Barn och Hund

naturea_logo

Många ansåg oss nog som lite tokiga när vi valde att köpa en Pyreéerhund till,  när vi redan hade tre andra hundar plus en tvååring. Piansa var och är tänkt att bli en del i företaget Hand Hund & Hälsa och arbeta som social tjänstehund. Det tar tid innan hon är klar för att börja arbeta,  därför fick vi planera in henne i god tid. Visst har vi varit maxade ett tag, det blev mycket med en valp med den energinivån som hon hade. Vi fick stanna upp och hitta en strategi  och nya rutiner. Under en period prioriterade vi att vi båda var hemma på kvällarna för att det skulle gå ihop. Emil har tyckt att Piansa har varit en dryg valp i perioder,  men nu är dom bästa vänner. Emil vill gärna träna tillsamans med Piansa och han tycker att hon är lite tokig. 

Idag lyssnar Piansa  på Emil när han säger nej eller stopp, då stannar hon upp och går där ifrån. Vi har har förklarat för Emil att han ska sätta upp handen som ett stopptecken till henne när han inte vill leka, istället för att skrika och springa därifrån. Det kan i en sådan situation lätt bli en annan effekt och hunden börjar springa efter.

DSC_3539

Hicko har varit med från början och han är hunden som gärna är med Emil i lekrummet. Hicko låter Emil vara men vill gärna vara i närheten av honom. Emil och Hickos relation är väldigt stark. Vill Emil gosa eller bara klappa och ta det lugnt går han gärna till Hicko. Vi hör ofta Emil säga ”Du är så fin Hicko”.

DSC_5447

Ivanka och Emil hittar vi ofta tillsamans i soffan. Ivanka går gärna upp i soffan när Emil är där och lägger sig försiktigt bredvid så nära det bara går. Vi ser hur mycket de njuter av varandras sällskap och vilket lugnt som infinner sig hos Emil när han klappar Ivanka. Där kan dom vara tillsammans hur länge som helst.

IMG_2384

Vostok med sin stora kropp har alltid varit så lugn och försiktig med Emil. Vostok har varit en ”lekfarbror” för Emil. Vostok befinner sig oftast i köket när vi är inne och vi hör ofta Emil säga ”Titta kockis vad jag kan eller kom Kockis ska jag visa dig en sak”. Vostok följer snällt med eller lägger sig på golvet tillsammans med Emil och tittar vad han gör. Emil brukar även leka dokter med Vostok som är med på att Emil underöker honom. Vostok är oerhört tålig och tycker det mysigt att få vara med i samspelet.

DSC_6474

Vi har lagt ner mycket tid på att hitta rutiner som ska fungera i vardagen. Vi har även ägnat timmar åt att skapa en bra relation för Emil och hundarna utifrån deras förutsättningar. Idag har Emil en fantastiskt fin relation med alla fyra hundarna och det värmer i både föräldrar- och matte/hussehjärtat!

evidensia_djur_malmo-il-1

Ovtjarka, hur vill vi ha dem?

naturea_logo

Många människor har föreställningar om Ovtjarkan som ras. Hur de är, hur de borde vara, myter, legender, hörsägen osv…

Sammanfattningsvis har de flesta som har åsikter om rasen/typen sällan eller aldrig träffat en ovtjarka. På sin höjd har de oftast läst rasstandarden, som egentligen inte säger så mycket. I rasstandarden står följande:

-Sredneasiatskaja ovtjarka skall vara självsäker, balanserat tystlåten,
stolt och oberoende. Rasen är modig och har hög bruksförmåga,
uthållighet och en naturlig revirinstinkt. Oräddhet för stora rovdjur
är karakteristiskt för rasen.

På svenska kennelklubbens hemsida står även:

– Rasen är stark, atletisk, självständig och försvarar sitt territorium. Den är misstänksam mot främlingar och oberoende av andra eftersom den alltid varit tvungen att ta egna beslut när den vaktar fåren. Rasens starka vaktinstinkt och självständighet gör att den lämpar sig bäst hos en ansvarsfull person med kunskap och tidigare hunderfarenhet.

Allt detta stämmer, men vad innebär det i praktiken? Vi kan inte tala för alla, men ska försöka förklara vad vi anser vara önskvärt hos en Ovtjarka. Nu behandlar vi Sredneasiatskaja, den Centralasiatiska ovtjarkan. Rasen som vi lever sida vid sida med.

