Röntga hunden!

naturea_logo.jpg

Att röntga sin hund ser vi som en naturlig rutin när hunden är ca 18 månader. Dels för att vi vill veta hur hundens ledstatus ser ut,men även för att hjälpa uppfödaren att få fram en statistik på kullen och för rasen i stort. Nu lever vi med stora hundar där det finns en viss ledproblematik, därav tycker vi det är viktigt att röntga våra hundar.DSC_1281

Våra pyrrar röntgas även av orsaken att de arbetar som sociala tjänstehundar och då är det viktigt att hunden har en god hälsostatus.

Lyckan blev stor när vi fick Hickos röntgenresultat HD A / ED 0

DSC_6311

Pyrenéerhundens krav på röntgenresultat är friröntgade höfter. Dock har det framkommit fall av dåliga armbågsresultat inom rasen. Vi kan tycka att det borde ställas krav på att röntga även armbågarna. Pyrenéerhunden är en stor ras och så pass tung att armbågarna kan ta stryk vid dålig ledstatus. En hund med påvisad armbågsdysplasi vid röntgen får inte användas i avel, men en hund med oröntgade armbågar med fria höfter kan gå i avel. Den kan mycket väl ha ed 1-3 utan att ha hunnit utveckla symptom. Pyrenéerhunden har i övrigt en sund kroppsbyggnad jämfört med många andra stora raser.

DSC_1263

Piansas röntgen blev framskjuten på grund av att hon började löpa. Det är olika tolkningar om man bör röntga under löp eller inte. Men vi valde att skjuta på det.

DSC_1293

Vostoks ledstatus blev inte det vi hade förväntat oss eller hoppats på. Denna underbara och fina Sredneasiatskaja Ovtjarka hane som tidigt hade flera förfrågningar om att användas i avel fick fina höfter, HD A  men desvärre ED 3 samt fcp. Han hade inte visat några symtom på smärta eller stelhet och vi var helt övertygade om att han var fri. Det blev en stor sorg när vi fick veta detta då vi hade stora förhoppningar om Vostok. Vostok en individ som har de egenskaper som vi förespråkar inom rasen som vi nu inte kan föra vidare. Han har en fantasisk mentalitetm en mysig familjemedlem och en omutlig väktare. Han har en stor portion allvar i sig och vaktar stolt sin gård.

DSC_1200

När Ivanka var runt 6 månader såg vi att Ivanka haltade och efter röntgen och diverse undersökningar visade det att Ivanka hade fcp. Det blev ingen bra start för för Ivanka, operation och en lång rehabilitering. Hon hade en väldigt hög aktivitetsnivå som  som liten valp. Idag mår Ivanka bra och har utvecklats till en fin Sredneasiatskaja ovtjarka tik som har dämpat sig och blivit en behaglig(are) hund. Vi har valt att inte röntga Ivanka och här är vi medvetna om att vi går emot våra värderingar om att röntga sin hund. Troligtvis har Ivanka bra höfter och vi vet att hon har anmärkning på sina armbågar. Hon lever ett fint liv tillsammans med sin trogna vän Vostok och vaktar gården och älskar att vara tillsammans med sin familj.

DSC_1664

 

 

 

 

 

Barn och hundar

naturea_logo.jpgInnan jag blev gravid var vi väl medvetna om att vi hade hundar, vilken typ av hundar och att hundarna skulle fortsätta att ingå i familjen tillsammans med en bebis. Vi förberedde hundarna att det skulle komma hem en ny individ genom att Martin tog hem handdukar som Emil hade sovit i på BB. Rätt eller fel men det var den vägen vi valde för att hundarna skulle känna igen doften.

Vi har hela tiden haft ett fokus på att det ska fungera att ha hundar och ett litet barn. Jag hade dåligt samvete i början, då jag inte kunde röra mig ordentligt pga av en skada i ryggen som då hade försämrats efter förlossningen. Jag kunde inte gå de där underbara promenaderna med barnvagnen. Efter 500 meter fick jag vända. Då var det dags att tänka till, vad kan hundarna göra mer än att gå promenader för att bli stimulerade? Det kommer ett specifikt inlägg om detta!

redigeradIMG_2451

Den 4:e augusti fyller Emil fyra år och vår vision, fokus och mål har uppfyllts. Vi har hittills lycktas få till en vardag med våra fyra vaktande herdehundar och ett barn. Alla dagar är inte på topp och alla kan inte få egentid varje dag. Men vi har gjort vårt bästa för att alla ska bli stimulerade på sitt sätt och skapat en utemiljö i trädgården där hundarna trivs och kan utvecklas. Det gjädjer oss att Emil fortfarande ser hundarna som något positivt. Allt från att åka på utställning, ge dom mat, leka och mysa med dom. Idag ser vi även att Emil kan läsa av vissa signaler på hundarna och förstår när han själv ska backa.

