SBHK-utställning

naturea_logo.jpg

Efter en fantastisk rasspecial för vår fantastiska ras Pyrenéerhunden var det dags för SBHK-utställning(Svenska Bergs och Herdehundsklubben) på söndagen. Efter Hickos tydliga uttryck om vad han tycker om utställning (som vi kommer att skriva mer om i ett annat inlägg) valde vi att inte ställa honom.

Piansa fick visa up sig i ringen och fick ett excellent utan ck och blev tredje bästa tik i öppenklassen av domare Karin Östlund.

DSC_3599

Efter en massa kliande av myggbett på benet, glömde jag vist dra ner ena byxbenet. Men det får jag bjuda på!

DSC_3582

Stort grattis till BIR Vi´skaly´s The Special One & BIM Vi´skaly´s Chaminou

DSC_3623

Heide Mass som driver Håsslövs hundpensionat stälde ut sin Kangal tik Ashley som blev BIR-valp och BIS 3 i finalen.

DSC_3564

Hon är så mysig denna hund. Vi har tidigare varit inne på att skaffa en Kangal och suget blev inte mindre efter en dag med Ashley. Hon är en hund man lätt förälskar sig i.

DSC_3625

FCI har för övrigt ändrat standarden för Anatolisk herdehund samt bytt namn. Nu är det Kangal som gäller och följer en uppdaterad Kangalstandard. Detta har inte riktigt nått skk än dock.

DSC_3628

I finalen för valpar blev Pyrennerhunden BIS 1! Stort grattis till Nalzan de Bigerionnes

DSC_3643

I stora finalen blev även Pyrenéerhunden BIS 1 Vi´skaly´s The Special One. Stort grattis!

DSC_3663

SBHK-utställningar är alltid trevliga och vi får möjlighet att träffa andra raser inom grupp 2. Vår nästa utställning är planerad till SBHK i Åstorp och då får vi hoppas att vår ”bikiniprinsessa” har fått lite mer päls!

Barn och hundar

naturea_logo.jpgInnan jag blev gravid var vi väl medvetna om att vi hade hundar, vilken typ av hundar och att hundarna skulle fortsätta att ingå i familjen tillsammans med en bebis. Vi förberedde hundarna att det skulle komma hem en ny individ genom att Martin tog hem handdukar som Emil hade sovit i på BB. Rätt eller fel men det var den vägen vi valde för att hundarna skulle känna igen doften.

Vi har hela tiden haft ett fokus på att det ska fungera att ha hundar och ett litet barn. Jag hade dåligt samvete i början, då jag inte kunde röra mig ordentligt pga av en skada i ryggen som då hade försämrats efter förlossningen. Jag kunde inte gå de där underbara promenaderna med barnvagnen. Efter 500 meter fick jag vända. Då var det dags att tänka till, vad kan hundarna göra mer än att gå promenader för att bli stimulerade? Det kommer ett specifikt inlägg om detta!

redigeradIMG_2451

Den 4:e augusti fyller Emil fyra år och vår vision, fokus och mål har uppfyllts. Vi har hittills lycktas få till en vardag med våra fyra vaktande herdehundar och ett barn. Alla dagar är inte på topp och alla kan inte få egentid varje dag. Men vi har gjort vårt bästa för att alla ska bli stimulerade på sitt sätt och skapat en utemiljö i trädgården där hundarna trivs och kan utvecklas. Det gjädjer oss att Emil fortfarande ser hundarna som något positivt. Allt från att åka på utställning, ge dom mat, leka och mysa med dom. Idag ser vi även att Emil kan läsa av vissa signaler på hundarna och förstår när han själv ska backa.

En eftermiddag när vi var ute i trädgården frågade Emil om han fick springa med någon hund. Absolut fick han det. Emil satte själv på kopplet på Piansa som troget sedan följde efter Emil. Vi lät dom gå själva medan vi stod och smygtittade på dom. Vi hörde att Emil sa till Piansa ”Nu ska vi pausa”. Emil gick och satte sig på en stol i trädgården och Piansa satte sig bredvid. Det var så fint att se och det värmde så i våra hjärtan.

Vi har pratat mycket om att när Emil inte vill att hundarna ska vara nära eller att dom ska lugna ner sig då ska Emil göra stopptecknet med handen. Vi fick till oss, att även på förskolan använder dom stopptecknet till varandra när dom inte vill vara med i leken. Det är väldigt bra och enkelt pedagogiskt verktyg som kan användas i samspelet mellan både människor och människor och hund. På filmen nedan ser ni hur Emil kommunicerar med Ivanka som lyssnar på Emils tillsägelse.

