Vostok och Hicko fortsätter att diskutera…

naturea_logo

En förmiddag när jag arbetade hemifrån hade jag alla hundarna inne. Allt var lugnt inget ljud från någon av hundarna. När vi har alla fyra hundarna inne så är det numera med stängda dörrar mellan rummen.  Några timmar senare flyttade jag ut ovtjarkorna i stora hundgården och släppte ut Pyrrarna lösa i trädgården.

Hicko gick fram och fortsatte den senaste diskussionen med Vostok, dom var inte direkt överrens och började slåss på vars en sida om stängslet. De gick dock att avleda dem rätt fort. 

Jag skulle iväg på ett möte men kände att jag ville ta det säkra före det osäkra. Så Hicko och Piansa fick vara i lilla hundgården.

DSC_1826

Vi tror att spänningen beror på att Piansa utsöndrar någon doft, liknande löpdoft. I går natt fick jag sova nera hos Hicko för att familjen skulle få några timmars sömn. Under gårdagen fick Hicko sedan följa med mig i bilen och åkte med runt på olika möten, det tycker han är livet.

När vi kom hem så var det något lugnare…

DSC_2130

Detta har pågått i perioder under många veckor nu. Vostok märker också av något och har inte tid att hälsa på oss på morgonen utan vill bara ut och leta efter Piansa

Så länge Piansa är i närheten av Hicko så är Hicko lugn och bryr sig inte om Vostok.

DSC_1889

Vad är det med dig Piansa? Något är på gång… Löp…? Men hur länge innan ska hon lukta så här innan det kommer igång?

DSC_1802

Denna dam vet nog inte om hon ska löpa eller inte.  Hicko vet ju exakt när det är dags, då river han huset. Nu är det mest pip och gnäll och måste hela tiden lukta av Piansa. Samtidigt som dom kan ligga ner bredvid varanadra och sova. Som nu på morgonen är det hur lugnt som helst.

Vi får väl avvakta och se vad som händer…

evidensia_djur_malmo-il-1

 

Hicko & Vostok diskuterar…

naturea_logo

 

I helgen skiftade vi flocken. Piansa fick vara med Vostok i stora hundgården och båda blev så glada av att få leka tiillsammans. Vostok hoppade till och med upp på taket på hundkojan och höll Piansa sälskap.

DSC_7697

Ivanka var däremot inte så sugen på att leka med Hicko. Ivanka var tydlig med att visa att hon inte var intresserad. Hicko kände in och lyssnade på hennes signaler.

När Hicko kom ut på baksidan av huset och upptäckte att Piansa var i hundgården tillsammans med Vostok blev han inte glad. Hicko sprang fram och konfronterade Vostok genom stängslet vilket Vostok inte accepterade. Båda hanarna blev blockerade i affekt och det gick inte att bryta dom. 

Martin vattnade blommor och hörde vad som hände och kom ut med trädgårdsslangen och sprutade lite vatten på dem. Vostok och Hicko kom av sig helt och gick ifrån varandra. Efter varje bråk mellana hanarna sitter känslan kvar längre hos Vostok som  undviker Hicko. Hicko släpper allt direkt och springer omkring och är hur glad som helst.

DSC_8379

Vi tog in Hicko och Ivanka inomhus medan vi åt lunch. Därefter släppte vi ut Piansa till Hicko för att kolla av så att han inte fortsatte att konfrontera Vostok. Men då var allt lugnt och alla fyra var tillsammans på baksidan. Det är Piansa som är resursen som Hicko försvarar. 

Gänget samarbetar och arbetar som bäst på gården när dom är på vars en sida stängslet.  Det är en fantastisk syn att se när dom vaktar tillsammans ut mot fältet, när dom ligger nära varandra eller leker tillsamamns på vars en sida om nätet.

Vårt Guardistagäng!

DSC_8822

evidensia_djur_malmo-il-1

 

 

 

Ovtjarka, hur vill vi ha dem?

naturea_logo

Många människor har föreställningar om Ovtjarkan som ras. Hur de är, hur de borde vara, myter, legender, hörsägen osv…

Sammanfattningsvis har de flesta som har åsikter om rasen/typen sällan eller aldrig träffat en ovtjarka. På sin höjd har de oftast läst rasstandarden, som egentligen inte säger så mycket. I rasstandarden står följande:

-Sredneasiatskaja ovtjarka skall vara självsäker, balanserat tystlåten,
stolt och oberoende. Rasen är modig och har hög bruksförmåga,
uthållighet och en naturlig revirinstinkt. Oräddhet för stora rovdjur
är karakteristiskt för rasen.

