Att leva med herdehundar!

olivers

Våra hundar är underbara och fantastiska på så många vis. De är lugna, kloka(ibland lite för smarta), självständiga, modiga och goda väktare. Man läser ofta att det är väldigt svåra hundar, medan vi menar att de är ganska lätta att leva med om man uppskattar deras rastypiska karaktärsdrag.

dsc_0109

Om man är ute efter en “lydig hund” som gör vad man säger, då är herdehundarna fel ras. Likaså om man vill ha en traditionell brukshund eller likväl en renodlad sällskapshund. Då är det absolut svåra hundar…Respekt är inte något du per automatik får av en herdehund. Det är något man förtjänar och måste underhålla.

dsc_0167

Om man istället uppskattar deras självständiga natur, deras uppriktighet och ärlighet, deras stora allvar när det gäller att försvara det de älskar samt har lite humor så kan herdehundarna vara ett alternativ. De trivs dessutom bäst utomhus, även om de de gärna kommer in då och då.

dsc_7033

Innan man skaffar sig en herdehund bör man fundera över om det är rätt val av ras. Att leva med dessa hundar kan på många sätt bli en livsstil och det medför konsekvenser i vardagen. Vid besök av människor som hundarna inte känner och/eller accepterar bör man ha en plats att förvara hundarna, t.ex. en hundgård eller stängt rum. Man kan inte räkna med att en herdehund oavsett ras ska acceptera även välkomna besökare. Dock brukar det gå om man tar god tid på sig och socialiserar hunden och besökaren metodiskt.

dsc_3818

Vostok och Ivanka brukar få stå i hundgården när vi får besök, men brukar kunna komma ut och träffa besökarna efter några timmar. Vostok är den som bibehåller misstänksamheten längst och kan till en början vara hotfull när han får komma ut, blockera vägen och skrämmas lite. Lyckas han göra en besökare lite obekväm, då blir han väldigt nöjd. När Ivanka väl förstått att det är trevligt besök, då blir hon gränslöst kärleksfull och vill i princip ligga ovanpå besökaren.

dsc_3867

Hicko och Piansa accepterar alla besökare om vi släpper in dom. Hicko kan bli mer misstänksam om han står i hundgården när vi får besökare, så för honom fungerar det bäst om han får vara med från början.

Emils mormor och morfar är dom enda besökarna som kan gå rakt in igenom grinden utan vår närvaro, dom är helt accepterade av hundarna. Detta har vi tränat för att inte bli helt begränsade. Skulle vi behöva hjälp med hundarna av någon anledning känns det tryggt att veta att dom kan gå in utan problem. Dock är detta säkerligen ingen självklarhet för alla herdehundar.

dsc_3787

Vakten fungerar lite olika för herdehundarna, i alla fall för våra. Ovtjarkan visar tydligt att dom vill helst inte lämna sitt revir. Medan Pyrrarna tänker sig mer att reviret är så långt ögat når och dom är så pass smarta att öppna en dörr eller grind är många gånger inga problem för en Pyrre. Väl utanför hemmet jagar dom gärna bort hotet tills dom känner sig nöjda och kan därmed vara borta i många timmar innan dom kommer hem igen. Med herdehundar i familjen är det viktigt med ett högt och stabilt staket med en bra låsfunktion på grinden.

Dock vaktar dom inte ute på allmänmark om vi är ute på promenad. Hundarna har ingen aggressivitet mot andra hundar och bryr sig oftast inte om någon annan hund gör utfall. Ibland kan vi se en viss anspänning men dom har aldrig gjort utfall mot någon annan hund i koppel. Däremot är vi noga med att ha koll på hunden som vi möter och förebygger mötet genom att exempelvis inte passera den andra hunden rakt framifrån. Går vi med vars två hundar så har vi ca 90 kg hund i kopplet. Vi läser av våra hundar och ser i förväg om dom börjar spänna sig och kommunicerar med dom. Helt fantastiska hundar att vara ute och gå med. Även om vi inte tränar någon direkt lydnad så har vi lagt ner mycket tid på miljö och socialiseringsträning och vardagsträning i koppel, just för att promenaderna ska vara behagliga och trevliga.

dsc_3755

Alla fyra är mästare på att visa sin kärlek till sin familj. Herdehundarna visar sin uppskattning av sin ägare på ett så fint och alldeles speciellt sätt. De är självständiga både som raser och individer, men visar även ett behov av mänsklig kontakt.

dsc_0193

Idag finns det två Pyrenéerhundar och två Sredneasiatskaja Ovtjarka i vår familj och valet är helt rätt för oss!

