Tagg: Patou

Joquibaz Piansa Em-Ja 2 år!

naturea_logo

Vår älskade tokfia Piansa fyller 2 år idag. När hon kom till oss hade vi Hicko som egen referens av rasen, så det blir ju inga problem. Vi har ju iofs träffat hur många Pyrrar som helst, men Hicko var vår första. Hon har varit raka motsatsen till Hicko och hittat på en massa bus på egen hand redan från dag ett. Samtidigt så har hon varit otroligt självständig och redan som liten var hon den sista som gick in på kvällen. Piansa har alltid trivs med att gå ute i trädgården på egen hand. Sen blir hon väldigt glad om hon får sällskap men klarar sig själv.

DSC_0777

Vi köpte in Piansa av olika orsaker. Främst för att vi ville ha en till vaktande Pyrenéerhund och en till social tjänstehund. Men när vi hittar Piansa sittandes i lugn och ro på diskbänken och äter Martins gröt, hon hoppar och studsar och försöker förklara hur mycket hon älskar livet… Jag började tveka på om hon någonsin skulle kunna arbeta som social tjänstehund.

Piansa har aldrig visat denna sida när hon har varit inne och socailiseringstränat inom äldreomsorgen. Piansa är så lugn och inkännande och hon har aldrig hoppat eller stressat upp sig. Jag har idag stora förhoppningar med Piansa då hon vid flera tillfällen  lindrat ångest och oro, motiverat vårdtagare till en promenad och bidragit med glädje och skratt i vardagen, men sin närvaro som enda medel.

20180517_093821

Som en vaktande Pyrenéerhund har hon visat att hon möjligen näst efter Ianka har den bästa rovdjursskärpan i sig. Piansa bryr sig inte så mycket om folk som går förbi vår gård men däremot så är Piansa snabb om det rör sig något i hagen. Piansa hör på Ivanka om det är dags för utryckning ute på fältet. Medan Vostok och Hicko fortsätter att sova eller möjligen vaknar till liv efter ett tag. Där är tjejerna ett fantastiskt team och dom hjälps åt på vars en sida om stängsletoch skrämma bort hotet. Hon hade troligen fungerat bra som boskapsväktare.

DSC_8182

Idag, två år senare har vi bytt ut alla söndertuggade utemöbler och lilltjejen är fortfarande hunden med en högre energinivå. Hon har dock lugnat ner sig betydligt. Hennes sjävständighet gör att hon anpassar sig så mycket lättare än vad Hicko gör. Hon är nöjd med det lilla och har en stor portion kärlek till livet.

Tack kennel Joquibaz för att just Piansa fick bli vår. Som vi älskar dig din lilla tokfia 🙂

wp-1480792421524.jpg

 

Hundutställning i Hässleholm!

naturea_logo

Igår var det hundutställning i Hässleholm och vi hade ett fantastikt fint väder. Hör och häpna, inte en enda regndroppe. Vi gillar Hässloholmsutställningen, det är en mysig miljö och allt det praktiska fungerar så smidigt. Vi har dock varit med om monsunregn där för ett gäng år sedan. Då blev hela området som ett stort träsk.

Emil har sett fram emot denna dag och frågade i bilen på vägen upp efter 10 minuter om vi inte snart var framme snart 🙂

Jag började att ställa Nato(våra vänners hund), en Cane corso som för dagen fick very good.

DSC_0439

Det blev ett härligt häng bland pyrrefolket. Det är så sällan vi träffas så många då vi bor utspridda över hela landet.

DSC_0480

Inför en utställning krävs det en del förberedelser med pyrrens päls. Vad hade vi gjort utan denna karda?

DSC_0475

Jag hade en bra känsla innan vi klev in i ringen. Piansa var lugn och samarbetsvillig och vi kändes verkligen som ett team. Känslan fanns kvar när vi kom in i ringen. Piansa börjar verkligen förstå vad det innebär med att vara på utställning.

DSC_0561

Det blir ganska snopet, när känslan var att det kommer att gå bra idag och domarens bedömning blev very good. Ja, det var ju inte var ju inte vad jag hade tänkt. Men det är ju inte jag som dömer så det är bara att tacka och ta emot den blå skylten…

DSC_0582

Ja jo lite besviken blev jag nog. Sådana dagar är det skönt med den sociala gemenskapen och att dagen ändå var givande. Vi gjorde så gott vi kunde. Så vi åkte hem med vår fina prinsessa. Vi körde hem och laddar om inför rasspecialen i sommar!

