Två flockar i en?

naturea_logo

Sedan vi kom tillbaka från veckan i Norje boke har det blivit allt mer tydligt att det börjar formas två lite mer stationära flockar i flocken. Givetvis har vi inte Hicko och Vostok tillsammans och inte heller Ivanka och Piansa, MEN ovtjarkorna uppskattar varandras sällskap i förhållande till om de får vara med pyrrarna.

Vostok tycker att Piansa mest är jobbig och visar ingen direkt glädje över hennes närvaro om de är tillsammans. Då går han istället iväg och lägger sig. Härom dagen släppte vi ihop Hicko och Ivanka. Hicko var överlycklig, svansade allt han kunde, gjorde sig till och inviterade till lek. Ivanka tittade på honom som om han var en idiot. Hicko tog ett litet glädjeskutt mot henne och då tände Ivanka till och läxade upp honom rejält. Efter det visade hon varenda tand i munnen varje gång han närmade sig. Surtanten…

Tillsammans är Vostok och Ivanka som lyckligast. De leker hårt. Det är som två murbräckor som koliderar när de kör igång och marken vibrerar.

DSC_1525

Ivanka accelererar snabbare i starten, men får Vostok väl upp farten. Då går det undan.

DSC_1544

Hamnar de i brottning har Ivanka övertaget gällande tekniken, Vostok kör mer på tyngd och styrka.

Det är underbart att se dem. De ger och de tar. ibland kan de surna till lite, men det går snabbt över!

evidensia_djur_malmo-il-1

 

Ovtjarkans mentalitet, självständighet.

naturea_logo

Pyrren och Ovtjarkan har liknanade bakgrund som boskapsväktare. Innan vi skaffade Pyrre läste och hörde vi att Pyrren är extremt egensinnig och självständig. Jämfört med Dogo canarion som vi hade tidigare(som också ska vara en självständig ras) så stämde detta. En pyrre är en pyrre och gör lite som den vill, men med ett leende.

I jämförelse med våra två CAO är Pyrrarna extremt samarbetsvilliga, motiverade och ”easy going”. När vi kommer med upptåg så är Pyrrarna alltid på. Vostok tittar på en som om man vore en utomjording och rör sig inte ur fläcken. Ivanka fnyser lite lätt och bara går därifrån. De vill helst inte ens följa med på promenader. Då lämnas reviret obevakat. Väl ute på promenad hakar de på, men inte med någon större entusiasm.

DSC_1359

Skulle de behöva åka bil, då stretar de emot rejält. Men efter några om och men brukar det gå att få in dem. De är inte så intresserade av att undersöka världen, deras värld är deras revir och deras flock.

De gör det de känner för, när de känner för det. Det är som det är och det får man förhålla sig till. Har man orimliga förväntningar på hur detta ska fungera, då kommer man inte trivas med sin ovtjarka. Det är kanske inte heller den vanligaste relationen folk har till sina hundar. De är inte domesticerade på samma samma vis. Det är 100% hund, så som hundar var för hundratal och tusentals år sedan. När man ser bilder, teckningar och även ristningar från centrala asien, så är typen av hund ungefär de samma. Stora funktionella hundar, med en skalle med ytterst ett ytterst litet stop.

Vi har sktivit det tidigare, det är som att leva med en stor katt, i en hunds kropp med en rejäl portion vakt. Det är fascinerande. Är man ute efter en som lägger stor vikt vid att vara till lags och som gör som man vill, då ska man se sig om efter annat.

DSC_1392

Självständigheten är den absolut viktigaste egenskapen hos dessa hundar och det är denna egenskap som gjort att de formats, överlevt och utvecklats till den fantastiska ras(eller snare typ) de är.

evidensia_djur_malmo-il-1

Surtanten återuppstod…

naturea_logo

Just som vi skrev ett inlägg som bland annat handlade om att Ivanka har lugnat ner sig, då händer det…

De senaste två dagarna har hon varit på ett jäkla humör och definitivt vaknat på fel sida. Hur de andra hundarna orkar med henne, det är för oss oförståeligt, men det är ju hon som bestämmer bland dem…

