Hunden är ingen leksak!

naturea_logo.jpg

Vi har varit noga med att förklara för Emil att hundarna inte är leksaker, däremot är det helt ok att leka med hundarna om hundarna vill. Nu förstår Emil också att hundarna är olika och vill göra olika saker. Han börjar förstå delar hundens språk som exempelvis när hundarna går ifrån uttrycker Emil ”nu vill han/hon inte mer”.

Ivanka tycker om att mysa med Emil och ligger gärna nära men är inte intresserad av att leka med Emil. Blir det för stökigt i lekrummet väljer hon att gå iväg.

DSC_1218

Vostok är flockens lekfarbror som tycker det är mysigt när Emil leker vererinär. Vostok är helt med på att bli undersökt med diverse instrument och vill gärna mysa och ligga nära Emil. Vostok är även väldigt följsam i kopplet tillsammans med Emil som snällt följer efter när Emil visar vägen. Vi har förklarat för Emil hur han ska hålla i kopplet för att det inte ska ske någon olycka om hundarna skulle få för sig att börja vakta och springa iväg. Emil säger till oss att han vet hur han ska hålla och släpper kopplet om dom börjar dra för hårt. Filmen nedan värmer lite extra i hjärtat, så fina dom  är tillsammans.

Piansa är även hon duktig i kopplet när hon är ute på promenad i trädgården tillsammans med Emil. Hon följer Emil precis vart han går, stannar Emil så stannar Piansa. Piansa uppskattar att mysa med Emil men slipper gärna att leka veterinär och blir det för stökigt i lekrummet går även hon precis som Ivanka därifrån.

DSC_1291

Hicko vill gärna vara med och har inget emot att vara med i lekrummet tillsammans med Emil. Att gå runt i kopplet i trädgården tycker Hicko är tråkigt, då lägger han sig ner på sidan och låtsassover. Smart hund! Hicko tycker att det är mysigt att vara nära Emil bara han tar det lugnt.

DSC_1787

Hicko arbetar som social tjänstehund och är van vid fysisk hantering och har inget emot att vara utklädd. Det är många hundar som inte tycker om det och det skall vi människor respektera. Men för Hicko är det inga problem att testa Emils skyddsglasögon. 🙂

DSC_2198

I denna situationen är Emil aldrig själv med hundarna då vi kan inte kräva att han ska kunna läsa Hickos signaler fullt ut. Visar Hicko den minsta lilla signal att han inte vill mer, då avslutas leken.

DSC_2204

Att skapa en fin relation mellan sitt barn och hundarna är en ständigt pågående process. Men vi har sett fördelarna med att involvera Emil tidigt  i aktiviteter tillsammans med hundarna. Då blir det lite av en naturlig väg i samspelet mellan dom och Emil lär sig hela tiden nya saker ju mer delaktig han får vara med hundarna.

Herdehundarna och besökare!

naturea_logo

Att leva med en Ovtjarka kan innebära att man måste ha en plan B vid besökare. Då de flesta Ovtjarkor ser besökare som inkräktare, även om de är välkomna av oss. Det är en viktig aspekt att ha med sig i valet av denna ras. Vår ståtliga herre Vostok har fått en stor portion allvar i sig och uppskattar INTE besökare. Det gäller att veta vad man har för hund, förhålla sig till och acceptera att det är så. Det är tusentals år av avel som ligger bakom denna egenskap. Det gäller att anpassa sig och och skapa förutsättningar för att vi som hundägare ändå ska kunna ta emot besökare. Det går ju inte att isolera sig helt. De kan såklart lära sig, men det tar lång tid och systematiskt träning. För allas bästa får se stå i hundgården eller i en box i stallet när vi får besök. Mormor och morfar är dock uppskattade och får komma in.

