Emil 4 år!

Emil fyllde 4 år när vi var i Norje Boke och nu i helgen hade vi ”Emilfest” som han själv kallade det. Han blev firad av familj, släkt och vänner.

DSC_3731

Självklart fick Pyrrarna vara med en dag som denna. Hicko ligger tryggt under bordet och spanar in om någon skulle spilla något. När vi har besökare får Ovtjarkorna vara i stora hundgården då dom inte direkt uppskattar besökare.

DSC_3737

Piansa passar såklart på att mysa lite med gästerna.

DSC_3738

En stolt Emil som var så glad när vi sjöng för honom. Att fylla fyra är stort.

DSC_3764

Vi hann äta både middag och efterrätt ute, sedan kom det ett riktigt ösregn.

Därefter blev det ett mysigt inomhushäng, med en massa lek, bus och dans under kvällen!

Tack till alla som kom och firade Emil och tack för alla fina presenter!

Ovtjarka, hur vill vi ha dem?

naturea_logo

Många människor har föreställningar om Ovtjarkan som ras. Hur de är, hur de borde vara, myter, legender, hörsägen osv…

Sammanfattningsvis har de flesta som har åsikter om rasen/typen sällan eller aldrig träffat en ovtjarka. På sin höjd har de oftast läst rasstandarden, som egentligen inte säger så mycket. I rasstandarden står följande:

-Sredneasiatskaja ovtjarka skall vara självsäker, balanserat tystlåten,
stolt och oberoende. Rasen är modig och har hög bruksförmåga,
uthållighet och en naturlig revirinstinkt. Oräddhet för stora rovdjur
är karakteristiskt för rasen.

På svenska kennelklubbens hemsida står även:

– Rasen är stark, atletisk, självständig och försvarar sitt territorium. Den är misstänksam mot främlingar och oberoende av andra eftersom den alltid varit tvungen att ta egna beslut när den vaktar fåren. Rasens starka vaktinstinkt och självständighet gör att den lämpar sig bäst hos en ansvarsfull person med kunskap och tidigare hunderfarenhet.

Allt detta stämmer, men vad innebär det i praktiken? Vi kan inte tala för alla, men ska försöka förklara vad vi anser vara önskvärt hos en Ovtjarka. Nu behandlar vi Sredneasiatskaja, den Centralasiatiska ovtjarkan. Rasen som vi lever sida vid sida med.

DSC_1311

Först och främst en CAO(vi skriver CAO fortsättningsvis i inlägget, förkortning för Centralasiatisk ovtjarka) ska vara en självständig hund. Därmed inte sagt att de inte kan samarbeta, men de gör det utifrån eget intresse. De har avlats för att ta självständiga beslut och tycker inte alltid att vi människor vet bäst. Utmaningen ligger i att få dem att göra som vi vill, när de gör som de själva vill. De har sällan ”will to please”/vilja att vara till lags, men är samtidigt känsliga hundar som absolut inte vill att dess ägare ska vara arg, eller irriterad på dem. De snappar upp stämningen väldigt fort. Det låter kanske motsägesefullt och sådan är verkligheten med dessa hundar.

En Cao ska vara balanserad och orädd, den ska inte backa för något. Initialt ska de skrämma bort eventuella hot genom skall och kroppsspråk, därefter kan det eskalera till fysisk konflikt. De ska vara misstänksamma men inte rädda eller nervösa. Balansen mellan misstänksamhet och rädsla är inte alltid helt enkel. Misstänksamheten kan istället beskrivas som en ovilja att interagera med sådant eller människor som de inte känner till. Utanför reviret visar det sig som ointresse av det de möter. Reviret ska de försvara mot allt främmande. Allt som ingår i familjen, flocken eller vad man vill kalla det ska hamna under beskyddet. Djur, människor, egendom eller området i sig.

