Tagg: Ovcharka

Stor trädgård

naturea_logo.jpg

Drömmen om en stor trädgård har verkligen slagit in. Vi har en stor potential att skapa en trädgård för hela familjen och hundarna. Platsen på bilden nedan är formad efter att Emil ska kunna köra runt med sin traktor mellan buskarna. Det har även blivit en plats där hundarna springer slalom när dom jagar varandra.

DSC_1595

Det är speciellt Ivanka och Vostok som smyger runt och jagar varandra runt mellan buskarna.

DSC_1680

En paus är aldrig fel…

DSC_1621

Här har vi sparat en fläderbuske som hundarna kan ligga och svalka sig under medan vi sitter på en av våra favoritplatser i trädgården och njuter av utsikten.

DSC_1630

Den här tallen är så oerhört mäktig och så stor. Den släpper ner en massa kottar som ger oss extra trädgårdsjobb men det är det värt. Mot trädstammen tränar hundarna dogparkour genom att sätta tassarna mot trädet. Kanke kan vi få till en flip en vacker dag. Piansa har lite potential för det. Det har vi sett när hon vaktar mot planket.

DSC_1792

Här brukar vi hamna när vi(oftast Martin) vill ha lite skugga alternativt att någon (Jessica) vill sitta i solen. Med hjälp av våra träd kan vi enkelt fixa det genom att vi alla får som vi vill och kan ändå sitta och prata med varandra 😉

DSC_1597

Tack vare vår stora trädgård hade vi möjlighet att sätta upp ett tält i trädgården för att fira Jessicas 40-årsfest.

DSC_1856

Dessutom kunde vi fylla hela trädgården med släkt och vänner i en kombination av födelsedagsfirande och fotbollsfest. Tack alla ni som var här och delade denna dag med mig.

DSC_1922

Vi har äntligen uppnått delar av vår vision med vår trädgård. Men vi har mer kul på gång… 🙂

Piansa löper!

naturea_logo

Hicko har förvarnat oss under några veckor att Piansas löp är på gång. Igår morse såg vi röda fläckar på golvet och nu är honi full gång med sitt löp. Hicko kollar av henne varje dag men visar inget större intresse, än så länge går dom tillsammans under dagarna.

DSC_9694

Nu har vi kommit in i april och vi har fortfarande snö. Men igår var det en fantastisk dag med ett underbart vårväder. Vi röjde i förrådet, körde på tippen och byggde ihop Hicko och Piansas nya sängar som dom har i hundhuset och en mysig fäll att ligga på.

DSC_9710

Ivanka lever upp lite extra de dagar då solen tittar fram. Hon tar sina ärevarv i trädgården och tar verkligen ut sina rörelser.

DSC_9762

Än så länge är det ingen ökad spänning mellan Vostok och Hicko på grund av Piansas löp. Vi ger henne clorella även denna gången, då vi upplevde att både Vostok och Hicko var ointresserade av henne i princip fram till höglöpet förra omgången. Vi får väl se hur det yttrar sig denna gången.

DSC_9745

 

Pyrenéerhundarna trivs i snön

naturea_logo

Piansa och Hicko verkligen älskar snön. Hicko vill dock göra en liten avstickare inomhus då och då, medan Piansa knappt vill komma in alls. Man hittar henne ibland med svansen rullad runt nosen i någon snödriva och kommer inte när man kallar på henne.

DSC_8421

I övrigt springer hon runt, hoppar och spårar i snön. Imorse jagade hon möss som letade frön under fågelbordet. Vi såg mössen hoppa upp ur snön medan Piansa hoppade efter. Hon har så roligt med både Hicko och Vostok, fast på olika sätt. Dock är hon lika intensiv gentemot båda i leken, men de har olika strategier att möta henne.

DSC_8441

Oftast hamnar herrarna underst dock. Men de pulsar runt i snön, brottas och jagar varandra, heeeeeela dagarna.

Ibland hamnar dock Piansa underst, men då blir hon sur. Hicko tar det med ro…

DSC_8546

Hicko har inte riktigt hennes energi och tar dagarna med ro i snön. Han spejar, kollar läget, vaktar och då och då ställer han upp på Piansas upptåg.

DSC_8503

Det är så skönt att ha vädertåliga hundar som kan vara utomhus året runt och verkligen uppskattar att vara utomhus, även om de såklart tycker om att ligga i soffan då och då. Ivanka har legat i soffan mellan 7-12, utan att öppna ögonen och Hicko snarkar i hallen. Vostok och Piansa kör sina race utomhus,

Fullt ös i snön, lyckliga hundar!