DSC_0267

Ivanka är mer accepterande mot besökare om vi släpper in dom. Innan dess är hon ytterst avvisande. När folk kommer in cirkulerar hon runt dem och håller koll en stund. När hon uppfattat att läget är under kontroll, då vill hon då ha all uppmärksamhet och lägger sig på rygg och vill bli klappad. Om Ivanka är ute när vi får besök är vi hela tiden närvarande. Troligen skulle hon inte acceptera för mycket aktivitet bland vuxna, snabba eller oväntade rörelser.

DSC_0059

Om ett barn går fram till Vostok och Ivanka i hundgården är det helt ok och båda bemöter barnet vänligt och glatt. Går däremot en vuxen fram så markerar Vostok direkt.

DSC_0113

Pyrrarna accepterar besök om vi släpper in dom. Vi ser alltid till att Hicko får följa med fram till grinden så han inte blir överraskad av främling i trädgården. Pyrrarna vill gärna vara med, speciellt Hicko, han trivs som bäst när han får vara mitt i allt umgånge.

DSC_0366

Hicko blir frustrerad av att vara i hundgården när vi får besök speciellt om det är någon han känner, då vill han vara med. Om Hicko står i hundgården och det kommer besökare som han inte känner då ökar hans misstänksamhet. Piansa tar än så länge livet som det kommer. Hon accepterar att stå i hundgården men blir väldigt glad om hon får vara med.

DSC_0355

Väljer man som vi att leva med vakande herdehundar så är en bra att se över vilka förutsättningar som finns för hundarna vid besök. För oss är det viktigt med ett socialt liv och har hittat lösningar på vägen som funkar för oss.

DSC_0347

Vi får frågan varför vi har valt att leva med herdehundar, det verkar ju svårt? Nej inte alls tycker vi! Men vi ska förklara det mer ingående i ett annat inlägg.

Ha en härlig lördag för det ska vi ha med fix i trädgården och snart blir det även en uppdatering av vårt projekt på gården samt odlingstunneln…

Ovtjarka, hur vill vi ha dem?

naturea_logo

Många människor har föreställningar om Ovtjarkan som ras. Hur de är, hur de borde vara, myter, legender, hörsägen osv…

Sammanfattningsvis har de flesta som har åsikter om rasen/typen sällan eller aldrig träffat en ovtjarka. På sin höjd har de oftast läst rasstandarden, som egentligen inte säger så mycket. I rasstandarden står följande:

-Sredneasiatskaja ovtjarka skall vara självsäker, balanserat tystlåten,
stolt och oberoende. Rasen är modig och har hög bruksförmåga,
uthållighet och en naturlig revirinstinkt. Oräddhet för stora rovdjur
är karakteristiskt för rasen.

På svenska kennelklubbens hemsida står även:

– Rasen är stark, atletisk, självständig och försvarar sitt territorium. Den är misstänksam mot främlingar och oberoende av andra eftersom den alltid varit tvungen att ta egna beslut när den vaktar fåren. Rasens starka vaktinstinkt och självständighet gör att den lämpar sig bäst hos en ansvarsfull person med kunskap och tidigare hunderfarenhet.

Allt detta stämmer, men vad innebär det i praktiken? Vi kan inte tala för alla, men ska försöka förklara vad vi anser vara önskvärt hos en Ovtjarka. Nu behandlar vi Sredneasiatskaja, den Centralasiatiska ovtjarkan. Rasen som vi lever sida vid sida med.

DSC_1311

Först och främst en CAO(vi skriver CAO fortsättningsvis i inlägget, förkortning för Centralasiatisk ovtjarka) ska vara en självständig hund. Därmed inte sagt att de inte kan samarbeta, men de gör det utifrån eget intresse. De har avlats för att ta självständiga beslut och tycker inte alltid att vi människor vet bäst. Utmaningen ligger i att få dem att göra som vi vill, när de gör som de själva vill. De har sällan ”will to please”/vilja att vara till lags, men är samtidigt känsliga hundar som absolut inte vill att dess ägare ska vara arg, eller irriterad på dem. De snappar upp stämningen väldigt fort. Det låter kanske motsägesefullt och sådan är verkligheten med dessa hundar.

