Räven kom förbi…

naturea_logo

Under vår influensaperiod har det inte hänt särskillt mycket. Hela livet tog liksom en automatisk paus. Det mest händelserika som har hänt är att räven kom förbi. Det var en morgon när vi satt och åt frukost så såg jag en räv som kom smygandes ute på fältet och Martin var snabb nog att bekräfta att det var en räv och efter en stund såg vi till och med två. Båda sprang på fältet utanför hagen.

DSC_6086

Ivanka hade fått span på räven och skällde mer än vanligt. Hon patrullerade runt i stora hundgården och hoppade upp på hundkojans tak för bättre utsikt och höll koll på räven. Ivanka hade sällskap av Piansa på andra sidan staketet som också hade uppmärksammat räven. Det var underbart att se att den naturliga vakten finns i Piansa. Hon hade full koll på att det var något där ut som inte skulle komma för nära. Hon vaktade tillsammans med Ivanka och såg till att rävarna höll sig på avstånd.

Man kan ju undra vad herrarna Vostok och Hicko pysslade med. Under en kort stund borjade Hicko vakta och patrullera av områden men intresset slutade ganska omgående.

DSC_2809

Vostok låg och sov inne i sin hundkoja och lade inte ens märke till räven över huvudtaget. Vår reflektion över deras aggerande har landat lite i att tikarna har en högre energinivå vilket också medför att dom hundarna reagerar snabbare på saker. Både Vostok och Hicko är ju lugnet själva och ingen av dom hetsar upp sig i vakten i onödan.

Men en viss stolthet växer inom en att se Piansa reagera på räven. Nu har hon bevisat att hon är en Pyrenéerhund som har vakten i sig. Piansa är minst och har tre andra som annars sköter den biten åt henne. Men när herrarna ligger på latsidan då rycker hon ut!

DSC_6621

Nu i helgen så har vi varit ute i hagen och spanat efter lite olika saker. Enligt Emil så skulle vi leta efter insekter och musslor. Men mitt i allt så upptäckte vi rävbajs vilket betyder att herr och fru räv har varit inne och besökt vår hage.

DSC_7649

Vi har våra misstankar om att rävparet bor någonstans vid denna buske som står precis utanför vår hage. Vi får väl se om våren bjuder på ett gäng rävungar. Just nu är vi tacksamma för att vi inte har hönsen kvar. Sen och andra sidan så har vi både Ivanka och Piansa som har visat sig vara två perfekta rävväktare.

DSC_7653

Den spänstiga Ovtjarkan

naturea_logo

Det är ganska stor skillnad på Vostok och Ivankas kroppstyper. Ivanka är mer den lätta och spänstiga typen medan Vostok är mer av den muskulösa, har mer benstomme och är den grövre varianten. Han är ju iofs också hane. Dessutom skiljer dom sig i energinivå. Vostok gör absolut inte mer än vad han behöver medan Ivanka har en betydligt högre energinivå. Vostok kan iofs vara väldigt lekfull och få igång både Ivanka och Piansa. Likaså tända till snabbt i vakten. Däremellan händer inte mycket…

Ivanka är så otroligt snabb, Vostok har en betydligt längre startsträcka så han hamnar alltid efter i jagande. Han är dock snabb när han (väl) får upp farten. 

DSC_6212

Däremot är Vostok smart och tar ofta en genväg istället och hinner därmed ifatt henne. Detta gillar inte Ivanka och blir rejält sur.

DSC_6299

Den glada Ivanka förvandlades till surtanten. Då gäller det för Vostok att flytta på sig illa kvickt.

DSC_6304

Denna gången var Ivanka inte lika långsint och bjöd in till lek igen. Om Vostok hade tagit initiativet till lek hade hon antagligen markerat mot honom igen. Men som sagt,  det är Ivankas spelregler som gäller. Ivanka gjorde några lekinviter sedan sprang hon iväg allt vad hon kunde och tog ett rejält skutt över odlingslådorna.

DSC_6256

Och Vostok efter…

DSC_6257

Detta är den bästa underhållningen. Att njuta av trädgården och se hundarna leka och kommunicera med varandra.