En eftermiddag när vi var ute i trädgården frågade Emil om han fick springa med någon hund. Absolut fick han det. Emil satte själv på kopplet på Piansa som troget sedan följde efter Emil. Vi lät dom gå själva medan vi stod och smygtittade på dom. Vi hörde att Emil sa till Piansa ”Nu ska vi pausa”. Emil gick och satte sig på en stol i trädgården och Piansa satte sig bredvid. Det var så fint att se och det värmde så i våra hjärtan.

Vi har pratat mycket om att när Emil inte vill att hundarna ska vara nära eller att dom ska lugna ner sig då ska Emil göra stopptecknet med handen. Vi fick till oss, att även på förskolan använder dom stopptecknet till varandra när dom inte vill vara med i leken. Det är väldigt bra och enkelt pedagogiskt verktyg som kan användas i samspelet mellan både människor och människor och hund. På filmen nedan ser ni hur Emil kommunicerar med Ivanka som lyssnar på Emils tillsägelse.

När Emil hade springit några varv stannade han och sa ” Nu ska jag ställa upp honom och då måste jag flytta på benen”. Emil tog tag med båda händerna och försökte lyfta Vostoks framben. Emil komfram till att det var lite tungt. Det är inte lätt för en snart fyra åring att korrigera uppställningspositionen på en 60+ kg hund. Emil bestämde sig för att nu är det valpens tur och ville att Hicko skulle vara med. Uppställningsbordet för valpen fick bli den lilla stenen. Emil lyftte upp valpen och rättade till benen. ”Så mamma nu är jag klar nu kan du ta en bild” .

Tack Kennel Joquibaz, Johan Olsson för sponsringen av denna fantastiska Lambivalp.

20180617_192208

Hicko accepterar fyra hanhundar i sin hundgård…

naturea_logo

I lördags så var Jessicas kollega/vän Matilda Ström med familj här på middag i följe av fyra hanhundar. Hmmm, hur stur vi upp det? Ivanka och Vostok var i stora hundgården och vi tog in Hicko och Piansa och låste dörren för säkerhets skull. Martin och jag går till grinden och möter upp våra gäster på åtta individer, en blandning av två vuxna, två barn och fyra hundar. Helt plötsligt kommer två pyrenéerhundar springandes och skäller ut våra gäster. Samtidigt ser vi på Hicko att han känner igen Matilda.

Vi börjar om igen och tar in pyrrarna och stänger alla dörrar. Sedan välkomnar vi in vårt gäng och Hicko blir helt tokig där inne. Han hoppade upp i fönsterkarmen och markerade tydligt att vad gör ni på mitt revir. Vi satte Matildas hundar i lilla hundgården sedan släppte vi ut Piansa för att kolla av läget. Jag höll Hicko kopplad för att säkra situationen från att han skulle markera mot hundarna i hundgården.

DSC_0996

Vad hände? Hicko är helt lugn och blir glad av att se Matilda sedan går han fram och luktar av hundarna genom stängslet. Efter det brydde han sig inte mer. Att Hicko skulle acceptera fyra hanhundar i sin hundgård, det hade vi aldrig trott. Men så skönt att han accepterade våra gäster. Där med inte sagt att han hade upskattat att ha dom lösa i trädgården.

DSC_0990

Så vi fick en lugn och behaglig måltid och barnen lekte så fint tillsammans. Dock fick vi stå ut med några utryckningar under kvällen. Ivanka och Vostok startar alarmet sedan följer Pyrrarna på och därefter Matildas hundar. Så emellanåt hade vi åtta hundar som hängde på med skall i dessa utryckningar. Men hundarna var superduktiga och lugnade sig hyfsat snabbt.

