Tagg: Ovtjarka i Sverige

Morgonmys med Ovtjarkorna!

naturea_logo

En av de bästa stunderna med Ovtjarkorna är på morgonen. Ivanka och Vostok sover i stallet, när vi öppnar för dom på morgonen blir dom så glada. Vostok vill bara kramas och Ivanka blir busig och biter Vostok i benet eller i svansen.

DSC_4495

Det är underbart att tillbringa morgonen tillsammans med ovtjarkorna och det är tydligt att Vostok och Ivanka vill ha vårt sällskap.

DSC_4485

Men efter en stund ute i trädgården vill de gärna följa med in och mysa. Herdehundarna som inte tackar nej till att vara inne mitt på dagen. Ivanka kan spendera flera timmar i soffan. Men erbjuder vi henne att gå ut efter ett tag så gör hon det med glädje.

DSC_4507

Har Vostok väl kommit in vill han inte gå ut. Att få vara med inne och ligga på uppvärmt golv i köket tycker Vostok är livet. Hur varm han än är vägrar han att gå ut. Vi får locka med en köttbulle och då följer han med ut.

DSC_4528

Två hundar som har bevisat att leva med rasen sredneasiatskaja ovtjarka är underbart!

evidensia_djur_malmo-il-1

Vostok 2 år!

naturea_logo

Idag fyller Vostok 2 år! Hipp hipp hurra! 🙂

DSC_2378

Den här tiden med Vostok har varit underbar och fantastisk. Somliga hundar berör och Vostok är verkligen en sådan hund. Han är lugn, mysig, känslig, självständig och otroligt explosiv när det väl gäller. Mysfarbror och omutlig väktare…och ligger alltid i vägen. Ska man in i något förråd, rum, kylskåpet eller vad som så ligger han och sover på golvet framför. Och flyttar sig inte i första taget.

DSC_2690

En del hundars personlighet mognar sakta fram. Vostok har varit ungefär likadan sedan vi fick hem honom. Han är mer allvarlig kanske och mer restrektiv med vilka han vill ha runt omkrig sig. Annars är det ingen större skillnad.

Hans uppfödare beskrev honom som ”A central asian gentleman” och det är helt sant. Han är så tålmodig med våra dryga damer och får stå ut med mycket. När han väl får nog lyssnar båda och brukar kasta sig ner på rygg med benen i vädret.

DSC_2665

Idag har det varit en ganska vanlig dag, Vostok har fått lite extra goda grejer att knapra på i skrivandets stund ligger han och snarkar vid mina fötter efter att ha varit ute och arbetat hela dagen. Vostoks skall hörs över fälten runt omkring. Han har bra tryck i lungorna.

DSC_2560

Här sitter Vostok med mormor! Hon är verkligen en favorit!

Så vi avslutar med att sjunga ”vi gratulerar” och ett fyrfaldigt leva för Vostok! 🙂

evidensia_djur_malmo-il-1

Fler djur i framtiden?

naturea_logo

Vi har en stor bit mark som är outnyttjad. Kort efter att vi flyttade hit för sex år sedan satte vi upp 110 cm högt fårstängsel runt hagen. Mycket har hänt sedan dess och det är både för klent och för lågt för att låta hundarna vara där ute. Hicko och vår tidigare Dogo canario Aji fick ibland följa med ut i hagen och lyckan där är total. Det är en yta på ca 170 X 50 meter, dvs ca 8500 kvadratmeter.

Vår önskan är att hägna in hagen med samma typ av nät som vi har runt resterande tomten, multinet från PODA( www.poda.se ) . Det är stabilt och 180 cm högt. Dessutom betydligt snyggare än andra varianter av stängsel. Det vore fantastiskt att kunna låta hundarna vara lösa på denna ytan utan uppsikt. Det skulle även underlätta vår vardag att ha ännu en möjlighet att dela upp hundarna vid tex löp.

Den dagen vi har möjligheten att hägna in hagen så vore det även en bonus att kombinera möjligheten att ha djur som håller nere gräset samt att hundarna får utföra sitt ursprungliga uppdrag, att vakta boskap.

