Äntligen, drömmen har gått i uppfyllelse!

När vi flyttade in till vår lilla gård för 8 år sedan hägnande vi in vår hage med ca 100 cm högt fårnät. Vår dåvarande hund, Dogo canarion Aji respekterade nätet och fick aldrig för sig att klättra eller hoppa över. Vi kunde dock inte lämna henne ensam där. När vi sedan fick hem Hicko, då tog det inte lång tid innan han hamnade utanför.

Vi slutade att använda hagen, gräset växte upp och vi saknade de gamla tiderna där ute. När vi fick hem Ivanka testade vi att vara där ute, men att plöja genom fårnätet var det första hon gjorde när hon kom ut där.

Under sommaren därpå hägnade vi in hela vår trädgårdstomt med 180 cm multinet från Poda stängsel. Vi passade på att utöka trädgårdstomten med lite av marken i hagen i samband med det byggde vi en större hundgård/rastgård på ca 700 kvm. Detta kändes fantastiskt, ca 5000 kvm inhägnad trädgård. Inte bara inhägnad utan även säker, stabil och med rejäla grindar.

Nu några år senare har vi äntligen införlivat drömmen om att hägna in resterande delen av vår mark, ca 130 X 70 meter dvs runt 9000 kvm.

Idag fick hundarna komma ut där för första gången och vilken glädje! Först ut var Vostok och Ivanka!

De tog nog några varv, lekte och vaktade!

Efter en timme där ute var det Hicko och Piansas tur!

Även Emil tyckte att det var roligt och spännande!

I framtiden har vi en förhoppning om att ha djur ute i hagen som hundarna kan vara tillsammans med. Troligen får eller getter, eller möjligen både och? Vi har förberett för ett ganska stort vindskydd som vi ska börja bygga på. stolparna är i marken i alla fall!

Här är två filmer från när hundarna fick komma ut första gången grinden öppnades!

Morgonmys med Ovtjarkorna!

naturea_logo

En av de bästa stunderna med Ovtjarkorna är på morgonen. Ivanka och Vostok sover i stallet, när vi öppnar för dom på morgonen blir dom så glada. Vostok vill bara kramas och Ivanka blir busig och biter Vostok i benet eller i svansen.

DSC_4495

Det är underbart att tillbringa morgonen tillsammans med ovtjarkorna och det är tydligt att Vostok och Ivanka vill ha vårt sällskap.

DSC_4485

Men efter en stund ute i trädgården vill de gärna följa med in och mysa. Herdehundarna som inte tackar nej till att vara inne mitt på dagen. Ivanka kan spendera flera timmar i soffan. Men erbjuder vi henne att gå ut efter ett tag så gör hon det med glädje.

DSC_4507

Har Vostok väl kommit in vill han inte gå ut. Att få vara med inne och ligga på uppvärmt golv i köket tycker Vostok är livet. Hur varm han än är vägrar han att gå ut. Vi får locka med en köttbulle och då följer han med ut.

DSC_4528

Två hundar som har bevisat att leva med rasen sredneasiatskaja ovtjarka är underbart!

evidensia_djur_malmo-il-1

Äntligen tillsammans igen…

naturea_logo

Ibland glömmer vi bort att blanda om bland hundarna. Det sker lite per automatik att pyrrarna är för sig och ovtjarkorna är för sig. Nu sedan Piansa löpte har inte Vostok och Piansa varit lösa tillsammans, så det är nog snart en hel månad sedan.

Idag fick de springa av sig lite, umgås och leka lite. Båda var inledningsvis väldigt entusiatiska och sprang varv efter varv. Fram tills att Vostok fick tag i Piansa och tryckte ner henne i marken. Piansa blev lite tjurig, men Vostok brydde sig inte nämnvärt.

DSC_4170

Man märker på både Ivanka och Piansa att Vostok har växt till sig och att det faktiskt är han som bestämmer och har kontroll över läget. De ger vika fortare och har en lite mer undergiven inställning och bemötande gentemot honom.

DSC_4194

Vostok är dock en sann gentleman och missbrukar inte sin ställning. Han är kvinnorkarl och vill bara att damerna ska tycka om honom.