 

evidensia_djur_malmo-il-1

Ivanka på besök hos Evidensia!

olivers

Idag var det dags för Ivankas vaccination på Evidensia djurklinik i Ystad. Det är så underbart att möta veterinärer som kommer ihåg sin hund. Envisa Ivanka gjorde sig påmind idag. När vi kom in genom dörren mötte vi veterinären som utförde besiktningen på Ivanka när vi fick hem henne och hon kom så väl ihåg att Ivanka. Redan som liten visade hon sin självständiga sida och  vägrade gå vid rörelsebedömningen och låg mest på golvet. Vi fick förtydligade att detta är normalt hos en Ovtjarka, annars kan det lätt missuppfattas som en slö och sjuk valp som bara ligger.

I väntrummet fick Ivanka syn på godisburken och undrade om man inte fick smaka.

Emil var medveten om att Ivanka skulle till doktorn och få en spruta. Han var noga med att lugna Ivanka i väntrummet och påtalade flera gånger ” Det är ingen fara Ivanka” och klappade henne. Fina underbara unge!

Ivanka skötte sig fint, hon blev undersökt av veterinären och fick godkänt på dagens kontroll. Sprutan var som sagt ingen fara. Veterinären var nöjd med Ivanka och vågen hamnade på 42,4 kg. Hon brydde sig heller inte om de andra hundarna som var i väntrummet.

Åter hemma igen tog vi en promenad med hela gänget!

evidensia_djur_malmo-il-1

Delar med sig av sina resurser…

olivers

Hicko är inte intresserad av att dela med sig av sina resurser. Ivanka kan ibland leka med någon leksak tillsammans med Vostok, men hon anser dock att det är hennes.

Vostok och Piansa delar på det mesta. De kan äta från en gemensam skål när vi erbjuder det eller smaka på osttuben när det är dags för kloklippning.

dsc_7258

Piansa är 6 månader och Vostok är 1 år och resursförsvaret kan såklart förändras. Det är underbart att de våra ”småttingar” springa och leka och jaga varandra i trädgården.

dsc_7478

Allt som oftast ser vi Vostok bära omkring med något i munnen. Piansa är expert på att försöka få tag på föremålet som kan variera. Det kan vara en pinne, favorit elefanten, handske, eller locket till stupröret.

dsc_7393

”Kockkock fant” som Emil säger 🙂

dsc_6788

Två underbara individer som har kul tillsammans och hittar på en massa bus. Deras nya gemensamma sysselsättning är att dom går och hämtar vedträ i vedboden och sprider dessa i trädgården.

dsc_4241

evidensia_djur_malmo-il-1

 

Vostok, Sredneasiatskaja ovtjarka

olivers

Första gången jag såg Vostok på bild så blev jag förälskad. Jag skickade bilden till Jessica och skrev: Visste du att den här killen ska flytta till Sverige? Jessica fattade inte alls till en början och undrade till vem…:)

13268167_1091936817540523_8518189403804791106_o

Vi hade tidigare sagt att vi under inga som helst omständigheter skulle ta hem en 6-7 månader gammal ovtjarka. Vi ville forma den från liten valp själva. Men, men…Ibland blir det inte som man tänkt och planerat. På gott och ont och i det här fallet GOTT!

vostok

Vi hade en tät kontakt med hans uppfödare under lång tid och hon beskrev Vostok som en otroligt stabil kille, balanserad orädd, nyfiken och en riktig gentleman. Vi fick se massor med bilder och hon skickade videos där vi fick se honom i rörelse och i samspel med de andra hundarna. Han verkade fantastisk, så bra att det måste vara något skumt, men icke….:)

När Vostok hoppade ur bilen kändes det som att han alltid varit här och han tog omställningen med ro. Trots den långa resan hit i bil och båt så var han hur cool som helst och så har det fortsatt.

DSC_5470

I skrivandets stund är Vostok 13 månader.  Det finns inget negativt att säga om honom. Alla hundar brukar ha någon sida som man inte riktigt uppskattar, men än så länge inte Vostok. Han har kanske tuggat sönder någon leksak, men det är allt.