Alla hundarna förutom Ivanka går bra ihop med andra djur. Dock tror vi att Ivanka skulle kunna lära sig att samexistera med större djur om hon bara får lite tid.

DSC_2461

Piansa älskar alla djur, Vostok och Hicko är intresserade men har en värdig distans.

Vostok är förtjust i grisar och Hicko visar oftast mest intresse och söker kontakt med getter eller får.

Som det ser ut nu så lutar tanken främst åt getter. Vi bor nära ett hägn med getter och hundarna träffar dem regelbundet. Ett tag funderade vi även på Gutefår.

Här är några av getterna vi brukar träffa:

Här delar Piansa morot med getterna. 🙂

DSC_2465

De raserna vi funderar på är antingen den svenska lantrasen Göingeget. En stor vädertålig ras. Då gör man även en god insats för bevarandet av denna gamla ras. Det andra alternativet är afrikanska dvärggetter. Detta är små godmodiga, sociala getter som är väldigt aktiva. Vi tänkte träffa olika ägare till dessa raser och fundera på vad som passar oss. Boergetter och Angoragetter verkar också spännande. Vi får se vad som händer. Det viktiga är att det är trevliga getter som klarar av åretrunt vistelse utomhus.

Martin har ju även dröm(en avlägsen sådan) om att producera getost för husbehov och plötligt finns ju även denna möjlighet. Tänk att ha sin alldeles egna chevre på en nybackad smörgås eller på ett kex…

getost_shutterstock_72799897

Mer om detta senare…:)

evidensia_djur_malmo-il-1

Smygande Ovtjarkor!

naturea_logo

Den smygande Ovtjarkan är Vostok. När han blir busig och vill leka går han ner i ”smygposition” och tror sig bli jätteliten. Sedan inväntar han kontakten med Ivanka och därefter sätter han fart mot henne. Ibland struntar han dock i kontakten och springer rakt på henne. Detta sker flera gånger dagligen. Ibland är det uppskattat även från Ivankas sida.  Ibland inte och då talar hon om det med stor tydlighet. Vostok tycker att det är jätteroligt.

DSC_2117

Nu har vi även sett att Ivanka har börjat smyga på Vostok. Hon startar med en liggposition och inväntar kontakten med Vostok.

DSC_2159

Sen lägger Ivanka in högsta växeln mot Vostok. Ivanka har en mycket snabbare startsträcka än Vostok och accelerersr relativt fort. Vilken Vostok inte tycker är helt rättvist.

DSC_2080

Ivanka och Vostok leker hårt och intensivt men båda lyssnar in varandras signaler. Om någon av hundarna får nog i den vilda leken då säger båda ifrån högt och tydligt och den andra hunden avslutar leken direkt. Om Vostok säger ifrån lägger Ivanka sig på rygg direkt och Vostok går där ifrån och skakar av sig.  Är det Ivanak som markerar ställer sig Vostok bixt stilla och tittar bort. Ivanka är lite mer långsint och vill gärna markera ett par gånger till om Vostok borjar röra sig för tidigt enligt henne.

DSC_2093

Idag är vi glada att vi valde att införa rasen i familjen. Att leva med en Ovtjarka är för många lite konstigt, men för oss är det idag en självklarhet. Oavsett vilken ras man väljer att leva med är det viktigt att anpassa livet utifrån deras behov och stimulans.

Högt staket/stängsel, hundgårdar och en förberedelse om det kommer besökare. För oss är detta en vardag och inget konstigt. Men visst det krävs lite planering, men det är det värt. Vi fick frågan en gång ”Varför vill ni ha hundar som inte vill ha besökare?” Frågan var enkel att besvara – För att det är vi som lever och umgås med med hundarna och inte besökarna.

Ivanka och Vostok är två underbara Sredneasiatskaja Ovtjarka och är helt fantastiska med vår son Emil.

DSC_2086

evidensia_djur_malmo-il-1

Ovtjarkans mentalitet, självständighet.

naturea_logo

Pyrren och Ovtjarkan har liknanade bakgrund som boskapsväktare. Innan vi skaffade Pyrre läste och hörde vi att Pyrren är extremt egensinnig och självständig. Jämfört med Dogo canarion som vi hade tidigare(som också ska vara en självständig ras) så stämde detta. En pyrre är en pyrre och gör lite som den vill, men med ett leende.

