Tagg: Sredneasiatskaja ovtjarka och Pyrenèerhund

Räven kom förbi…

naturea_logo

Under vår influensaperiod har det inte hänt särskillt mycket. Hela livet tog liksom en automatisk paus. Det mest händelserika som har hänt är att räven kom förbi. Det var en morgon när vi satt och åt frukost så såg jag en räv som kom smygandes ute på fältet och Martin var snabb nog att bekräfta att det var en räv och efter en stund såg vi till och med två. Båda sprang på fältet utanför hagen.

DSC_6086

Ivanka hade fått span på räven och skällde mer än vanligt. Hon patrullerade runt i stora hundgården och hoppade upp på hundkojans tak för bättre utsikt och höll koll på räven. Ivanka hade sällskap av Piansa på andra sidan staketet som också hade uppmärksammat räven. Det var underbart att se att den naturliga vakten finns i Piansa. Hon hade full koll på att det var något där ut som inte skulle komma för nära. Hon vaktade tillsammans med Ivanka och såg till att rävarna höll sig på avstånd.

Man kan ju undra vad herrarna Vostok och Hicko pysslade med. Under en kort stund borjade Hicko vakta och patrullera av områden men intresset slutade ganska omgående.

DSC_2809

Vostok låg och sov inne i sin hundkoja och lade inte ens märke till räven över huvudtaget. Vår reflektion över deras aggerande har landat lite i att tikarna har en högre energinivå vilket också medför att dom hundarna reagerar snabbare på saker. Både Vostok och Hicko är ju lugnet själva och ingen av dom hetsar upp sig i vakten i onödan.

Men en viss stolthet växer inom en att se Piansa reagera på räven. Nu har hon bevisat att hon är en Pyrenéerhund som har vakten i sig. Piansa är minst och har tre andra som annars sköter den biten åt henne. Men när herrarna ligger på latsidan då rycker hon ut!

DSC_6621

Nu i helgen så har vi varit ute i hagen och spanat efter lite olika saker. Enligt Emil så skulle vi leta efter insekter och musslor. Men mitt i allt så upptäckte vi rävbajs vilket betyder att herr och fru räv har varit inne och besökt vår hage.

DSC_7649

Vi har våra misstankar om att rävparet bor någonstans vid denna buske som står precis utanför vår hage. Vi får väl se om våren bjuder på ett gäng rävungar. Just nu är vi tacksamma för att vi inte har hönsen kvar. Sen och andra sidan så har vi både Ivanka och Piansa som har visat sig vara två perfekta rävväktare.

DSC_7653

Nyårsafton!

naturea_logo

Idag startade Martin morgonen med en 8 km runda med Hicko och Ivanka. Alla tre var nöjda och glada när dom kom tillbaka. Hicko blir helt överlycklig när han ser kopplet och vet att det är promenad på gång.

DSC_5430

Ivanka är lite som Emil för tillfälligt, båda måste tramsa inför olika moment. Emil inför påklädning och Ivanka inför promenad. Det tog några minuter för Martin att fånga in henne. Men väl ute på promenaden tyckte Ivanka att det är rätt trevligt.

DSC_5460

Efter lite frukost och mys i soffan gjorde vi oss färdiga inför en promenad i Svaneholmsskogen. Idag fick Piansa och Vostok följa med. Det var så roligt att vi blev ett helt gäng och det bästa av allt var att våra vänner Ulf och Carina, som har Piansas syster helt plötsligt stod på parkeringen och tänkte hänga med på vår hundpromenad. En liten snabbvisit från Göteborg 🙂 Ni är underbara!

DSC_3922

Totalt var vi 17 hundar av varierande raser stora som små, kul att vi blev så många. Vostok träffar sällan andra hundar än de han lever med i flocken, så vi var lite osäkra hur han skulle reagera på såväl hundar och främmande människor. Han tog det med ro dock. Efter en härlig tur kom vi lagom tillbaka till att himmlen öpppnade sig och det började regna. Alla hundarna fick hoppa in i bilarna och vi tvåbenta högg in på fika och bubbel i vindskyddet vid parkeringen.