DSC_1311

Först och främst en CAO(vi skriver CAO fortsättningsvis i inlägget, förkortning för Centralasiatisk ovtjarka) ska vara en självständig hund. Därmed inte sagt att de inte kan samarbeta, men de gör det utifrån eget intresse. De har avlats för att ta självständiga beslut och tycker inte alltid att vi människor vet bäst. Utmaningen ligger i att få dem att göra som vi vill, när de gör som de själva vill. De har sällan ”will to please”/vilja att vara till lags, men är samtidigt känsliga hundar som absolut inte vill att dess ägare ska vara arg, eller irriterad på dem. De snappar upp stämningen väldigt fort. Det låter kanske motsägesefullt och sådan är verkligheten med dessa hundar.

En Cao ska vara balanserad och orädd, den ska inte backa för något. Initialt ska de skrämma bort eventuella hot genom skall och kroppsspråk, därefter kan det eskalera till fysisk konflikt. De ska vara misstänksamma men inte rädda eller nervösa. Balansen mellan misstänksamhet och rädsla är inte alltid helt enkel. Misstänksamheten kan istället beskrivas som en ovilja att interagera med sådant eller människor som de inte känner till. Utanför reviret visar det sig som ointresse av det de möter. Reviret ska de försvara mot allt främmande. Allt som ingår i familjen, flocken eller vad man vill kalla det ska hamna under beskyddet. Djur, människor, egendom eller området i sig.

DSC_1250

Vi har fått en massa frågor de senaste åren, tex ”Är de aggressiva mot er som ägare”, ”vågar man ha dem tillsammans med barn?”, ”är det en enmanshund?”, Listan är lång…

En CAO ska generellt älska hela sin familj. Familjen är deras allt. Det är inte en hund som man kan gå in och bestraffa fysiskt, lägga på rygg eller andra liknanade myter om hunduppfostran. Då kommer du få en farlig hund, en hund som inte litar på dig. Med glädje, kärlek, samarbete och motivation får du istället en hundra procent lojal väktare som skulle gå i döden för sin familj.

De ska vara tålmodiga och försiktiga med barn, men förstår inte alltid sin egen storlek. Senast imorse satt Emil i soffan med Ivankas huvud i knäet och mös hur länge som helst. Visst, de är hundar som avlats för att klara karga miljöer, såväl hetta som sträng kyla, men de är opportunister. Dvs, de är anpassningsbara till det som gynnar dem. Även om våra hundar mestadels är utomhus, så tycker de att det är underbart att ibland komma in inomhus, få ligga i soffan eller på golvvärmen i köket.

DSC_1173

De är underbara familjemedlemmar, men kärleken brukar vara begränsad till just familjen. Detta måste man vara rustad för om man vill leva med en CAO. De kommer kanske inte acceptera era vänner, jultomten får man troligtvis hoppa över, grannen kan inte spontant komma in osv. Då behöver man en plats där hunden kan vara undertiden.

Vi har inga problem med att våra hundar inte behöver interagera med besökare, det är snarare andra som vill interagera med hundarna.

Våra hundar är inte på något vis perfekta CAO, varken exteriört eller mentalt. Dock har de mycket av det vi vill ha. Vi har märkt att de mognar långsamt. Ivanka närmar sig 3 år och det börjar märkas. Hon börjar bli en mogen och stabil madame. 🙂

DSC_1146.jpg

Vostok har det mesta vi önskar. Han är en omutlitg vakthund och en en lugn, trygg och kärleksfull familjemedlem.

Det går som besökare aldrig att uppleva hur livet med dessa hundar är. Då får man en endimensionell bild av en antingen ointresserad hund eller en som visar stor aversion. Det är iofs också viktigt att se, så att det inte kommer som en överraskning.

evidensia_djur_malmo-il (1)

Resistent bakterie!

naturea_logo

På första återbesöket hos veterinären med Vostok tyckte vi att han sår läkte för långsamt vilket veterinären höll med om. Vi fick utskrivet en ny sort antibiotika som hette Clindamycin samt en antibiotikasalva, Isaderm. På andra återbesöket fick vi svar på att bakterien var resistent mot första atibiotikan som hette Vetrimoxin. Läkningen går mot rätt håll nu men vi får skjuta på vår semestervecka i Norje Boke minst en dag i alla fall. Vi vill att såret ska vara stängt så att det minskar möjligheten att komma ner smuts i såret. Ivanka och Vostok ska bo på bästa Håslövs hundpensionat när vi är i Norje Boke på semester med en massa hundvänner som avslutas med en rassspecial för Pyrenéerhunden!

