Ivanka 3 år!

naturea_logo

Hipp hipp hurra för Ivanka som fyller tre år idag. Trots hennes höga energinivå så har hon lugnat sig betydligt, vilket var väldigt svårt att trounder hela hennes unghundstid. Idag är Ivanka en stolt drottning av Guardistateamet, hon bär med sig en stor respekt i flocken.

DSC_5348

Ivanka är lika kärleksfull som kan vara tjurig. Hon pendlar mellan att vilja ta fram sitt lekfulla sinne till att för ingenting ryta ifrån, ibland lite väl stark gentemot Vostok och Hicko. En dam som lever sitt liv utifrån henne själv som första prioritet. Vill inte Ivanka så vill inte Ivanka.

DSC_5364

Med mycket spring i benen älskar hon att köra några ärevarv i trädgården. Lika mycket njuter hon av att ligga och mysa i soffan. Ivanka har ett fantastiskt luktsinne och kan på långt avstånd känna igen olika dofter. Ivanka är även hunden som larmar först när det är uppdrag på gång för team Guardista.

DSC_5285

Med familjen är Ivanka så otroligt mjuk och fin och lika så med Emil. Ivanka värdesätter sin familj väldigt högt! Ikväl gick Emil ut i köket och hämade Ivanka och visade henne att hon skulle hoppa upp i soffan. Grattis Ivanka, nu ska vi sjunga för dig Ivanka. Vi gratulerar…..

DSC_5344

Grattis Ivanka, Sredneasiatskaja Ovtjarka på din tre års dag!

Ovtjarka, hur vill vi ha dem?

naturea_logo

Många människor har föreställningar om Ovtjarkan som ras. Hur de är, hur de borde vara, myter, legender, hörsägen osv…

Sammanfattningsvis har de flesta som har åsikter om rasen/typen sällan eller aldrig träffat en ovtjarka. På sin höjd har de oftast läst rasstandarden, som egentligen inte säger så mycket. I rasstandarden står följande:

-Sredneasiatskaja ovtjarka skall vara självsäker, balanserat tystlåten,
stolt och oberoende. Rasen är modig och har hög bruksförmåga,
uthållighet och en naturlig revirinstinkt. Oräddhet för stora rovdjur
är karakteristiskt för rasen.

På svenska kennelklubbens hemsida står även:

– Rasen är stark, atletisk, självständig och försvarar sitt territorium. Den är misstänksam mot främlingar och oberoende av andra eftersom den alltid varit tvungen att ta egna beslut när den vaktar fåren. Rasens starka vaktinstinkt och självständighet gör att den lämpar sig bäst hos en ansvarsfull person med kunskap och tidigare hunderfarenhet.

Allt detta stämmer, men vad innebär det i praktiken? Vi kan inte tala för alla, men ska försöka förklara vad vi anser vara önskvärt hos en Ovtjarka. Nu behandlar vi Sredneasiatskaja, den Centralasiatiska ovtjarkan. Rasen som vi lever sida vid sida med.

DSC_1311

Först och främst en CAO(vi skriver CAO fortsättningsvis i inlägget, förkortning för Centralasiatisk ovtjarka) ska vara en självständig hund. Därmed inte sagt att de inte kan samarbeta, men de gör det utifrån eget intresse. De har avlats för att ta självständiga beslut och tycker inte alltid att vi människor vet bäst. Utmaningen ligger i att få dem att göra som vi vill, när de gör som de själva vill. De har sällan ”will to please”/vilja att vara till lags, men är samtidigt känsliga hundar som absolut inte vill att dess ägare ska vara arg, eller irriterad på dem. De snappar upp stämningen väldigt fort. Det låter kanske motsägesefullt och sådan är verkligheten med dessa hundar.

En Cao ska vara balanserad och orädd, den ska inte backa för något. Initialt ska de skrämma bort eventuella hot genom skall och kroppsspråk, därefter kan det eskalera till fysisk konflikt. De ska vara misstänksamma men inte rädda eller nervösa. Balansen mellan misstänksamhet och rädsla är inte alltid helt enkel. Misstänksamheten kan istället beskrivas som en ovilja att interagera med sådant eller människor som de inte känner till. Utanför reviret visar det sig som ointresse av det de möter. Reviret ska de försvara mot allt främmande. Allt som ingår i familjen, flocken eller vad man vill kalla det ska hamna under beskyddet. Djur, människor, egendom eller området i sig.

DSC_1250

Vi har fått en massa frågor de senaste åren, tex ”Är de aggressiva mot er som ägare”, ”vågar man ha dem tillsammans med barn?”, ”är det en enmanshund?”, Listan är lång…

En CAO ska generellt älska hela sin familj. Familjen är deras allt. Det är inte en hund som man kan gå in och bestraffa fysiskt, lägga på rygg eller andra liknanade myter om hunduppfostran. Då kommer du få en farlig hund, en hund som inte litar på dig. Med glädje, kärlek, samarbete och motivation får du istället en hundra procent lojal väktare som skulle gå i döden för sin familj.

De ska vara tålmodiga och försiktiga med barn, men förstår inte alltid sin egen storlek. Senast imorse satt Emil i soffan med Ivankas huvud i knäet och mös hur länge som helst. Visst, de är hundar som avlats för att klara karga miljöer, såväl hetta som sträng kyla, men de är opportunister. Dvs, de är anpassningsbara till det som gynnar dem. Även om våra hundar mestadels är utomhus, så tycker de att det är underbart att ibland komma in inomhus, få ligga i soffan eller på golvvärmen i köket.

