Tagg: Höst

Höst i trädgården!

naturea_logo

Nu är hösten på väg. En årstid som kan vara väldigt vacker, men också lite kämpig med regn och blåst här nere i södern. En härlig höstdag med strålande solsken är helt fantastsikt. Då spenderar vi alla ljusa timmar vi kan utomhus.

Ett tecken på att hösten är på ingång är denna fina höstkrokus.

DSC_1983

Vi har vår egen grävmaskin som heter Piansa. Att våra blommor får stå kvar är ingen självklarhet. Igår kom hon med en stockros i munnen och hon har tillverkat ett antal hål i varierande storlek i gräsmattan. Detta får man räkna med om man vill ha en Pyrre. Dock har vi lyckats lära Hicko att han inte får gräva i trädgården. Vi får väl se hur vi lyckas med denna kreativa dam. Hon gör lite som hon behagar. 

DSC_1794

Vi har påbörjat höstprojektet, beskära våra träd och buskar. Det är härligt att se hur trädgården har börjat forma sig och hur den skapar utrymme för hundarna att springa slalom mellan buskarna alternativt gömma sig och smyga på varandra.

DSC_2055

Trädgårdsarbete är rogivande men ganska slitsamt för kroppen. Men det är en del av vardagen för oss och vi mår som allra bäst när vi är ute i trädgården hela familjen.

DSC_1755

Känslan när vi ser ett resultat i trädgården är helt underbart. Vi är ett bra team.  Martin gillar ”grovjobbet” medan jag är mer nogrann med detaljerna.

DSC_1832

Hundarna använder verkligen ytan vi har i trädgården att springa, leka och vakta på.

DSC_1763

Emil passar på att ta en paus och plockar ett äpple direkt från trädet.

DSC_1844

Det är detta som är livet.  Hus och hem, trädgården, hundarna och Emil. Lycka är att vara tillsammans hela familjen i denna miljö. Dock kan vi ibland vara i behov av miljöombyte och åka in till storstaden Malmö för att få lite puls och då är det skönt att få längta hem igen.

evidensia_djur_malmo-il-1

Tre års ålder!

naturea_logo

Emil har fått hänga med i trädgården sedan han var liten, detta har blivit en del av hans vardag, just att fixa och dona i trädgården. Till vår glädje tycker Emil fortfarande att det är roligt att hjälpa till.

Att vara tre år innebär ibland tvära kast mellan olika känslor. Från en glad Emil till helt plötsligt en ledsen Emil för minsta lilla motgång. Det märks även tydligt när det är dags att fylla på med energi, ett plommen i magen senare är ungen hur glad som helst igen. Många pratar om ”treårs trotsen”, än så länge är den ganska mild. Som förälder är det viktigt att påminna sig om att det är en del av barnets utveckling samtidigt som regler och rutiner ska fortlöpa trots motgångar.

I helgen frågade vi Emil om han ville hjälpa till i trädgården och flytta pinnar. Då svara Emil ”självklart vill jag det”.

DSC_1877

Emil identifierar sig med sin pappa och vill gärna följa honom och göra precis som pappa gör. Emil brukar ofta uttrycka att ” Vi gör det tillsammans”.

DSC_1851

Emil har fått egna krokar i vedboden där han har sina alldeles egna verktyg. Här hjälper Emil till att plantera vild skogslök. Vi var ute i skogen, på svampjakt men istället för svamp hittade vi en massa lökplantor. Vi hoppas och tror att vi har hittat en plats där hundarna inte gräver men det återstår att se.

DSC_1978

I helgen har vi verkligen njutit av att vara ute tillsammans hela familjen. Efter en vecka med massor av regn var det skönt med lite sol och värme men ändå en känsla av att hösten är på ingång.

DSC_1914

Igår kom mormor och morfar på besök med en massa spontana presenter till Emil. Han fick en ny vinteroverall som han kan ha när han jobbar i trädgården, kläder och ett gäng nya strumpor. Tack mormor och morfar för att ni stöttade upp med påfyllning i garderoben när ungen helt plötsligt byter storlek.

