Tagg: Sredneasiatskaja ovtjarka mentalitet

Gud räddar dig inte…Jehovas på besök!

naturea_logo

De har synts i krokarna på senaste, två personer som knackar dörr och vill missionera/predika budskapet om Jehova. Människor får såklart tro på vad de vill, men kom inte och pracka på oss det budskapet. Frågan är dock hur långt de är villiga att gå för att predika? Hur kan en person med någon som helst självbevarelsedrift gå in på en tomt med två meter högt stängsel, lika hög grind och stooooora varning för hunden skyltar?

20170701_103044

Finns det något otydligt med skyltarna ovan?

Pyrrarna stod i hundgården, Ivanka hade fått mat i sin rastgård och Vostok skällde på en traktor på fältet bakom huset. Som tur var så var även jag ute när jag såg vad som var på väg att hända. Vanligtvis är grinden låst med kätting, men idag kom vi hem med matvaror, Emil skulle leka på vägen in och det blev lite stressigt. Vi glömde helt enkelt bort att låsa ordentligt. Dock är grinden ändå rejält stängd och med barnsäkert beslag.

Halvvägs in uppmärksammade Vostok dem, och körde en sprint mot de båda.  Jag skrek stopp, varpå Vostok faktiskt för en stund lyssnade och stannade upp. Paret såg Vostok och lyckades precis hoppa ut bakom grinden när han kom fram och jag fick tag i gallret och stängde den.

Vostok visade nog upp varenda tand i hela munnen och delade med sig av sitt ovänligaste skall.

DSC_3990

Denna gången var det vi som slarvade. Vi har ett strikt hundägaransvar, men hur dumma får man bli? Som ägare till denna typen av hund har man ett stort ansvar, tyvärr även gentemot påflugna predikanter.

Just nu känns det lite lustigt, men det kunde gått ganska illa. Vostok är en mycket seriös och allvarlig ung man, som tar sitt jobb som vakthund på fullaste allvar.  Jag vill inte avskräcka folk från att skaffa en Ovtjarka, men man bör tänka efter före, mer än ett par gånger.  Vad kan man erbjuda för hem och liv på sikt? Som vuxen hund kommer den med viss sannolikhett reagera med tänderna gentemot de flesta besökare. Även du som ägare anser att de är välkomna. Detta är något man måste beakta när man ser små söta valpar. Det är inga monster, men det är speciella hundar med speciella behov.

DSC_4045

evidensia_djur_malmo-il-1

Hösten omfamnar oss så sakteliga…

naturea_logo

Gårdagen var en miserabel historia. Det var så grått, grått och åter grått. I en härlig kombination med blåst och ösregn. Vi valde att ha en egen liten oktoberfest här hemma för att lätta upp den trista stämningen utomhus. Polska korvar, surkål, stenungsugnsbakat bröd och en gulasch som var lika god som den var stark. Mustig, varm och lämnade svettpärlor i pannan. Den lilla extra hettan kom från en Fatalii. En chilipeppar på ca 400 000 scoville.  Fantastisk smak, men som sagt stark. Några goda öl är obilgatoriskt vid oktoberfesten!

Idag var det raka motsatsen gällande vädret. Det var förvisso kallt, men luften var hög och härlig. Vi bestämde träff med Jessica och Johan som har kennel Joquibaz, för en promenad med hundarna i Svaneholm. De hade med sig alla sina fyra pyrrar och vi tog med Piansa och Hicko. Tyvärr glömde vi kameran hemma. Barnen lekte och vi fikade i solen. En härlig dag.

Resten av dagen har vi varvat inne och i trädgården. Vi har uppdaterat guardista sidan något, det är dock inte helt färdigt än. Vi får testa oss fram lite efterhand och se hur vi gillar att ha den.

Här är några bilder på hundarna från i eftermiddags i höstsolen.

Ivanka, som för övrigt börjar bli riktigt snygg!

DSC_2887

Hicko

DSC_2809

Vostok

DSC_2949

Piansa

DSC_2817

evidensia_djur_malmo-il-1

Smygande Ovtjarkor!

naturea_logo

Den smygande Ovtjarkan är Vostok. När han blir busig och vill leka går han ner i ”smygposition” och tror sig bli jätteliten. Sedan inväntar han kontakten med Ivanka och därefter sätter han fart mot henne. Ibland struntar han dock i kontakten och springer rakt på henne. Detta sker flera gånger dagligen. Ibland är det uppskattat även från Ivankas sida.  Ibland inte och då talar hon om det med stor tydlighet. Vostok tycker att det är jätteroligt.

DSC_2117

Nu har vi även sett att Ivanka har börjat smyga på Vostok. Hon startar med en liggposition och inväntar kontakten med Vostok.