DSC_0589

Vi hade ambitionen att ta bilder på alla deltagande hundar, men ibland kommer livet emellan. Emil blev ledsen och Martin fick släppa kameran. Ni får hålla till goda med bilderna nedan.

Valpklass, Vi´Skaly´s Make Your Own Magic

DSC_0488

Bästa hane och dagens BIR hund, Vi´Skaly´s Too-Ticki

DSC_0523

2:a bästa hane Vi´Skaly´s The special One

DSC_0511

3:e bästa hane Vi´Skaly´s Mumin

DSC_0516

4 bästa hane championklass Vi´Skaly´s Sniff

DSC_0529

4:e Bästa hane Vi´Skaly´s Kalle Kawazaki

DSC_0515

Juniorklass Ströndafjorden´s Lova

DSC_0544

Öppenklass Emil

DSC_0498

Här har vi stjärnan som blev dagens BIM hund

DSC_0599

Här är även en kort film från hanarnas championklass!

Idag har vi haft en fantastiskt trevlig dag på kennel Vi´Skaly´s . Imorgon kommer ett inlägg om denna dag.

Hicko 6 år!

naturea_logoHicko har firat sin födelsedag på Bruksgården idag och som han har njutit av alla uppmärksamhet han fått!

DSC_8597

Vill du läsa mer om dagens  uppdrag så kolla indet här: https://handhundhalsa.com/hicko-6-ar/

Hicko verkligen älskar snö och trivs ute 🙂

DSC_8626

Tack älskade Hicko för att just du fick komma till oss. Du gör skillnad varje dag och är en fantastisk hund både för oss inom familjen men även som ditt uppdrag som social tjänstehund!

Tack kennel Joquibaz, Jessica och Johan för denna underbara hund!

 

Pyrenéerhundarna trivs i snön

naturea_logo

Piansa och Hicko verkligen älskar snön. Hicko vill dock göra en liten avstickare inomhus då och då, medan Piansa knappt vill komma in alls. Man hittar henne ibland med svansen rullad runt nosen i någon snödriva och kommer inte när man kallar på henne.

DSC_8421

I övrigt springer hon runt, hoppar och spårar i snön. Imorse jagade hon möss som letade frön under fågelbordet. Vi såg mössen hoppa upp ur snön medan Piansa hoppade efter. Hon har så roligt med både Hicko och Vostok, fast på olika sätt. Dock är hon lika intensiv gentemot båda i leken, men de har olika strategier att möta henne.

DSC_8441

Oftast hamnar herrarna underst dock. Men de pulsar runt i snön, brottas och jagar varandra, heeeeeela dagarna.

Ibland hamnar dock Piansa underst, men då blir hon sur. Hicko tar det med ro…

DSC_8546

Hicko har inte riktigt hennes energi och tar dagarna med ro i snön. Han spejar, kollar läget, vaktar och då och då ställer han upp på Piansas upptåg.

DSC_8503

Det är så skönt att ha vädertåliga hundar som kan vara utomhus året runt och verkligen uppskattar att vara utomhus, även om de såklart tycker om att ligga i soffan då och då. Ivanka har legat i soffan mellan 7-12, utan att öppna ögonen och Hicko snarkar i hallen. Vostok och Piansa kör sina race utomhus,

Fullt ös i snön, lyckliga hundar!

Hundkaptenen!

naturea_logo

Emil har kommit på en lek när vi är ute i hagen. Den innebär att man först ska leta efter insekter och musslor, sedan övergår den till kaptenleken. Mammakapten, pappakapten, Emilkapten och Piansa och Hicko är hundkaptener. Emil ropar på Hicko attt nu ska vi ut i hagen och Hicko kommer springandes med världens lyckligaste ansiktsuttryck.

DSC_7800

Väl ute i hagen så det bara att följa Emilkapten som dessutom är chefskapten. Speciellt Hicko tycker att det är roligt med Emils lekar och hänger med i det vi ska utföra, utifrån ”chefskaptenens” order. Piansa har inte riktigt tid med leken, hon sätter nosen i backen och börjar spåra direkt. Mitt i leken så varnade Ivanka och tro det eller ej men även Vostok som fick syn på räven. Hicko och Piansa blev tokiga så vi fick avbryta leken och gå närmre stängslet för att se om vi kunde se räven. Som tur var hade Emil med sin ”kikare” så han kunde spana efter räven ute på fältet.