Emil har länge sagt att han önskar sig ett skydd för ögonen med ”vuxenhörlurar” som han kan ha när han jobbar med sågen och röjsågen ”precis som pappa”. Vi har letat på nätet, morfar har kört Malmö runt för att leta. Vi pratade med Emil och kom fram till att vi får skriva ett brev till tomten och se om han kan fixa det.

Men nu är lyckan total, mormor och morfar har hittat lösningen. Emils uttryck i ögonen när han såg vad det var i paketet inte att beskriva.

DSC_2230

Nu är Emil fullt utrustad precis som pappa och de stora killarna på youtube när dom röjer i skogen!

Tack igen mormor och morfar!

DSC_2265

evidensia_djur_malmo-il-1

Hundlek i regn och rusk…

olivers

Vädermässigt har det varit mest grått och trist och mängder med regn. Vilket betyder smutsiga hundar och dammsugaren och golvmoppen står ständigt framme. Tanken slår mig att det är knappt lönt att städa… I lördags blev det en rejäl städning så vi passade på att njuta av ett nystädat hem, levande ljus och inte ett gruskorn på golvet.

Idag när vi steg upp och gick ner i köket så var gårdagens rena golv inte så rent längre. När hundarnas päls torkar så faller smutsen av pälsen och hamnar fint i en hög på golvet. Så det var bara att starta morgonen med att städa efter fyra ”mögproppar” som har njutit av att sova inne hela natten efter att ha spenderat större delen av dagen ut i ösregn.

Som tur är har vi Emil som är världens bästa hjälpreda och tog tag i dammsugaren direkt när vi påpekade att det var smutsigt. Funderar på att köpa en egen dammsugare till Emil i julklapp så kan vi dammsuga tillsammans på ett lite mer effektivt sätt. 😉

Piansa och Vostok bryr sig inte så mycket om det regnar. Ivanka och Hicko söker gärna skydd och tackar inte nej till att komma in och mysa. Piansa och Vostok tackar heller inte nej till att komma in, men kan roa sig ute tillsammans oavsett väder. Efter en hel dag ute igår var våra vita hundar inte så vita mer. Dock är det så fint att se våra ”minstingar” tillsammans, de brottas och rullar runt i leran, springer och jagar varandra och har verkligen kul ihop!

evidensia_djur_malmo-il-1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

olivers

Helgen har rullat på med lite varierat väder vilket innebär att tiden med smutsiga hundar har nu kommit. Våra hundar trivs att vara utomhus, men tackar inte nej till att komma in och mysa med familjen. Vilket innebär att hemmet inte alltid är kliniskt rent, även om dammsugaren åker fram oftare nu under hösten. Men det är det värt! Så varning för alla besökare som kommer oanmälda, hösten är kommen 😉

Nu har även Vostok tagit sitt förnuft till fånga att gå in i hundkojan när det regnar. Ivanka gillar att ligga inne i sin hundkoja oavsett väder och temperatur.

Emil och Martin har klippt gräset, det är en av Emils favorit sysselsättning. Emil uttrycker att han och pappa ska jobba i trädgården. Löven börjar så smått att falla från träden, så vi passade på att räfsa ihop lite löv. Givetvis har Emil en egen räfsa.

Vi har varit noga med att inte motivera våra hundar att hoppa upp mot oss. Dels för att besökare inte ska bli överfallna av våra hundars glädje och trilla omkull samt med hänsyn till Hicko arbete som social tjänstehund. Men att det är ok när vi ger dom tillåtelse, detta tyckte Hicko var konstigt i början eftersom han var uppfostrad med regeln att inte hoppa upp på oss. Vi har släppt lite på den regeln… Vi tycker själv att det är väldigt mysigt att få en bamsekram av våra fyrbenta. Vostok vill gärna kramas på eftermiddagen när vi kommer hem och Ivanka säger inte heller nej till en kram. Men kramen ska vara kopplat till oss och inte alla andra. Piansa är en glad och tokig valp så henne får vi jobba med och vara tydliga med när hon får kramas och inte kramas.