Barnen sprang omkring ute i regnet och jagade varandra. Därav så glömde vi den viktiga gruppbilden på hela gänget.

DSC_4898

Nu ska vi fira nyårsafton på vårt vis. Tack alla som kom idag och vilket härligt avslut det blev på 2017 tillsammans med goda vänner, hundar och barn i en härlig blandning, men ändå på ett organsiserat sätt.

Gott nytt på er och hoppas att alla våra fyrbenta får en lugn och behaglig nyår. Mer om vår nyårsafton kommer i morgondagens inlägg.

Julafton

naturea_logo

Äntilgen var det dags för den stora dagen, nämligen julafton. När Emil vaknade på morgonen ville han snabbt ner och kolla om tomten hade klättrat upp för stegen och kastat ner julklappar genom skorstenen ner till kaminen.

Under dagen så skiftade vi hundarna så dom fick leka av sig. Vostok och Piansa blir alltid lika glada av att se varandra.

DSC_4170

När Ivanka väl har tinat upp så kan hon mycket väl tänka sig att leka med Hicko utifrån hennes regler.

Vi har en tradition att fira hemma hos oss tillsammans med mormor och morfar och kusinerna med familj.

DSC_5830

När tomten ringde och sa att han var på väg stod alla i Emils lekrum och spanade efter tomten…

DSC_5834

När tomten kom in så frågade han om det fanns några snälla barn, jaaaa svarade Emil. Han vågade inte gå fram till tomten men han samtalade med tomten under kvällen. Tomten undrade vem Lurvan var och då förklarade Emil att hon var en katt och hon var svart och vit. Emil fick även förklara när det kom julklappar till Vostok, Ivanka, Hicko och Piansa.

DSC_5835

Lycklig Emil som fick en massa branmansutrustning nu när hans kompis Walle precis har lärt honom en lek ” brandmännen ligger och sover och snarkar och vaknar till alarmet utryckning fire”

DSC_5846

Vi kan inte ha alla hundarna inne samtidigt, speciellt inte på julafton med så mycket mat och julklappar. Lite för mycket resurser att ha koll på för våra herdehundar. Däremot vill Lurvan gärna vara med i vårt sällsakap och som tycker det var så kul med alla paketer och hjälpte gärna till att öppna dom.

DSC_5837

Juldagen är en riktig ”ta det lugnt dag”.  Jela familjen bara njutit av att vara lediga tillsammans och inte gjort någonting. Emil har lekt så fint med sina nya leksaker och verkligen uppskattat julklapparna som tomten kom med, i sällskap med Lurvan.

DSC_5879

Idag har vi varvat hundarna inne och alla har fått lite extra mys i detta märkliga skånska julvädret. Tuggben och extra mys i soffan är inte fel en dag som denna.

DSC_5856

 

 

Det ljudande språket

naturea_logo

Pyrenéerhundens rasklubb Pyrenéersälskapet (PYS) skickar ut en medlemstidning som heter PATOU 4 gånger per år. Den har verkligen utvecklats till en bra tildning där redaktionen tar upp alla möjliga ämnen som exempelvis mentalitet, samspelet mellan barn och hund, utställning, etoligi, aktiviteter för Pyrenéerhunden, forskning etc.

I senaste Patou var där en artikel som handlade om det ljudliga språket. Gunilla Jämte som är författaren skriver

En hund kan ju skälla av många olika skäl. Hundar är födda med olika motivationsnivårer för att komma igång med att skälla. Det är ärftligt betingat. Vår ras som vaktar och larmar har hög motivation, men det påverkas även av uppfostran. Med god allmännlydnad kan man lära dem att vara tyst på tillsägelse, även om vi har hög tolerans för detta. Om man lär in det i ung ålder. För skallgivning är också självbelönande och blir en vana och då befästs beteendet.”

