SBHK-utställning

naturea_logo.jpg

Efter en fantastisk rasspecial för vår fantastiska ras Pyrenéerhunden var det dags för SBHK-utställning(Svenska Bergs och Herdehundsklubben) på söndagen. Efter Hickos tydliga uttryck om vad han tycker om utställning (som vi kommer att skriva mer om i ett annat inlägg) valde vi att inte ställa honom.

Piansa fick visa up sig i ringen och fick ett excellent utan ck och blev tredje bästa tik i öppenklassen av domare Karin Östlund.

DSC_3599

Efter en massa kliande av myggbett på benet, glömde jag vist dra ner ena byxbenet. Men det får jag bjuda på!

DSC_3582

Stort grattis till BIR Vi´skaly´s The Special One & BIM Vi´skaly´s Chaminou

DSC_3623

Heide Mass som driver Håsslövs hundpensionat stälde ut sin Kangal tik Ashley som blev BIR-valp och BIS 3 i finalen.

DSC_3564

Hon är så mysig denna hund. Vi har tidigare varit inne på att skaffa en Kangal och suget blev inte mindre efter en dag med Ashley. Hon är en hund man lätt förälskar sig i.

DSC_3625

FCI har för övrigt ändrat standarden för Anatolisk herdehund samt bytt namn. Nu är det Kangal som gäller och följer en uppdaterad Kangalstandard. Detta har inte riktigt nått skk än dock.

DSC_3628

I finalen för valpar blev Pyrennerhunden BIS 1! Stort grattis till Nalzan de Bigerionnes

DSC_3643

I stora finalen blev även Pyrenéerhunden BIS 1 Vi´skaly´s The Special One. Stort grattis!

DSC_3663

SBHK-utställningar är alltid trevliga och vi får möjlighet att träffa andra raser inom grupp 2. Vår nästa utställning är planerad till SBHK i Åstorp och då får vi hoppas att vår ”bikiniprinsessa” har fått lite mer päls!

Hunden är ingen leksak!

naturea_logo.jpg

Vi har varit noga med att förklara för Emil att hundarna inte är leksaker, däremot är det helt ok att leka med hundarna om hundarna vill. Nu förstår Emil också att hundarna är olika och vill göra olika saker. Han börjar förstå delar hundens språk som exempelvis när hundarna går ifrån uttrycker Emil ”nu vill han/hon inte mer”.

Ivanka tycker om att mysa med Emil och ligger gärna nära men är inte intresserad av att leka med Emil. Blir det för stökigt i lekrummet väljer hon att gå iväg.

DSC_1218

Vostok är flockens lekfarbror som tycker det är mysigt när Emil leker vererinär. Vostok är helt med på att bli undersökt med diverse instrument och vill gärna mysa och ligga nära Emil. Vostok är även väldigt följsam i kopplet tillsammans med Emil som snällt följer efter när Emil visar vägen. Vi har förklarat för Emil hur han ska hålla i kopplet för att det inte ska ske någon olycka om hundarna skulle få för sig att börja vakta och springa iväg. Emil säger till oss att han vet hur han ska hålla och släpper kopplet om dom börjar dra för hårt. Filmen nedan värmer lite extra i hjärtat, så fina dom  är tillsammans.

Piansa är även hon duktig i kopplet när hon är ute på promenad i trädgården tillsammans med Emil. Hon följer Emil precis vart han går, stannar Emil så stannar Piansa. Piansa uppskattar att mysa med Emil men slipper gärna att leka veterinär och blir det för stökigt i lekrummet går även hon precis som Ivanka därifrån.

DSC_1291

Hicko vill gärna vara med och har inget emot att vara med i lekrummet tillsammans med Emil. Att gå runt i kopplet i trädgården tycker Hicko är tråkigt, då lägger han sig ner på sidan och låtsassover. Smart hund! Hicko tycker att det är mysigt att vara nära Emil bara han tar det lugnt.

DSC_1787

Hicko arbetar som social tjänstehund och är van vid fysisk hantering och har inget emot att vara utklädd. Det är många hundar som inte tycker om det och det skall vi människor respektera. Men för Hicko är det inga problem att testa Emils skyddsglasögon. 🙂

DSC_2198

I denna situationen är Emil aldrig själv med hundarna då vi kan inte kräva att han ska kunna läsa Hickos signaler fullt ut. Visar Hicko den minsta lilla signal att han inte vill mer, då avslutas leken.