DSC_7791 Dock hann räven gömma sig, så vi fick återgå till kaptenleken. Nytt uppdrag från chefskaptenen var att vi skulle fånga hajar och krokodiler. Emil chefkapten visade vägen…

DSC_7836

Det började skymma och Emil bestämde sig för att leken var slut och allt är som vanligt igen. Vi gick in i trädgården och hundarna fick leka en stund innan det var dags för kvällsmat.

DSC_7757

Det ljudande språket

naturea_logo

Pyrenéerhundens rasklubb Pyrenéersälskapet (PYS) skickar ut en medlemstidning som heter PATOU 4 gånger per år. Den har verkligen utvecklats till en bra tildning där redaktionen tar upp alla möjliga ämnen som exempelvis mentalitet, samspelet mellan barn och hund, utställning, etoligi, aktiviteter för Pyrenéerhunden, forskning etc.

I senaste Patou var där en artikel som handlade om det ljudliga språket. Gunilla Jämte som är författaren skriver

En hund kan ju skälla av många olika skäl. Hundar är födda med olika motivationsnivårer för att komma igång med att skälla. Det är ärftligt betingat. Vår ras som vaktar och larmar har hög motivation, men det påverkas även av uppfostran. Med god allmännlydnad kan man lära dem att vara tyst på tillsägelse, även om vi har hög tolerans för detta. Om man lär in det i ung ålder. För skallgivning är också självbelönande och blir en vana och då befästs beteendet.”

DSC_5424

Ivanka är hunden i vår flock som har högst motivationsnivå för att komma igång att skälla. Kommer hon väl igång med sitt skällande så fastnar hon i det beteendet och är svår att bryta. Vostok skäller mer när det behövs samt när han vill komma in. Vostok bryr sig inte nämnvärt om vi säger till honom att vara tyst. Tycker han att det finns ett behov av att skälla så göra han det.

Hicko skäller när han ”larmar”, vill in eller står i hundgården och inte får vara med. Hicko är den som är enklast att få tyst på men det har tagit tid att lära in. Piansa är den som skäller minst då hon har tre andra fockmedlemmar som tar den uppgiften vid vaktsituationer. Piansa skäller bara då hon vaktar och hon har ett grovt skall näst intill som Vostok.

DSC_5415

Det svåra är att vara konsekvent att stoppa hundarna vid skällandet då hundarna är ute större delen av dagen utan oss. Vi har också pratat om när ska vi gå in och stoppa dom? Skäller hundarna när någon passerar utanför tomten, järnvägspersonal passerar vid tågspåret för reparation, rådjur som springer på fältet utanför tomten eller när rovfoglar passer i luften rakt ovanför tomten, då gör ju hundarna sitt jobb.

Men när järnvägspersonalen befinner sig vid tågspåret en hel dag eller vid skördetider och stora maskiner passera utanför tomten om och om igen. Då är det ganska påfrestande att lyssna på Ivankas skällande utan paus. Hon skäller så mycket att hon blir hes. I en sådan situation väljer vi att ta in Ivanka så vi hjälper henne att vila från vaktandet. Men står Hicko och skäller i hundgården för att han inte får vara med då säger vi till Hicko att vara tyst och ber honom att gå och lägga sig.

Inomhus har vi i princip nolltollerans för vaktade. Här inne behöver hundarna inte ta vaktandet på sitt ansvar när vi är närvarande.

DSC_5044

Gunilla nämner även att ”En hund som morrar, talar om att den är avvaktande. Den kan både vara osäker, rädd och på väg att bli arg. Den har en beredskap till antingen flykt eller anfall. Utmana inte en hund som morrar. Bemöt istället med passivitet och lite undvikande. Valpar som visar resursaggressivitet bör man hjälpa till trygghetskänsla genom att ta det lugnt göra byteshandel med en godisbit eller annat åtråvärt”

Ingen av våra hundar har något resursförsvar mot oss. Vi har hela tiden varit tydliga speciellt med matskålen att vi är inget hot och att de alltid får mat. Det har vi gjort genom att stoppa ner något gott i matskålen medan dom äter alternativt stå eller sitta bredvid när hundarna äter. Det känns trygt att ha arbetat upp detta förtroendet nu när vi har barn och Emil kan gå förbi utan att hundarna blir stressade. Dock ger vi hundarna alltid de bästa förutsättningarna för att äta i lugn och ro. Emil vet att han ska låta hundarna vara när medan dom äter. Men det är inget vara om han skulle passera förbi hundarna under deras måltid.