Men hon kan vara lika mjuk och mysig mot dem som hon kan vara sur. Hon är inbjudande och tar hand om dem, men på endast sina egna villkor. Hon håller dem i järnhand(klo/tass?) och minsta lilla som inte passar, då är hon tydlig. Kanske lite för tydlig ibland…

Vakten är det ingen direkt skillnad på, hon hörs mest och är överallt och håller koll. Igår var hennes uppdrag att jaga bort rovfåglarna som cirkulerade i luften. Gäss och änder bryr hon sig inte om. Även Hicko håller koll på rovfåglarna. Vostok och Piansa har inte förstått att rovfåglar ska jagas bort. Vostok vaktar mest gentemot människor som passerar. Ivanka vaktar gentemot allt som rör sig eller hörs. Hicko är ett mellanting, men är lite mer tillbakalutad. Piansa är oftast tyst och hakar bara på…

Hon är minst i gänget och behöver inte eller får inte ta ansvaret för de andra.

DSC_8827

evidensia_djur_malmo-il-1

Sredneasiatskaja ovtjarka!

naturea_logo

Våra två Sredneasisatskaja ovtjarka(Centralasiatiska ovtjarka) Ivanka och Vostok är av samma ras men olika individer både gällande kroppstyp och mentalitet.

Ivanka är den sportiga slanka typen med hög energinivå. Vostok är mer den grova, stabila typen med en lägre energinivå. Ivanka skulle kunna vara en idealisk boskapsväktare ute i det fria, springa oavbrutet och ständigt på alerten. Hon skulle kunna vara en av hundarna i filmen nedan, som för övrigt är några fina minuter som skildrar vackra och smarta hundar. Vostok är mer den typen av asiat som använts som gårdshund och väktare av inhägnade områden. Lugn och stilla, men otroligt explosiv.

 

När det gäller kroppstypen bortsett från Vostoks kuperade öron och svans så skiljer dom sig ganska mycket åt, trots att det är samma ras. Bilderna nedan är under fällperiod och de ser inget vidare ut i pälsen. Ivanka väger ca 43 kg och Vostok väger ca 60-65 kg. Ivanka är så otroligt spänstig och hoppar upp på höga höjder hur lätt som helst. Hon har en otrolig balans och kroppskontroll. Vostok tar liksom inte det steget att ens försöka. Frågan är vilken kroppstyp hade klarat sig bäst i skydd mot vilda rovdjur? Pratar vi distansträning så vinner Ivanka med hästlängder. Är Ivankas koppstyp bättre för en Ovtjarka? Det beror såklart på hundens arbetsuppgift. Den Centralasiatiska ovtjarkans ursprungliga utbredning sträcker sig över hela asien och givetvis har arbetsuppgifterna varit olika, dock kan man väl sammanfatta att det främst varit olika typer av vaktfunktioner. Tyvärr används de på ibland i kamp, detta är något som fortfarande pågår. Vissa individer har säkerligen även vallat och vaktat.

Det finns två sidor att ta hänsyn till när vi pratar kroppstyp och det är en funktionell kropp för ändamålet samt vad vi anser är snyggt och sunt. Hur vill vi att en ovtjarka ska se ut?

 

Ivanka har blivit helt fantastisk i sin mentalitet även om hon har en stor dos av energi kvar. Men hon har lugnat sig betydligt och är inte lika hetsig i sitt temperament. Idag har hon legat inne i soffan i princip hela dagen. Ytterdörren har varit öppen så hon har kunnat gå in och ut som hon vill. Men en varm dag som denna väljer drottningen att vila i soffan tillsammasn med Emil som för första gången uttryckte efter frågan: Vill du följa med ut och hjälpa till i trädgården? Absolut inte svarade Emil!!!

Ivanka är numera mycket säkrare under promenaderna. När hon var yngre kunde hon visa en del osäkerhet. Det hon kan reagera över är om bilar kör för nära, då går hon bakom oss men går sedan fram igen. Ivanka är så noga med att visa sin kärlek till oss och är så försiktig som hon bara kan. Ivanka är social och tycker det är trevligt när vi får besökare(även om hon till en början är väldigt tydlig med att hon vill avhysa dem), speciellt om det är barn som kommer på besök. Ivanka kan även tänka sig att hälsa på folk som vi möter på stan.