DSC_2204

Att skapa en fin relation mellan sitt barn och hundarna är en ständigt pågående process. Men vi har sett fördelarna med att involvera Emil tidigt  i aktiviteter tillsammans med hundarna. Då blir det lite av en naturlig väg i samspelet mellan dom och Emil lär sig hela tiden nya saker ju mer delaktig han får vara med hundarna.

Räven kom förbi…

naturea_logo

Under vår influensaperiod har det inte hänt särskillt mycket. Hela livet tog liksom en automatisk paus. Det mest händelserika som har hänt är att räven kom förbi. Det var en morgon när vi satt och åt frukost så såg jag en räv som kom smygandes ute på fältet och Martin var snabb nog att bekräfta att det var en räv och efter en stund såg vi till och med två. Båda sprang på fältet utanför hagen.

DSC_6086

Ivanka hade fått span på räven och skällde mer än vanligt. Hon patrullerade runt i stora hundgården och hoppade upp på hundkojans tak för bättre utsikt och höll koll på räven. Ivanka hade sällskap av Piansa på andra sidan staketet som också hade uppmärksammat räven. Det var underbart att se att den naturliga vakten finns i Piansa. Hon hade full koll på att det var något där ut som inte skulle komma för nära. Hon vaktade tillsammans med Ivanka och såg till att rävarna höll sig på avstånd.

Man kan ju undra vad herrarna Vostok och Hicko pysslade med. Under en kort stund borjade Hicko vakta och patrullera av områden men intresset slutade ganska omgående.

DSC_2809

Vostok låg och sov inne i sin hundkoja och lade inte ens märke till räven över huvudtaget. Vår reflektion över deras aggerande har landat lite i att tikarna har en högre energinivå vilket också medför att dom hundarna reagerar snabbare på saker. Både Vostok och Hicko är ju lugnet själva och ingen av dom hetsar upp sig i vakten i onödan.

Men en viss stolthet växer inom en att se Piansa reagera på räven. Nu har hon bevisat att hon är en Pyrenéerhund som har vakten i sig. Piansa är minst och har tre andra som annars sköter den biten åt henne. Men när herrarna ligger på latsidan då rycker hon ut!

DSC_6621

Nu i helgen så har vi varit ute i hagen och spanat efter lite olika saker. Enligt Emil så skulle vi leta efter insekter och musslor. Men mitt i allt så upptäckte vi rävbajs vilket betyder att herr och fru räv har varit inne och besökt vår hage.

DSC_7649

Vi har våra misstankar om att rävparet bor någonstans vid denna buske som står precis utanför vår hage. Vi får väl se om våren bjuder på ett gäng rävungar. Just nu är vi tacksamma för att vi inte har hönsen kvar. Sen och andra sidan så har vi både Ivanka och Piansa som har visat sig vara två perfekta rävväktare.

DSC_7653

Barn och hund tillsammans!

naturea_logo

Det värmer så i våra hjärtan att se Emils intresse för hundarna. Han leker och kommunicerar med alla fyra i olika situationer. Han inkluderar hundarna i sin lek och vill att dom ska följa efter honom. Igår lekte Emil och Piansa i lilla hundgården, Emil kallade på henne och Piansa föjde efter. Emil gick runt med Piansa i koppel och visade henne sin traktor och berättade vad han gör med den.

Emil har sett när jag utställningstränar med hundarna och ville nu prova själv. Vi förklarade för honom att han skulle springa och kalla på henne samt att se till så Piansa hängde med och att han inte skulle dra i kopplet utan locka på henne istället. Många instruktioner på en och samma gång men vi tycker nog att han klarade premiärturen över förväntan!

Idag har vi börjat arbeta igen och Emil är åter på förskolan. Efter att ha spenderat två veckor tillsammans var längtan efter vår älskade Emil stor när vi hämtade honom idag. Att kärleken till sitt barn är så stark går  knappt att förstå innan vi blev föräldrar. Det går nästan inte att beskriva med ord. Att vi fick möjligeheten att bli föräldrar till just våra fina Emil är vi så otroligt tacksamma över.

