Tagg: ovtjarka mentalitet

Socialiserade vakthundar

naturea_logo

Det har varit en del diskussioner om vaktande molosserraser på sociala medier på senaste. Åsikterna går isär och det finns inga rätt eller fel. Dock finns det några saker vi är övertygade om.

Även om man har en skarp hund av vakthundstyp så ska man kan kunna gå en promenad, kunna möta folk och hundar utan att ens hund ska kasta sig över folk och vilja äta upp dem. Sen att inte vem som helst får lov och gå fram och börja gulla med dem, det är en helt annan sak.

Igår var vi på promenad inne i byn med Vostok och Ivanka. De är inte jättesocialiserade och tycker bäst om att vara hemma, även om de på senaste faktiskt till och med viftat lite på svansen när de ser kopplet. På gränsen till lite entusiasm, men med betoning på lite. 🙂 När man väl går tycker de att det är ganska trevligt.

Igår passerade vi allt ifrån barn, någon tämligen berusad man med psykisk ohälsa, pensionärer med rollatorer, järnvägsövergången samt stod stilla vid tågstationen ett tag. Det kom även fram ett par olika människor som ville veta vad det var för hundar och frågade om de fick klappa dem. Det fick de inte, men både Ivanka och Vostok satt lugnt och väntade. Helt ovilliga att söka kontakt med de okända människorna. Vostok gav onda ögat vid något tillfälle. Man ser direkt i hans blick när han kopplar på sin lite mer allvarliga sida. Dock skötte båda det bra.

Somliga hävdar att man ”vattnar ur” vakthundarnas mentalitet om de får socialisera ute i samhället. En hund blir inte bara vad man gör den till, de har en hel del grundläggande egenskaper, men vissa bitar kan man påverka. Revirsvaktande hundar ska ju inte heller vakta utanför reviret, det är det egna området som ska prioriteras. Vad våra hundar gör utanför sitt revir påverkar inte deras förmåga som vakthundar hemma.

Hicko är ett perfekt exempel. Ett par dagar i veckan är han en ytterst tillgänglig och tillgiven socialtjänstehund. När han hoppar ur bilen och kommer innanför grindarna här hemma förvandlas han till en vaktande Pyrre. Hicko släpper inte in någon och är näst Vostok den av våra hundar som behåller misstänksamheten mot fråmmande längst. Ivanka är väldigt avvisande till en början, men taggar ner ganska fort om hon märker att vi har läget under kontroll. Här hemma kommer ingen obehörig under några omständigheter in. Guardistas insatsstyrka har läget under kontroll!

Här nedan är en kort film från gårdagen när Vostok och Ivanka vaktar gentemot en människa ca en kilometer bort. De har full koll på vad som händer på fälten här runtomkring.

Ha en trevlig helg!

Nyårsafton!

naturea_logo

Idag startade Martin morgonen med en 8 km runda med Hicko och Ivanka. Alla tre var nöjda och glada när dom kom tillbaka. Hicko blir helt överlycklig när han ser kopplet och vet att det är promenad på gång.

DSC_5430

Ivanka är lite som Emil för tillfälligt, båda måste tramsa inför olika moment. Emil inför påklädning och Ivanka inför promenad. Det tog några minuter för Martin att fånga in henne. Men väl ute på promenaden tyckte Ivanka att det är rätt trevligt.

DSC_5460

Efter lite frukost och mys i soffan gjorde vi oss färdiga inför en promenad i Svaneholmsskogen. Idag fick Piansa och Vostok följa med. Det var så roligt att vi blev ett helt gäng och det bästa av allt var att våra vänner Ulf och Carina, som har Piansas syster helt plötsligt stod på parkeringen och tänkte hänga med på vår hundpromenad. En liten snabbvisit från Göteborg 🙂 Ni är underbara!

DSC_3922

Totalt var vi 17 hundar av varierande raser stora som små, kul att vi blev så många. Vostok träffar sällan andra hundar än de han lever med i flocken, så vi var lite osäkra hur han skulle reagera på såväl hundar och främmande människor. Han tog det med ro dock. Efter en härlig tur kom vi lagom tillbaka till att himmlen öpppnade sig och det började regna. Alla hundarna fick hoppa in i bilarna och vi tvåbenta högg in på fika och bubbel i vindskyddet vid parkeringen.

Barnen sprang omkring ute i regnet och jagade varandra. Därav så glömde vi den viktiga gruppbilden på hela gänget.

DSC_4898

Nu ska vi fira nyårsafton på vårt vis. Tack alla som kom idag och vilket härligt avslut det blev på 2017 tillsammans med goda vänner, hundar och barn i en härlig blandning, men ändå på ett organsiserat sätt.

Gott nytt på er och hoppas att alla våra fyrbenta får en lugn och behaglig nyår. Mer om vår nyårsafton kommer i morgondagens inlägg.