DSC_8668

Vid första och andra besöket valde vi att sätta på munkorg på Vostok för allas säkerhet eftersom han visade tydligt att han hade ont. Vostok var så duktig på senaste besöket, han vill verkligen inte bli undersökt av veterinärena. Han är inte intresserad av att bli rörd utav någon utanför flocken. Men han har hittat en egen strategi för att hantera det genom att stå med framtassarna på Martins knä, då tillåter han att bli undersökt och denna gången utan munkorg.  Vi kom fram till att det är bra att vara två, Martin kunde hålla Vostok och jag stod bredvid och kliade honom på bröstet och kunde samtidigt läsa Vostoks signaler medan Veterinären undersökte honom. Emil  var också med och i en sådan situation är det viktigt att Emil är lugn och inte stressar upp Vostok. Jag höll Emil i famnen under tiden som veterinären undersökte Vostok. Emil är så van vid alla veterinärbesök nu och uttryckte till Vostok ” Det är ingen fara, det är snart färdigt”.

DSC_8737

Vostok har sovit i köket tillsamamns med Ivanka och någon av oss. Han har inte fått leka med varken Ivanka eller Piansa för att inte risker att såret ska gå upp igen. Igår släppte vi ut både Ivanak och vostok och hade dom under uppsikt hela tiden. Alltså denna glädje som uppstod hos båda två, att äntligen få vara tillsammasn igen går inte att beskriva. Ivanka var inte i närheten av hans huvud i leken, möjligt att hon kände av någon doft som gjorde att hon lät bli just det området. Men dom sprang och jagade varandra och hade så kul.

Vi skjuter på Norje Boke resan en dag och tar ett nytt beslut i morgon.

evidensia_djur_malmo-il-1

 

 

 

Emil snart 3 år!

naturea_logo

Emil fyller 3 år den 4:e augusti och då befinner vi oss i Norje Boke, därför firade vi Emil lite tidigare tillsammans med kusinerna, faster Anna och Tomas och mormor och morfar.

Hicko och Piansa älskar att få vara en del av sällskapet när vi får besök. Hicko har intagit den bästa skuggplatsen under sitt fönbord.

Emil fick en rittavla av kusinerna som engagerade hela släkten och fina kläder och en keps av mormor och morfar. Älskade unge vad stor du har blivit.

DSC_9405

Piansa njöt av all uppmärksamhet hon kunde få och tog tillvara på alla klappar hon fick.

DSC_9391

Vi fick flytta bordet så att våra gäster skulle slippa att sitta i hålorna som hundarna har grävt. När bordet fick en ny plats tog jag fram hundfönen och blåste bort hundhår från dynorna. Hicko hörde ljudet av fönen och kom springandes och trodde att han skulle bli fönad på matbordet. Jag hann stoppa honom precis när han satte framtassarna på bordet och är på väg att hoppa upp. Fina Hicko som älskar att bli fönad.

DSC_9408

Hicko tycker så mycket om att få vara med, han log med hela ansiktet och njöt av tillvaron.

DSC_9420

”Kan man få smaka på något?”

DSC_9417

Det var underbart att vi kunde sitta ute och äta, dock fick vi gå in under kvällen för det blev för svalt.

I år ökade vi antalet ljus i tårtan till tre. Emil frågade under eftermiddagen om vi skulle sjunga för honom, självklart gjorde vi det och Emil fick blåsa ut ljusen.

DSC_9433

Vi fick sällskap av Ivanka som tycker det är trevligt med besökare om vi är närvarande. Speciellt med besökare som hon känner och barn är det bästa hon vet. Ivanka gick runt och hälsade glatt på alla sedan gick hon in och lade sig i soffan tillsammans med Emil och hans kusin.