DSC_4350

Underbara unge…❤️❤️❤️

Nyårsdagen

naturea_logo

Idag bjuder vi på en uppdatering från vår nyårsafton. Vi hade planerat flera måltider och efter promenaden  i Svaneholmsskogen igårlåg vi redan en måltid back. Men vad gör det, vi hade ju ingen tid att passa. Den efterlängtade lunchen som snarare blev en eftermiddagsmåltid bestod av havskräftor, hummer och västerbottenpaj.

DSC_5885

Emil älskar skaldjur precis som vi och hade längtat efter dessa kräftor och hn blev väldigt imponerad av den stoooooora hummern. Emil gick ”all in” på denna på denna måltid. Finmat i pyjamas! 🙂

Ivanka njöt av att vara inomhus.

DSC_5919

Några timmar senare var det dags för nästa måltid som bestod av oxfile, gruyere/vitlökgratinerade potatisar med gorgonsolasås och en god sallad till det och ett gott rött vin i glaset.  Emil hjälpte till att förbereda hela måltiden. Det tog lite längre tid men det är så underbart när Emil visar ett engagemang att vilja hjälpa till under matlagningen.

DSC_5929

Vårt kök är ganska litet och det blir en aning trångt då vi oftast har kökschefen(Vostok) på plats. Vostok är inte särskilt flyttbar och upplever inte alls att han är ivägen. Han ligger generellt där det är minst passande.

DSC_5917

Emil var upp lite längre än vanligt och kom själv och sa ifrån att nu är jag trött och vill snart gå och nanna. Efter en stunds mys i soffan somnade Emil gott i sin säng och sov igenom hela tolvslaget och vaknade idag runt klockan åtta.

DSC_5937

Vi gav hundarna mat i tid och skiftade hundarna vid 22. Det hade börjat smälla lite men ingen av hundarna reagerade. Vi hade tankar på att ha alla hundarna inne bakom olika stängda dörrar, men vi vet att Ivanka och Vostok blir varma och eventuellt skulle det kunna skapa en stress när det började smälla rejält.

Vi satte vår övervakningskamera i boxen i stallet för att kunna ha koll på dom. Båda charkorna sov igenom hela tolvslaget. Vi kunde höra hur Vostok snarkade. Så underbart skönt att båda var helt oberörda och trygga i sina sängar inne i boxen i stallet. Dessutom är dom så trygga tillsammans.

Piansa fixade denna nyårsafton med bravur, hon tittade ut genom fönstret och beundrade det vackra ljuset från raketerna. Piansa har en högre energinivå än Hicko vilket skulle kunna leda till att hon eventuellt skulle kunna reagera något. Men Piansa bara njöt i soffan tillsammans med oss.

DSC_5949

Hicko var lika lugn som vanligt och njöt av kvällen.

DSC_5951

Dock kom det tre höga smällar, liknande bomber och både Hicko och Piansa öppnade ögonen samtidigt. Vi fanns där och visade att det var lugnt och båda stängde ögonen igen och sov vidare. Hade vi inte funnits där så vet vi inte om det hade gått igång på det höga ljudet och börjat vakta.

Vi är så tacksamma för att alla hundarna fixade denna dag så bra som dom gjorde och vi skulle aldrig vilja byta ut 364 dagar utan hundarna bara för att gå på en nyårsfest. För oss är det viktigt att finnas där för hundarna om de skulle behöva vårt stöd.

Vi såg till att Lurvan var inne hela kvällen och även hon var tillsammans med oss. Lurvan var helt oberörd av raketerna.

DSC_5954

Vi är så nöjda med denna nyårsafton med en härlig hundpromenad, familjemys, matlagning och att vi kunde skåla in det nya året tillsammans och njuta av raketerna genom fönstret medan alla fyra hundarna sov gott igenom tolvslaget.

Vi hade dock önskat en stramare och mer effektiv lag som måste följas. Om vi nu vill fira in det nya året med ett vackert fyrverkeri ska det endast göras mellan 23:45-00,30. Det hade underlättat för så många hundägare att veta exakt när det börjar smälla för att kunna förbereda en trygg miljö för sin hund under den stunden när det smäller som mest, alternativt ta bilen och köra iväg till en lugn plats. Allra bäst hade det dock varit med ett förbud för privatpersoner och att kommunerna tar över ansvaret för pyrotekniken. Vissa kommuner har istället arrangerat lasershower, vilket är om än bättre.