DSC_0993

Än en gång är jag så tacksam för att vi bor som vi gör och kan ta emot besökare som kan sätta sina hundar i hundgården och vi tvåbenta kan ha en trevlig kväll tillsammans. Jag är imonerad över Hickos aggerande och hur lugn han var.

Tack Matilda och Anders för en supertrevlig kväll, vi ses snart igen!

Räven kom förbi…

naturea_logo

Under vår influensaperiod har det inte hänt särskillt mycket. Hela livet tog liksom en automatisk paus. Det mest händelserika som har hänt är att räven kom förbi. Det var en morgon när vi satt och åt frukost så såg jag en räv som kom smygandes ute på fältet och Martin var snabb nog att bekräfta att det var en räv och efter en stund såg vi till och med två. Båda sprang på fältet utanför hagen.

DSC_6086

Ivanka hade fått span på räven och skällde mer än vanligt. Hon patrullerade runt i stora hundgården och hoppade upp på hundkojans tak för bättre utsikt och höll koll på räven. Ivanka hade sällskap av Piansa på andra sidan staketet som också hade uppmärksammat räven. Det var underbart att se att den naturliga vakten finns i Piansa. Hon hade full koll på att det var något där ut som inte skulle komma för nära. Hon vaktade tillsammans med Ivanka och såg till att rävarna höll sig på avstånd.

Man kan ju undra vad herrarna Vostok och Hicko pysslade med. Under en kort stund borjade Hicko vakta och patrullera av områden men intresset slutade ganska omgående.

DSC_2809

Vostok låg och sov inne i sin hundkoja och lade inte ens märke till räven över huvudtaget. Vår reflektion över deras aggerande har landat lite i att tikarna har en högre energinivå vilket också medför att dom hundarna reagerar snabbare på saker. Både Vostok och Hicko är ju lugnet själva och ingen av dom hetsar upp sig i vakten i onödan.

Men en viss stolthet växer inom en att se Piansa reagera på räven. Nu har hon bevisat att hon är en Pyrenéerhund som har vakten i sig. Piansa är minst och har tre andra som annars sköter den biten åt henne. Men när herrarna ligger på latsidan då rycker hon ut!

DSC_6621

Nu i helgen så har vi varit ute i hagen och spanat efter lite olika saker. Enligt Emil så skulle vi leta efter insekter och musslor. Men mitt i allt så upptäckte vi rävbajs vilket betyder att herr och fru räv har varit inne och besökt vår hage.

DSC_7649

Vi har våra misstankar om att rävparet bor någonstans vid denna buske som står precis utanför vår hage. Vi får väl se om våren bjuder på ett gäng rävungar. Just nu är vi tacksamma för att vi inte har hönsen kvar. Sen och andra sidan så har vi både Ivanka och Piansa som har visat sig vara två perfekta rävväktare.

DSC_7653

Nyårsafton!

naturea_logo

Idag startade Martin morgonen med en 8 km runda med Hicko och Ivanka. Alla tre var nöjda och glada när dom kom tillbaka. Hicko blir helt överlycklig när han ser kopplet och vet att det är promenad på gång.

DSC_5430

Ivanka är lite som Emil för tillfälligt, båda måste tramsa inför olika moment. Emil inför påklädning och Ivanka inför promenad. Det tog några minuter för Martin att fånga in henne. Men väl ute på promenaden tyckte Ivanka att det är rätt trevligt.

DSC_5460

Efter lite frukost och mys i soffan gjorde vi oss färdiga inför en promenad i Svaneholmsskogen. Idag fick Piansa och Vostok följa med. Det var så roligt att vi blev ett helt gäng och det bästa av allt var att våra vänner Ulf och Carina, som har Piansas syster helt plötsligt stod på parkeringen och tänkte hänga med på vår hundpromenad. En liten snabbvisit från Göteborg 🙂 Ni är underbara!

DSC_3922

Totalt var vi 17 hundar av varierande raser stora som små, kul att vi blev så många. Vostok träffar sällan andra hundar än de han lever med i flocken, så vi var lite osäkra hur han skulle reagera på såväl hundar och främmande människor. Han tog det med ro dock. Efter en härlig tur kom vi lagom tillbaka till att himmlen öpppnade sig och det började regna. Alla hundarna fick hoppa in i bilarna och vi tvåbenta högg in på fika och bubbel i vindskyddet vid parkeringen.