Socialiserade vakthundar

naturea_logo

Det har varit en del diskussioner om vaktande molosserraser på sociala medier på senaste. Åsikterna går isär och det finns inga rätt eller fel. Dock finns det några saker vi är övertygade om.

Även om man har en skarp hund av vakthundstyp så ska man kan kunna gå en promenad, kunna möta folk och hundar utan att ens hund ska kasta sig över folk och vilja äta upp dem. Sen att inte vem som helst får lov och gå fram och börja gulla med dem, det är en helt annan sak.

Igår var vi på promenad inne i byn med Vostok och Ivanka. De är inte jättesocialiserade och tycker bäst om att vara hemma, även om de på senaste faktiskt till och med viftat lite på svansen när de ser kopplet. På gränsen till lite entusiasm, men med betoning på lite. 🙂 När man väl går tycker de att det är ganska trevligt.

Igår passerade vi allt ifrån barn, någon tämligen berusad man med psykisk ohälsa, pensionärer med rollatorer, järnvägsövergången samt stod stilla vid tågstationen ett tag. Det kom även fram ett par olika människor som ville veta vad det var för hundar och frågade om de fick klappa dem. Det fick de inte, men både Ivanka och Vostok satt lugnt och väntade. Helt ovilliga att söka kontakt med de okända människorna. Vostok gav onda ögat vid något tillfälle. Man ser direkt i hans blick när han kopplar på sin lite mer allvarliga sida. Dock skötte båda det bra.

Somliga hävdar att man ”vattnar ur” vakthundarnas mentalitet om de får socialisera ute i samhället. En hund blir inte bara vad man gör den till, de har en hel del grundläggande egenskaper, men vissa bitar kan man påverka. Revirsvaktande hundar ska ju inte heller vakta utanför reviret, det är det egna området som ska prioriteras. Vad våra hundar gör utanför sitt revir påverkar inte deras förmåga som vakthundar hemma.

Hicko är ett perfekt exempel. Ett par dagar i veckan är han en ytterst tillgänglig och tillgiven socialtjänstehund. När han hoppar ur bilen och kommer innanför grindarna här hemma förvandlas han till en vaktande Pyrre. Hicko släpper inte in någon och är näst Vostok den av våra hundar som behåller misstänksamheten mot fråmmande längst. Ivanka är väldigt avvisande till en början, men taggar ner ganska fort om hon märker att vi har läget under kontroll. Här hemma kommer ingen obehörig under några omständigheter in. Guardistas insatsstyrka har läget under kontroll!

Här nedan är en kort film från gårdagen när Vostok och Ivanka vaktar gentemot en människa ca en kilometer bort. De har full koll på vad som händer på fälten här runtomkring.

Ha en trevlig helg!

Frostig morgon, Ovtjarkorna njuter!

naturea_logo

Lika mycket som våra två ovtjarkor älskar att vara ute, lika härligt tycker de att det är att få komma in. De är såklart ”utomhushundar”, men Ivanka kan ligga en hel dag i soffan om det erbjuds och Vostok har hittat sin nya favoritplats inne, några meter framför kaminen. Personligen hade jag tyckt att det vore olidligt varmt, men han sträcker ut och somnar tungt.

De senaste veckorna har präglats av regn och åter regn. Trädgården är ”vattensjuk” och det är lervälling överallt. Konsekvensen…Extremt smutsiga hundar. De senaste två dagarna har solen dock skymtats och imorse var det frost och ljust ute.

DSC_5084

Efter att de vanliga toarutinerna, vaktrundan och inspektion av reviret bjöds det upp till lek. Just nu är det Vostok som är den mest initiativtagande av de två. När Ivanka väl kommer igång dock, då kör hon över Vostok, fram tills han tröttnar. De leker väldigt hårt och tungt. De springer, brottas, biter och tacklar varandra.

DSC_5132

Ibland undrar man hur de ens kan gå efter vissa av deras kollisioner, men de bara skakar av sig, fortsätter leka eller hittar på något annat.

DSC_5142

Ovtjarkadans…

DSC_5141

Idag ska vi passa på att vara ute och ta alla hundarna på promenad tillsammans. Det är bara att passa på att njuta av ljuset ute medan tillfälle fortfarande finns. Redan nu börjar man redan drömma om våren och sommaren.