God fortsättning önskar vi och Guardistateamet!!!

DSC_5959

 

 

Hund som fäller!

naturea_logo

Hundar har två olika typer av hårstrån. Underull som är tunnare hårstrå och kortare än täckhåren. Täckhåren är grövre och har en tydlig färg. De sitter djupt i hårsäcken och är längre än underullen.

Underullen isolerar mot både kyla och värme medan täckhåren som är grövre och längre stöter bort smuts och fukt. Det är en optimal klädsel som är anpssad för att klara alla väder.

En Sredneasiatskaja Ovtjarka har en bra underull för att klara sig ute hela året om. När Ivanka fäller så sker det fläckvis.

Vostok fäller också fläckvis. På bilden har han tappat det mesta utom på bakredelen av ryggen.

Pyrenéerhunden har en optimal päls för att klara sig utomhus oavsett väder. Med den kraftiga underullan går inte regnet ner i pälsen. Vi upplever att Pyrenéerhunden klarar promenader på ett bättre sätt under sommaren när det är varmt. Pyrenéerhunden blir inte lika påverkad av värmen. Vostok klarar det också hyfsat bra. Ivanka blir väldigt påverkad av värmen under promenad, men det kanske handlar mer om färg än pälskvalitet eller en kombination. Oavsett så uppmuntrar vi inte att gå den längsta rundan mitta på dagen när det är som varmast.

Dock chockade Piansa oss alla med en rejäl fällning i somras inför rasspecialen i Norge boke. Nu när hon har återfått sin päls är så vacker.

Vi ses en röd tråd hos våra hundar att alla fyra fäller rejält inför vinterpälsen och sommarpälsen som tyvärr alltid infaller under rasspecialen. Hundarnas olika typer av päls gör att de fälls på olika sätt. Vid fällning hos pyrenéerhunden samlas pälsen som ”dammråttor” i hörnen, medan sredneasiatskaja ovtjarkans päls hittar du över allt som en tjusig matta över golvet. Under dessa perioder så går damsugaren varm och det blir några extra inköp av roller för att fixa kläderna innan vi ska iväg. Så var det löst!

Hicko har aldrig tappat så mycket päls som Piansa gjorde i samras. Dock har jag känt av för första gången en kraftig fällning på Hicko. Ingen blir gladare än honom när fönen och borsten åker fram. Förlägningssladden var upptagen till annat så vi placerade oss på gårdsplanen och påbörjade ett evighets jobb.

DSC_5584

För mig är det av kopplande att hålla på med pälsvård, speciellt med Hicko som ligger helt stilla och bara njuter. När det är dags byta sida är det bara att rulla över honom på andra sidan och han fortsätter att njuta.

 

 

 

Det ljudande språket

naturea_logo

Pyrenéerhundens rasklubb Pyrenéersälskapet (PYS) skickar ut en medlemstidning som heter PATOU 4 gånger per år. Den har verkligen utvecklats till en bra tildning där redaktionen tar upp alla möjliga ämnen som exempelvis mentalitet, samspelet mellan barn och hund, utställning, etoligi, aktiviteter för Pyrenéerhunden, forskning etc.

I senaste Patou var där en artikel som handlade om det ljudliga språket. Gunilla Jämte som är författaren skriver

En hund kan ju skälla av många olika skäl. Hundar är födda med olika motivationsnivårer för att komma igång med att skälla. Det är ärftligt betingat. Vår ras som vaktar och larmar har hög motivation, men det påverkas även av uppfostran. Med god allmännlydnad kan man lära dem att vara tyst på tillsägelse, även om vi har hög tolerans för detta. Om man lär in det i ung ålder. För skallgivning är också självbelönande och blir en vana och då befästs beteendet.”

DSC_5424

Ivanka är hunden i vår flock som har högst motivationsnivå för att komma igång att skälla. Kommer hon väl igång med sitt skällande så fastnar hon i det beteendet och är svår att bryta. Vostok skäller mer när det behövs samt när han vill komma in. Vostok bryr sig inte nämnvärt om vi säger till honom att vara tyst. Tycker han att det finns ett behov av att skälla så göra han det.