evidensia_djur_malmo-il-1

Mentalbeskrivning

Ja nu är det höst i skåne. Förutom att det är så fruktansvärt mörkt så gillar jag det. Aji är nog ganska nöjd hon också. På sommaren ligger hon helt utslagen i värmen och orkar inte göra så mycket. Igår var vi ute och gick i ca. 1,5 timme över fälten fram tills att det blev kolsvart. Sen lekte vi en stund i trädgården. Trots det, massor av energi kvar. Aji fick spåra/leta efter mig och hon tycker att det är kul! Jessica har börjat spåra en hel del med Aji ute i hagen. På tal om hagen så startar det stora projektet i helgen,  att sätta stängsel runt vår ca. 10 000 kvm stora hage. Det kommer bli världens bästa hundlekplats! 🙂 Det kommer bli en hel del jobb, men vädret ska vara ok. så vi kommer köra på!

Aji är anmäld till mentalbeskrivning den 13/11 och det arrangeras av ”Klubben för gårds och boskapsvaktare”. Det ska bli hur kul som helst, men även lite nervöst. Vet i ärlighetens namn inte hur Aji kommer reagera. Den finns en viss risk att hon vill äta upp spökena…:) Det hela kommer ske i Bjuv, som vi inte har någon aning om var det ligger, men det ska nog gå bra ändå…

Jag har under flera nätter drömt att vi haft massor med hundar hemma. Hade gladeligen tackat ja till några till, men det är ju en hel del jobb samt lite opraktiskt ibland och blir svårare och svårare med hundvakt ju fler hundar man har. Jessica har ju i princip gett klartecken att utöka familjen med en Sredneasiatskaja Ovtjarka(Central Asiatisk Ovtjarka- CAO) någon gång i framtiden. Det är en ras som både fascinerar och tilltalar mig. Dock först och främst en Dogo/Presa valp nästa år. Sen vet man inte…det får framtiden utvisa…:) Jag har kontakt med uppfödare/ägare i finland, baltikum och ryssland för att skapa en en så bra bild av rasen som möjligt. OM det någon skulle bli aktuellt så är det import som gäller. Fast först och främst Dogo/Presa canario. 🙂

Igår satt jag läste på det amerikanska canario forumet. De pratade om det skulle kunna utformas ett lämpligt rasrelaterat mentaltest vid ca. 1 års ålder och vad det i så fall skulle innehålla för att kunna ”mäta” rastypiska reaktioner vid stress, hot, välkommet besök, lek och kamplust. Det sätter igång tankeverksamheten nu i samband med att vi ska genomföra MH.

Även om mentalbeskrivningen egentligen bara säger något om den enskilda dagen då det utförs, så ger det ändå en bild av hur ens hund skulle kunna  reagera ute i verkliga livet. Jag tror det är viktigt för rasens utveckling att folk testar sina hundar så att man vet vad man har i kopplet, framför allt när det är dags att fundera på avel.  Mentalitet, exteriör och hälsa…allt är viktigt, även om uppfödare ibland får kompromissa och göra val vid när man kombinerar två individer med varandra.

Höll på att glömma att vi har fått klartecken från Svenska Kennel Klubben att starta upp rasklubb. Tänk om vi inom överskådlig framtid tex. kanske kan ordna en rasspecial samt på allvar börja diskutera aveln i Sverige. SDCK here we come…:) Det ska bli grymt roligt!!!

Förresten, stort grattis till Gaute som som blivit pappa!!! 🙂

Rädslor

Vår canario har inte alltid varit enkel att leva. De som känner oss vet vilket jobb och vilket slit vi lagt ner på att hon ska vara en fungerande hund. En del av er som läser här har träffat Aji andra inte. De flesta som träffar henne tycker att hon är en charmig, ganska lugn och trevlig hund. Det är hon per definition men hon har också sina sidor…rastypiska sidor som skärpa, vakt och misstänksamhet.

En Dogo/Presa som bor i en familj i Sverige behöver kanske inte riktigt samma karaktär som en som ensam vaktar en bilfirma i Rumänien. Dock är det viktigt att faktiskt behålla den ursprungliga kärnan i dess rastypiska beteende.