DSC_1173

De är underbara familjemedlemmar, men kärleken brukar vara begränsad till just familjen. Detta måste man vara rustad för om man vill leva med en CAO. De kommer kanske inte acceptera era vänner, jultomten får man troligtvis hoppa över, grannen kan inte spontant komma in osv. Då behöver man en plats där hunden kan vara undertiden.

Vi har inga problem med att våra hundar inte behöver interagera med besökare, det är snarare andra som vill interagera med hundarna.

Våra hundar är inte på något vis perfekta CAO, varken exteriört eller mentalt. Dock har de mycket av det vi vill ha. Vi har märkt att de mognar långsamt. Ivanka närmar sig 3 år och det börjar märkas. Hon börjar bli en mogen och stabil madame. 🙂

DSC_1146.jpg

Vostok har det mesta vi önskar. Han är en omutlitg vakthund och en en lugn, trygg och kärleksfull familjemedlem.

Det går som besökare aldrig att uppleva hur livet med dessa hundar är. Då får man en endimensionell bild av en antingen ointresserad hund eller en som visar stor aversion. Det är iofs också viktigt att se, så att det inte kommer som en överraskning.

evidensia_djur_malmo-il (1)

Att leva med herdehundar!

olivers

Våra hundar är underbara och fantastiska på så många vis. De är lugna, kloka(ibland lite för smarta), självständiga, modiga och goda väktare. Man läser ofta att det är väldigt svåra hundar, medan vi menar att de är ganska lätta att leva med om man uppskattar deras rastypiska karaktärsdrag.

dsc_0109

Om man är ute efter en “lydig hund” som gör vad man säger, då är herdehundarna fel ras. Likaså om man vill ha en traditionell brukshund eller likväl en renodlad sällskapshund. Då är det absolut svåra hundar…Respekt är inte något du per automatik får av en herdehund. Det är något man förtjänar och måste underhålla.

dsc_0167

Om man istället uppskattar deras självständiga natur, deras uppriktighet och ärlighet, deras stora allvar när det gäller att försvara det de älskar samt har lite humor så kan herdehundarna vara ett alternativ. De trivs dessutom bäst utomhus, även om de de gärna kommer in då och då.

dsc_7033

Innan man skaffar sig en herdehund bör man fundera över om det är rätt val av ras. Att leva med dessa hundar kan på många sätt bli en livsstil och det medför konsekvenser i vardagen. Vid besök av människor som hundarna inte känner och/eller accepterar bör man ha en plats att förvara hundarna, t.ex. en hundgård eller stängt rum. Man kan inte räkna med att en herdehund oavsett ras ska acceptera även välkomna besökare. Dock brukar det gå om man tar god tid på sig och socialiserar hunden och besökaren metodiskt.

dsc_3818

Vostok och Ivanka brukar få stå i hundgården när vi får besök, men brukar kunna komma ut och träffa besökarna efter några timmar. Vostok är den som bibehåller misstänksamheten längst och kan till en början vara hotfull när han får komma ut, blockera vägen och skrämmas lite. Lyckas han göra en besökare lite obekväm, då blir han väldigt nöjd. När Ivanka väl förstått att det är trevligt besök, då blir hon gränslöst kärleksfull och vill i princip ligga ovanpå besökaren.

dsc_3867

Hicko och Piansa accepterar alla besökare om vi släpper in dom. Hicko kan bli mer misstänksam om han står i hundgården när vi får besökare, så för honom fungerar det bäst om han får vara med från början.

Emils mormor och morfar är dom enda besökarna som kan gå rakt in igenom grinden utan vår närvaro, dom är helt accepterade av hundarna. Detta har vi tränat för att inte bli helt begränsade. Skulle vi behöva hjälp med hundarna av någon anledning känns det tryggt att veta att dom kan gå in utan problem. Dock är detta säkerligen ingen självklarhet för alla herdehundar.

dsc_3787

Vakten fungerar lite olika för herdehundarna, i alla fall för våra. Ovtjarkan visar tydligt att dom vill helst inte lämna sitt revir. Medan Pyrrarna tänker sig mer att reviret är så långt ögat når och dom är så pass smarta att öppna en dörr eller grind är många gånger inga problem för en Pyrre. Väl utanför hemmet jagar dom gärna bort hotet tills dom känner sig nöjda och kan därmed vara borta i många timmar innan dom kommer hem igen. Med herdehundar i familjen är det viktigt med ett högt och stabilt staket med en bra låsfunktion på grinden.

Dock vaktar dom inte ute på allmänmark om vi är ute på promenad. Hundarna har ingen aggressivitet mot andra hundar och bryr sig oftast inte om någon annan hund gör utfall. Ibland kan vi se en viss anspänning men dom har aldrig gjort utfall mot någon annan hund i koppel. Däremot är vi noga med att ha koll på hunden som vi möter och förebygger mötet genom att exempelvis inte passera den andra hunden rakt framifrån. Går vi med vars två hundar så har vi ca 90 kg hund i kopplet. Vi läser av våra hundar och ser i förväg om dom börjar spänna sig och kommunicerar med dom. Helt fantastiska hundar att vara ute och gå med. Även om vi inte tränar någon direkt lydnad så har vi lagt ner mycket tid på miljö och socialiseringsträning och vardagsträning i koppel, just för att promenaderna ska vara behagliga och trevliga.

dsc_3755

Alla fyra är mästare på att visa sin kärlek till sin familj. Herdehundarna visar sin uppskattning av sin ägare på ett så fint och alldeles speciellt sätt. De är självständiga både som raser och individer, men visar även ett behov av mänsklig kontakt.

dsc_0193

Idag finns det två Pyrenéerhundar och två Sredneasiatskaja Ovtjarka i vår familj och valet är helt rätt för oss!

 

evidensia_djur_malmo-il-1