Många människor har föreställningar om Ovtjarkan som ras. Hur de är, hur de borde vara, myter, legender, hörsägen osv…
Sammanfattningsvis har de flesta som har åsikter om rasen/typen sällan eller aldrig träffat en ovtjarka. På sin höjd har de oftast läst rasstandarden, som egentligen inte säger så mycket. I rasstandarden står följande:
-Sredneasiatskaja ovtjarka skall vara självsäker, balanserat tystlåten,
stolt och oberoende. Rasen är modig och har hög bruksförmåga,
uthållighet och en naturlig revirinstinkt. Oräddhet för stora rovdjur
är karakteristiskt för rasen.
På svenska kennelklubbens hemsida står även:
– Rasen är stark, atletisk, självständig och försvarar sitt territorium. Den är misstänksam mot främlingar och oberoende av andra eftersom den alltid varit tvungen att ta egna beslut när den vaktar fåren. Rasens starka vaktinstinkt och självständighet gör att den lämpar sig bäst hos en ansvarsfull person med kunskap och tidigare hunderfarenhet.
Allt detta stämmer, men vad innebär det i praktiken? Vi kan inte tala för alla, men ska försöka förklara vad vi anser vara önskvärt hos en Ovtjarka. Nu behandlar vi Sredneasiatskaja, den Centralasiatiska ovtjarkan. Rasen som vi lever sida vid sida med.
Först och främst en CAO(vi skriver CAO fortsättningsvis i inlägget, förkortning för Centralasiatisk ovtjarka) ska vara en självständig hund. Därmed inte sagt att de inte kan samarbeta, men de gör det utifrån eget intresse. De har avlats för att ta självständiga beslut och tycker inte alltid att vi människor vet bäst. Utmaningen ligger i att få dem att göra som vi vill, när de gör som de själva vill. De har sällan ”will to please”/vilja att vara till lags, men är samtidigt känsliga hundar som absolut inte vill att dess ägare ska vara arg, eller irriterad på dem. De snappar upp stämningen väldigt fort. Det låter kanske motsägesefullt och sådan är verkligheten med dessa hundar.
En Cao ska vara balanserad och orädd, den ska inte backa för något. Initialt ska de skrämma bort eventuella hot genom skall och kroppsspråk, därefter kan det eskalera till fysisk konflikt. De ska vara misstänksamma men inte rädda eller nervösa. Balansen mellan misstänksamhet och rädsla är inte alltid helt enkel. Misstänksamheten kan istället beskrivas som en ovilja att interagera med sådant eller människor som de inte känner till. Utanför reviret visar det sig som ointresse av det de möter. Reviret ska de försvara mot allt främmande. Allt som ingår i familjen, flocken eller vad man vill kalla det ska hamna under beskyddet. Djur, människor, egendom eller området i sig.
Vi har fått en massa frågor de senaste åren, tex ”Är de aggressiva mot er som ägare”, ”vågar man ha dem tillsammans med barn?”, ”är det en enmanshund?”, Listan är lång…
En CAO ska generellt älska hela sin familj. Familjen är deras allt. Det är inte en hund som man kan gå in och bestraffa fysiskt, lägga på rygg eller andra liknanade myter om hunduppfostran. Då kommer du få en farlig hund, en hund som inte litar på dig. Med glädje, kärlek, samarbete och motivation får du istället en hundra procent lojal väktare som skulle gå i döden för sin familj.
De ska vara tålmodiga och försiktiga med barn, men förstår inte alltid sin egen storlek. Senast imorse satt Emil i soffan med Ivankas huvud i knäet och mös hur länge som helst. Visst, de är hundar som avlats för att klara karga miljöer, såväl hetta som sträng kyla, men de är opportunister. Dvs, de är anpassningsbara till det som gynnar dem. Även om våra hundar mestadels är utomhus, så tycker de att det är underbart att ibland komma in inomhus, få ligga i soffan eller på golvvärmen i köket.
De är underbara familjemedlemmar, men kärleken brukar vara begränsad till just familjen. Detta måste man vara rustad för om man vill leva med en CAO. De kommer kanske inte acceptera era vänner, jultomten får man troligtvis hoppa över, grannen kan inte spontant komma in osv. Då behöver man en plats där hunden kan vara undertiden.
Vi har inga problem med att våra hundar inte behöver interagera med besökare, det är snarare andra som vill interagera med hundarna.
Våra hundar är inte på något vis perfekta CAO, varken exteriört eller mentalt. Dock har de mycket av det vi vill ha. Vi har märkt att de mognar långsamt. Ivanka närmar sig 3 år och det börjar märkas. Hon börjar bli en mogen och stabil madame. 🙂
Vostok har det mesta vi önskar. Han är en omutlitg vakthund och en en lugn, trygg och kärleksfull familjemedlem.
Det går som besökare aldrig att uppleva hur livet med dessa hundar är. Då får man en endimensionell bild av en antingen ointresserad hund eller en som visar stor aversion. Det är iofs också viktigt att se, så att det inte kommer som en överraskning.