DSC_5424

Ivanka är hunden i vår flock som har högst motivationsnivå för att komma igång att skälla. Kommer hon väl igång med sitt skällande så fastnar hon i det beteendet och är svår att bryta. Vostok skäller mer när det behövs samt när han vill komma in. Vostok bryr sig inte nämnvärt om vi säger till honom att vara tyst. Tycker han att det finns ett behov av att skälla så göra han det.

Hicko skäller när han ”larmar”, vill in eller står i hundgården och inte får vara med. Hicko är den som är enklast att få tyst på men det har tagit tid att lära in. Piansa är den som skäller minst då hon har tre andra fockmedlemmar som tar den uppgiften vid vaktsituationer. Piansa skäller bara då hon vaktar och hon har ett grovt skall näst intill som Vostok.

DSC_5415

Det svåra är att vara konsekvent att stoppa hundarna vid skällandet då hundarna är ute större delen av dagen utan oss. Vi har också pratat om när ska vi gå in och stoppa dom? Skäller hundarna när någon passerar utanför tomten, järnvägspersonal passerar vid tågspåret för reparation, rådjur som springer på fältet utanför tomten eller när rovfoglar passer i luften rakt ovanför tomten, då gör ju hundarna sitt jobb.

Men när järnvägspersonalen befinner sig vid tågspåret en hel dag eller vid skördetider och stora maskiner passera utanför tomten om och om igen. Då är det ganska påfrestande att lyssna på Ivankas skällande utan paus. Hon skäller så mycket att hon blir hes. I en sådan situation väljer vi att ta in Ivanka så vi hjälper henne att vila från vaktandet. Men står Hicko och skäller i hundgården för att han inte får vara med då säger vi till Hicko att vara tyst och ber honom att gå och lägga sig.

Inomhus har vi i princip nolltollerans för vaktade. Här inne behöver hundarna inte ta vaktandet på sitt ansvar när vi är närvarande.

DSC_5044

Gunilla nämner även att ”En hund som morrar, talar om att den är avvaktande. Den kan både vara osäker, rädd och på väg att bli arg. Den har en beredskap till antingen flykt eller anfall. Utmana inte en hund som morrar. Bemöt istället med passivitet och lite undvikande. Valpar som visar resursaggressivitet bör man hjälpa till trygghetskänsla genom att ta det lugnt göra byteshandel med en godisbit eller annat åtråvärt”

Ingen av våra hundar har något resursförsvar mot oss. Vi har hela tiden varit tydliga speciellt med matskålen att vi är inget hot och att de alltid får mat. Det har vi gjort genom att stoppa ner något gott i matskålen medan dom äter alternativt stå eller sitta bredvid när hundarna äter. Det känns trygt att ha arbetat upp detta förtroendet nu när vi har barn och Emil kan gå förbi utan att hundarna blir stressade. Dock ger vi hundarna alltid de bästa förutsättningarna för att äta i lugn och ro. Emil vet att han ska låta hundarna vara när medan dom äter. Men det är inget vara om han skulle passera förbi hundarna under deras måltid.

Äter Vostok ute så ser vi till att ge honom mat i stallet för att minska stressen över Hicko. Äter Vostok ute och Hicko är i lilla hundgården ser vi att Vostok inte är bekväm i situationen.

Dock minns jag ett tillfälle på en midsommar när vi precis hade fått hem Hicko.  Hicko fick han en morrot och den ville han inte släppa ifrån sig. Det var bara att pausa i midommarfirandet och börja bygga upp ett förtroende. Då arbetade vi med byteshandel och tillslut förstod Hicko att vi inte skulle ta moroten ifrån honom, utan vi bara lånade den mot att han fick något som var ännu godare.