DSC_1250

Vi har fått en massa frågor de senaste åren, tex ”Är de aggressiva mot er som ägare”, ”vågar man ha dem tillsammans med barn?”, ”är det en enmanshund?”, Listan är lång…

En CAO ska generellt älska hela sin familj. Familjen är deras allt. Det är inte en hund som man kan gå in och bestraffa fysiskt, lägga på rygg eller andra liknanade myter om hunduppfostran. Då kommer du få en farlig hund, en hund som inte litar på dig. Med glädje, kärlek, samarbete och motivation får du istället en hundra procent lojal väktare som skulle gå i döden för sin familj.

De ska vara tålmodiga och försiktiga med barn, men förstår inte alltid sin egen storlek. Senast imorse satt Emil i soffan med Ivankas huvud i knäet och mös hur länge som helst. Visst, de är hundar som avlats för att klara karga miljöer, såväl hetta som sträng kyla, men de är opportunister. Dvs, de är anpassningsbara till det som gynnar dem. Även om våra hundar mestadels är utomhus, så tycker de att det är underbart att ibland komma in inomhus, få ligga i soffan eller på golvvärmen i köket.

DSC_1173

De är underbara familjemedlemmar, men kärleken brukar vara begränsad till just familjen. Detta måste man vara rustad för om man vill leva med en CAO. De kommer kanske inte acceptera era vänner, jultomten får man troligtvis hoppa över, grannen kan inte spontant komma in osv. Då behöver man en plats där hunden kan vara undertiden.

Vi har inga problem med att våra hundar inte behöver interagera med besökare, det är snarare andra som vill interagera med hundarna.

Våra hundar är inte på något vis perfekta CAO, varken exteriört eller mentalt. Dock har de mycket av det vi vill ha. Vi har märkt att de mognar långsamt. Ivanka närmar sig 3 år och det börjar märkas. Hon börjar bli en mogen och stabil madame. 🙂

DSC_1146.jpg

Vostok har det mesta vi önskar. Han är en omutlitg vakthund och en en lugn, trygg och kärleksfull familjemedlem.

Det går som besökare aldrig att uppleva hur livet med dessa hundar är. Då får man en endimensionell bild av en antingen ointresserad hund eller en som visar stor aversion. Det är iofs också viktigt att se, så att det inte kommer som en överraskning.

evidensia_djur_malmo-il (1)

Emil snart 3 år!

naturea_logo

Emil fyller 3 år den 4:e augusti och då befinner vi oss i Norje Boke, därför firade vi Emil lite tidigare tillsammans med kusinerna, faster Anna och Tomas och mormor och morfar.

Hicko och Piansa älskar att få vara en del av sällskapet när vi får besök. Hicko har intagit den bästa skuggplatsen under sitt fönbord.

Emil fick en rittavla av kusinerna som engagerade hela släkten och fina kläder och en keps av mormor och morfar. Älskade unge vad stor du har blivit.

DSC_9405

Piansa njöt av all uppmärksamhet hon kunde få och tog tillvara på alla klappar hon fick.

DSC_9391

Vi fick flytta bordet så att våra gäster skulle slippa att sitta i hålorna som hundarna har grävt. När bordet fick en ny plats tog jag fram hundfönen och blåste bort hundhår från dynorna. Hicko hörde ljudet av fönen och kom springandes och trodde att han skulle bli fönad på matbordet. Jag hann stoppa honom precis när han satte framtassarna på bordet och är på väg att hoppa upp. Fina Hicko som älskar att bli fönad.

DSC_9408

Hicko tycker så mycket om att få vara med, han log med hela ansiktet och njöt av tillvaron.

DSC_9420

”Kan man få smaka på något?”

DSC_9417

Det var underbart att vi kunde sitta ute och äta, dock fick vi gå in under kvällen för det blev för svalt.

I år ökade vi antalet ljus i tårtan till tre. Emil frågade under eftermiddagen om vi skulle sjunga för honom, självklart gjorde vi det och Emil fick blåsa ut ljusen.

DSC_9433

Vi fick sällskap av Ivanka som tycker det är trevligt med besökare om vi är närvarande. Speciellt med besökare som hon känner och barn är det bästa hon vet. Ivanka gick runt och hälsade glatt på alla sedan gick hon in och lade sig i soffan tillsammans med Emil och hans kusin.

DSC_9461

evidensia_djur_malmo-il-1