Ovtjarkorna klär om till sommarkostymen!

naturea_logo

Båda Ovtjarkorna fäller jättemycket just nu. Ivanka ser ut som om hon vore sjuk. Men nej, hon klär bara om till sommarkostymen. Nu får vi borsta dem var och varannan dag om vi inte vill ha soffan och golvet helst täckt med ovtjarkapäls. Men lite pälsvård har Ivanka och Vostok inget emot. Dom njuter av att bli ompysslade. Ett bad hade väl inte suttit fel heller dock är det inte lika populärt. Vi konstaterade att Ivanka aldrig har badat och Vostok har badat en gång sedan han kom hit. 🙂

DSC_0864

Vostok ser inte lika illa ut, han tappar mest päls på bakdelen. Det är helt galet så mycket päls som åker av när det är dags för fällning. Det bevisar även vilken kraftig päls och underull dom har, som skyddar mot såväl kyla och värme. Fantastiskt att pälsen är så funktionell.

DSC_0848

Ivanka och Vostok har haft så roligt idag. Ivanka markerade bara en gång mot honom och Vostok stannade upp och vände bort huvudet. Annars har dom sprungit runt och jagat varandra och lekt.

DSC_0908

Leken tar alltid fullfart efter kvällsmaten. Mätt i magen och känslan att springa fritt är ju underbart för våra fyrbenta godingar

Även om Ovtjarkorna har en stor gård som dom vaktar, leker och sover i så ser vi deras glädje när dom kommer ut i trädgården och får springa fritt.

DSC_0899

Man kan ju inget annat än att bli glad när man möter detta leénde!

DSC_0832

Hur våra herdehundar leker!

naturea_logo

Hicko har alltid tyckt om när vi busar och är fysisk med honom. Han gillar speciellt att knuffas och puttas och att vi springer och jagar honom, eller att jaga oss. När Hicko är på bushumör får han till ”busblicken” och sedan springer han några varv runt hela trädgården.

DSC_7808

Vostok uppskattar inte den typen av lek med oss. Leker och brottas, det gör han med Piansa och Ivanka och inte med oss. Vostok har inga problem med fysisk hantering i övrigt men han skulle inte gå med på att knuffas och brottas. Med oss vill han vara nära och bara mysa.

DSC_9892

Ivanka vill inte brottas men hon älskar när vi busar och jagar henne. Hon får riktiga glädjeryck i kroppen och liksom försöker finta oss så vi inte ska lyckas fånga henne. Sedan springer även hon några många och långa varv i trädgården i en riktigt hög hastighet. Hon naffsar till lite när hon tycker att någon situation är riktigt rolig eller mysig. Det kan göra lite ont om man inte är beredd.

DSC_5390

Piansa bjuder in till lek mer eller mindre hela tiden. Hon älskar verkligen att vara fysisk med oss. Hon tycker att det är så kul när vi brottas med henne och när vi vänder henne upp och ner. Det är så härligt att se Piansa så trygg i denna situationen. Martin har tränat Bjj och judo, men är på rehabilitering efter en skada. Så med avsaknad av tid på mattan så får det bli lite brottning med Piansa istället! 👍

Fåglar

naturea_logo

 

För någon vecka sedan var vi på Arken Zoo. Emil gick in och tittade på kaninerna som satt i sina burar. Han tyckte dom vara söta, Emil fick även syn på några möss och konstaterade att även dom var söta.

När Emil upptäckte fåglarna som satt i sina burar uttryckte han bestämt att där ska dom inte vara dom ska vara ute i det fria.

Martin har länge velat ha någon typ av fågelautoma/fågelbordt utomhus. Men vi har ett litet bekymmer och det är Ivanka som jagar bort alla fåglar som hon får syn på.

DSC_7282

Men Emil och jag kom på att nu ska vi överraska pappa när han fyller år. Så vi körde iväg och köpte en automat som nu hänger så fint i vårt äppleträd utanför vårt köksfönster.