DSC_9461

evidensia_djur_malmo-il-1

Surtanten återuppstod…

naturea_logo

Just som vi skrev ett inlägg som bland annat handlade om att Ivanka har lugnat ner sig, då händer det…

De senaste två dagarna har hon varit på ett jäkla humör och definitivt vaknat på fel sida. Hur de andra hundarna orkar med henne, det är för oss oförståeligt, men det är ju hon som bestämmer bland dem…

Men hon kan vara lika mjuk och mysig mot dem som hon kan vara sur. Hon är inbjudande och tar hand om dem, men på endast sina egna villkor. Hon håller dem i järnhand(klo/tass?) och minsta lilla som inte passar, då är hon tydlig. Kanske lite för tydlig ibland…

Vakten är det ingen direkt skillnad på, hon hörs mest och är överallt och håller koll. Igår var hennes uppdrag att jaga bort rovfåglarna som cirkulerade i luften. Gäss och änder bryr hon sig inte om. Även Hicko håller koll på rovfåglarna. Vostok och Piansa har inte förstått att rovfåglar ska jagas bort. Vostok vaktar mest gentemot människor som passerar. Ivanka vaktar gentemot allt som rör sig eller hörs. Hicko är ett mellanting, men är lite mer tillbakalutad. Piansa är oftast tyst och hakar bara på…

Hon är minst i gänget och behöver inte eller får inte ta ansvaret för de andra.

DSC_8827

evidensia_djur_malmo-il-1

Vostok CT-röntgen

naturea_logo

Efter ett samtal med Henrik Merin som är specialist inom ortopedi på Evidensia djursjukhuset i Malmö beslutade vi att göra en CT-röntgen på Vostok. För att få en bättre och tydligare bild på hur hans vänstra armbågsled ser ut och för att utvärdera om vi kan göra något åt hans fragmentering av processus coronoideus (FCP) i armbågen. 

Väl framme på djursjukhuset hoppar Vostok glatt ut från bilen och går in i väntrummet. En hund som befann sig inne i väntrummet skällde till rejält när vi kom in, men Vostok brydde sig inte. Vostok är så enkel att ha med i sådana situationer och är neutral på allmän mark till skillnad från hemma då han vaktar gården och gör det med bravur.

Vi fick ta några varv i korridoren och veterinär Henrik Merin bedömde hans rörelse som bra och inga tecken på hälta. Om möjligt att Vostoks vänstra armbåge hade en liten vinkling utåt, men inget märkbart. Vostok reagerade något lite på palperingen på hans vänstar arbmågsled. Här är det svårt att läsa hur pass ont det gjorde då rasen ofta har en hög smärttröskel eller om det bara var en känsla av obehag.

DSC_6820

Nu har jag lämnat Vostok för att genomgå en CT-röntgen för att få en bättre bild av hur det verkligen ser ut och vad det finns för åtgärder. Vi är fortfarande lite i chock över Vostoks resultat, hur kunde det bli så här. Det är en sorg att inte kunna föra hans egenskaper och mentalitet vidare. Det var mer än vi som hade stora förhoppningar på denna vackra herre. Men oavsett så är Vostok vår underbara familjehund som fortfarande har allt det vi önskar hos en Ovtjarka.

Älskade Vostok!

evidensia_djur_malmo-il-1

 

 

Sredneasiatskaja Ovtjarka

naturea_logo

Våra Sredneasiatskaja Ovtjarkor, Ivanka och Vostok nyttjar verkligen den stora hundgården på ca 600 kvm fullt ut. Dom utför sin uppgift som vakthundar och gärna på vindskyddet där Ivanka har span ut på fältet. Vi jättemånga harar som springer utanför och dom ska hållas borta tycker Ovtjarkorna och gör det med bravur.

dsc_1422

Ivanka och Vostok ligger ofta och vilar tillsammans.

DSC_6549

Både Vostok och Ivanka går in i sina hundkojor och ibland kan dom till och med dela koja. Det kändes så skönt den dagen då dom accepterade att gå in där, speciellt när det är dåligt väder.

DSC_3412

Oavsett hur mycket Ivanka och Vostok trivs i sin hundgård tycker dom om att komma ut och få vara i hela trädgården tillsammans med oss. Hundarna är våra vakthundar men också en del av familjen.

DSC_6751

Ivanka och Vostok fäller otroligt mycket nu. Vi borstar och borstar och det tar aldrig slut känns det som. Båda tycker det är skönt med pälsvård, dock får vi anpassa oss då båda gärna ligger ner och blir borstade.

DSC_6758

Vi har två helt underbara Ovtjarkor med olika temperament, driv och kroppstyp. Deras gemensamma drag är att dom är bra vakthundar, fina mot Emil och dom älskar sin familj högt.

DSC_3481

evidensia_djur_malmo-il-1