Gud räddar dig inte…Jehovas på besök!

naturea_logo

De har synts i krokarna på senaste, två personer som knackar dörr och vill missionera/predika budskapet om Jehova. Människor får såklart tro på vad de vill, men kom inte och pracka på oss det budskapet. Frågan är dock hur långt de är villiga att gå för att predika? Hur kan en person med någon som helst självbevarelsedrift gå in på en tomt med två meter högt stängsel, lika hög grind och stooooora varning för hunden skyltar?

20170701_103044

Finns det något otydligt med skyltarna ovan?

Pyrrarna stod i hundgården, Ivanka hade fått mat i sin rastgård och Vostok skällde på en traktor på fältet bakom huset. Som tur var så var även jag ute när jag såg vad som var på väg att hända. Vanligtvis är grinden låst med kätting, men idag kom vi hem med matvaror, Emil skulle leka på vägen in och det blev lite stressigt. Vi glömde helt enkelt bort att låsa ordentligt. Dock är grinden ändå rejält stängd och med barnsäkert beslag.

Halvvägs in uppmärksammade Vostok dem, och körde en sprint mot de båda.  Jag skrek stopp, varpå Vostok faktiskt för en stund lyssnade och stannade upp. Paret såg Vostok och lyckades precis hoppa ut bakom grinden när han kom fram och jag fick tag i gallret och stängde den.

Vostok visade nog upp varenda tand i hela munnen och delade med sig av sitt ovänligaste skall.

DSC_3990

Denna gången var det vi som slarvade. Vi har ett strikt hundägaransvar, men hur dumma får man bli? Som ägare till denna typen av hund har man ett stort ansvar, tyvärr även gentemot påflugna predikanter.

Just nu känns det lite lustigt, men det kunde gått ganska illa. Vostok är en mycket seriös och allvarlig ung man, som tar sitt jobb som vakthund på fullaste allvar.  Jag vill inte avskräcka folk från att skaffa en Ovtjarka, men man bör tänka efter före, mer än ett par gånger.  Vad kan man erbjuda för hem och liv på sikt? Som vuxen hund kommer den med viss sannolikhett reagera med tänderna gentemot de flesta besökare. Även du som ägare anser att de är välkomna. Detta är något man måste beakta när man ser små söta valpar. Det är inga monster, men det är speciella hundar med speciella behov.

DSC_4045

evidensia_djur_malmo-il-1

Vostok 2 år!

naturea_logo

Idag fyller Vostok 2 år! Hipp hipp hurra! 🙂

DSC_2378

Den här tiden med Vostok har varit underbar och fantastisk. Somliga hundar berör och Vostok är verkligen en sådan hund. Han är lugn, mysig, känslig, självständig och otroligt explosiv när det väl gäller. Mysfarbror och omutlig väktare…och ligger alltid i vägen. Ska man in i något förråd, rum, kylskåpet eller vad som så ligger han och sover på golvet framför. Och flyttar sig inte i första taget.

DSC_2690

En del hundars personlighet mognar sakta fram. Vostok har varit ungefär likadan sedan vi fick hem honom. Han är mer allvarlig kanske och mer restrektiv med vilka han vill ha runt omkrig sig. Annars är det ingen större skillnad.

Hans uppfödare beskrev honom som ”A central asian gentleman” och det är helt sant. Han är så tålmodig med våra dryga damer och får stå ut med mycket. När han väl får nog lyssnar båda och brukar kasta sig ner på rygg med benen i vädret.

DSC_2665

Idag har det varit en ganska vanlig dag, Vostok har fått lite extra goda grejer att knapra på i skrivandets stund ligger han och snarkar vid mina fötter efter att ha varit ute och arbetat hela dagen. Vostoks skall hörs över fälten runt omkring. Han har bra tryck i lungorna.

DSC_2560

Här sitter Vostok med mormor! Hon är verkligen en favorit!

Så vi avslutar med att sjunga ”vi gratulerar” och ett fyrfaldigt leva för Vostok! 🙂

evidensia_djur_malmo-il-1

Kärleksfulla Ovtjarkor!

naturea_logo

Ovtjarkorna är så tydliga med att visa sin kärlek till hela familjen. Här hemma spelar det ingen roll vem det är. Man läser ibland att denna typ av hundar ska vara enmanshundar , det är dock inget vi upplevt. Vi är alla tillsammans.

Om en av ovjtarkorna vill kramas, då gör den det. Så det gäller att vara beredd på en 60 kg + kram när som helst. Inget oss emot, det är ju bara så mysigt. Vostok är relativt försiktig och klättrar lite försiktigt upp, men det är fortfarande en betongklump kärlek som klättrar.

