Innan jag blev gravid var vi väl medvetna om att vi hade hundar, vilken typ av hundar och att hundarna skulle fortsätta att ingå i familjen tillsammans med en bebis. Vi förberedde hundarna att det skulle komma hem en ny individ genom att Martin tog hem handdukar som Emil hade sovit i på BB. Rätt eller fel men det var den vägen vi valde för att hundarna skulle känna igen doften.
Vi har hela tiden haft ett fokus på att det ska fungera att ha hundar och ett litet barn. Jag hade dåligt samvete i början, då jag inte kunde röra mig ordentligt pga av en skada i ryggen som då hade försämrats efter förlossningen. Jag kunde inte gå de där underbara promenaderna med barnvagnen. Efter 500 meter fick jag vända. Då var det dags att tänka till, vad kan hundarna göra mer än att gå promenader för att bli stimulerade? Det kommer ett specifikt inlägg om detta!
Den 4:e augusti fyller Emil fyra år och vår vision, fokus och mål har uppfyllts. Vi har hittills lycktas få till en vardag med våra fyra vaktande herdehundar och ett barn. Alla dagar är inte på topp och alla kan inte få egentid varje dag. Men vi har gjort vårt bästa för att alla ska bli stimulerade på sitt sätt och skapat en utemiljö i trädgården där hundarna trivs och kan utvecklas. Det gjädjer oss att Emil fortfarande ser hundarna som något positivt. Allt från att åka på utställning, ge dom mat, leka och mysa med dom. Idag ser vi även att Emil kan läsa av vissa signaler på hundarna och förstår när han själv ska backa.
En eftermiddag när vi var ute i trädgården frågade Emil om han fick springa med någon hund. Absolut fick han det. Emil satte själv på kopplet på Piansa som troget sedan följde efter Emil. Vi lät dom gå själva medan vi stod och smygtittade på dom. Vi hörde att Emil sa till Piansa ”Nu ska vi pausa”. Emil gick och satte sig på en stol i trädgården och Piansa satte sig bredvid. Det var så fint att se och det värmde så i våra hjärtan.
Vi har pratat mycket om att när Emil inte vill att hundarna ska vara nära eller att dom ska lugna ner sig då ska Emil göra stopptecknet med handen. Vi fick till oss, att även på förskolan använder dom stopptecknet till varandra när dom inte vill vara med i leken. Det är väldigt bra och enkelt pedagogiskt verktyg som kan användas i samspelet mellan både människor och människor och hund. På filmen nedan ser ni hur Emil kommunicerar med Ivanka som lyssnar på Emils tillsägelse.
När Emil hade springit några varv stannade han och sa ” Nu ska jag ställa upp honom och då måste jag flytta på benen”. Emil tog tag med båda händerna och försökte lyfta Vostoks framben. Emil komfram till att det var lite tungt. Det är inte lätt för en snart fyra åring att korrigera uppställningspositionen på en 60+ kg hund. Emil bestämde sig för att nu är det valpens tur och ville att Hicko skulle vara med. Uppställningsbordet för valpen fick bli den lilla stenen. Emil lyftte upp valpen och rättade till benen. ”Så mamma nu är jag klar nu kan du ta en bild” .
Tack Kennel Joquibaz, Johan Olsson för sponsringen av denna fantastiska Lambivalp.