I jämförelse med våra två CAO är Pyrrarna extremt samarbetsvilliga, motiverade och ”easy going”. När vi kommer med upptåg så är Pyrrarna alltid på. Vostok tittar på en som om man vore en utomjording och rör sig inte ur fläcken. Ivanka fnyser lite lätt och bara går därifrån. De vill helst inte ens följa med på promenader. Då lämnas reviret obevakat. Väl ute på promenad hakar de på, men inte med någon större entusiasm.

DSC_1359

Skulle de behöva åka bil, då stretar de emot rejält. Men efter några om och men brukar det gå att få in dem. De är inte så intresserade av att undersöka världen, deras värld är deras revir och deras flock.

De gör det de känner för, när de känner för det. Det är som det är och det får man förhålla sig till. Har man orimliga förväntningar på hur detta ska fungera, då kommer man inte trivas med sin ovtjarka. Det är kanske inte heller den vanligaste relationen folk har till sina hundar. De är inte domesticerade på samma samma vis. Det är 100% hund, så som hundar var för hundratal och tusentals år sedan. När man ser bilder, teckningar och även ristningar från centrala asien, så är typen av hund ungefär de samma. Stora funktionella hundar, med en skalle med ytterst ett ytterst litet stop.

Vi har sktivit det tidigare, det är som att leva med en stor katt, i en hunds kropp med en rejäl portion vakt. Det är fascinerande. Är man ute efter en som lägger stor vikt vid att vara till lags och som gör som man vill, då ska man se sig om efter annat.

DSC_1392

Självständigheten är den absolut viktigaste egenskapen hos dessa hundar och det är denna egenskap som gjort att de formats, överlevt och utvecklats till den fantastiska ras(eller snare typ) de är.

evidensia_djur_malmo-il-1

Ovtjarka, hur vill vi ha dem?

naturea_logo

Många människor har föreställningar om Ovtjarkan som ras. Hur de är, hur de borde vara, myter, legender, hörsägen osv…

Sammanfattningsvis har de flesta som har åsikter om rasen/typen sällan eller aldrig träffat en ovtjarka. På sin höjd har de oftast läst rasstandarden, som egentligen inte säger så mycket. I rasstandarden står följande:

-Sredneasiatskaja ovtjarka skall vara självsäker, balanserat tystlåten,
stolt och oberoende. Rasen är modig och har hög bruksförmåga,
uthållighet och en naturlig revirinstinkt. Oräddhet för stora rovdjur
är karakteristiskt för rasen.

På svenska kennelklubbens hemsida står även:

– Rasen är stark, atletisk, självständig och försvarar sitt territorium. Den är misstänksam mot främlingar och oberoende av andra eftersom den alltid varit tvungen att ta egna beslut när den vaktar fåren. Rasens starka vaktinstinkt och självständighet gör att den lämpar sig bäst hos en ansvarsfull person med kunskap och tidigare hunderfarenhet.

Allt detta stämmer, men vad innebär det i praktiken? Vi kan inte tala för alla, men ska försöka förklara vad vi anser vara önskvärt hos en Ovtjarka. Nu behandlar vi Sredneasiatskaja, den Centralasiatiska ovtjarkan. Rasen som vi lever sida vid sida med.

DSC_1311

Först och främst en CAO(vi skriver CAO fortsättningsvis i inlägget, förkortning för Centralasiatisk ovtjarka) ska vara en självständig hund. Därmed inte sagt att de inte kan samarbeta, men de gör det utifrån eget intresse. De har avlats för att ta självständiga beslut och tycker inte alltid att vi människor vet bäst. Utmaningen ligger i att få dem att göra som vi vill, när de gör som de själva vill. De har sällan ”will to please”/vilja att vara till lags, men är samtidigt känsliga hundar som absolut inte vill att dess ägare ska vara arg, eller irriterad på dem. De snappar upp stämningen väldigt fort. Det låter kanske motsägesefullt och sådan är verkligheten med dessa hundar.