När Emil hade springit några varv stannade han och sa ” Nu ska jag ställa upp honom och då måste jag flytta på benen”. Emil tog tag med båda händerna och försökte lyfta Vostoks framben. Emil komfram till att det var lite tungt. Det är inte lätt för en snart fyra åring att korrigera uppställningspositionen på en 60+ kg hund. Emil bestämde sig för att nu är det valpens tur och ville att Hicko skulle vara med. Uppställningsbordet för valpen fick bli den lilla stenen. Emil lyftte upp valpen och rättade till benen. ”Så mamma nu är jag klar nu kan du ta en bild” .

Tack Kennel Joquibaz, Johan Olsson för sponsringen av denna fantastiska Lambivalp.

20180617_192208

Barn och hund tillsammans!

naturea_logo

Det värmer så i våra hjärtan att se Emils intresse för hundarna. Han leker och kommunicerar med alla fyra i olika situationer. Han inkluderar hundarna i sin lek och vill att dom ska följa efter honom. Igår lekte Emil och Piansa i lilla hundgården, Emil kallade på henne och Piansa föjde efter. Emil gick runt med Piansa i koppel och visade henne sin traktor och berättade vad han gör med den.

Emil har sett när jag utställningstränar med hundarna och ville nu prova själv. Vi förklarade för honom att han skulle springa och kalla på henne samt att se till så Piansa hängde med och att han inte skulle dra i kopplet utan locka på henne istället. Många instruktioner på en och samma gång men vi tycker nog att han klarade premiärturen över förväntan!

Idag har vi börjat arbeta igen och Emil är åter på förskolan. Efter att ha spenderat två veckor tillsammans var längtan efter vår älskade Emil stor när vi hämtade honom idag. Att kärleken till sitt barn är så stark går  knappt att förstå innan vi blev föräldrar. Det går nästan inte att beskriva med ord. Att vi fick möjligeheten att bli föräldrar till just våra fina Emil är vi så otroligt tacksamma över.

DSC_4350

Underbara unge…❤️❤️❤️

Hundutställning ett minskat intresse!

naturea_logo

Jag blev i dagarna lite peppad inför utställningen i Malmö(Internationella) 2018. Det skulle vara kul att visa Piansa nu när hon är i bra pälsform. Samtidigt ser jag att hon är i en tillväxtfas där bakdelen är högre och det blir mycket svank i ryggen. Vilket troligtvis inte leder till något gott resultat i ringen.  Å andra sidan så är det på hemmaplan, det är inte så långt att köra och det är en bra träning. Idag har vi köpt en ny utstälningsbur till Piansa, rosa och fin är den. 🙂

Jag blev till och med sugen på att ställa Hicko igen. Dock har jag med mig att han inte tycker att det är särskillt kul och sparar honom därför till rasspecialen i sommar.

4 e chamhane

Däremot var det länge sedan jag ställde honom på en inomhusutställning.  På filmen nedan ser ni två nybörjare med en glad handler och en en pigg och allert Hicko som har lite svårt att stå still. Hicko blir lika glad som sin matte när vi får vår bedömning excellent. Idag är han lite sävligare i ringen och svansen är sällan på topp. Hicko ser ingen mening med utställningsringen. Däremot tycker han att det är väldigt trevligt att få vara med under dagen och trivs i miljön.  Ja ja, jag får smaka vidare på den tanken.

Mitt i all pepp läste jag en artikel i senaste hundsport som handlade om att det är många som har tappat intresset för hundutställningar och att det finns många anledningar till det. Några av dom var att det var för dyrt och på många utställningar bedöms inte hunden  utan det är de stora kända uppfödarnas hundar som jämförs och resultatet beror på vem som håller i snöret än vilken hund som ställs ut.

Detta fick mig att tappa all pepp som jag lyckats bygga upp efter en lång tid där utställningen för oss har känts tråkig på många plan. Om det ligger någon sanning i detta då lägger jag ner. Ska jag betala dyra pengar för att försöker meritera min hund och om den är bättre än vinnarhunden, men ändå blir åsidosatt på grund av att man bedömer utifrån de storauppfödare och vem som är handlern. Det gör mig riktigt arg.

IMG_3735

Nu framgick det inte inom vilka raser detta sker eller om det är något som sker generellt på utställningar. Den bästa hunden ska vinna oavsett om den kommer från en liten eller stor uppfödare. Det blir ju tråkigt att behöva känna misstänksamhet om dagens vinnarhund vann för att det var den bästa hunden eller för att den kom från en stor uppfödare. Alternativt att det var en känd handler som håller i snöret. Är det okej att utställare och domare är vänner på tex facebook och har kontakt innan och efter utställningar?