En Cao ska vara balanserad och orädd, den ska inte backa för något. Initialt ska de skrämma bort eventuella hot genom skall och kroppsspråk, därefter kan det eskalera till fysisk konflikt. De ska vara misstänksamma men inte rädda eller nervösa. Balansen mellan misstänksamhet och rädsla är inte alltid helt enkel. Misstänksamheten kan istället beskrivas som en ovilja att interagera med sådant eller människor som de inte känner till. Utanför reviret visar det sig som ointresse av det de möter. Reviret ska de försvara mot allt främmande. Allt som ingår i familjen, flocken eller vad man vill kalla det ska hamna under beskyddet. Djur, människor, egendom eller området i sig.

DSC_1250

Vi har fått en massa frågor de senaste åren, tex ”Är de aggressiva mot er som ägare”, ”vågar man ha dem tillsammans med barn?”, ”är det en enmanshund?”, Listan är lång…

En CAO ska generellt älska hela sin familj. Familjen är deras allt. Det är inte en hund som man kan gå in och bestraffa fysiskt, lägga på rygg eller andra liknanade myter om hunduppfostran. Då kommer du få en farlig hund, en hund som inte litar på dig. Med glädje, kärlek, samarbete och motivation får du istället en hundra procent lojal väktare som skulle gå i döden för sin familj.

De ska vara tålmodiga och försiktiga med barn, men förstår inte alltid sin egen storlek. Senast imorse satt Emil i soffan med Ivankas huvud i knäet och mös hur länge som helst. Visst, de är hundar som avlats för att klara karga miljöer, såväl hetta som sträng kyla, men de är opportunister. Dvs, de är anpassningsbara till det som gynnar dem. Även om våra hundar mestadels är utomhus, så tycker de att det är underbart att ibland komma in inomhus, få ligga i soffan eller på golvvärmen i köket.

DSC_1173

De är underbara familjemedlemmar, men kärleken brukar vara begränsad till just familjen. Detta måste man vara rustad för om man vill leva med en CAO. De kommer kanske inte acceptera era vänner, jultomten får man troligtvis hoppa över, grannen kan inte spontant komma in osv. Då behöver man en plats där hunden kan vara undertiden.

Vi har inga problem med att våra hundar inte behöver interagera med besökare, det är snarare andra som vill interagera med hundarna.

Våra hundar är inte på något vis perfekta CAO, varken exteriört eller mentalt. Dock har de mycket av det vi vill ha. Vi har märkt att de mognar långsamt. Ivanka närmar sig 3 år och det börjar märkas. Hon börjar bli en mogen och stabil madame. 🙂

DSC_1146.jpg

Vostok har det mesta vi önskar. Han är en omutlitg vakthund och en en lugn, trygg och kärleksfull familjemedlem.

Det går som besökare aldrig att uppleva hur livet med dessa hundar är. Då får man en endimensionell bild av en antingen ointresserad hund eller en som visar stor aversion. Det är iofs också viktigt att se, så att det inte kommer som en överraskning.

evidensia_djur_malmo-il (1)

Trädgårdsprojekt och hund!

naturea_logo

Äntligen är våren här och vi hinner spendera en timme eller två på eftermiddagen efter hämtning på dagis, innan det blir mörkt. Det är så underbart, alla njuter av att vara ute tillsammans  i trädgården. I helgen började vi ”vårfixa” utomhus och gjorde en planering för nya projekt. Listan blev lång såklart, så vi får helt enkelt prioritera. Vi får hela tiden påminna oss om att vi inte kan göra allt på samma gång, projekten tar både tid och inget är gratis.