DSC_4152

Piansa var överlycklig över ombytet i lek. Även om Hicko gillar att leka med henne, så är han lite gubbig och svår att få igång. Vostok fick inte nog och ville bara fortsätta och smög sig på Piansa, som dock verkade ha lite svårt att förstå den inviten. Vostok och Ivanka brukar krypa ihop och smyga på varandra. Piansa såg mest lite osäker ut, men sprang snabbt iväg när leken körde igång.

DSC_3922

Leken var hård men mysig, rolig och intensiv. Som åskådare var det bara att njuta samt hålla undan benen. Bästa underhållningen.

DSC_4187

evidensia_djur_malmo-il-1

 

Ovtjarka, hur vill vi ha dem?

naturea_logo

Många människor har föreställningar om Ovtjarkan som ras. Hur de är, hur de borde vara, myter, legender, hörsägen osv…

Sammanfattningsvis har de flesta som har åsikter om rasen/typen sällan eller aldrig träffat en ovtjarka. På sin höjd har de oftast läst rasstandarden, som egentligen inte säger så mycket. I rasstandarden står följande:

-Sredneasiatskaja ovtjarka skall vara självsäker, balanserat tystlåten,
stolt och oberoende. Rasen är modig och har hög bruksförmåga,
uthållighet och en naturlig revirinstinkt. Oräddhet för stora rovdjur
är karakteristiskt för rasen.

På svenska kennelklubbens hemsida står även:

– Rasen är stark, atletisk, självständig och försvarar sitt territorium. Den är misstänksam mot främlingar och oberoende av andra eftersom den alltid varit tvungen att ta egna beslut när den vaktar fåren. Rasens starka vaktinstinkt och självständighet gör att den lämpar sig bäst hos en ansvarsfull person med kunskap och tidigare hunderfarenhet.

Allt detta stämmer, men vad innebär det i praktiken? Vi kan inte tala för alla, men ska försöka förklara vad vi anser vara önskvärt hos en Ovtjarka. Nu behandlar vi Sredneasiatskaja, den Centralasiatiska ovtjarkan. Rasen som vi lever sida vid sida med.

DSC_1311

Först och främst en CAO(vi skriver CAO fortsättningsvis i inlägget, förkortning för Centralasiatisk ovtjarka) ska vara en självständig hund. Därmed inte sagt att de inte kan samarbeta, men de gör det utifrån eget intresse. De har avlats för att ta självständiga beslut och tycker inte alltid att vi människor vet bäst. Utmaningen ligger i att få dem att göra som vi vill, när de gör som de själva vill. De har sällan ”will to please”/vilja att vara till lags, men är samtidigt känsliga hundar som absolut inte vill att dess ägare ska vara arg, eller irriterad på dem. De snappar upp stämningen väldigt fort. Det låter kanske motsägesefullt och sådan är verkligheten med dessa hundar.

En Cao ska vara balanserad och orädd, den ska inte backa för något. Initialt ska de skrämma bort eventuella hot genom skall och kroppsspråk, därefter kan det eskalera till fysisk konflikt. De ska vara misstänksamma men inte rädda eller nervösa. Balansen mellan misstänksamhet och rädsla är inte alltid helt enkel. Misstänksamheten kan istället beskrivas som en ovilja att interagera med sådant eller människor som de inte känner till. Utanför reviret visar det sig som ointresse av det de möter. Reviret ska de försvara mot allt främmande. Allt som ingår i familjen, flocken eller vad man vill kalla det ska hamna under beskyddet. Djur, människor, egendom eller området i sig.

DSC_1250

Vi har fått en massa frågor de senaste åren, tex ”Är de aggressiva mot er som ägare”, ”vågar man ha dem tillsammans med barn?”, ”är det en enmanshund?”, Listan är lång…

En CAO ska generellt älska hela sin familj. Familjen är deras allt. Det är inte en hund som man kan gå in och bestraffa fysiskt, lägga på rygg eller andra liknanade myter om hunduppfostran. Då kommer du få en farlig hund, en hund som inte litar på dig. Med glädje, kärlek, samarbete och motivation får du istället en hundra procent lojal väktare som skulle gå i döden för sin familj.