Vi trodde hon skulle bli en tungviktare med tanke på hennes kroppstyp som valp, men hon blev en slank vacker Ovtjarka.

DSC_8512

Vostok har den bästa mentaliteten vi någonsin har mött hos en hund. Han är av typen som verkligen tar till vara på sina resurser.  Vostok rör sig inte mer än vad han behöver

DSC_7668

Utifrån vår och andras erfarenheter  erfarenheter verkar det skilja sig mellan tik och hane. Tikarna är mer intensiva, högljudda och ettriga. Hanarna är tystare, men mer allvarliga.

DSC_8445

Vostok är självsäkerheten personifierad. Han är lugn och balanserad och höjer inte på ögonbrynen för något, samtidigt som han är vaksam. Han är orädd och backar inte för något. Han är hyfsat ointresserad av interaktion med människor utanför familjen, men ibland händer det. 🙂

Han är självständig och sköter sig själv. Man märker inte direkt av honom om han inte vaktar. Han skall får marken att vibrera. Då och då kan han leta upp oss för att kolla läget, för att sakta lunka iväg igen. Han är så fin i sitt sätt, mjuk och tillgiven med ett stort hjärta. Detta i kombination med att vara en omutlig väktare som vi kan vara hundra procent säkra med i vårt hem gör honom till något alldeles extra.

Här är en film när Ivanka och Vostok leker. Det är full fart, hårt och hjärtligt. Ivanka är som ni ser något mer intensiv i sin lek.

evidensia_djur_malmo-il-1

Ovtjarkans mentalitet

naturea_logo

Jag hamnade i en diskussion med en person jag ibland träffar på bussen som intresserat sig för våra hundar efter att ha sett dem på facebook. Han tyckte att de var fina och var lite intresserad själv av att skaffa en Cao utifrån deras utseende. Efter att jag förklarat att det är hundar som trivs bäst utomhus, deras självständighet och starka drift att vakta så kom han snabbt fram till att det inte var något för honom. Just då lade sig en kvinna i som lyssnat på oss. Stora öron…

Hon menade att hundar endast blir vad vi gör dem till och tyckte att det var helt oacceptabelt att vi tolererade att de var misstänksamma och potentiellt farliga för besökare. Hon menade att det endast var brist på disciplin från vår sida och att det endast hade med träning att göra. Jag håller inte med.

Om hundar endast blir vad vi gör dem till, varför finns det olika raser? Vi lägger ner en massa tid på socialiseringsträning och utsätter våra hundar för konstiga situationer, så att de ska bli trygga, balanserade och stabila individer. Detta är viktigt för alla hundar som vistas ute i samhället. Nervösa, rädda och osäkra hundar, det är de farligaste som går att hitta, i kombination med stark skyddsinstinkt och skärpa så kan det gå otroligt illa.

På neutral mark utanför sitt eget revir sköter sig våra hundar på gränsen till exemplariskt. De startar inga bråk, gör inte utfall och drar inte i kopplet. Reviret, deras hem och trygghet är deras arbetsområde. Till skillnad från jakthundar, spårhundar osv som kräver aktivering utanför hemmet så arbetar våra hundar hemma. Dygnet runt. Ivanka och i synnerhet Vostok tar vakten på stort allvar och önskar helst inte att någon som inte är familjen eller väldigt nära ska befinna sig på reviret. Har man dessa hundar, då måste man ha en plats där de kan vara vid besök som i deras värld inte är önskvärda.

Detta är en förutsättning om man ska vara en god och ansvarstagande hundägare, annars blir det lätt att antalet vänner sjunker markant. Vill man inte ha en hund som vaktar, då är  CAO fel ras. I rätta händer är de underbara men man måste anpassa sig till deras självständiga natur och deras instinkter. Tusentals år av naturligt urval och hårt klimat tränar man inte bort med en köttbulle eller hårda tag. Det är inte heller önskvärt med en ovtjarka utan vaktinstinkt.  Det är inte en ras som man köper pga av dess utseende, utan på grund av dess egenskaper och fantastiska historia. Att de är vackra att titta på är dock en bonus!