Äter Vostok ute så ser vi till att ge honom mat i stallet för att minska stressen över Hicko. Äter Vostok ute och Hicko är i lilla hundgården ser vi att Vostok inte är bekväm i situationen.

Dock minns jag ett tillfälle på en midsommar när vi precis hade fått hem Hicko.  Hicko fick han en morrot och den ville han inte släppa ifrån sig. Det var bara att pausa i midommarfirandet och börja bygga upp ett förtroende. Då arbetade vi med byteshandel och tillslut förstod Hicko att vi inte skulle ta moroten ifrån honom, utan vi bara lånade den mot att han fick något som var ännu godare.

Resursförsvar mot oss är inget beteende som vi önskar hos hundarna, därav är det något som vi lägger mycket tid på redan från början. Att vi är inget hot mot resurserna här hemma. Om hundarna har fått tag på något farligt och olämpligt att äta då vill vi kunna tar ifrån det och göra det som en byteshandel. Även om vi skulle behöva ta fram den dyraste oxfilen ur frysen så ska det funka.

DSC_4841

När Patou kom med posten kröp jag ner i soffan framför kaminen och bläddrade igenom tidningen och upptäcker den här sidan.

Patou jul

Tack kennel Joquibaz, Jessica och Johan för att ni uppmärksammar Hickos arbete som social tjänstehund. Vilken lycka att få se detta mittuppslag. Underbara Joquibaz hundarna.

Än en gång blev jag påmind om Hickos ära att blir utsedd till årets vardagshjälte. Det är en fin reklam för rasen men även för Hicko som individ!

Hundflockar! Ovtjarka och Pyrre

naturea_logo

DSC_5460

Redan från när vi fick hem Ivanka märkte vi av hennes starka resursförsvar som präglar hela hennes personlighet. Förutom detta så har hon en stor integritet och gör det mesta på sina egna villkor. Ivanka är mån om sin flock och dess resurser. Hon är vår mest självständiga hund(även om alla är väldigt självständiga) och dessutom både tuff och känslig. Mot hundarna är hon tjurig men lekfull och mysig när hon själv bjuder till. Vostok och Ivanka gillar varandra och är stundtals lite för sammansvetsade.

DSC_5390

Hela veckan, har vi varje dag delat upp hundarna i omgångar. Vostok och Piansa har hur roligt som helst tillsammans. Det tar ytterst långt tid för Ivanka att tina upp inför Hicko. Inomhus får han inte komma för nära henne, då markerar hon mot honom. Hon kan dock på eget initiativ gå och lägga sig bredvid honom, på sina villkor. Hicko brukar bli lite nervös och undrar vad som är på gång. Hon kan även bestämma sig för att han inte får gå därifrån. Det är inte lätt att vara Hicko. Här nedan är en film från trädgården när Ivanka ger Hicko ”onda ögat” när han kommer för nära.

Äntligen tillsammans igen…

naturea_logo

Ibland glömmer vi bort att blanda om bland hundarna. Det sker lite per automatik att pyrrarna är för sig och ovtjarkorna är för sig. Nu sedan Piansa löpte har inte Vostok och Piansa varit lösa tillsammans, så det är nog snart en hel månad sedan.

Idag fick de springa av sig lite, umgås och leka lite. Båda var inledningsvis väldigt entusiatiska och sprang varv efter varv. Fram tills att Vostok fick tag i Piansa och tryckte ner henne i marken. Piansa blev lite tjurig, men Vostok brydde sig inte nämnvärt.

DSC_4170

Man märker på både Ivanka och Piansa att Vostok har växt till sig och att det faktiskt är han som bestämmer och har kontroll över läget. De ger vika fortare och har en lite mer undergiven inställning och bemötande gentemot honom.

DSC_4194

Vostok är dock en sann gentleman och missbrukar inte sin ställning. Han är kvinnorkarl och vill bara att damerna ska tycka om honom.

DSC_4152

Piansa var överlycklig över ombytet i lek. Även om Hicko gillar att leka med henne, så är han lite gubbig och svår att få igång. Vostok fick inte nog och ville bara fortsätta och smög sig på Piansa, som dock verkade ha lite svårt att förstå den inviten. Vostok och Ivanka brukar krypa ihop och smyga på varandra. Piansa såg mest lite osäker ut, men sprang snabbt iväg när leken körde igång.