DSC_2159

Sen lägger Ivanka in högsta växeln mot Vostok. Ivanka har en mycket snabbare startsträcka än Vostok och accelerersr relativt fort. Vilken Vostok inte tycker är helt rättvist.

DSC_2080

Ivanka och Vostok leker hårt och intensivt men båda lyssnar in varandras signaler. Om någon av hundarna får nog i den vilda leken då säger båda ifrån högt och tydligt och den andra hunden avslutar leken direkt. Om Vostok säger ifrån lägger Ivanka sig på rygg direkt och Vostok går där ifrån och skakar av sig.  Är det Ivanak som markerar ställer sig Vostok bixt stilla och tittar bort. Ivanka är lite mer långsint och vill gärna markera ett par gånger till om Vostok borjar röra sig för tidigt enligt henne.

DSC_2093

Idag är vi glada att vi valde att införa rasen i familjen. Att leva med en Ovtjarka är för många lite konstigt, men för oss är det idag en självklarhet. Oavsett vilken ras man väljer att leva med är det viktigt att anpassa livet utifrån deras behov och stimulans.

Högt staket/stängsel, hundgårdar och en förberedelse om det kommer besökare. För oss är detta en vardag och inget konstigt. Men visst det krävs lite planering, men det är det värt. Vi fick frågan en gång ”Varför vill ni ha hundar som inte vill ha besökare?” Frågan var enkel att besvara – För att det är vi som lever och umgås med med hundarna och inte besökarna.

Ivanka och Vostok är två underbara Sredneasiatskaja Ovtjarka och är helt fantastiska med vår son Emil.

DSC_2086

evidensia_djur_malmo-il-1

Kärleksfulla Ovtjarkor!

naturea_logo

Ovtjarkorna är så tydliga med att visa sin kärlek till hela familjen. Här hemma spelar det ingen roll vem det är. Man läser ibland att denna typ av hundar ska vara enmanshundar , det är dock inget vi upplevt. Vi är alla tillsammans.

Om en av ovjtarkorna vill kramas, då gör den det. Så det gäller att vara beredd på en 60 kg + kram när som helst. Inget oss emot, det är ju bara så mysigt. Vostok är relativt försiktig och klättrar lite försiktigt upp, men det är fortfarande en betongklump kärlek som klättrar.

DSC_1987

Ivanka ligger oftast i soffan när hon är inne, då trivs hon som bäst. Det är hur mysigt som helst att ha henne bredvid sig, hon ligger så nära det går och uppskattar om vi klappar henne. När hon blir för varm lägger hon sig i andra delen av soffan eller på golvet. Vostok får vara i vardagsrummet när vi kan ha honom under uppsikt, då han har en ful ovana med att märka revir(tonnårsfasoner). Men när han väl är där vill han också vara med och mysa i soffan. Men Vostok vill vara så nära det bara går men gärna stå eller ligger över oss och bli klappad hela tiden. Han verkligen njuter av att vara en del av familjemyset i soffan.

En puss från Ivanka.

DSC_2000

Han är underbar! 🙂

DSC_1993

Från kram och mys, till lek eller vakt. Det går undan. De är alltid observanta på omgivningen. En konstig bil, en rovfågel, ett hundskall långt borta…Insatsstyrkan drar igång!

DSC_2440

Ivanka är mästaren på att smyga sig på de andra och är extremt snabb. Vostok kan ibland hinna med, men det tar lite tid att få upp farten. Han har inte Ivankas uthållighet men kämpar på!

DSC_2400

Nu ska vi njuta av det sista av helgen! Ha en trevlig söndag!

evidensia_djur_malmo-il-1

Barn och Hund

naturea_logo

Många ansåg oss nog som lite tokiga när vi valde att köpa en Pyreéerhund till,  när vi redan hade tre andra hundar plus en tvååring. Piansa var och är tänkt att bli en del i företaget Hand Hund & Hälsa och arbeta som social tjänstehund. Det tar tid innan hon är klar för att börja arbeta,  därför fick vi planera in henne i god tid. Visst har vi varit maxade ett tag, det blev mycket med en valp med den energinivån som hon hade. Vi fick stanna upp och hitta en strategi  och nya rutiner. Under en period prioriterade vi att vi båda var hemma på kvällarna för att det skulle gå ihop. Emil har tyckt att Piansa har varit en dryg valp i perioder,  men nu är dom bästa vänner. Emil vill gärna träna tillsamans med Piansa och han tycker att hon är lite tokig. 

Idag lyssnar Piansa  på Emil när han säger nej eller stopp, då stannar hon upp och går där ifrån. Vi har har förklarat för Emil att han ska sätta upp handen som ett stopptecken till henne när han inte vill leka, istället för att skrika och springa därifrån. Det kan i en sådan situation lätt bli en annan effekt och hunden börjar springa efter.