Vill man inte ha en hund av skarp vaktras ska man inte välja en canario. Ibland läser man om att det är den ultimata familjehunden. Det kan jag hålla med om, men det måste betonas att det rör sig om  familjen. En Dogo/Presa utan skärpa är i mina ögon inte rastypisk. Det ska vara en ”normal” hund, en smart hund som kan läsa av omgivningen. Inte en hund som är osäker, nervig och vill bita allt som rör sig ute i samhället. Dock en hund som man alltid kan vara 100% trygg tillsammans med. En hund som inte backar.

Det är just detta som kan hända om man avlar bort den trygga, stabila vakten, den orädda hunden som inte backar för ett hot. Det är en ras som till viss del ska vara misstänksam mot främlingar, men med ett stort mod. Avlar man bort skärpan, vakten osv…vad finns då kvar? Misstänksamhet utan mod, dvs rädsla. En rädd canario är en farlig canario. En nervös canario är en farlig canario. Jag har tyvärr sett ett antal ganska osäkra hundar av den här rasen det senaste året och det är med stor sorg. Hundar som kissar ner sig och kryper längs väggarna vid besök och som gör tokiga utfall mot såväl hundar som människor. Då har man misslyckats med att skapa en familjehund.

Sen kan det ju även bli för mycket åt andra hållet. Franko som bodde med oss ett kort tag var en underbar hund tillsammans med oss men accepterade i princip inte någon annan.

Annars har det inte hänt så mycket i våra liv. Livet lunkar  på och suget efter valp blir bara större och större. Vi längtar efter våren och positiva besked om att Lara ska ha hela magen full av snygga valpar. 🙂

Här nedan är en film från igår när Aji hittade en spann i trädgården. 🙂

Fredrik Steen idag

Idag hade djursjukhuset i Malmö öppet hus. Tillställningen i sig var inte jätteintressant. Brukshundsklubben hade uppvisning, ett gäng Bernersennen hundar drog barn i skrinda, kaffe/kaka och lite allmän info. Utöver detta höll Fredrik Steen(mer känd som ”Hundcoachen”) en gång timmen samt frågestund.

Jag gillar Fredrik. Hans åsikter om det mesta kring hund överensstämmer mycket med mina och Jessicas.  Han har bra tankar kring bla. ledarskap, lek och annat som dyker upp i vardagen när man lever med hundar.

Vi pratade om varför man tex. sällan ser molosserhundar i hans program och han gör ett medvetet val att tex. inte visa upp Dogo/Presa canario i media för att det inte ska skapas intresse av rasen hos folk som inte bör ha hund.  Vi pratade även om vilken funktion en ras har i dagens samhälle. Vi har någon gång blivit ifrågasatta vilken funktion en Dogo/Presa fyller i Sverige 2011. Vad ska man ha en hund till som är skarp och misstänksam mot främlingar? Fredriks svar var roligt och enkelt…:) Varför ska man spela fotboll? Varför köra olika sorters bilar? Varför ska man bo i olika hus när man kan bo i likadana? Vi skaffar det vi gillar och trivs med och sedan är det upp till mig som hundägare att ta ansvar för min hund och ge den ett bra och stimulerande liv. Det var ett svar jag gillade…:)

Aji fick en rejäl ”repboll” som ni kan se i filmen nedan. Den här var lite mer intressant än leksaken i en tidigare video. Ikväll är det duschning och kloklippning inför utställningen på Sofiero imorgon. Hoppas på championat imorgon, men det blir som det blir. Den här domaren brukar ha stora hattar på sig och jag vet i ärlighetens namn inte hur pass sugen Aji är att bli hanterad av en främmande man i jättehatt…

Det kommer update imorgon om resultat från utställningen.

Nästa helg kommer Patrick och Lisa(Kennel El Pasadas) på besök. De ska ta med sig Bosse, Riochas Matador. Hoppas att Aji tar emot honom med öppet sinne. 🙂 När det kommer andra hundar på besök, eller iofs. hundar i princip överallt så är det hon som bestämmer. Hon och Franko var på ungefär samma våglängd, det var nog därför de funkade så bra ihop.