Han är stabil, klok, smart, modig, underbar med barn, vaktar med stort allvar utan att vara hetsig och alltför högljudd. Han slappnar fort av och fastnar inte i vaktandet som tex. Ivanka gör. Han fungerar bra ute i samhället och reagerar inte nämnvärt på varken hundar eller människor. Han är inte särskilt intresserad av att interagera med människor han inte känner och söker inte kontakt. Hemma kan han vara misstänksam och hotfull mot nya människor och vi brukar placera honom hundgården när det kommer besökare han inte träffat tidigare. Han får se på avstånd att de är välkomna och inte är ett hot. Efter en tid kan man släppa ut honom och då brukar han springa fram, lukta och sedan lunka därifrån. Han kan tycka att det är lite roligt att skrämma upp folk som är lite osäkra på hundar.

Vostok älskar att ligga och sova i köket och utomhus brukar han springa runt med en pinne, boll eller gosedjur i munnen. Han var likadan hos uppfödaren som liten valp.

Vi tänkte egentligen inte satsa på att ta in en kuperad hund då vi vill åka på utställningar och promota rasen. Dock kan man inter få allt och Vostok verkar inte direkt lida med kortare svans och avsaknad av öron. Vi funderar på att åka till Polen till sommaren och ställa ut honom och Piansa och samtidigt passa på att besöka hans ytterst trevliga uppfödare.

Idag är Vostok ca 75 cm hög och väger runt 60 kg. Han kommer växa lite till och det är spännande att följa honom. Vi hoppas på god hälsa så att han kan bidra till att bredda genpoolen för rasen i Sverige.

Varje dag leker han med Ivanka och Piansa och det är fullt ös med damerna. Han låter dem bestämma, men säger ifrån om de får alldeles för mycket hybris.

dsc_4342

 

evidensia_djur_malmo-il-1

Ivanka Zogcza, Sredneasiatskaja Ovtjarka!

olivers

Först ut är vår turbo ovtjarka Ivanka…

Ivanka är född i Polen och kom till oss 3 månader och 21 dagar gammal. Vi hade följt henne i några månader och hade flitig kontakt med uppfödaren. Uppfödaren beskrev henne som en tuff liten valp som inte tog skit från någon hund, samtidigt som hon var väldigt fin med deras barn och familj.

img_7202

Ärligt talat så fick vi oss båda en tankeställare när Ivanka kom. Hon var bedårande söt, gick in och lade sig i Hickos hundsäng. Hicko kom fram och hon morrade dovt och gjorde ett utfall mot honom. Detta satte standarden och vi insåg snabbt att Ivanka har ett stort resursförsvar gentemot andra hundar. Hickos då 8 åriga mamma Quila bodde hos oss över en helg. Ivanka tyckte, trots att hon var en liten valp att hon kunde bestämma över Quila. Det säger ganska mycket om hennes självbild. 🙂 Hon har varit tjurig mot Hicko och gjort otaliga utfall mot honom. Detta beteende är inget vi accepterar och nu när hon blivit snart 2 år har hon väl dels mognat och dels förstått slagsmål inte är okej.

Hon har lugnat ner sig på alla plan men kan vara väldigt intensiv. Hon är en turbovarianten av en ovtjarka. Allt runt Ivanka går fort och låter mycket. Hon är så otroligt smart och snabb men när hon väl tar det lugnt är hon mysig eller sover som en stock, gärna inne i soffan. Ivanka visar en stor portion kärlek till sin familj och är den hund som lyssnar till oss på bästa sätt. Säger matte och husse nej så förstår hon det och visar sin undergivenhet med hela sin kropp. Hon är fantastiskt fin med vår son och hon är lite utav hans favorit. Ivanka är självständig och har stor värdighet. Hon är inte hunden som gör vad som helst för en köttbulle.

Tyvärr fungerar inte Ivanka så bra med våra höns och har smakat på dem mer än en gång…

Ivankas intressen är att få vara med familjen, leka med sin hundflock och att vakta gården tar hon på fullaste allvar. Ivanka är inte så förtjust att lämna hemmet obevakat. Med lite motvilja att hoppa in i bilen eller få på koppel så tycker hon det är väldigt trevligt att gå ut på promenad. Men trivs bäst hemma. Som sagt Ivanka gör bara det hon själv vill. Hon sätter sig inte ens på kommando om hon inte känner för det, så träna är inte Ivankas grej. Hon gillar att hoppa upp på saker och sitter gärna på sin sten eller på vindskyddet i hundgården. Är vi ute på promenad är det inte lika självklart att hoppa upp på en sten om vi ber henne att göra det.