IMG_3835

Nu får jag samla mig lite och ge hopp åt gemenskapen på utställningarna och att domaren dömer fram rätt hund utifrån hundens fysiska och mentala egenskaper!

Hundutställning

naturea_logo

Både innan och efter vi skaffade hundar åkte vi ofta på hundutställning. Även som åskådare var det trevligt att vara bland hundarna, prata med folk och befinna sig i sammanhanget.

Aji(vår Dogo canario som lämnade oss för snart 3 år sedan) reste vi land och rike runt med och vi ställde även ut henne utomlands. Hon blev svensk utställningschampion och det var alltid roligt, trots att rasmiljön var ganska infekterad och att det var turbulent på sina håll.

Våra pyrrar också fått se större delen av sverige. Hicko är svensk och dansk champion och uppskattas av franska rasspecialister. Utifrån standard vet vi mycket väl vilka tillgångar och brister han har.  Hicko gillar att vara utställningar, men tycker att själva utställningsmomentet är urtråkigt. Piansa har varit med en del, men hon behöver växa till sig lite och mogna i såväl kropp som i skallen. Hon utvecklas bra och vi ser fram att visa upp henne nästa år.

DSC_0162

Utställning är viktigt som en del av underlaget vid avel. Det är bra att ha på papper att ens hund ser ut som den ras den tillhör och att den exteriört är av så pass god standard att den är lämplig att gå i avel. Dock är avel inte bara utseende. Eller bör inte vara det i alla fall. Balansen mellan exteriör, hälsa och mentalitet bör vara noga avvägd.

De senaste åren har dock något hänt. Det är inte lika roligt att gå på utställning. Det är inte samma stämning och sammanhållning. Det känns mer som olika läger, splittringar, prestigefullt och känslan av att glädjas åt andra känns som på gränsen till bortblåst.

Det komplexa är ju även att det är en tävling som grundas på den individuella domarens tolkning av standarden utifrån eget tycke och smak. Detta i kombination med att det är det är dyrt att anmäla, det tar tid att resa till utställningar och nuförtiden sällan särskilt roligt så har vi valt att begränsa vårt deltagande.

Om vi tittar tillbaka på Aji, som blev svensk champion. Hur gick detta till? Hon var en fantastisk hund på många sätt, men om man tittar på hennes konstruktion så är det definitivt ingen sund hund. Inte en hund som borde premierats, utan en hund där domaren skulle uppmärksammat oss kring detta. Hennes exteriör var dock inte lika extrem som vissa av de hundarna som premieras idag. Det är en ras med alldeles för knappa vinklar bak, stora tunga huvuden, ofta utåtvridna armbågar, dåliga ryggar som är på tok för höga bak. Sen finns det även jättefina sunda Dogo canarios, men det som sker i utställningsringarna är inte bra. Detta gäller många raser.

Som grund för avel och som roliga aktivitet är utställning jättebra. Som skönhetstävling blir det i mitt tycke märkligt. När man efter ras sedan ska tävla i skönhet mot andra raser, då blir det obegripligt. Jag förstår ändå att det kan vara roligt att visa upp sig tillsammans med sin hund och att folk blir glada över att deras hund bedöms som vacker. Dock blir ju ofta ekipaget som helhet bedömt och det är ju ännu märkligare…

DSC_3922

Utställning är en ytterst liten del av livet tillsammans med en hund. Oavsett hur mycket och ofta man åker på utställning så är denna tid endast en promille av all tid man tillbringar med hunden. Många stirrar sig blinda på skönheten och glömmer bort hunden bakom, i synnerhet vid avel. En hund kan vara hur snygg som helst, men är den inte rastypisk i sin mentalitet och har hälsan med sig, så är det inget att avla på oavsett hur många BIR, BIG och BIS den fått.

Nu hoppas vi på att känslan ska vända och att vi blir peppade inför vårens utställningar.

Vi ses i ringarna! 🙂

evidensia_djur_malmo-il-1

Rasspecialen i Karlstad

naturea_logo

Bilen startade 04.03 mot Pyrenéerhundens rasspecial i Karlstad. Väl framme ca 6 timmar senare packade vi ur bilen och installerade oss i ridhuset.

Piansa fick very good av domare Nina Lönner-Andersson, med förklaring att hon behöver växa i sig.