DSC_1987

Ivanka ligger oftast i soffan när hon är inne, då trivs hon som bäst. Det är hur mysigt som helst att ha henne bredvid sig, hon ligger så nära det går och uppskattar om vi klappar henne. När hon blir för varm lägger hon sig i andra delen av soffan eller på golvet. Vostok får vara i vardagsrummet när vi kan ha honom under uppsikt, då han har en ful ovana med att märka revir(tonnårsfasoner). Men när han väl är där vill han också vara med och mysa i soffan. Men Vostok vill vara så nära det bara går men gärna stå eller ligger över oss och bli klappad hela tiden. Han verkligen njuter av att vara en del av familjemyset i soffan.

En puss från Ivanka.

DSC_2000

Han är underbar! 🙂

DSC_1993

Från kram och mys, till lek eller vakt. Det går undan. De är alltid observanta på omgivningen. En konstig bil, en rovfågel, ett hundskall långt borta…Insatsstyrkan drar igång!

DSC_2440

Ivanka är mästaren på att smyga sig på de andra och är extremt snabb. Vostok kan ibland hinna med, men det tar lite tid att få upp farten. Han har inte Ivankas uthållighet men kämpar på!

DSC_2400

Nu ska vi njuta av det sista av helgen! Ha en trevlig söndag!

evidensia_djur_malmo-il-1

Två flockar i en?

naturea_logo

Sedan vi kom tillbaka från veckan i Norje boke har det blivit allt mer tydligt att det börjar formas två lite mer stationära flockar i flocken. Givetvis har vi inte Hicko och Vostok tillsammans och inte heller Ivanka och Piansa, MEN ovtjarkorna uppskattar varandras sällskap i förhållande till om de får vara med pyrrarna.

Vostok tycker att Piansa mest är jobbig och visar ingen direkt glädje över hennes närvaro om de är tillsammans. Då går han istället iväg och lägger sig. Härom dagen släppte vi ihop Hicko och Ivanka. Hicko var överlycklig, svansade allt han kunde, gjorde sig till och inviterade till lek. Ivanka tittade på honom som om han var en idiot. Hicko tog ett litet glädjeskutt mot henne och då tände Ivanka till och läxade upp honom rejält. Efter det visade hon varenda tand i munnen varje gång han närmade sig. Surtanten…

Tillsammans är Vostok och Ivanka som lyckligast. De leker hårt. Det är som två murbräckor som koliderar när de kör igång och marken vibrerar.

DSC_1525

Ivanka accelererar snabbare i starten, men får Vostok väl upp farten. Då går det undan.

DSC_1544

Hamnar de i brottning har Ivanka övertaget gällande tekniken, Vostok kör mer på tyngd och styrka.

Det är underbart att se dem. De ger och de tar. ibland kan de surna till lite, men det går snabbt över!

evidensia_djur_malmo-il-1

 

Ovtjarkans mentalitet, självständighet.

naturea_logo

Pyrren och Ovtjarkan har liknanade bakgrund som boskapsväktare. Innan vi skaffade Pyrre läste och hörde vi att Pyrren är extremt egensinnig och självständig. Jämfört med Dogo canarion som vi hade tidigare(som också ska vara en självständig ras) så stämde detta. En pyrre är en pyrre och gör lite som den vill, men med ett leende.

I jämförelse med våra två CAO är Pyrrarna extremt samarbetsvilliga, motiverade och ”easy going”. När vi kommer med upptåg så är Pyrrarna alltid på. Vostok tittar på en som om man vore en utomjording och rör sig inte ur fläcken. Ivanka fnyser lite lätt och bara går därifrån. De vill helst inte ens följa med på promenader. Då lämnas reviret obevakat. Väl ute på promenad hakar de på, men inte med någon större entusiasm.

DSC_1359

Skulle de behöva åka bil, då stretar de emot rejält. Men efter några om och men brukar det gå att få in dem. De är inte så intresserade av att undersöka världen, deras värld är deras revir och deras flock.

De gör det de känner för, när de känner för det. Det är som det är och det får man förhålla sig till. Har man orimliga förväntningar på hur detta ska fungera, då kommer man inte trivas med sin ovtjarka. Det är kanske inte heller den vanligaste relationen folk har till sina hundar. De är inte domesticerade på samma samma vis. Det är 100% hund, så som hundar var för hundratal och tusentals år sedan. När man ser bilder, teckningar och även ristningar från centrala asien, så är typen av hund ungefär de samma. Stora funktionella hundar, med en skalle med ytterst ett ytterst litet stop.

Vi har sktivit det tidigare, det är som att leva med en stor katt, i en hunds kropp med en rejäl portion vakt. Det är fascinerande. Är man ute efter en som lägger stor vikt vid att vara till lags och som gör som man vill, då ska man se sig om efter annat.

DSC_1392

Självständigheten är den absolut viktigaste egenskapen hos dessa hundar och det är denna egenskap som gjort att de formats, överlevt och utvecklats till den fantastiska ras(eller snare typ) de är.

evidensia_djur_malmo-il-1