DSC_3539

Hicko har varit med från början och han är hunden som gärna är med Emil i lekrummet. Hicko låter Emil vara men vill gärna vara i närheten av honom. Emil och Hickos relation är väldigt stark. Vill Emil gosa eller bara klappa och ta det lugnt går han gärna till Hicko. Vi hör ofta Emil säga ”Du är så fin Hicko”.

DSC_5447

Ivanka och Emil hittar vi ofta tillsamans i soffan. Ivanka går gärna upp i soffan när Emil är där och lägger sig försiktigt bredvid så nära det bara går. Vi ser hur mycket de njuter av varandras sällskap och vilket lugnt som infinner sig hos Emil när han klappar Ivanka. Där kan dom vara tillsammans hur länge som helst.

IMG_2384

Vostok med sin stora kropp har alltid varit så lugn och försiktig med Emil. Vostok har varit en ”lekfarbror” för Emil. Vostok befinner sig oftast i köket när vi är inne och vi hör ofta Emil säga ”Titta kockis vad jag kan eller kom Kockis ska jag visa dig en sak”. Vostok följer snällt med eller lägger sig på golvet tillsammans med Emil och tittar vad han gör. Emil brukar även leka dokter med Vostok som är med på att Emil underöker honom. Vostok är oerhört tålig och tycker det mysigt att få vara med i samspelet.

DSC_6474

Vi har lagt ner mycket tid på att hitta rutiner som ska fungera i vardagen. Vi har även ägnat timmar åt att skapa en bra relation för Emil och hundarna utifrån deras förutsättningar. Idag har Emil en fantastiskt fin relation med alla fyra hundarna och det värmer i både föräldrar- och matte/hussehjärtat!

evidensia_djur_malmo-il-1

Ovtjarka, hur vill vi ha dem?

naturea_logo

Många människor har föreställningar om Ovtjarkan som ras. Hur de är, hur de borde vara, myter, legender, hörsägen osv…

Sammanfattningsvis har de flesta som har åsikter om rasen/typen sällan eller aldrig träffat en ovtjarka. På sin höjd har de oftast läst rasstandarden, som egentligen inte säger så mycket. I rasstandarden står följande:

-Sredneasiatskaja ovtjarka skall vara självsäker, balanserat tystlåten,
stolt och oberoende. Rasen är modig och har hög bruksförmåga,
uthållighet och en naturlig revirinstinkt. Oräddhet för stora rovdjur
är karakteristiskt för rasen.

På svenska kennelklubbens hemsida står även:

– Rasen är stark, atletisk, självständig och försvarar sitt territorium. Den är misstänksam mot främlingar och oberoende av andra eftersom den alltid varit tvungen att ta egna beslut när den vaktar fåren. Rasens starka vaktinstinkt och självständighet gör att den lämpar sig bäst hos en ansvarsfull person med kunskap och tidigare hunderfarenhet.

Allt detta stämmer, men vad innebär det i praktiken? Vi kan inte tala för alla, men ska försöka förklara vad vi anser vara önskvärt hos en Ovtjarka. Nu behandlar vi Sredneasiatskaja, den Centralasiatiska ovtjarkan. Rasen som vi lever sida vid sida med.

DSC_1311

Först och främst en CAO(vi skriver CAO fortsättningsvis i inlägget, förkortning för Centralasiatisk ovtjarka) ska vara en självständig hund. Därmed inte sagt att de inte kan samarbeta, men de gör det utifrån eget intresse. De har avlats för att ta självständiga beslut och tycker inte alltid att vi människor vet bäst. Utmaningen ligger i att få dem att göra som vi vill, när de gör som de själva vill. De har sällan ”will to please”/vilja att vara till lags, men är samtidigt känsliga hundar som absolut inte vill att dess ägare ska vara arg, eller irriterad på dem. De snappar upp stämningen väldigt fort. Det låter kanske motsägesefullt och sådan är verkligheten med dessa hundar.

En Cao ska vara balanserad och orädd, den ska inte backa för något. Initialt ska de skrämma bort eventuella hot genom skall och kroppsspråk, därefter kan det eskalera till fysisk konflikt. De ska vara misstänksamma men inte rädda eller nervösa. Balansen mellan misstänksamhet och rädsla är inte alltid helt enkel. Misstänksamheten kan istället beskrivas som en ovilja att interagera med sådant eller människor som de inte känner till. Utanför reviret visar det sig som ointresse av det de möter. Reviret ska de försvara mot allt främmande. Allt som ingår i familjen, flocken eller vad man vill kalla det ska hamna under beskyddet. Djur, människor, egendom eller området i sig.