DSC_3853

Känslan i ringen var på topp, vi hade kul och Piansa hade ett bättre fokus denna gången. Jag kan lätt bli för koncentrerad  och glömma bort att ha kul i ringen.

DSC_3922

Piansa testar mitt tålamod och står inte stilla en längre stund. Denna gången hanterade jag det bättre och blev inte stressad över att jag fick ställa upp henne om och om igen.

DSC_3914

Vi hade nog rätt kul i ringen!

DSC_3927

Piansas bror, Joquibaz Gusto Em-Ja

DSC_3675

Vi´skaly´s Flower Power

DSC_3625

Vi´skaly´s Make Love Not War

DSC_3628

Bambellas Light Of My way

DSC_3728

Bambellas Last chans

DSC_3746

Hickos son Sayot´s Pipo Paleo

DSC_3756

En riktig pärla !

DSC_3765

Vi´skaly´sKalle Kawazaki

DSC_3787

Vi´skaly´s Too-Ticki

DSC_3778

Bam-Bellas Limited Edition

DSC_3965

Vi´skaly´s Lil Pum´Kin

DSC_3984

Vostok vår Sredneasiatskaja Ovtjarka fick följa med i syfte av socialträning. Han hanterade denna miljö på ett helt fantastiskt sätt. Han var lugn och brydde sig inte om de andra hundarna. Han visade även en social sida som vi inte hade förväntat oss, han ville gärna gå fram och hälsa på dem vi mötte. Li från kennel Pyr Blanc Patron fick till och med en kram och en puss. Det är minsann ett gott betyg.

DSC_3987

Men buren var dock ingen höjdare, Vostok ville hellre vara ute och heja på Pyrenéerhundarna.

DSC_4017

Vi´skaly´s A Spoonful Of Stardust

DSC_4004

Kennel Bam-Bellas uppfödargrupp

DSC_4071

Kennel Vi´skaly´s uppfödargrupp

DSC_4075

Vår älskade solstråle som hade så kul på denna hundutställning.

DSC_3991

Stort grattis till BIR Vi´skaly´s Munin och BIM Bam-Bellas Irresistible Impala

DSC_4055

Vi avslutade denna dag med rasklubbens årsmöte och sen körde vi vidare till stugan som vi hade hyrt! Tack för en trevlig dag och tack Jessica och Carina för en trevlig kväll i  lillstugan!

evidensia_djur_malmo-il-1

Joquibaz Piansa Em-Ja

naturea_logo

Piansa är flockens tokigaste hund. Hon är överallt och ingenstans. Hon hoppar och studsar och är världens lyckligaste Pyrre. Vostok och Hicko får stå ut med hennes dryga sida, men våra killar är tålmodiga, speciellt Vostok.

DSC_3543

Detta är typiskt Piansa att ladda i full fart innan hon bjuder upp till dans…

DSC_3559

Sen är det bara för Hicko att tacka ja till dansen!

DSC_3562

Flockens yrväder, tro det eller ej men hon har även en fantastisk sida. Där Emil är, är Piansa, hon följer försiktigt efter Emil när han visar henne alla fina blommor. ”Titta Piansa, fina blommor”

DSC_3502

Piansa står lugnt och stilla medan Emil berätta att dom ska krypa in och gömma sig i buskarna.

DSC_3535

Emil och Piansa har verkligen blivit bästa vänner. Vi har förklarat för Emil att när det blir för mycket så ska han säga stopp till Piansa och göra stopptecknet som polisen gör. Emil umgås verkligen med hundarna och berättar vad dom ska göra tillsammans. ”Kom Piansa, vi springer”

DSC_3541

Här står Emil och pratar med Piansa ” Du är fin Piansa, puss”

DSC_3539

Hon är så underbar vår Piansa. För många är det svårt att förstå att hon har en lugn och inkännande sida. Jag är så glad för den egenskapen och det ger henne möjlighet att utvecklas i sin roll som blivande social tjänstehund.

I helgen är det rasspecialen i Karlstad och nu har vi tränat lite extra inför ett bättre fokus i ringen. Imorgon inväntar ett bad och styling, vilket Piansa inte tycker är lika kul. Synd att hon inte ärvde det från sin morbror Hicko som bara älskar att bli fönad och borstad.

Vostok kommer också att följa med för socialiseringsträning. På söndagen är det även SBHK- utställning och då kommer det några Ovtjarkaägare som vill hälsa på vår Vostok. Ivanka och HIcko stannar hemma tillsammans med mormor!

DSC_3547

evidensia_djur_malmo-il-1