrenéerhunden finns inte samma möjlighet att möta rasen på exempelvis på utställningar då det finns så få eller inga alls. Besöker man rasen hemma hos någon annan så får man uppleva hur det är att möta den som besökare och det är inte detsamma som att vara ägare till rasen. Därav kan det bli missvisande i valet av att ras. Ovtjarkan är familjens hund, inte besökaren.
Sen är ju alla individer med olika egenskaper. Ivanka tycker det är trevligt med besökare om vi släpper in dom. Får hon dessutom lite uppmärksamhet med klapp och mys är det ännu bättre. Det bästa är om det är barn som är med på besöket, då tar Ivanka bak öronen så långt det går och smyger försiktigt fram och hälsar gärna med en puss.
Vostok tycker inte riktigt att besökare hör hemma här, förutom mormor och morfar som kan gå rakt in utan att vi är där. När vi får besökare så låter vi oftast ovtjarkorna vara i stora hundgården. Släpper vi ut dom gör vi det under kontroll och lämnar inte hundarna ensamma med besökarna.
Det vi uppskattar är att vakten på hemmaplan tas på fullaste allvar av Ivanka och Vostok. Men så fort vi lämnar hemmet kopplar dom bort den uppgiften. Det är aldrig några problem att vara ute på promenad, det finns generellt ingen hundaggressivitet eller misstänksamhet mot andra hundar. Ser vi att det uppstår spänning mellan våra och en mötande hund går vi ut i sidled för att inte möta hunden rakt framifrån. Än så länge har ingen gjort något utfall i koppel mot någon annan hund.
Ovtjarkorna är avslappnade på allmän mark. När vi träffar någon på promenaden som vi stannar och pratar med så lägger sig oftast både Ivanka och Vostok ner och inväntar lugnt tills vi ska gå vidare.
Ovtjarkorna är inga hundar du behöver ta i med rösten för att visa att den har gjort fel. Det räcker nästan med en blick och kroppsspråk, så förstår ovtjarkan direkt. Den visar tydligt att ”jag förstår vad du menar”. Ovtjarkan är en självständig ras som inte tjatar för din uppmärksamhet men är tydlig när den visar att den vill ha människonärhet.
Vostok är så tydlig med vilka han tycker om. När han följde med oss på rasspecialen för Pyrenéerhunden mötte han vår vän Li som har kennel Pyr Blanc Patron. Vostok snusade av henne sedan klättrade han upp så försiktigt och gav henne en kram. Det är kärlek det!
Ovtjarkorna trivs bäst hemma men tycker att det är trevligt att komma ut på promenad när dom väl är utanför grinden.
En ovtjarka finns alltid där och är en trogen vän. Den kärlek som rasen ger till sin hundägare går knappt att beskriva med ord. Det är så fint.
Vi har två Sredneasiatskaja ovtjarka med olika temperament, egenskaper, driv och kroppstyp. Vi har fått äran att uppleva båda typerna!
När vi flyttade in såg innergården ut så här. En massa tillfälliga lösningar för att hålla ett gammalt nätstaket på plats. Söndriga lastpallar, en stege och ett järnrör för att förstärka det ytterligare. Efter mycket slit och några vändor på tippen fick vi bort allt. Vi klippte ner buskarna som hade vuxit fast i staketet och sågade ner ett antal träd för att få mer sol på tomten.
Upp med ett nytt staket, jämnade till marken och lade ut singelsten på hela gårdsplanen.
Bilderna är dagsfärska från när vi blev klara, nu har det gått några år och det är dags att fylla på med singel. Idag ser gårdsplanen lite annorlunda ut. Hicko tog till sig uppgiften att bevattna i odlingslådorna varje dag, därav blev det inte så smakfullt att plocka salladen direkt från odlingslådan. Så dom blev ersatta med en sandlåda till Emil. Piansa vill gärna vara med i sandlådan och Hicko har grävt ett fint hål precis intill sandlådan så han kan vara med och ligga bredvid. Vostok ser sin uppgift att kolla av hur hållbara alla platsleksakerna är.
Ivanka har tagit sig an uppgiften att vakta på sommarens frukostbord som nu har blivit ett hundbord istället samt familjens fikabord.
Projektet för innergården är att bygga ett trädäck intill huset för att kunna sitta rakt och äta middag. Idag får vi sitta lite som det blir beroende på var hundarna har grävt sig en sval håla. Piansa har gjort en jättefin insats precis under trädgårdsbordet så att ena stolsbenet hamnar i en ca 50 cm djup håla. Piansa, Ivanka och Vostok har hjälpts åt att checka av vilket tuggmotstånd det är på möblerna, även dom måste bytas ut.
Hicko däremot är hårt fostrad av vår förra Dogo Canario och skulle inte göra något sådant.
Att skapa denna innergård som passar oss hundägare, hundarna och Emil är en liten utmaning. Planeringen fortsätter…