Ivankas envishet blev tydligt bekräftat när hon var på rehabträning på djursjukhuset i Malmö. Hon gick utan problem upp på treadmillen (löparband i vatten) men vägrade att resa sig trots att vattnet steg högre och högre upp. Vi träffade båda sjukgymnasterna Maria och Marie som fick en ny upplevelse av envishet. Däremot uppskattade Ivanka att ligga på den tjocka mattan och få massage.

När vi får besök är vi alltid med vid grinden och släpper in gästerna. Ivanka uppskattar när vi får besök även hon till en början är väldigt avvisande. När hon väl förstått att det är välkommet besök, då hon blir väldigt glad och ser sin möjlighet till att bli klappad. Då brukar hon kasta sig ner på rygg, ovanpå besökarnas fötter. Detta kan såklart förändras med tiden. Hon är inte fullvuxen mentalt sätt än.

dsc_2478

Ivanka kan vara lika sur och tjurskallig som hon kan vara mjuk och tillgiven.

evidensia_djur_malmo-il-1

Att välja hundras?

olivers

Att välja ras är inte helt enkelt om man inte vet från start vad det är man vill ha. Vad bör du tänka på inför att välja rätt ras? Här kommer några exempel:

  • Vad är du för typ av person? Vad tycker du om att göra? Är du en aktiv person? Vad vill du göra tillsammans med hunden?
  • Hunden ska passa in i ditt/familjens sätt att leva. Du ska kunna ge hunden den stimulans den behöver både fysiskt och mentalt.
  • Match dina intressen med hundens intresse och behov. Vill du träna lydnad på elitnivå, välj en ras som vill vara till lags och tycker om att träna lydnad. Vill du att hunden ska kunna följa med dig ut i löpspåret flera dagar i veckan, välj en ras som klarar denna typ av motion. Vill du kunna jaga med din hund, välj en ras med jaktinstinkt.
  • Se över hundens ursprung och rasegenskaper och ha med dig detta i valet av ras. Väljer du en självständig ras kan du inte förvänta dig att stå på prispallen i elitlydnad? Väljer du en utpräglad jakthund, får du förvänta dig att antingen jaga eller arbeta med instinkten på annat sätt för att stimulera hunden på rätt sätt.
  • Läs på vad det innebär att skaffa sig en valp, så du är förberedd och vet vad som förväntas av dig. Läs även på kring raskunskap så du vet vad som förväntas av dig som ägare inför ett liv med just denna typ av hund.
  • Väljer du att köpa en blandras så får du tänka att det kan bli lite egenskaper av varje. Man vet inte exakt vad som träder fram mer eller mindre hos en blandras.

Det är viktigt att ha med sig att oavsett vilken ras/blandras du väljer, så är alla hundar individer med olika mycket egenskaper. Det är viktigt att faktiskt träffa raserna man är intresserad av och inte bara läsa en rasstandard för HUR en hundras ska vara, utan även uppleva dem som ras och individer. Ibland skiftar individer inom samma ras i såväl utseende och mentalitet, till den gräns att man kan undra om det är samma ras.

Vår resa när vi skulle välja ras…

Efter vår Thailandsresa startade vårt sökande efter den rätta rasen. Vi båda har haft Schäfer i våra familjer som barn, och den rasen står mig fortfarande varmt om hjärtat. Men denna gången ville vi ha en annan ras. Vi sökte på internet, läste böcker, besökte hundutställningar och knöt kontakter med olika uppfödare som vi sedan åkte hem till för att träffa hundarna i verkliga livet.

Efter en tid av sökande efter den rätta rasen blev det Dogo canario som ras och vi satte oss på tåget till Dalarna för att hämta hem valpen Aji. Hela det första året var Aji ett heltidsprojekt. Hon testade allt och vi lärde oss massor om hundar, om varandra  och om livet. Hon utvecklades till en underbar familjemedlem, men en ack så speciell sådan och livet med Aji var inte helt okomplicerat.