DSC_3922

Leken var hård men mysig, rolig och intensiv. Som åskådare var det bara att njuta samt hålla undan benen. Bästa underhållningen.

DSC_4187

evidensia_djur_malmo-il-1

 

Hösten omfamnar oss så sakteliga…

naturea_logo

Gårdagen var en miserabel historia. Det var så grått, grått och åter grått. I en härlig kombination med blåst och ösregn. Vi valde att ha en egen liten oktoberfest här hemma för att lätta upp den trista stämningen utomhus. Polska korvar, surkål, stenungsugnsbakat bröd och en gulasch som var lika god som den var stark. Mustig, varm och lämnade svettpärlor i pannan. Den lilla extra hettan kom från en Fatalii. En chilipeppar på ca 400 000 scoville.  Fantastisk smak, men som sagt stark. Några goda öl är obilgatoriskt vid oktoberfesten!

Idag var det raka motsatsen gällande vädret. Det var förvisso kallt, men luften var hög och härlig. Vi bestämde träff med Jessica och Johan som har kennel Joquibaz, för en promenad med hundarna i Svaneholm. De hade med sig alla sina fyra pyrrar och vi tog med Piansa och Hicko. Tyvärr glömde vi kameran hemma. Barnen lekte och vi fikade i solen. En härlig dag.

Resten av dagen har vi varvat inne och i trädgården. Vi har uppdaterat guardista sidan något, det är dock inte helt färdigt än. Vi får testa oss fram lite efterhand och se hur vi gillar att ha den.

Här är några bilder på hundarna från i eftermiddags i höstsolen.

Ivanka, som för övrigt börjar bli riktigt snygg!

DSC_2887

Hicko

DSC_2809

Vostok

DSC_2949

Piansa

DSC_2817

evidensia_djur_malmo-il-1

Kärleksfulla Pyrenéerhundar

naturea_logo

Pyrenéerhunden  är en levnadsglad ras som för det mesta är positiv till vad livet erbjuder. Dom älskar sin familj och visar sin kärlek och glädje, gärna med en kram eller sitta nära och bli klappade. Pyrren visar även glädje mot andra människor, generellt är besökare välkomna om vi släpper in dom. Dock accepterar inte Hicko byggare som är uppe på taket eller andra som smäller och bankar. Ska man hälsa på, då ska man vara lugn och trevlig. 🙂

DSC_1765

Hicko myser gärna i soffan och ligger lugnt och fint bredvid. Piansa vill helst ligga ovanpå på oss och söker vår uppmärksamhet hela tiden. Hon myser med hela kroppen och har svårt för att ligga still.

Pyrrarna älskar att patrullera runt i trädgården och nyttjar hela trädgården för både lek och vakt. Det är härligt att se de stora, vita isbjörnliknande hundarna köra igång när  ”alarmet” har gått. Dock står Hicko fortfarande mest för den inastsen, men Piansa har visat vid några tillfällen nu att vakten finns där. Hennes skall är grovt, vi blev chockade första gången vi hörde henne.

DSC_1775

Piansa älskar att kramas och är inte särskilt försiktig utan tar ett skutt upp och landar på axlarna. Hicko har vi lärt att han inte får hoppa så han gör det bara på kommando.

Det är ju så mysigt att krama en pyrre.

DSC_7458

Piansa är alltid på gott humör. Hicko är mer ”känslohund” om man nu kan uttrycka det så. Han visar tydligt när han inte vill något, blir missnöjd eller blir glad. Hicko är hunden som ler med hela ansiktet när han blir glad.

Pyrrarna visar sin uppskattning när dom får vara med på aktiviteter, promenera eller följa med i bilen. Det är fantastiskt att ha hittat en ras som passar oss privat och som jag dessutom kan använda i mitt arbete som social tjänstehund. Att båda kan skilja på arbete och arbete är en förutsättning för att det ska fungera.

DSC_7519

Pyrren är en självständig ras och gör inte allt för en köttbulle. Vi uppskattar pyrrens samarbetsnivå, den är aldrig krävande och hundarna sitter inte och väntar på att det ska hända något. Dom är självständiga och roar sig själv men uppskattar aktiviering som inte är för organiserad och tjatig.

En pyrre finns alltid vid din sida. Många säger ”En gång Pyrenéerhund alltid Pyrennéerhund”. Det stämmer väldigt bra!

DSC_2345

evidensia_djur_malmo-il-1