Gud räddar dig inte…Jehovas på besök!

naturea_logo

De har synts i krokarna på senaste, två personer som knackar dörr och vill missionera/predika budskapet om Jehova. Människor får såklart tro på vad de vill, men kom inte och pracka på oss det budskapet. Frågan är dock hur långt de är villiga att gå för att predika? Hur kan en person med någon som helst självbevarelsedrift gå in på en tomt med två meter högt stängsel, lika hög grind och stooooora varning för hunden skyltar?

20170701_103044

Finns det något otydligt med skyltarna ovan?

Pyrrarna stod i hundgården, Ivanka hade fått mat i sin rastgård och Vostok skällde på en traktor på fältet bakom huset. Som tur var så var även jag ute när jag såg vad som var på väg att hända. Vanligtvis är grinden låst med kätting, men idag kom vi hem med matvaror, Emil skulle leka på vägen in och det blev lite stressigt. Vi glömde helt enkelt bort att låsa ordentligt. Dock är grinden ändå rejält stängd och med barnsäkert beslag.

Halvvägs in uppmärksammade Vostok dem, och körde en sprint mot de båda.  Jag skrek stopp, varpå Vostok faktiskt för en stund lyssnade och stannade upp. Paret såg Vostok och lyckades precis hoppa ut bakom grinden när han kom fram och jag fick tag i gallret och stängde den.

Vostok visade nog upp varenda tand i hela munnen och delade med sig av sitt ovänligaste skall.

DSC_3990

Denna gången var det vi som slarvade. Vi har ett strikt hundägaransvar, men hur dumma får man bli? Som ägare till denna typen av hund har man ett stort ansvar, tyvärr även gentemot påflugna predikanter.

Just nu känns det lite lustigt, men det kunde gått ganska illa. Vostok är en mycket seriös och allvarlig ung man, som tar sitt jobb som vakthund på fullaste allvar.  Jag vill inte avskräcka folk från att skaffa en Ovtjarka, men man bör tänka efter före, mer än ett par gånger.  Vad kan man erbjuda för hem och liv på sikt? Som vuxen hund kommer den med viss sannolikhett reagera med tänderna gentemot de flesta besökare. Även du som ägare anser att de är välkomna. Detta är något man måste beakta när man ser små söta valpar. Det är inga monster, men det är speciella hundar med speciella behov.

DSC_4045

evidensia_djur_malmo-il-1

Två flockar i en?

naturea_logo

Sedan vi kom tillbaka från veckan i Norje boke har det blivit allt mer tydligt att det börjar formas två lite mer stationära flockar i flocken. Givetvis har vi inte Hicko och Vostok tillsammans och inte heller Ivanka och Piansa, MEN ovtjarkorna uppskattar varandras sällskap i förhållande till om de får vara med pyrrarna.

Vostok tycker att Piansa mest är jobbig och visar ingen direkt glädje över hennes närvaro om de är tillsammans. Då går han istället iväg och lägger sig. Härom dagen släppte vi ihop Hicko och Ivanka. Hicko var överlycklig, svansade allt han kunde, gjorde sig till och inviterade till lek. Ivanka tittade på honom som om han var en idiot. Hicko tog ett litet glädjeskutt mot henne och då tände Ivanka till och läxade upp honom rejält. Efter det visade hon varenda tand i munnen varje gång han närmade sig. Surtanten…

Tillsammans är Vostok och Ivanka som lyckligast. De leker hårt. Det är som två murbräckor som koliderar när de kör igång och marken vibrerar.

DSC_1525

Ivanka accelererar snabbare i starten, men får Vostok väl upp farten. Då går det undan.

DSC_1544

Hamnar de i brottning har Ivanka övertaget gällande tekniken, Vostok kör mer på tyngd och styrka.

Det är underbart att se dem. De ger och de tar. ibland kan de surna till lite, men det går snabbt över!

evidensia_djur_malmo-il-1

 

Norje Boke nästa!

naturea_logo

Vostoks sår läker bra nu, så vi har beslutat att åka till Norje Boke imorgon. Förberedelserna är i full gång med packning till både hundarna och oss. Vostok och Ivanka ska bo på Håslövs hundpensionat. Det känns så tryggt att lämna in hundarna där och personalen vet hur rasen fungerar. Vi rekommenderar varmt detta Hundpensionat!