Resursförsvar mot oss är inget beteende som vi önskar hos hundarna, därav är det något som vi lägger mycket tid på redan från början. Att vi är inget hot mot resurserna här hemma. Om hundarna har fått tag på något farligt och olämpligt att äta då vill vi kunna tar ifrån det och göra det som en byteshandel. Även om vi skulle behöva ta fram den dyraste oxfilen ur frysen så ska det funka.

DSC_4841

När Patou kom med posten kröp jag ner i soffan framför kaminen och bläddrade igenom tidningen och upptäcker den här sidan.

Patou jul

Tack kennel Joquibaz, Jessica och Johan för att ni uppmärksammar Hickos arbete som social tjänstehund. Vilken lycka att få se detta mittuppslag. Underbara Joquibaz hundarna.

Än en gång blev jag påmind om Hickos ära att blir utsedd till årets vardagshjälte. Det är en fin reklam för rasen men även för Hicko som individ!

Att leva med stora hundar!

naturea_logo

Jag fick frågan i veckan om det var jobbigt att leva med stora hundar. Spontant så svarade jag nej. Men med närmre eftertanke så kanske svaret är att det är enklare att leva med små hundar. Men oavsett om fördelarna med att leva med mindre hundar väger över,  skulle jag inte vilja byta ut den stora storleken av hundar som vi har mot något mindre.

DSC_4807

Väljer du att leva med stora hundar så får du som hundägare anpassa livet lite efter det. Ett exempel är storleken på bilen,  som vi fick ägna ganska mycket tid åt för att hitta just den som passade oss. Vi ville ha en bil där vi får plats med två hundar och packning inför hundutställning, så långt är det löst. Men önskan är att ha en bil där vi får in två Ovtjarkor och två Pyrenéerhundar, är alternativet hundsläp.  Med tanka på att jag aldrig har kört med släp så får det nog bli en större bil/skåpbil/minibuss som går att bygga om på någon sätt. Någon som har tips? Allt är välkommet!

DSC_4756

Vill du ha ett rent hem under hösten, då ska du nog undvika att ha hund över huvudtaget. Det blir såklart smutsigare med stora hundar och mycket päls. Men oavsett storlek på hund så blir det mer städ på hösten. Förra hösten höll jag på att bli tokig så smutsigt det var och det enda jag gjorde (kändes det som) var att dammsuga. Tack och lov kom tomten med en robbotdammsugare och det blev vår räddning. Att komma hem varje dag till ett icke grusigt hem är underbart. Detta underlättar vår vardag betydligt och vi kan lägga mer tid åt familjen.

Under hösten så får våra vita väggar alltid en egen design med bruna fläckar. Vilket uppstår bland annat när Vostok rusar in av lycka att få vara med inomhus och vi inte hinner stoppa honom för avtorkning. Vi kallar honom numera för glädjebomben när han kommer in. Vostok ligger gärna längst väggen och gör en ytterligare färgning på listerna och Piansa hjälper gärna till att göra egna tassavtryck på väggen när hon ligger på rygg på golvet i köket. Vi tog ett beslut och har nu prioriterat att anlita en städfirma en gång i månaden. Det går ju knappt att beskriva med ord hur den känslan är att komma hem en fredag eftermiddag till ett nystädat hem med rent golv och vita väggar!

DSC_3370

Ta med stora hundar hem till andra är kanske inte alltid så lämpligt. Men när vi var på kalas hos mormor i november fick Piansa och Hicko förlja med. Enligt mormor så märkte hon knappt av dom, båda låg lugnt och stilla på golvet.

Hemma är hundarna lugna inomhus, det är en regel vi har. Leka får dom göra utomhus annars blir det aningen stökigt samt en hel del repor i golvet. Dock kan det bli lite trångt i soffan och i köket speciellt när Vostok är där som inte inser sin storlek och är i vägen. Sitter vi i soffan och hundarna vill vara nära kan det bli lite bökigt men ack så mysigt. Här inser dom heller inte riktigt sin storlek. Ivanka och Hicko är mer häsynsfulla medan Piansa och Vostok bara kliver upp i soffan och sätter sig på oss eller lägger hela 45-60 kg i famen. Ja jo det är aningen bökigt men så mysigt.