Rätt hund, på rätt ställe hos rätt person!

evidensia_djur_malmo-il-1

Winner Stars Vostok!!!

naturea_logo

Dagens inlägg handlar om vår underbara Vostok. Vostok är nu 17 månader gammal, är ca 75 cm hög och väger runt 65 kg! Han kommer växa lite till. Han har än så länge haft fina proportioner hela uppväxten. Vissa hundar är ”valpfula” eller ”unghundsfula”, men Vostok har sett bra ut ända sedan vi fick hem honom. Han är otroligt stark, med grov benstomme och ett stort huvud utan bli för mycket. Hans uttryck är vänligt, men ändras raskt om han uppfattar en fara.

Han är en smart hund och balanserad. Igår kom ett antal män som arbetade nere vid vägen, ca 25 meter från vårt stängsel och grind. Vostok blev först rasande och skällde ut dem efter konstens alla regler. Så fort han märkte att de inte hade några planer att närma sig, då slappnade han av och satt lugnt och tittade på dem, men med en skeptisk blick.

Han har ett stort allvar inom sig och accepterar inte många utöver familjen på sitt revir. Han älskar svärmor! Igår följde hon med på promenad in till byn och Vostok blev överlycklig när vi träffades. Han hoppade upp med tassarna på hennes axlar och pussade henne länge. Han väger mer än vad hon gör så det var lite svårt med balansen.

I övrigt när vi får besökare så får Vostok stanna i hundgården på behörigt avstånd de första timmarna, därefter kan han tina upp men kan försöka skämmas lite om han märker att folk är osäkra på honom. Utanför reviret är han hur lugn som helst och bryr sig varken nämnvärt om varken två eller fyrbenta.

Med familjen är han ljuvlig. Han är helt underbar och det finns inget ont att säga om honom förutom att han möjligen tuggat sönder några par skor. Han älskar att ligga på köksgolvet och njuter av golvvärmen. Kanske i de bästa av världar får han smaka något gott. 🙂

Han är genomsnäll och tålmodig med både Piansa och Ivanka som springer, hoppar, sliter, biter och drar i honom! Han är ingen bråkstake och vill inte bråka med någon hund, men när Hicko hoppade på honom fick man se vad han går för om en situation blir allvarlig. CAO används som väktare av boskap och har avlats för att kunna stå emot attacker av stora rovdjur som varg, björn, mård, vildhundar och stora kattdjur. Tyvärr tar man till vara på denna ”kvalitet” i vissa länder och använder CAO till kamp. Det är vidrigt och för mig helt obegripligt. När Hicko och Vostok drabbade samman fick Hicko en hel del ganska allvarliga skador, medan Vostok blev oskadd med endast en liten reva på nosen. Vi hoppas att detta aldrig kommer hända igen och vi har vidtagit alla åtgärder vi kan för att de ska slippa utsättas för en liknande situation i framtiden.

I övrigt tar Vostok livet med ro. Han gör inte av med mer energi än vad han behöver. Hans milda sätt, hans blick, mod, självständighet, hans tramsiga sidor, klokhet och vilja att försvara det han håller kärt är egenskaper vi värdesätter högt! Han är en underbar ovtjarka och är allt vad man kan önska sig av rasen.

evidensia_djur_malmo-il-1

Barn & hund!

naturea_logo

Vi har lagt ner mycket tid på att göra vårt bästa för att skapa en bra relation mellan hundarna och Emil. Hos oss finns regler både för hundarna och Emil. Hicko har varit med från början när Emil föddes. Trots hans storlek har Hicko alltid varit lika försiktig när han har hoppat upp i soffan och för lägga sig bredvid Emil.

Hicko emil

Ivanka har också varit försiktig med Emil trots sin intensiva sida. Ivanka är så otroligt glad för alla barn som kommer på besök.