På svenska kennelklubbens hemsida står även:

– Rasen är stark, atletisk, självständig och försvarar sitt territorium. Den är misstänksam mot främlingar och oberoende av andra eftersom den alltid varit tvungen att ta egna beslut när den vaktar fåren. Rasens starka vaktinstinkt och självständighet gör att den lämpar sig bäst hos en ansvarsfull person med kunskap och tidigare hunderfarenhet.

Allt detta stämmer, men vad innebär det i praktiken? Vi kan inte tala för alla, men ska försöka förklara vad vi anser vara önskvärt hos en Ovtjarka. Nu behandlar vi Sredneasiatskaja, den Centralasiatiska ovtjarkan. Rasen som vi lever sida vid sida med.

DSC_1311

Först och främst en CAO(vi skriver CAO fortsättningsvis i inlägget, förkortning för Centralasiatisk ovtjarka) ska vara en självständig hund. Därmed inte sagt att de inte kan samarbeta, men de gör det utifrån eget intresse. De har avlats för att ta självständiga beslut och tycker inte alltid att vi människor vet bäst. Utmaningen ligger i att få dem att göra som vi vill, när de gör som de själva vill. De har sällan ”will to please”/vilja att vara till lags, men är samtidigt känsliga hundar som absolut inte vill att dess ägare ska vara arg, eller irriterad på dem. De snappar upp stämningen väldigt fort. Det låter kanske motsägesefullt och sådan är verkligheten med dessa hundar.

En Cao ska vara balanserad och orädd, den ska inte backa för något. Initialt ska de skrämma bort eventuella hot genom skall och kroppsspråk, därefter kan det eskalera till fysisk konflikt. De ska vara misstänksamma men inte rädda eller nervösa. Balansen mellan misstänksamhet och rädsla är inte alltid helt enkel. Misstänksamheten kan istället beskrivas som en ovilja att interagera med sådant eller människor som de inte känner till. Utanför reviret visar det sig som ointresse av det de möter. Reviret ska de försvara mot allt främmande. Allt som ingår i familjen, flocken eller vad man vill kalla det ska hamna under beskyddet. Djur, människor, egendom eller området i sig.

DSC_1250

Vi har fått en massa frågor de senaste åren, tex ”Är de aggressiva mot er som ägare”, ”vågar man ha dem tillsammans med barn?”, ”är det en enmanshund?”, Listan är lång…

En CAO ska generellt älska hela sin familj. Familjen är deras allt. Det är inte en hund som man kan gå in och bestraffa fysiskt, lägga på rygg eller andra liknanade myter om hunduppfostran. Då kommer du få en farlig hund, en hund som inte litar på dig. Med glädje, kärlek, samarbete och motivation får du istället en hundra procent lojal väktare som skulle gå i döden för sin familj.

De ska vara tålmodiga och försiktiga med barn, men förstår inte alltid sin egen storlek. Senast imorse satt Emil i soffan med Ivankas huvud i knäet och mös hur länge som helst. Visst, de är hundar som avlats för att klara karga miljöer, såväl hetta som sträng kyla, men de är opportunister. Dvs, de är anpassningsbara till det som gynnar dem. Även om våra hundar mestadels är utomhus, så tycker de att det är underbart att ibland komma in inomhus, få ligga i soffan eller på golvvärmen i köket.

DSC_1173

De är underbara familjemedlemmar, men kärleken brukar vara begränsad till just familjen. Detta måste man vara rustad för om man vill leva med en CAO. De kommer kanske inte acceptera era vänner, jultomten får man troligtvis hoppa över, grannen kan inte spontant komma in osv. Då behöver man en plats där hunden kan vara undertiden.

Vi har inga problem med att våra hundar inte behöver interagera med besökare, det är snarare andra som vill interagera med hundarna.

Våra hundar är inte på något vis perfekta CAO, varken exteriört eller mentalt. Dock har de mycket av det vi vill ha. Vi har märkt att de mognar långsamt. Ivanka närmar sig 3 år och det börjar märkas. Hon börjar bli en mogen och stabil madame. 🙂

DSC_1146.jpg

Vostok har det mesta vi önskar. Han är en omutlitg vakthund och en en lugn, trygg och kärleksfull familjemedlem.