En Cao ska vara balanserad och orädd, den ska inte backa för något. Initialt ska de skrämma bort eventuella hot genom skall och kroppsspråk, därefter kan det eskalera till fysisk konflikt. De ska vara misstänksamma men inte rädda eller nervösa. Balansen mellan misstänksamhet och rädsla är inte alltid helt enkel. Misstänksamheten kan istället beskrivas som en ovilja att interagera med sådant eller människor som de inte känner till. Utanför reviret visar det sig som ointresse av det de möter. Reviret ska de försvara mot allt främmande. Allt som ingår i familjen, flocken eller vad man vill kalla det ska hamna under beskyddet. Djur, människor, egendom eller området i sig.

DSC_1250

Vi har fått en massa frågor de senaste åren, tex ”Är de aggressiva mot er som ägare”, ”vågar man ha dem tillsammans med barn?”, ”är det en enmanshund?”, Listan är lång…

En CAO ska generellt älska hela sin familj. Familjen är deras allt. Det är inte en hund som man kan gå in och bestraffa fysiskt, lägga på rygg eller andra liknanade myter om hunduppfostran. Då kommer du få en farlig hund, en hund som inte litar på dig. Med glädje, kärlek, samarbete och motivation får du istället en hundra procent lojal väktare som skulle gå i döden för sin familj.

De ska vara tålmodiga och försiktiga med barn, men förstår inte alltid sin egen storlek. Senast imorse satt Emil i soffan med Ivankas huvud i knäet och mös hur länge som helst. Visst, de är hundar som avlats för att klara karga miljöer, såväl hetta som sträng kyla, men de är opportunister. Dvs, de är anpassningsbara till det som gynnar dem. Även om våra hundar mestadels är utomhus, så tycker de att det är underbart att ibland komma in inomhus, få ligga i soffan eller på golvvärmen i köket.

DSC_1173

De är underbara familjemedlemmar, men kärleken brukar vara begränsad till just familjen. Detta måste man vara rustad för om man vill leva med en CAO. De kommer kanske inte acceptera era vänner, jultomten får man troligtvis hoppa över, grannen kan inte spontant komma in osv. Då behöver man en plats där hunden kan vara undertiden.

Vi har inga problem med att våra hundar inte behöver interagera med besökare, det är snarare andra som vill interagera med hundarna.

Våra hundar är inte på något vis perfekta CAO, varken exteriört eller mentalt. Dock har de mycket av det vi vill ha. Vi har märkt att de mognar långsamt. Ivanka närmar sig 3 år och det börjar märkas. Hon börjar bli en mogen och stabil madame. 🙂

DSC_1146.jpg

Vostok har det mesta vi önskar. Han är en omutlitg vakthund och en en lugn, trygg och kärleksfull familjemedlem.

Det går som besökare aldrig att uppleva hur livet med dessa hundar är. Då får man en endimensionell bild av en antingen ointresserad hund eller en som visar stor aversion. Det är iofs också viktigt att se, så att det inte kommer som en överraskning.

evidensia_djur_malmo-il (1)

Fiendens fiende

naturea_logo

Nu ett par dagar efter sammandrabbningen mellan Vostok och Hicko är livet som vanligt igen förutom lite mer sårtvätt och mediciner 3 ggr/dag. Varken Hicko eller Vostok visar något direkt agg  mot varandra och när de ser varandra genom stängslet så tittar de bort och gäspar. Detta är tydliga lugnande signaler om man studerar hundars ”språk” och beteende.

De vaktar tillsammans(på vars en sida stängslet) i gemensam sak om folk passerar på andra sidan fältet. ”Min fiendes fiende är min vän” Se filmen nedan:

Imorgon ska vi ta ut hela gänget på promenad tillsammans och se hur det funkar. Troligtvis sker även detta med ro. På promenad har det aldrig varit problem mellan de båda.

Idag har alla hundarna varit trötta och slöa av värmen. Det är varmt och kvavt och vi har tillbringat tiden i trädgården med att rensa ogräs och måla vedboden. Det är ju tyvärr ingen som gör det åt en, så det är bara att hugga in!

evidensia_djur_malmo-il-1