DSC_1250

Vi har fått en massa frågor de senaste åren, tex ”Är de aggressiva mot er som ägare”, ”vågar man ha dem tillsammans med barn?”, ”är det en enmanshund?”, Listan är lång…

En CAO ska generellt älska hela sin familj. Familjen är deras allt. Det är inte en hund som man kan gå in och bestraffa fysiskt, lägga på rygg eller andra liknanade myter om hunduppfostran. Då kommer du få en farlig hund, en hund som inte litar på dig. Med glädje, kärlek, samarbete och motivation får du istället en hundra procent lojal väktare som skulle gå i döden för sin familj.

De ska vara tålmodiga och försiktiga med barn, men förstår inte alltid sin egen storlek. Senast imorse satt Emil i soffan med Ivankas huvud i knäet och mös hur länge som helst. Visst, de är hundar som avlats för att klara karga miljöer, såväl hetta som sträng kyla, men de är opportunister. Dvs, de är anpassningsbara till det som gynnar dem. Även om våra hundar mestadels är utomhus, så tycker de att det är underbart att ibland komma in inomhus, få ligga i soffan eller på golvvärmen i köket.

DSC_1173

De är underbara familjemedlemmar, men kärleken brukar vara begränsad till just familjen. Detta måste man vara rustad för om man vill leva med en CAO. De kommer kanske inte acceptera era vänner, jultomten får man troligtvis hoppa över, grannen kan inte spontant komma in osv. Då behöver man en plats där hunden kan vara undertiden.

Vi har inga problem med att våra hundar inte behöver interagera med besökare, det är snarare andra som vill interagera med hundarna.

Våra hundar är inte på något vis perfekta CAO, varken exteriört eller mentalt. Dock har de mycket av det vi vill ha. Vi har märkt att de mognar långsamt. Ivanka närmar sig 3 år och det börjar märkas. Hon börjar bli en mogen och stabil madame. 🙂

DSC_1146.jpg

Vostok har det mesta vi önskar. Han är en omutlitg vakthund och en en lugn, trygg och kärleksfull familjemedlem.

Det går som besökare aldrig att uppleva hur livet med dessa hundar är. Då får man en endimensionell bild av en antingen ointresserad hund eller en som visar stor aversion. Det är iofs också viktigt att se, så att det inte kommer som en överraskning.

evidensia_djur_malmo-il (1)

Resistent bakterie!

naturea_logo

På första återbesöket hos veterinären med Vostok tyckte vi att han sår läkte för långsamt vilket veterinären höll med om. Vi fick utskrivet en ny sort antibiotika som hette Clindamycin samt en antibiotikasalva, Isaderm. På andra återbesöket fick vi svar på att bakterien var resistent mot första atibiotikan som hette Vetrimoxin. Läkningen går mot rätt håll nu men vi får skjuta på vår semestervecka i Norje Boke minst en dag i alla fall. Vi vill att såret ska vara stängt så att det minskar möjligheten att komma ner smuts i såret. Ivanka och Vostok ska bo på bästa Håslövs hundpensionat när vi är i Norje Boke på semester med en massa hundvänner som avslutas med en rassspecial för Pyrenéerhunden!

DSC_8668

Vid första och andra besöket valde vi att sätta på munkorg på Vostok för allas säkerhet eftersom han visade tydligt att han hade ont. Vostok var så duktig på senaste besöket, han vill verkligen inte bli undersökt av veterinärena. Han är inte intresserad av att bli rörd utav någon utanför flocken. Men han har hittat en egen strategi för att hantera det genom att stå med framtassarna på Martins knä, då tillåter han att bli undersökt och denna gången utan munkorg.  Vi kom fram till att det är bra att vara två, Martin kunde hålla Vostok och jag stod bredvid och kliade honom på bröstet och kunde samtidigt läsa Vostoks signaler medan Veterinären undersökte honom. Emil  var också med och i en sådan situation är det viktigt att Emil är lugn och inte stressar upp Vostok. Jag höll Emil i famnen under tiden som veterinären undersökte Vostok. Emil är så van vid alla veterinärbesök nu och uttryckte till Vostok ” Det är ingen fara, det är snart färdigt”.

DSC_8737

Vostok har sovit i köket tillsamamns med Ivanka och någon av oss. Han har inte fått leka med varken Ivanka eller Piansa för att inte risker att såret ska gå upp igen. Igår släppte vi ut både Ivanak och vostok och hade dom under uppsikt hela tiden. Alltså denna glädje som uppstod hos båda två, att äntligen få vara tillsammasn igen går inte att beskriva. Ivanka var inte i närheten av hans huvud i leken, möjligt att hon kände av någon doft som gjorde att hon lät bli just det området. Men dom sprang och jagade varandra och hade så kul.

Vi skjuter på Norje Boke resan en dag och tar ett nytt beslut i morgon.

evidensia_djur_malmo-il-1