Det går som besökare aldrig att uppleva hur livet med dessa hundar är. Då får man en endimensionell bild av en antingen ointresserad hund eller en som visar stor aversion. Det är iofs också viktigt att se, så att det inte kommer som en överraskning.

evidensia_djur_malmo-il (1)

Hundpromenad

naturea_logo

Idag tog vi årets premiärtur med skrindan. Hicko var så nöjd, han tycker så mycket om att dra sin skrinda. En aktivitet som passar honom utmärkt. Att dra skrinda är väldigt skonsamt för en hund eftersom det sker på hjul. Men det är inte helt enkelt i början, hunden måste vänja sig och lära sig att svänga och få skrindan att följa med. Samt känna sig bekväm med att det är något som sitter fast baktill. Det krävs en del självkänsla för att fixa aktiviteten.

Vi bäddade med filt och kudde till Emil som tyckte det var väldigt mysigt att åka med. han drack sin morgonvälling och tyckte det var toppen.

DSC_8215

Vi som lever med dessa ”stora” hundar tänker ju inte dagligen på hur stora dom är. Vi blev stoppade ett par gånger under promenaden och fick beröm för våra hundar. Det är så härligt att vara ute med hela Guardistagänget och alla är tillfreds med varandra och omgivningen.

Vi var lite uppmärksamma på Hicko och Vostok idag eftersom Hicko hade skrindan på sig och om möjligt skulle kunna känna sig trängd om Vostok kom för nära. Det vara snarare tvärt om, båda gick lugnt och fint bredvid varandra och inga spänningar uppstod. Hicko hade fullt fokus på sin uppgift.

DSC_8221

Detta kan låta konstigt… Men denna flock vi har nu fungerar så bra tillsammans bortsett från att Hicko och Vostok inte kan vara lösa tillsammans hemma på gården. Och Ivanka vill vi inte få möjligheten att trycka till Piansa. Men vi har fått till en fungerade vardag och promenaderna är lugna och trevliga. Tänk om denna flock kunde vara för evigt.

DSC_8210

Vår fina kennelpojke, han gör som vi gör. Klart att han ska gå bredvid och hålla Hicko som drar hans skrinda. När Emil säger ”stanna Hicko” då stannar Hicko och Emil hoppar han upp på skrindan igen och Hicko drar vidare. Underbar kommunikation mellan barn och hund.

evidensia_djur_malmo-il-1

 

Resursförsvar!

naturea_logo

Del tre handlar om flockens resursförsvar…

Pyrenéerhunden och Ovtjarkan kan ha resursförsvar, precis som alla andra raser. De är stora och starka hundar och ett förebyggande arbete genom att stärka relationen och förtroendet mellan dig och din hund är viktigt.  Vi har nolltolerans för resursförsvar mot oss. Detta har vi tränat genom att hundarna får äta i vår närvaro och vi är inget hot och kommer inte att ta maten ifrån dom. Däremot kan vi mycket väl låna matskålen och stoppa i något gott och sedan får dom tillbaka skålen igen. Att ta matskålen från hunden kan ses och tolkas på olika vis. Men med en god relation och ett gott förtroende så uppstår det inget hot för våra hundar.

Däremot är det inga problem att träna turtagning mellan hundarna, dom får vänta på sin tur att får godis från oss. Vissa har lite svårare att vänta på sin tur än andra. Hicko har gjort detta så många gånger i sitt arbete och vet precis vad övningen går ut på.

Emil låter hundarna vara när dom äter, vi har förklarat för honom att dom vill äta ifred. Detta är även i ett förebyggande syfte, då Emil inte kan läsa hundarnas kommunikation samt att vi kan inte lägga ansvaret på Emil i denna situationen.

wp-image-1377811283jpg.jpg

Kommunikationen mellan hundarna gällande resursförsvar är svårare att kontrollera. Dock kan vi förebygga genom att tillsätta rutiner och lära känna hundarna. Vår hundflock äter och tuggar ben var för sig, detta gör vi i rent förebyggande syfte. Hicko och Ivanka skulle inte acceptera att äta med någon i flocken. Vostok och Piansa har inga problem med det i dagsläget, men vi har ändå valt att låta alla äta var för sig.

Piansa och Vostok leker ofta med sina leksaker tillsammans. Dom har mer en ge- och tarelation i leken.

DSC_1375

Vostok ser vi allt som oftast med en leksak eller ett gosedjur i munnen. Vostok är så oerhört snäll, artig och visar en stor respekt för hundarna, så även mot Hicko. Det är så fint att se Hicko och Vostoks kommunikation och respekt mellan varandra, dock med ett staket emellan dem. I dag kom båda till och med av sig och sprang tillsammans och jagade Ivanka. Älskar verkligen vår hundflock!