DSC_2976

Hicko njuter av att ha fått tillbaka sitt vanliga liv igen…

DSC_2964

Vi har stor trädgårdsyta och skulle vi gärna vilja ha ett trädgårdsland. Dock ska detta skötas och projektet blir lite större när man har hundar som tycker det är fantastiskt roligt att gräva och hjälper gärna till att ”vattna” trädgårdslandet på sitt sätt. Det krävs alltså ett staket runt hela trädgårdslandet. Vi bestämde oss för att köra en mindre odling i år i våra gamla pallkragar och investera i nya fina till nästa år. Det krävs minst tre pallkragar på höjden för att Vostok och Hicko ska missa sin insats av att ”vattna”.

DSC_3001

Emil tycker det är så kul att hjälpa till i trädgården. Allt tar längre tid men så får det vara. En glad och nöjd unge som älskar att vara ute är underbart. Emil har sedan han föddes varit med oss ute. När han var liten så satt han i vagnen och tittade på medan vi fixade i trädgården. När han blev större och kunde sitta på en filt på gräset började han undersöka vad som fanns utanför filten. Idag går han omkring i trädgården och ser vad han kan hitta. Precis som han pappa tycker Emil det är kul att leta efter småkryp och maskar i jorden.

DSC_2992

Emil roar sig gärna med det som finns runtomkring. En bänk som han kan klättra upp på och hoppa ner för. Perfekt övning för balans och koordinationsträning.

DSC_3007

Eller balansera på plattor med Vostok som sällskap. Vi hör att Emil ropar ” Vostok, kolla på mig”.

DSC_2984

evidensia_djur_malmo-il-1

Barn & hund!

naturea_logo

Vi har lagt ner mycket tid på att göra vårt bästa för att skapa en bra relation mellan hundarna och Emil. Hos oss finns regler både för hundarna och Emil. Hicko har varit med från början när Emil föddes. Trots hans storlek har Hicko alltid varit lika försiktig när han har hoppat upp i soffan och för lägga sig bredvid Emil.

Hicko emil

Ivanka har också varit försiktig med Emil trots sin intensiva sida. Ivanka är så otroligt glad för alla barn som kommer på besök.

DSC_2425

Vi har varit tydliga från början att hundarna är inga leksaker och när vi har förklarat för Emil att hundarna vill vara i fred så har han lyssnat på det. Om hundarna tuggar ben eller äter ska Emil låta hundarna vara. Ligger dom och sover eller väljer att gå ifrån så ska Emil respektera det. Det har fungerat bra och både hundarna och Emil har varit duktiga och förstått dom regler som gäller. Vi har såklart varit delaktig i Emils närvaro med hundarna för att kunna gå in och visa i stunden hur man bemöter en hund. Vi kan inte kräva att Emil ska klara det själv.

Vi har låtit Emil  vara delaktig i vardagen med hundarna allt från att borsta, föna, ge mat och gå promenader.

IMG_5273

Vostok är den tåligaste av dom alla. Han lämnar inte Emil utan låter Emil hålla på och pilla på honom. Vi får hjälpa Vostok genom att ibland begränsa Emil. Vostok och Emil är så söta, dom kan gå runt i trädgården tillsammans och titta på buskarna och Emil småpratar med Vostok och han bara följer med Emil..

dsc_2692

Emil har haft lite blandade känslor för Piansa. Hon var en intensiv valp och ville så gärna slicka Emil i hela huvudet, Emil tyckte många gånger att det blev lite för mycket. Samtidigt som han alltid vill hålla Piansa i koppel när vi är iväg. Att skaffa en valp när man har en liten tvååring kan vara ganska kämpigt. Men vi har lagt ner hela vår själ för att få vardagen att fungera.

DSC_9783

Helt plötsligt dök en kort men intensiv tidig treårstrots upp. Emil började testa sin gränser. Vid något tillfälle sparkade han till hundarna med foten (inte hårt), han började klättra över hundarna och störa dom på ett sätt som han inte har gjort tidigare. Detta är en naturlig del i ett barns utveckling, men det blev en omställning för oss som föräldrar.