Välkommen

Både Piansa och Hicko är badade, just den processen är inte helt uppskattad. Men det gick bättre än förväntat. Piansa tog det med ro denna gången även om hon inte direkt stod stilla hela tiden. Hicko är så van att bli duschad så han går in och sätter sig och kniper med ögonen och blir helt överlycklig när duschen är klar.

DSC_9536

Piansa har tagit på sig kommarkostymen och är inte riktigt lika vacker som för några månader sedan.  Hon ser ut som en hyena…Hicko har en bra päls även om det snöade en del under föningen.

DSC_9539

Hicko älskar att bli fönad, jag hinner inte att få ut fönbordet förrän han ligger där och väntar på mig. Jag har valt att inte ha någon strategi hur jag fönar hundarna utan jag blåser dom torra utifrån den position som dom väljer att vara i. Sedan i slutet får dom sitta eller stå i olika lägen för att få hela pälsen torr..

Både Hicko och jag njuter av utsikten!

DSC_9541

Det är så mysigt att det händer olika saker i trädgården på en och samma gång!

DSC_9545

Jag fönar Hicko, Martin och Emil tränar Judo/Bjj Ivanka bajsar, Vostok och Piansa äter mat.

DSC_9554

Det är så mysigt att alla kan göra olika saker men är ändå tillsammans. Nu packar vi vidare inför Norje Boke och hundarnas vistelse på hundpensionat.

Vi startar morgonen med att lämna Vostok och Ivanka, sedan hem och packa i bilen för att sedan styra mot Blekinge!

evidensia_djur_malmo-il-1

 

 

Sredneasiatskaja ovtjarka!

naturea_logo

Våra två Sredneasisatskaja ovtjarka(Centralasiatiska ovtjarka) Ivanka och Vostok är av samma ras men olika individer både gällande kroppstyp och mentalitet.

Ivanka är den sportiga slanka typen med hög energinivå. Vostok är mer den grova, stabila typen med en lägre energinivå. Ivanka skulle kunna vara en idealisk boskapsväktare ute i det fria, springa oavbrutet och ständigt på alerten. Hon skulle kunna vara en av hundarna i filmen nedan, som för övrigt är några fina minuter som skildrar vackra och smarta hundar. Vostok är mer den typen av asiat som använts som gårdshund och väktare av inhägnade områden. Lugn och stilla, men otroligt explosiv.

 

När det gäller kroppstypen bortsett från Vostoks kuperade öron och svans så skiljer dom sig ganska mycket åt, trots att det är samma ras. Bilderna nedan är under fällperiod och de ser inget vidare ut i pälsen. Ivanka väger ca 43 kg och Vostok väger ca 60-65 kg. Ivanka är så otroligt spänstig och hoppar upp på höga höjder hur lätt som helst. Hon har en otrolig balans och kroppskontroll. Vostok tar liksom inte det steget att ens försöka. Frågan är vilken kroppstyp hade klarat sig bäst i skydd mot vilda rovdjur? Pratar vi distansträning så vinner Ivanka med hästlängder. Är Ivankas koppstyp bättre för en Ovtjarka? Det beror såklart på hundens arbetsuppgift. Den Centralasiatiska ovtjarkans ursprungliga utbredning sträcker sig över hela asien och givetvis har arbetsuppgifterna varit olika, dock kan man väl sammanfatta att det främst varit olika typer av vaktfunktioner. Tyvärr används de på ibland i kamp, detta är något som fortfarande pågår. Vissa individer har säkerligen även vallat och vaktat.

Det finns två sidor att ta hänsyn till när vi pratar kroppstyp och det är en funktionell kropp för ändamålet samt vad vi anser är snyggt och sunt. Hur vill vi att en ovtjarka ska se ut?

 

Ivanka har blivit helt fantastisk i sin mentalitet även om hon har en stor dos av energi kvar. Men hon har lugnat sig betydligt och är inte lika hetsig i sitt temperament. Idag har hon legat inne i soffan i princip hela dagen. Ytterdörren har varit öppen så hon har kunnat gå in och ut som hon vill. Men en varm dag som denna väljer drottningen att vila i soffan tillsammasn med Emil som för första gången uttryckte efter frågan: Vill du följa med ut och hjälpa till i trädgården? Absolut inte svarade Emil!!!