DSC_7228

Vi får väl se hur det går, än så länge har vi inte sett några fåglar. Men vi hoppas att dom hittar hit snart. Dagtid när Vostok och Ivanka är i stora hundgården är det fritt fram för fåglarna att komma och äta.

I helgen när Emil och Martin körde med åkgräsklipparen, var Emil noga med att köra förbi och se så maten inte hade tagit slut.

DSC_7279

 

Snö

naturea_logo

Att vakna till detta vita vinterland var helt underbart idag. Vi är trötta på mörker, storm, regn och lera. Vi åt en stadig frukost för att sedan ge oss ut i trädgården och njuta av snön. En lyckligare unge får man leta efter. Det finnså mycket man kan göra med snön, bygga en snölyckta, snögubbe och göra en snöängel. Martin gjorde en fin insats tillsammans med Emil och skapade en snögubbe.

DSC_6937

Emil var helt medveten om att snögubben skulle ha en morot till näsa, sedan fick vi leta efter en pinne till mun och kottar till ögon.

Dock fick Hicko syn på snögubbens goda oranga näsa 🙂

Vostok tyckte verkligen om snön och tog sig några ärevarv i trädgården av ren lycka. Hunden som sällan rör på sig mer än han behöver tog ut sin glädje i fysisk aktivitet.

DSC_7015

Ivanka blev lika lycklig och hängde med Vostok på några rundor i trädgården.

DSC_7009

Det var första gången som Piansa mötte snön. Hon stannade upp ett tag och insåg att detta var något nytt. Nosen for ner i marken direkt och började näst intill spåra. Vår lilla prinsessa uppskattade snön och blev lika glad och sprallig som Ovtjarkorna.

DSC_7108

Hicko verkligen älskar snön men gör ingen större grej av det. Det är ju inget nytt precis. Han njuter av att kunna sitta eller ligga ner i snön och spana på utsikten. Hicko är hunden som letar upp de sista snöplättarna när det börjar töa.

DSC_7140

Det är något som händer med doften när snön kommer. Vi tog en promenad i hagen och Hicko som annars går så lugnt och fint satte nosen i marken och undersökte allt. tillEmill ville så gärna hjälpa Inte helt lätt för en treåring, men det gick ! När man går runt i hagen bli man ständigt påmind om hur underbart det vore om vi hade hägnat in hela den ytan.

På vägen pratade jag och Emil om, att istället för att säga ”nej Hicko” så förklarade jag för Emil att han skulle säga ”stanna Hicko”.  Detta gav ett bättre resultat för båda. När Hicko hörde ordet stanna så stannade han och Emil kunde komma i fatt. En treåring förstår så mycket och kan ta till sig verbala instruktioner. Dock får man som förälder tänka på att instruktionen inte blir för svår.

Det har varit en underbar dag utomhus idag. Äntligen kom snön och även om den töar bort så har vi fått uppleva EN vit trädgård, iaf en dag. 🙂

 

Det ljudande språket

naturea_logo

Pyrenéerhundens rasklubb Pyrenéersälskapet (PYS) skickar ut en medlemstidning som heter PATOU 4 gånger per år. Den har verkligen utvecklats till en bra tildning där redaktionen tar upp alla möjliga ämnen som exempelvis mentalitet, samspelet mellan barn och hund, utställning, etoligi, aktiviteter för Pyrenéerhunden, forskning etc.

I senaste Patou var där en artikel som handlade om det ljudliga språket. Gunilla Jämte som är författaren skriver

En hund kan ju skälla av många olika skäl. Hundar är födda med olika motivationsnivårer för att komma igång med att skälla. Det är ärftligt betingat. Vår ras som vaktar och larmar har hög motivation, men det påverkas även av uppfostran. Med god allmännlydnad kan man lära dem att vara tyst på tillsägelse, även om vi har hög tolerans för detta. Om man lär in det i ung ålder. För skallgivning är också självbelönande och blir en vana och då befästs beteendet.”