Vi fick en period där vi vårt tålamod prövades och att kämpa för att vara konsekventa i alla situationer tog mycket energi. När vi var i detta dagligen, så kändes det som om det aldrig ska ta slut. Det trotsiga beteendet befann sig såklart i fler situationer. Men en dag bara det vände och allt var som vanligt igen. Vi fixade detta tillsammans, men det var ingen enkel resa. Vi vet också att denna resa kommer att komma fler gånger 🙂

Föräldraskap och barnuppfostran är intressant, svårt och samtidigt givande.Vår älskade Emil lär oss som föräldrar något nytt varje dag.

IMG_9248

Hundarna har från början varit en stor del av Emils liv. Dom finns med hela tiden där vi är. När vi fixar i trädgården, myser på gräset, leker i lekrummet, myser i soffan eller sitter på stenarna så är dom med oss.

 

Emil verkligen älskar hundutställning. Dels att han tycker om att se alla hundarna och det är en miljö som han lätt kan ta sin eftermiddags vila i för hundskall är han van vid och inget Emil vaknar av. Men det bästa av allt är att då får han träffa sina kompisar Melker och Ludde. Att kunna kombinera barnlivet med hundutställning är fantastiskt roligt.

dsc_3559

Varje sommar är det rasspecialen för Pyrenéerhunden i Norje boken som Emil säger och han pratat fortfarande om sin upplevelse därifrån.

 

Idag är Emils relation till hundarna så otroligt fin. Han frågar efter hundarna, han läser böcker för dom, han vill att hundarna ska titta när han har byggt ett högt torn av lego ”kom ska jag visa dig” säger han till någon av hundarna. Han cyklar försiktigt förbi hundarna när dom ligger på golvet, går ofta fram och klappar på dom, respekterar hundarna när dom äter, säger god natt till dom på kvällarna och är så inkännande om hundarna inte mår bra. När Ivanka går ifrån när Emil kommer med exempelvis sin dammsugare, då går han fram till henne och säger ”det är ingen fara Ivanka” och klappar henne på huvudetr.

Emil har varit fantastisk mot Hicko nu när han går med tratt eller som Emil kallar det, solhatt. Emil förstår och påtalar själv att Hicko har ont. Emil sitter lugnt och stilla med när vi rengör såret. Älskade unge vad vi älskar dig!

Just nu njuter vi av den lugna tillvaron och ser inte framemot nästa trotsperiod men vi är förberedda 🙂

evidensia_djur_malmo-il-1

Ivanka Zogcza, Sredneasiatskaja Ovtjarka!

olivers

Först ut är vår turbo ovtjarka Ivanka…

Ivanka är född i Polen och kom till oss 3 månader och 21 dagar gammal. Vi hade följt henne i några månader och hade flitig kontakt med uppfödaren. Uppfödaren beskrev henne som en tuff liten valp som inte tog skit från någon hund, samtidigt som hon var väldigt fin med deras barn och familj.

img_7202

Ärligt talat så fick vi oss båda en tankeställare när Ivanka kom. Hon var bedårande söt, gick in och lade sig i Hickos hundsäng. Hicko kom fram och hon morrade dovt och gjorde ett utfall mot honom. Detta satte standarden och vi insåg snabbt att Ivanka har ett stort resursförsvar gentemot andra hundar. Hickos då 8 åriga mamma Quila bodde hos oss över en helg. Ivanka tyckte, trots att hon var en liten valp att hon kunde bestämma över Quila. Det säger ganska mycket om hennes självbild. 🙂 Hon har varit tjurig mot Hicko och gjort otaliga utfall mot honom. Detta beteende är inget vi accepterar och nu när hon blivit snart 2 år har hon väl dels mognat och dels förstått slagsmål inte är okej.