DSC_2611

Ivanka har lugnat sig betydligt men kan variera lite från dag till dag. Hon ser till att alltid komma först och killarna väntar tålmodigt bakom. Ivanka kan bjuda in till lek med en leksak i munnen, men får hon för mycket motstånd säger flockens drottning till på skarpen. Sen kan hon mycket väl få i gång Vostok igen, men det är Ivanka som bestämmer. Enligt henne innebär leken att luras lite, för hon skulle inte släppa leksaken medvetet.

dsc_7563

Hicko har aldrig haft något objektintresse, men han vill heller inte dela leksaker med dom andra hundarna. Då är det helt plötsligt hans. Nu kan vi ha leksaker ute i trädgården och Hicko bryr sig inte om Ivanka eller Piansa börjar leka med dom. Dock hade inte Hicko accepterat att någon av tjejerna skulle komma fram om vi börjar kampa eller få igång Hicko med någon leksak. Nej nej, Hicko delar inte med sig! Han springer hellre runt och lufsar och vaktar på gården eller leker tillsammans med Piansa eller Ivanka, utan leksaker!

DSC_6539

Piansa har inget resursförsvar varken mot oss eller hundarna. Hon är flockens mest uppfinningsrika hund och hittar alltid något att tugga på. Piansa är dock väldigt mån om att äta upp maten fort och smaskar lite extra efteråt om det är riktigt gott!

DSC_5827

evidensia_djur_malmo-il-1

Team Guardista!

Efter Vostok och Hickos slagsmål har vi valt att inte har killarna lösa tillsammans. Ivanka är ganska hård i sin lek mot Piansa. Samtidigt som hon tycker att det är kul att leka med Piansa kan hon ändå inte slappna av helt.

Hundarna går två och två, en tik och en hane. När vi är hemma ser vi till att varva flocken så att de inte ska skapa några befintliga grupperingar.

Vostok och Piansa är helt fantastiska tillsammans. Dom har fungerat så bra ihop redan från den dagen vi fick hem Piansa.

dsc_1545

Vostok är så snäll och har ett enormt tålamod. Det perfekt lekfarbron 🙂

dsc_1510

Hicko tyckte att Piansa var jobbig och irriterande när hon var liten. Nu när hon har växt till sig så tycker Hicko det är kul att leka med henne. Dock har inte Hicko lika gott tålamod som Vostok. Tröttnar Hicko säger han ifrån.

Dagtid då vi arbetar går Hicko och Piansa tillsammans. Antingen är dom i vår lilla hundgård med tillgång till inomhus del i garaget eller så springer dom fritt på tomten. På natten sover Hicko i vardagsrummet och Piansa i hallen

dsc_0480

Vostok och Ivanka går tillsammans i den stora hundgården. Där har dom det superbra, den hundgården är på ca 600 kvm och där finns utrymme för att springa ”fritt”. Det är så härligt när vi ser att dom faktiskt nyttjar det stora ytan och varvar dagen med lek, vakt och vila. Nu har båda förstått att de ska gå in i sina kojor och lägga sig vid dåligt väder.

Vostok och Ivanka sover i stallet om nätterna, vilket fungerar superbra. Ivanka har en egen säng och Vostok vill gärna ligga på plan mark på en dyna och en fäll.

dsc_3867

Hicko tycker verkligen om Ivanka. De dagar då Hicko arbetar som social tjänstehund, står Ivanka själv i den stora hundgården och Vostok och Piansa i den lilla hundgården. När vi kommer hem går vi alltid bak till Ivanka och släpper ut henne med Hicko först. Båda är så lyckliga över att se varandra.

dsc_0872

Team Guardista är som sagt inte lösa samtidigt. Men det finns helt klart en gemenskap och teamkänsla hos herdehundarna. När Vostok och Ivanka är i stora hundgården och Hicko och Piansa är lösa är dom oftast samlade på baksidan. Vi brukar smygtitta genom fönstret och se hur dom vaktar och leker tillsammans, dock med ett staket emellan. Inga spänningar mellan herrarna, det är bara Ivanka som måste markera mot Piansa och i nästa sekund göra hon en lekinvit och så börjar dom jaga varandra. Piansa är så tydlig i sitt kroppsspråk att hon inte vill något illa men visa samtidigt en självsäkerhet.

Deras gemenskap sker oftast då vi inte är närvarande, men vi ser det genom fönstret och önskar varje gång att få det på film eller bild.

evidensia_djur_malmo-il-1