DSC_5424

Ivanka är hunden i vår flock som har högst motivationsnivå för att komma igång att skälla. Kommer hon väl igång med sitt skällande så fastnar hon i det beteendet och är svår att bryta. Vostok skäller mer när det behövs samt när han vill komma in. Vostok bryr sig inte nämnvärt om vi säger till honom att vara tyst. Tycker han att det finns ett behov av att skälla så göra han det.

Hicko skäller när han ”larmar”, vill in eller står i hundgården och inte får vara med. Hicko är den som är enklast att få tyst på men det har tagit tid att lära in. Piansa är den som skäller minst då hon har tre andra fockmedlemmar som tar den uppgiften vid vaktsituationer. Piansa skäller bara då hon vaktar och hon har ett grovt skall näst intill som Vostok.

DSC_5415

Det svåra är att vara konsekvent att stoppa hundarna vid skällandet då hundarna är ute större delen av dagen utan oss. Vi har också pratat om när ska vi gå in och stoppa dom? Skäller hundarna när någon passerar utanför tomten, järnvägspersonal passerar vid tågspåret för reparation, rådjur som springer på fältet utanför tomten eller när rovfoglar passer i luften rakt ovanför tomten, då gör ju hundarna sitt jobb.

Men när järnvägspersonalen befinner sig vid tågspåret en hel dag eller vid skördetider och stora maskiner passera utanför tomten om och om igen. Då är det ganska påfrestande att lyssna på Ivankas skällande utan paus. Hon skäller så mycket att hon blir hes. I en sådan situation väljer vi att ta in Ivanka så vi hjälper henne att vila från vaktandet. Men står Hicko och skäller i hundgården för att han inte får vara med då säger vi till Hicko att vara tyst och ber honom att gå och lägga sig.

Inomhus har vi i princip nolltollerans för vaktade. Här inne behöver hundarna inte ta vaktandet på sitt ansvar när vi är närvarande.

DSC_5044

Gunilla nämner även att ”En hund som morrar, talar om att den är avvaktande. Den kan både vara osäker, rädd och på väg att bli arg. Den har en beredskap till antingen flykt eller anfall. Utmana inte en hund som morrar. Bemöt istället med passivitet och lite undvikande. Valpar som visar resursaggressivitet bör man hjälpa till trygghetskänsla genom att ta det lugnt göra byteshandel med en godisbit eller annat åtråvärt”

Ingen av våra hundar har något resursförsvar mot oss. Vi har hela tiden varit tydliga speciellt med matskålen att vi är inget hot och att de alltid får mat. Det har vi gjort genom att stoppa ner något gott i matskålen medan dom äter alternativt stå eller sitta bredvid när hundarna äter. Det känns trygt att ha arbetat upp detta förtroendet nu när vi har barn och Emil kan gå förbi utan att hundarna blir stressade. Dock ger vi hundarna alltid de bästa förutsättningarna för att äta i lugn och ro. Emil vet att han ska låta hundarna vara när medan dom äter. Men det är inget vara om han skulle passera förbi hundarna under deras måltid.

Äter Vostok ute så ser vi till att ge honom mat i stallet för att minska stressen över Hicko. Äter Vostok ute och Hicko är i lilla hundgården ser vi att Vostok inte är bekväm i situationen.

Dock minns jag ett tillfälle på en midsommar när vi precis hade fått hem Hicko.  Hicko fick han en morrot och den ville han inte släppa ifrån sig. Det var bara att pausa i midommarfirandet och börja bygga upp ett förtroende. Då arbetade vi med byteshandel och tillslut förstod Hicko att vi inte skulle ta moroten ifrån honom, utan vi bara lånade den mot att han fick något som var ännu godare.