Barnen sprang omkring ute i regnet och jagade varandra. Därav så glömde vi den viktiga gruppbilden på hela gänget.

DSC_4898

Nu ska vi fira nyårsafton på vårt vis. Tack alla som kom idag och vilket härligt avslut det blev på 2017 tillsammans med goda vänner, hundar och barn i en härlig blandning, men ändå på ett organsiserat sätt.

Gott nytt på er och hoppas att alla våra fyrbenta får en lugn och behaglig nyår. Mer om vår nyårsafton kommer i morgondagens inlägg.

Julafton

naturea_logo

Äntilgen var det dags för den stora dagen, nämligen julafton. När Emil vaknade på morgonen ville han snabbt ner och kolla om tomten hade klättrat upp för stegen och kastat ner julklappar genom skorstenen ner till kaminen.

Under dagen så skiftade vi hundarna så dom fick leka av sig. Vostok och Piansa blir alltid lika glada av att se varandra.

DSC_4170

När Ivanka väl har tinat upp så kan hon mycket väl tänka sig att leka med Hicko utifrån hennes regler.

Vi har en tradition att fira hemma hos oss tillsammans med mormor och morfar och kusinerna med familj.

DSC_5830

När tomten ringde och sa att han var på väg stod alla i Emils lekrum och spanade efter tomten…

DSC_5834

När tomten kom in så frågade han om det fanns några snälla barn, jaaaa svarade Emil. Han vågade inte gå fram till tomten men han samtalade med tomten under kvällen. Tomten undrade vem Lurvan var och då förklarade Emil att hon var en katt och hon var svart och vit. Emil fick även förklara när det kom julklappar till Vostok, Ivanka, Hicko och Piansa.

DSC_5835

Lycklig Emil som fick en massa branmansutrustning nu när hans kompis Walle precis har lärt honom en lek ” brandmännen ligger och sover och snarkar och vaknar till alarmet utryckning fire”

DSC_5846

Vi kan inte ha alla hundarna inne samtidigt, speciellt inte på julafton med så mycket mat och julklappar. Lite för mycket resurser att ha koll på för våra herdehundar. Däremot vill Lurvan gärna vara med i vårt sällsakap och som tycker det var så kul med alla paketer och hjälpte gärna till att öppna dom.

DSC_5837

Juldagen är en riktig ”ta det lugnt dag”.  Jela familjen bara njutit av att vara lediga tillsammans och inte gjort någonting. Emil har lekt så fint med sina nya leksaker och verkligen uppskattat julklapparna som tomten kom med, i sällskap med Lurvan.

DSC_5879

Idag har vi varvat hundarna inne och alla har fått lite extra mys i detta märkliga skånska julvädret. Tuggben och extra mys i soffan är inte fel en dag som denna.

DSC_5856

 

 

Det ljudande språket

naturea_logo

Pyrenéerhundens rasklubb Pyrenéersälskapet (PYS) skickar ut en medlemstidning som heter PATOU 4 gånger per år. Den har verkligen utvecklats till en bra tildning där redaktionen tar upp alla möjliga ämnen som exempelvis mentalitet, samspelet mellan barn och hund, utställning, etoligi, aktiviteter för Pyrenéerhunden, forskning etc.

I senaste Patou var där en artikel som handlade om det ljudliga språket. Gunilla Jämte som är författaren skriver

En hund kan ju skälla av många olika skäl. Hundar är födda med olika motivationsnivårer för att komma igång med att skälla. Det är ärftligt betingat. Vår ras som vaktar och larmar har hög motivation, men det påverkas även av uppfostran. Med god allmännlydnad kan man lära dem att vara tyst på tillsägelse, även om vi har hög tolerans för detta. Om man lär in det i ung ålder. För skallgivning är också självbelönande och blir en vana och då befästs beteendet.”

DSC_5424

Ivanka är hunden i vår flock som har högst motivationsnivå för att komma igång att skälla. Kommer hon väl igång med sitt skällande så fastnar hon i det beteendet och är svår att bryta. Vostok skäller mer när det behövs samt när han vill komma in. Vostok bryr sig inte nämnvärt om vi säger till honom att vara tyst. Tycker han att det finns ett behov av att skälla så göra han det.