Ivanka är numera mycket säkrare under promenaderna. När hon var yngre kunde hon visa en del osäkerhet. Det hon kan reagera över är om bilar kör för nära, då går hon bakom oss men går sedan fram igen. Ivanka är så noga med att visa sin kärlek till oss och är så försiktig som hon bara kan. Ivanka är social och tycker det är trevligt när vi får besökare(även om hon till en början är väldigt tydlig med att hon vill avhysa dem), speciellt om det är barn som kommer på besök. Ivanka kan även tänka sig att hälsa på folk som vi möter på stan.

Vi trodde hon skulle bli en tungviktare med tanke på hennes kroppstyp som valp, men hon blev en slank vacker Ovtjarka.

DSC_8512

Vostok har den bästa mentaliteten vi någonsin har mött hos en hund. Han är av typen som verkligen tar till vara på sina resurser.  Vostok rör sig inte mer än vad han behöver

DSC_7668

Utifrån vår och andras erfarenheter  erfarenheter verkar det skilja sig mellan tik och hane. Tikarna är mer intensiva, högljudda och ettriga. Hanarna är tystare, men mer allvarliga.

DSC_8445

Vostok är självsäkerheten personifierad. Han är lugn och balanserad och höjer inte på ögonbrynen för något, samtidigt som han är vaksam. Han är orädd och backar inte för något. Han är hyfsat ointresserad av interaktion med människor utanför familjen, men ibland händer det. 🙂

Han är självständig och sköter sig själv. Man märker inte direkt av honom om han inte vaktar. Han skall får marken att vibrera. Då och då kan han leta upp oss för att kolla läget, för att sakta lunka iväg igen. Han är så fin i sitt sätt, mjuk och tillgiven med ett stort hjärta. Detta i kombination med att vara en omutlig väktare som vi kan vara hundra procent säkra med i vårt hem gör honom till något alldeles extra.

Här är en film när Ivanka och Vostok leker. Det är full fart, hårt och hjärtligt. Ivanka är som ni ser något mer intensiv i sin lek.

evidensia_djur_malmo-il-1

Kuperad hund, fel och lite rätt?

naturea_logo

Ja, Vostok är kuperad. Han saknar i princip hela öronen och har endast 1/3 del av svansen kvar. Generellt är kupering helt onödigt och Vostok hade gärna fått ha kvar såväl svansen och öronen.  I nuläget är det dock svårt att hitta en Cao med öron och svans intakta om man ställer andra krav än att de ska ha just öron och svans. Är man intresserad av hälsa, exteriör och i synnerhet mentaliteten så är utbudet begränsat. Vi har inte nöjt oss med att vi vill ha en Cao, vi ville ha rätt hund. Ivanka som är importerad från Polen är inte kuperad. Hon är i många avseenden underbar, men har kanske inte blivit vad vi förväntade oss eller hoppades på. Såväl gällande mentaliteten, hälsan och exteriören. Vi älskar henne såklart ändå och hon har sin plats i vår flock och familj.

Vostok valde vi när var lite äldre, när man kunde få en klarare bild av vad som komma skall och då var öronen och svansen redan borta. De går inte att klistra på igen. Vostoks uppfödare var väldigt tydlig med all information om Vostok och han visade sig vara precis så bra, eller kanske ännu bättre i verkligheten.

kockiutanöron

Cao och en del andra herdehundar kuperas traditionellt för att minska risken på skador och svans i sammandrabbningar med stora rovdjur som tex. varg, björn, tvättbjörnar, stora kattdjur och mårddjur när de självständigt vaktar boskap. Det minskar även risken för att öronen ska klämmas mellan boskap, vilket kan utvecklas till allvarliga och/eller smärtsamma infektioner i örat. Det är färre och färre länder, framförallt inom EU som tillåter kupering av hundar. Vostok är född i Vitryssland, där kupering fortfarande är tillåtet.

En kuperad Cao får ett annat uttryck, som kanske främst människor upplever. De ser lite ”hårdare” ut, vilket kan ge en avskräckande effekt på människor som vill ”bryta sig in” när de vaktar egendom.

Jag har alltid trott att en kuperad hund får ett begränsat språk, men Vostok kommunicerar lika tydligt och med lika många nyanser som våra andra hundar.

Sammanfattningsvis, kupering är i de flesta fall oetiskt, men världen är inte så enkel. Det finns nyanser av rättvisa och det är inte svart eller vitt. Vill man inte nöja sig med att skaffa en Cao den enkla vägen så får man kanske töja lite på sin moral.

dsc_87915

Vostok är väldigt söt när han viftar på den lilla svans han har! 🙂 En minipropeller!

evidensia_djur_malmo-il-1