Resursförsvar mot oss är inget beteende som vi önskar hos hundarna, därav är det något som vi lägger mycket tid på redan från början. Att vi är inget hot mot resurserna här hemma. Om hundarna har fått tag på något farligt och olämpligt att äta då vill vi kunna tar ifrån det och göra det som en byteshandel. Även om vi skulle behöva ta fram den dyraste oxfilen ur frysen så ska det funka.

DSC_4841

När Patou kom med posten kröp jag ner i soffan framför kaminen och bläddrade igenom tidningen och upptäcker den här sidan.

Patou jul

Tack kennel Joquibaz, Jessica och Johan för att ni uppmärksammar Hickos arbete som social tjänstehund. Vilken lycka att få se detta mittuppslag. Underbara Joquibaz hundarna.

Än en gång blev jag påmind om Hickos ära att blir utsedd till årets vardagshjälte. Det är en fin reklam för rasen men även för Hicko som individ!

Ivanka 3 år!

naturea_logo

Hipp hipp hurra för Ivanka som fyller tre år idag. Trots hennes höga energinivå så har hon lugnat sig betydligt, vilket var väldigt svårt att trounder hela hennes unghundstid. Idag är Ivanka en stolt drottning av Guardistateamet, hon bär med sig en stor respekt i flocken.

DSC_5348

Ivanka är lika kärleksfull som kan vara tjurig. Hon pendlar mellan att vilja ta fram sitt lekfulla sinne till att för ingenting ryta ifrån, ibland lite väl stark gentemot Vostok och Hicko. En dam som lever sitt liv utifrån henne själv som första prioritet. Vill inte Ivanka så vill inte Ivanka.

DSC_5364

Med mycket spring i benen älskar hon att köra några ärevarv i trädgården. Lika mycket njuter hon av att ligga och mysa i soffan. Ivanka har ett fantastiskt luktsinne och kan på långt avstånd känna igen olika dofter. Ivanka är även hunden som larmar först när det är uppdrag på gång för team Guardista.

DSC_5285

Med familjen är Ivanka så otroligt mjuk och fin och lika så med Emil. Ivanka värdesätter sin familj väldigt högt! Ikväl gick Emil ut i köket och hämade Ivanka och visade henne att hon skulle hoppa upp i soffan. Grattis Ivanka, nu ska vi sjunga för dig Ivanka. Vi gratulerar…..

DSC_5344

Grattis Ivanka, Sredneasiatskaja Ovtjarka på din tre års dag!

ovtjarka+pyrre

naturea_logo

Som vi skrivit tidigare blir det för enkelhetens skull ofta att Ivanka och Vostok är tillsammans och Piansa och Hicko går tillsammans. Den här helgen har vi haft som ambition att blanda upp hundarna lite mer. Vi har märkt att Vostok och Piansa verkligen vill vara lösa tillsammans och när de är tillsammans har de så otroligt roligt. De leker, springer, brottas och hoppar. Det är inte lika hårt som när tex Vostok och Ivanka leker. Då är det full kraft och full fart som gäller. Mellan Vostok och Piansa är det mer lekfullt och inbjudande.

DSC_5222

Idag kom även den första snö. Det var inte mycket till snö, men dock. Hundarna verkade inte särskilt intresserade. Det blev ett fint ljus att ta bilder i. Även den lilla mängden snö ändrar ljuset och färgerna.

DSC_5267

Ivanka var inte lika lycklig över sin samvaro med Hicko. Den första halvtimmen stod raggen som en spikmatta. Efter ett tag lättade hon upp dock och bjöd in till lek. De sprang några varv i full fart, därefter ignorerade hon honom.

DSC_5297

Ivanka är lika sur som hon är mysig. Hon kan ligga på rygg och mysa i soffan och sova. Hicko passerar och då visar hon hela garnityren och morrar dovt. Hicko har verkligen respekt för henne. Vostok bryr sig inte om henne, men ger henne en omgång ibland när han tröttnar.

DSC_5301

Här är en kort film på Vostok och Piansa när de leker. Mjukt och lekfullt…