Hicko skäller när han ”larmar”, vill in eller står i hundgården och inte får vara med. Hicko är den som är enklast att få tyst på men det har tagit tid att lära in. Piansa är den som skäller minst då hon har tre andra fockmedlemmar som tar den uppgiften vid vaktsituationer. Piansa skäller bara då hon vaktar och hon har ett grovt skall näst intill som Vostok.

DSC_5415

Det svåra är att vara konsekvent att stoppa hundarna vid skällandet då hundarna är ute större delen av dagen utan oss. Vi har också pratat om när ska vi gå in och stoppa dom? Skäller hundarna när någon passerar utanför tomten, järnvägspersonal passerar vid tågspåret för reparation, rådjur som springer på fältet utanför tomten eller när rovfoglar passer i luften rakt ovanför tomten, då gör ju hundarna sitt jobb.

Men när järnvägspersonalen befinner sig vid tågspåret en hel dag eller vid skördetider och stora maskiner passera utanför tomten om och om igen. Då är det ganska påfrestande att lyssna på Ivankas skällande utan paus. Hon skäller så mycket att hon blir hes. I en sådan situation väljer vi att ta in Ivanka så vi hjälper henne att vila från vaktandet. Men står Hicko och skäller i hundgården för att han inte får vara med då säger vi till Hicko att vara tyst och ber honom att gå och lägga sig.

Inomhus har vi i princip nolltollerans för vaktade. Här inne behöver hundarna inte ta vaktandet på sitt ansvar när vi är närvarande.

DSC_5044

Gunilla nämner även att ”En hund som morrar, talar om att den är avvaktande. Den kan både vara osäker, rädd och på väg att bli arg. Den har en beredskap till antingen flykt eller anfall. Utmana inte en hund som morrar. Bemöt istället med passivitet och lite undvikande. Valpar som visar resursaggressivitet bör man hjälpa till trygghetskänsla genom att ta det lugnt göra byteshandel med en godisbit eller annat åtråvärt”

Ingen av våra hundar har något resursförsvar mot oss. Vi har hela tiden varit tydliga speciellt med matskålen att vi är inget hot och att de alltid får mat. Det har vi gjort genom att stoppa ner något gott i matskålen medan dom äter alternativt stå eller sitta bredvid när hundarna äter. Det känns trygt att ha arbetat upp detta förtroendet nu när vi har barn och Emil kan gå förbi utan att hundarna blir stressade. Dock ger vi hundarna alltid de bästa förutsättningarna för att äta i lugn och ro. Emil vet att han ska låta hundarna vara när medan dom äter. Men det är inget vara om han skulle passera förbi hundarna under deras måltid.

Äter Vostok ute så ser vi till att ge honom mat i stallet för att minska stressen över Hicko. Äter Vostok ute och Hicko är i lilla hundgården ser vi att Vostok inte är bekväm i situationen.

Dock minns jag ett tillfälle på en midsommar när vi precis hade fått hem Hicko.  Hicko fick han en morrot och den ville han inte släppa ifrån sig. Det var bara att pausa i midommarfirandet och börja bygga upp ett förtroende. Då arbetade vi med byteshandel och tillslut förstod Hicko att vi inte skulle ta moroten ifrån honom, utan vi bara lånade den mot att han fick något som var ännu godare.

Resursförsvar mot oss är inget beteende som vi önskar hos hundarna, därav är det något som vi lägger mycket tid på redan från början. Att vi är inget hot mot resurserna här hemma. Om hundarna har fått tag på något farligt och olämpligt att äta då vill vi kunna tar ifrån det och göra det som en byteshandel. Även om vi skulle behöva ta fram den dyraste oxfilen ur frysen så ska det funka.

DSC_4841

När Patou kom med posten kröp jag ner i soffan framför kaminen och bläddrade igenom tidningen och upptäcker den här sidan.

Patou jul

Tack kennel Joquibaz, Jessica och Johan för att ni uppmärksammar Hickos arbete som social tjänstehund. Vilken lycka att få se detta mittuppslag. Underbara Joquibaz hundarna.

Än en gång blev jag påmind om Hickos ära att blir utsedd till årets vardagshjälte. Det är en fin reklam för rasen men även för Hicko som individ!