DSC_4988

Det gäller att vara observant när stora hundar leker. Vostok och Ivanka tar ingen hänsyn till andra när dom leker så det är bäst att ha koll och inte stå ivägen.

DSC_4858

Piansa och Hicko leker lite mjukare och har mer koll på omgivningen även om det inte är någon garanti.

DSC_3903

Men känslan att vara tillsammans med våra stora hundar är speciellt. Det är härligt att vara ute tillsammans på promenad med hela Guardistagänget! Vi älskar stora hundar helt enkelt!

Piansa är i höglöp!

naturea_logo

Hicko har knspo ätit sin mat på fyra dagar.  idag fick han i alla fall i sig en halv portion.  Piansa började vika svansen åt sidan i måndags.

Vostok har inte märkt av Piansas löp lika tydligt denna gången. Han blir lite extra glad när hon kommer fram till honom vid hundgården men inte mer än så.

DSC_3599

Men idag eskalerade det, Vostok blev helt tokig och ville ut från hundgården när han fick syn på Piansa. Ivanka röt i från rejält åt Vostok som inte accepterar hans knepiga beteende mot Piansa. För första gången idag vägrade Vostok att äta sin mat, han ville bara bort till Piansa.

Hicko lämnar inte hundgården när han är ute.

DSC_3610

Nätterna är lugna som tur är. Jessica sover med Hicko i köket och Piansa sover i hallen. Det är vår bästa lösning för att alla ska få sova hela natten. Dagar som dessa får vi bara se till att göra det bästa av situationen. Hicko är som lugnast när han får vara med oss inne, dock vill han vara nära oss hela tiden.

DSC_3604

Vi trodde att den stora dagen var igår. Hicko var extra frustrerad och ville bara in till Piansa som inte var sen med att göra sig till för Hicko. Hon hoppade och studsade framför honom och lade svansen åt sidan.

DSC_3603

Men med tanke på Vostoks starka reaktion idag så får vi se hur många dagar det är kvar i denna ”cirkus”.

Hicko har fått avlastning under dagarna och åkt med Jessica i bilen. Där kan han slappna av och vila upp sig. Men direkt när han kommer hem börjar han pipa och springer bort till Piansa för att kolla så att hon är där.

evidensia_djur_malmo-il-1

Hundlek

naturea_logo

Hundlek är ett bra sätt att bygga upp en fin och balanserad grundmuskulatur. Våra Pyrenéerhundar och Ovtjarkor leker ganska lika. Det är fullt ös.  Dom springer och jagar varandra, brottas både stående och liggandes. Dock skiljer det sig lite mellan raserna.

Pyrrana är smidigare, mer altetiska och leker lite lättare även om det är bra fart på både Hicko och Piansa.

Ovtjarkornas lek är mer intensiv, hårdare och Ivanka och Vostok markerar starkare mot varandra när dom får nog i leken. 

Vostok förstår att Piansa är mindre och han har hela tiden varit mer försiktig med henne. Så gott han har kunnat med tanke på sina 60 kg. Piansa och Vostok kör mer en brottningslek än att dom jagar varandra.

Det vi har fått tänka på är att när vi får hem valpar, så får dom bara leka med de vuxna hundarna som är försiktiga så att ingen skada sker.  Vostok är den bästa lekfarbroren till valpar, han tycker att det är mysigt medan Hicko tycker att valpar är dryga. Ivanka är lite långsint gentemot nya medlemmar i familjen samt att hon är väldigt intensiv i sin lek, så henne får vi invänta med att socialisera. Piansa är nog en av de mest positiva hundarna vi någonsin mött och tycker att livet är underbart, hundar är roliga och vill gärna leka med allt och alla.

evidensia_djur_malmo-il-1