De ska vara tålmodiga och försiktiga med barn, men förstår inte alltid sin egen storlek. Senast imorse satt Emil i soffan med Ivankas huvud i knäet och mös hur länge som helst. Visst, de är hundar som avlats för att klara karga miljöer, såväl hetta som sträng kyla, men de är opportunister. Dvs, de är anpassningsbara till det som gynnar dem. Även om våra hundar mestadels är utomhus, så tycker de att det är underbart att ibland komma in inomhus, få ligga i soffan eller på golvvärmen i köket.

DSC_1173

De är underbara familjemedlemmar, men kärleken brukar vara begränsad till just familjen. Detta måste man vara rustad för om man vill leva med en CAO. De kommer kanske inte acceptera era vänner, jultomten får man troligtvis hoppa över, grannen kan inte spontant komma in osv. Då behöver man en plats där hunden kan vara undertiden.

Vi har inga problem med att våra hundar inte behöver interagera med besökare, det är snarare andra som vill interagera med hundarna.

Våra hundar är inte på något vis perfekta CAO, varken exteriört eller mentalt. Dock har de mycket av det vi vill ha. Vi har märkt att de mognar långsamt. Ivanka närmar sig 3 år och det börjar märkas. Hon börjar bli en mogen och stabil madame. 🙂

DSC_1146.jpg

Vostok har det mesta vi önskar. Han är en omutlitg vakthund och en en lugn, trygg och kärleksfull familjemedlem.

Det går som besökare aldrig att uppleva hur livet med dessa hundar är. Då får man en endimensionell bild av en antingen ointresserad hund eller en som visar stor aversion. Det är iofs också viktigt att se, så att det inte kommer som en överraskning.

evidensia_djur_malmo-il (1)

Ansvar som hundägare?

naturea_logo

Om man har 180-220 cm högt stängsel, en låst grind och tydliga ”varning för hunden” skyltar i kombination med att det står ett antal tämligen hotfulla hundar innan för stängslet, vad är det då som gör att vissa människor får för sig att sträcka in handen.

20170701_103044

Eller om mot förmodan grinden inte är låst, bara trava in om ingen hund syns? Detta har hänt vid några tillfällen. Det är framförallt ”gubbar” i 50-60 års åldern som tror att de kan vifta bort en tjurig vakthund…

Lycka till!

Lagen är tydlig gällande det strikta hundägaransvaret, men vari ligger rimligheten? På allmän plats är såklart en sak, men på privat mark, innanför stängda grindar? Nja…

Om vår grind är låst och någon tar sig in, då finns det ett uppenbart uppsåt och då får man själv stå för konsekvenserna!

Här är några dagsfärska bilder på insatsstyrkan! 🙂

evidensia_djur_malmo-il-1

She is the boss!!! (Centralasiatisk ovtjarka)

naturea_logo

Bland hundarna här hemma så är det Ivanka som är en enväldig härskare. Hon är drottning, ledare och först i kompaniet när det är dags för utryckning. De andra hundarna har en enorm respekt för henne och tänker efter före, flera gånger om det är situationer som kan utmana henne.

Det räcker med en snabb blick från Ivanka och de andra går långa omvägar runt omkring henne. Hon är trots allt minst i storlek av alla våra fyra hundar, men den som tar mest plats. Vi var lite besvikna över att hon inte blev så stor, men i ärlighetens namn hade det varit ganska jobbigt med en 80 kg och 85 cm hög variant av Ivanka.

DSC_3427

Hon har hunnit bli strax över 2,5 år nu och börjar bli en på gränsen till behaglig hund. De som följt oss och ni som känner oss väl vet att hon inte alltid varit så enkel att ha och göra med. Kombinationen av hennes tempo, självständighet, resursförsvar, vakt och jaktinstinkt är inte helt okomplicerad. Skam den som ger sig…

I efterhand har vi båda erkänt för varandra det som vi inte sa…HUR SKA DET HÄR GÅ??? Vi visste att hon var den tuffaste hunden i kullen, men hur svårt kan det vara tänkte vi…