Hicko skäller när han ”larmar”, vill in eller står i hundgården och inte får vara med. Hicko är den som är enklast att få tyst på men det har tagit tid att lära in. Piansa är den som skäller minst då hon har tre andra fockmedlemmar som tar den uppgiften vid vaktsituationer. Piansa skäller bara då hon vaktar och hon har ett grovt skall näst intill som Vostok.

DSC_5415

Det svåra är att vara konsekvent att stoppa hundarna vid skällandet då hundarna är ute större delen av dagen utan oss. Vi har också pratat om när ska vi gå in och stoppa dom? Skäller hundarna när någon passerar utanför tomten, järnvägspersonal passerar vid tågspåret för reparation, rådjur som springer på fältet utanför tomten eller när rovfoglar passer i luften rakt ovanför tomten, då gör ju hundarna sitt jobb.

Men när järnvägspersonalen befinner sig vid tågspåret en hel dag eller vid skördetider och stora maskiner passera utanför tomten om och om igen. Då är det ganska påfrestande att lyssna på Ivankas skällande utan paus. Hon skäller så mycket att hon blir hes. I en sådan situation väljer vi att ta in Ivanka så vi hjälper henne att vila från vaktandet. Men står Hicko och skäller i hundgården för att han inte får vara med då säger vi till Hicko att vara tyst och ber honom att gå och lägga sig.

Inomhus har vi i princip nolltollerans för vaktade. Här inne behöver hundarna inte ta vaktandet på sitt ansvar när vi är närvarande.

DSC_5044

Gunilla nämner även att ”En hund som morrar, talar om att den är avvaktande. Den kan både vara osäker, rädd och på väg att bli arg. Den har en beredskap till antingen flykt eller anfall. Utmana inte en hund som morrar. Bemöt istället med passivitet och lite undvikande. Valpar som visar resursaggressivitet bör man hjälpa till trygghetskänsla genom att ta det lugnt göra byteshandel med en godisbit eller annat åtråvärt”

Ingen av våra hundar har något resursförsvar mot oss. Vi har hela tiden varit tydliga speciellt med matskålen att vi är inget hot och att de alltid får mat. Det har vi gjort genom att stoppa ner något gott i matskålen medan dom äter alternativt stå eller sitta bredvid när hundarna äter. Det känns trygt att ha arbetat upp detta förtroendet nu när vi har barn och Emil kan gå förbi utan att hundarna blir stressade. Dock ger vi hundarna alltid de bästa förutsättningarna för att äta i lugn och ro. Emil vet att han ska låta hundarna vara när medan dom äter. Men det är inget vara om han skulle passera förbi hundarna under deras måltid.

Äter Vostok ute så ser vi till att ge honom mat i stallet för att minska stressen över Hicko. Äter Vostok ute och Hicko är i lilla hundgården ser vi att Vostok inte är bekväm i situationen.

Dock minns jag ett tillfälle på en midsommar när vi precis hade fått hem Hicko.  Hicko fick han en morrot och den ville han inte släppa ifrån sig. Det var bara att pausa i midommarfirandet och börja bygga upp ett förtroende. Då arbetade vi med byteshandel och tillslut förstod Hicko att vi inte skulle ta moroten ifrån honom, utan vi bara lånade den mot att han fick något som var ännu godare.

Resursförsvar mot oss är inget beteende som vi önskar hos hundarna, därav är det något som vi lägger mycket tid på redan från början. Att vi är inget hot mot resurserna här hemma. Om hundarna har fått tag på något farligt och olämpligt att äta då vill vi kunna tar ifrån det och göra det som en byteshandel. Även om vi skulle behöva ta fram den dyraste oxfilen ur frysen så ska det funka.

DSC_4841

När Patou kom med posten kröp jag ner i soffan framför kaminen och bläddrade igenom tidningen och upptäcker den här sidan.

Patou jul

Tack kennel Joquibaz, Jessica och Johan för att ni uppmärksammar Hickos arbete som social tjänstehund. Vilken lycka att få se detta mittuppslag. Underbara Joquibaz hundarna.

Än en gång blev jag påmind om Hickos ära att blir utsedd till årets vardagshjälte. Det är en fin reklam för rasen men även för Hicko som individ!