DSC_2425

Vi har varit tydliga från början att hundarna är inga leksaker och när vi har förklarat för Emil att hundarna vill vara i fred så har han lyssnat på det. Om hundarna tuggar ben eller äter ska Emil låta hundarna vara. Ligger dom och sover eller väljer att gå ifrån så ska Emil respektera det. Det har fungerat bra och både hundarna och Emil har varit duktiga och förstått dom regler som gäller. Vi har såklart varit delaktig i Emils närvaro med hundarna för att kunna gå in och visa i stunden hur man bemöter en hund. Vi kan inte kräva att Emil ska klara det själv.

Vi har låtit Emil  vara delaktig i vardagen med hundarna allt från att borsta, föna, ge mat och gå promenader.

IMG_5273

Vostok är den tåligaste av dom alla. Han lämnar inte Emil utan låter Emil hålla på och pilla på honom. Vi får hjälpa Vostok genom att ibland begränsa Emil. Vostok och Emil är så söta, dom kan gå runt i trädgården tillsammans och titta på buskarna och Emil småpratar med Vostok och han bara följer med Emil..

dsc_2692

Emil har haft lite blandade känslor för Piansa. Hon var en intensiv valp och ville så gärna slicka Emil i hela huvudet, Emil tyckte många gånger att det blev lite för mycket. Samtidigt som han alltid vill hålla Piansa i koppel när vi är iväg. Att skaffa en valp när man har en liten tvååring kan vara ganska kämpigt. Men vi har lagt ner hela vår själ för att få vardagen att fungera.

DSC_9783

Helt plötsligt dök en kort men intensiv tidig treårstrots upp. Emil började testa sin gränser. Vid något tillfälle sparkade han till hundarna med foten (inte hårt), han började klättra över hundarna och störa dom på ett sätt som han inte har gjort tidigare. Detta är en naturlig del i ett barns utveckling, men det blev en omställning för oss som föräldrar.

Vi fick en period där vi vårt tålamod prövades och att kämpa för att vara konsekventa i alla situationer tog mycket energi. När vi var i detta dagligen, så kändes det som om det aldrig ska ta slut. Det trotsiga beteendet befann sig såklart i fler situationer. Men en dag bara det vände och allt var som vanligt igen. Vi fixade detta tillsammans, men det var ingen enkel resa. Vi vet också att denna resa kommer att komma fler gånger 🙂

Föräldraskap och barnuppfostran är intressant, svårt och samtidigt givande.Vår älskade Emil lär oss som föräldrar något nytt varje dag.

IMG_9248

Hundarna har från början varit en stor del av Emils liv. Dom finns med hela tiden där vi är. När vi fixar i trädgården, myser på gräset, leker i lekrummet, myser i soffan eller sitter på stenarna så är dom med oss.

 

Emil verkligen älskar hundutställning. Dels att han tycker om att se alla hundarna och det är en miljö som han lätt kan ta sin eftermiddags vila i för hundskall är han van vid och inget Emil vaknar av. Men det bästa av allt är att då får han träffa sina kompisar Melker och Ludde. Att kunna kombinera barnlivet med hundutställning är fantastiskt roligt.

dsc_3559

Varje sommar är det rasspecialen för Pyrenéerhunden i Norje boken som Emil säger och han pratat fortfarande om sin upplevelse därifrån.

 

Idag är Emils relation till hundarna så otroligt fin. Han frågar efter hundarna, han läser böcker för dom, han vill att hundarna ska titta när han har byggt ett högt torn av lego ”kom ska jag visa dig” säger han till någon av hundarna. Han cyklar försiktigt förbi hundarna när dom ligger på golvet, går ofta fram och klappar på dom, respekterar hundarna när dom äter, säger god natt till dom på kvällarna och är så inkännande om hundarna inte mår bra. När Ivanka går ifrån när Emil kommer med exempelvis sin dammsugare, då går han fram till henne och säger ”det är ingen fara Ivanka” och klappar henne på huvudetr.

Emil har varit fantastisk mot Hicko nu när han går med tratt eller som Emil kallar det, solhatt. Emil förstår och påtalar själv att Hicko har ont. Emil sitter lugnt och stilla med när vi rengör såret. Älskade unge vad vi älskar dig!

Just nu njuter vi av den lugna tillvaron och ser inte framemot nästa trotsperiod men vi är förberedda 🙂

evidensia_djur_malmo-il-1