Hon har lugnat ner sig på alla plan men kan vara väldigt intensiv. Hon är en turbovarianten av en ovtjarka. Allt runt Ivanka går fort och låter mycket. Hon är så otroligt smart och snabb men när hon väl tar det lugnt är hon mysig eller sover som en stock, gärna inne i soffan. Ivanka visar en stor portion kärlek till sin familj och är den hund som lyssnar till oss på bästa sätt. Säger matte och husse nej så förstår hon det och visar sin undergivenhet med hela sin kropp. Hon är fantastiskt fin med vår son och hon är lite utav hans favorit. Ivanka är självständig och har stor värdighet. Hon är inte hunden som gör vad som helst för en köttbulle.

Tyvärr fungerar inte Ivanka så bra med våra höns och har smakat på dem mer än en gång…

Ivankas intressen är att få vara med familjen, leka med sin hundflock och att vakta gården tar hon på fullaste allvar. Ivanka är inte så förtjust att lämna hemmet obevakat. Med lite motvilja att hoppa in i bilen eller få på koppel så tycker hon det är väldigt trevligt att gå ut på promenad. Men trivs bäst hemma. Som sagt Ivanka gör bara det hon själv vill. Hon sätter sig inte ens på kommando om hon inte känner för det, så träna är inte Ivankas grej. Hon gillar att hoppa upp på saker och sitter gärna på sin sten eller på vindskyddet i hundgården. Är vi ute på promenad är det inte lika självklart att hoppa upp på en sten om vi ber henne att göra det.

Ivankas envishet blev tydligt bekräftat när hon var på rehabträning på djursjukhuset i Malmö. Hon gick utan problem upp på treadmillen (löparband i vatten) men vägrade att resa sig trots att vattnet steg högre och högre upp. Vi träffade båda sjukgymnasterna Maria och Marie som fick en ny upplevelse av envishet. Däremot uppskattade Ivanka att ligga på den tjocka mattan och få massage.

När vi får besök är vi alltid med vid grinden och släpper in gästerna. Ivanka uppskattar när vi får besök även hon till en början är väldigt avvisande. När hon väl förstått att det är välkommet besök, då hon blir väldigt glad och ser sin möjlighet till att bli klappad. Då brukar hon kasta sig ner på rygg, ovanpå besökarnas fötter. Detta kan såklart förändras med tiden. Hon är inte fullvuxen mentalt sätt än.

dsc_2478

Ivanka kan vara lika sur och tjurskallig som hon kan vara mjuk och tillgiven.

evidensia_djur_malmo-il-1

Kommunikation!

olivers

Det är helt fantastiskt att följa Emils utveckling kring hans kommunikation och samspel med våra djur. Igår satt Emil på golvet med sin mikrofon (skallran) i handen och sjöng för Vostok som tittade på Emil och njöt av hans närvaro. Sedan reser han sig upp och går bort till Ivanka och säger ” kolla Ivanka, kolla Ivanka Emil tränar” samtidigt som han gjorde benböj och hunden i yogaposition.

Vostok låg på golvet precis som på bilden och Emil ville sätta sig på honom. Då förklarade vi för Emil att Vostok vill inte. Emil tog emot den verbala  instruktionen och sa ”Kockkock mysa”. Då bekräftade vi det genom att svara honom att ”ja Vostok vill mysa” Då lägger sig Emil bredvid med huvudet försiktigt mot hans med. Alltså dessa två tillsammans!

Vi har pratat mycket kring hur vi förklarar för Emil när han inte får göra något. Gäller det hundarna så förstår han när vi säger att dom inte vill. I övrigt försöker vi vända det och tala om för Emil vad han istället får göra och att undvika ordet inte. Ett exempel är att hoppa inte i soffan, då hör oftast en tvååring det sista ordet. Och Emil fortsätter att hoppa i soffan. Men här får vi hjälpas åt att påminna varandra i vår kommunikation,  det är så lätt att ordet inte kommer snabbt som blixten.

Ett föräldraskap är inte enkelt, men vi gör så gott vi kan!

evidensia_djur_malmo-il-1