Det var stundtals ganska svårt och tålamodet fick sig ett par rejäla törnar. Nu är hon hon en helt under familjemedlem. Fortfarande tämligen intensiv, men med en mer mogen och avslappnad inställning till livet. 🙂

Bilden nedan är från dagen innan hon flyttade till Sverige!

wpid-2015-03-16-15.39.28.png.png

evidensia_djur_malmo-il-1

 

Ivanka Zogcza, Sredneasiatskaja Ovtjarka!

olivers

Först ut är vår turbo ovtjarka Ivanka…

Ivanka är född i Polen och kom till oss 3 månader och 21 dagar gammal. Vi hade följt henne i några månader och hade flitig kontakt med uppfödaren. Uppfödaren beskrev henne som en tuff liten valp som inte tog skit från någon hund, samtidigt som hon var väldigt fin med deras barn och familj.

img_7202

Ärligt talat så fick vi oss båda en tankeställare när Ivanka kom. Hon var bedårande söt, gick in och lade sig i Hickos hundsäng. Hicko kom fram och hon morrade dovt och gjorde ett utfall mot honom. Detta satte standarden och vi insåg snabbt att Ivanka har ett stort resursförsvar gentemot andra hundar. Hickos då 8 åriga mamma Quila bodde hos oss över en helg. Ivanka tyckte, trots att hon var en liten valp att hon kunde bestämma över Quila. Det säger ganska mycket om hennes självbild. 🙂 Hon har varit tjurig mot Hicko och gjort otaliga utfall mot honom. Detta beteende är inget vi accepterar och nu när hon blivit snart 2 år har hon väl dels mognat och dels förstått slagsmål inte är okej.

Hon har lugnat ner sig på alla plan men kan vara väldigt intensiv. Hon är en turbovarianten av en ovtjarka. Allt runt Ivanka går fort och låter mycket. Hon är så otroligt smart och snabb men när hon väl tar det lugnt är hon mysig eller sover som en stock, gärna inne i soffan. Ivanka visar en stor portion kärlek till sin familj och är den hund som lyssnar till oss på bästa sätt. Säger matte och husse nej så förstår hon det och visar sin undergivenhet med hela sin kropp. Hon är fantastiskt fin med vår son och hon är lite utav hans favorit. Ivanka är självständig och har stor värdighet. Hon är inte hunden som gör vad som helst för en köttbulle.

Tyvärr fungerar inte Ivanka så bra med våra höns och har smakat på dem mer än en gång…

Ivankas intressen är att få vara med familjen, leka med sin hundflock och att vakta gården tar hon på fullaste allvar. Ivanka är inte så förtjust att lämna hemmet obevakat. Med lite motvilja att hoppa in i bilen eller få på koppel så tycker hon det är väldigt trevligt att gå ut på promenad. Men trivs bäst hemma. Som sagt Ivanka gör bara det hon själv vill. Hon sätter sig inte ens på kommando om hon inte känner för det, så träna är inte Ivankas grej. Hon gillar att hoppa upp på saker och sitter gärna på sin sten eller på vindskyddet i hundgården. Är vi ute på promenad är det inte lika självklart att hoppa upp på en sten om vi ber henne att göra det.

Ivankas envishet blev tydligt bekräftat när hon var på rehabträning på djursjukhuset i Malmö. Hon gick utan problem upp på treadmillen (löparband i vatten) men vägrade att resa sig trots att vattnet steg högre och högre upp. Vi träffade båda sjukgymnasterna Maria och Marie som fick en ny upplevelse av envishet. Däremot uppskattade Ivanka att ligga på den tjocka mattan och få massage.

När vi får besök är vi alltid med vid grinden och släpper in gästerna. Ivanka uppskattar när vi får besök även hon till en början är väldigt avvisande. När hon väl förstått att det är välkommet besök, då hon blir väldigt glad och ser sin möjlighet till att bli klappad. Då brukar hon kasta sig ner på rygg, ovanpå besökarnas fötter. Detta kan såklart förändras med tiden. Hon är inte fullvuxen mentalt sätt än.

dsc_2478

Ivanka kan vara lika sur och tjurskallig som hon kan vara mjuk och tillgiven.

evidensia_djur_malmo-il-1