DSC_0049

Vi ville även ha en Dogo canario hane och valde att ta över en bekants hund, Franko. Franko var importerad från spanien, från en bonde i Granada av väldigt tuffa föräldradjur. När vi fick hem honom var han en vuxen hund som var mycket i alla bemärkelser. Han var den största Dogo canario vi sett och med en stor personlighet som inkluderade mycket allvar. Franko hade mycket kärlek att ge och denna kärlek begränsade han till de närmsta i familjen. Tyvärr hade han dåliga knän och fick lämna oss alldeles för tidigt.

frasse

Efter att otaliga tikar gått tomma när vi bokat Dogo canario valpar, ett osäkert hälsoläge för rasen, lotteriet gällande såväl exteriör och mentalitet så började vi titta på alternativ. Vi ville vi ha en vädertålig vakthund, egentligen en canario med lång päls och bättre hälsa men ändå med en annan typ av vakt än Dogo canarion Vi fattade vi tycke för Pyrenéerhunden som vaktar på ett annat sätt. Den är mer analyserande och kollar av var ett eventuellt hot kommer ifrån innan den börjar arbeta. Pyrenéerhundens syfte är främst att skrämma bort och inte attackera. Dogo canarion är mer explosiv i sin vakt. Vi besökte olika uppfödare och knöt en massa kontakter. Snart 5 år senare lever vi med två Pyrrar.

Tredje rasen som kom till vår familj blev Sredneasiatskaja Ovtjarka(Centralasiatisk ovtjarka). Vi trivs med herdehundstypen men ville testa på en annan ras. Martin hade spanat på dem i många år och har haft kontakt med uppfödare runt om i världen. Vi pratade med andra som hade rasen och försökte skaffa oss en egen uppfattning om rasen. Det finns många som har åsikter om ovtjarkor men det är sällan någon verkligen träffat någon. De påminner mycket om Pyrren, men är lite “mer” på alla plan. Mer misstänksamma, mer allvar, mer självständiga och blir lite större och tyngre. Det är väldigt primitiva hundar och det naturliga urvalet har format rasen och dess utveckling. Våra två centralasiater har en starkt territoriell känsla och lämnar helst inte reviret obevakat. De följer motvilligt med på promenader/utflykter men när man väl kommit en bit hemifrån travar de glatt på.

dsc_1839

Som en följetong av  att välja hundras kommer vi att fortsätta att skriva i ett kommande inlägg om varför har vi valt just herdehundar? Vad innebär det att leva med denna typ av hundar?

evidensia_djur_malmo-il-1

 

Herdehundarna på promenad!

olivers

Idag var det ett gäng herdehundar av raserna Pyrenèerhund och Ovtjarka på skogspromenad.

Denna gången fick Vostok och Ivanka följa med. En underbar förmiddag med trevligt sällskap och fina hundar som skötte sig men bravur. Det var nämligen mountainbiketräning i skogen,  vilket passade oss utmärkt för då fick vi alla till lite extra socialiseringsträning. Hundarna var helt lugna in denna situation. Vi blev imponerade av   Ivanka som under en tid har varit lite tveksam inför olika situationer som hon möter. Men  idag hon var så lugn och trygg under hela promenaden och visade ingenting mot de andra hundarna som var med.

Dock blev herdehundarna lite ivriga vid ett speciellt tillfälle och efter promenaden så pratade vi om vad som egentligen hände. Vi var övertygade om att det var något djur som befann sig i närheten.

Vostok var på hugget idag och ville bara framåt. Det märks att han börjar komma in i ”tonåren” och ska testa sina egna gränser. Idag var det två andra hanar som var med och Vostok visade ett intresse av att han ville fram till dom. Ingen hög svansföring, ragg eller tendens till att göra utfall. Men han var nyfiken på de äldre herrarna.

Innan vi startade promenaden så pratade vi lite kring om det var någon hund som inte tyckte om andra hanhundar respektive tikar osv… Så hela gänget var införstådda med att vi håller avstånd under promenaden. Det var riktigt trevlig och alla hundarna skötte sig som sagt fint. Ivanka gick till och med bredvid Hickos syster Java och även Polyana som är en Sydrysk Ovtarka.

Tack för en underbar förmiddag i skogen!

 

evidensia_djur_malmo-il (1)