 

Kärleksfulla Pyrenéerhundar

naturea_logo

Pyrenéerhunden  är en levnadsglad ras som för det mesta är positiv till vad livet erbjuder. Dom älskar sin familj och visar sin kärlek och glädje, gärna med en kram eller sitta nära och bli klappade. Pyrren visar även glädje mot andra människor, generellt är besökare välkomna om vi släpper in dom. Dock accepterar inte Hicko byggare som är uppe på taket eller andra som smäller och bankar. Ska man hälsa på, då ska man vara lugn och trevlig. 🙂

DSC_1765

Hicko myser gärna i soffan och ligger lugnt och fint bredvid. Piansa vill helst ligga ovanpå på oss och söker vår uppmärksamhet hela tiden. Hon myser med hela kroppen och har svårt för att ligga still.

Pyrrarna älskar att patrullera runt i trädgården och nyttjar hela trädgården för både lek och vakt. Det är härligt att se de stora, vita isbjörnliknande hundarna köra igång när  ”alarmet” har gått. Dock står Hicko fortfarande mest för den inastsen, men Piansa har visat vid några tillfällen nu att vakten finns där. Hennes skall är grovt, vi blev chockade första gången vi hörde henne.

DSC_1775

Piansa älskar att kramas och är inte särskilt försiktig utan tar ett skutt upp och landar på axlarna. Hicko har vi lärt att han inte får hoppa så han gör det bara på kommando.

Det är ju så mysigt att krama en pyrre.

DSC_7458

Piansa är alltid på gott humör. Hicko är mer ”känslohund” om man nu kan uttrycka det så. Han visar tydligt när han inte vill något, blir missnöjd eller blir glad. Hicko är hunden som ler med hela ansiktet när han blir glad.

Pyrrarna visar sin uppskattning när dom får vara med på aktiviteter, promenera eller följa med i bilen. Det är fantastiskt att ha hittat en ras som passar oss privat och som jag dessutom kan använda i mitt arbete som social tjänstehund. Att båda kan skilja på arbete och arbete är en förutsättning för att det ska fungera.

DSC_7519

Pyrren är en självständig ras och gör inte allt för en köttbulle. Vi uppskattar pyrrens samarbetsnivå, den är aldrig krävande och hundarna sitter inte och väntar på att det ska hända något. Dom är självständiga och roar sig själv men uppskattar aktiviering som inte är för organiserad och tjatig.

En pyrre finns alltid vid din sida. Många säger ”En gång Pyrenéerhund alltid Pyrennéerhund”. Det stämmer väldigt bra!

DSC_2345

evidensia_djur_malmo-il-1

Hundens hälsa i arbetet!

naturea_logo

När vi är ute och arbetar invidbaserat utifrån BPSD- registrering (Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demens) är det först och främst fokus på tredje persons mål. Vad är syftet med mötet med hunden och vad vill vi uppnå med hunden som resurs?

Ett mål kan exempelvis vara att öka rörligheten i armarna. Då utför vi en aktivitet där tredje person får använda sina armar med hunden som resurs. I aktiviteteten har jag med hundens hälsa utifrån min yrkesroll som personligtränare för hund inom fysträning. Jag använder mig många gånger av aktiviteter där Hicko får träna sin kropp genom stabilitet, balans och korrdinationsträning. I aktiviteten får tredje person höja handen när Hicko ska sätta sig upp och sedan sänka armen när Hicko ska lägga sig.

Detta kan utföras på golvet eller på en låda för att utmana hunden lite mer. Dessutom älskar Hicko sin låda och blir mer motiverad av att samarbeta när den kommer fram.

Nästa övning är inkallning och då får tredje person växelvis sträcka ut höger och vänster hand hand åt sidan och Hicko går fram och ”buffar” nosen i handen och sen får han en godisbit som belöning. Hicko får samtidigt träna kavaletti genom att utföra höga belyft över hinder som stärker och bygger fin muskulatur i ryggen.

Återigen är det tredje persons mål som jag har fokus på, det är därför vi är där. Men kan jag dessutom träna hundens fysiska kropp i aktiviteten förebygger jag hundens hälsa.

För oss är det viktigt med hundens hälsa och välfärd i arbetet med hunden som resurs.

I samarbete med Evidensia Djursjukhus i Malmö för stöttning av en sund, frisk och fysisk hållbar social tjänstehund samt RigtigHundemad som ser till att tjänstehundarna hålls i god kondition med ett superbra hundfoder Naturea!

evidensia_djur_malmo-il-1

Ovtjarka, hur vill vi ha dem?

naturea_logo

Många människor har föreställningar om Ovtjarkan som ras. Hur de är, hur de borde vara, myter, legender, hörsägen osv…

Sammanfattningsvis har de flesta som har åsikter om rasen/typen sällan eller aldrig träffat en ovtjarka. På sin höjd har de oftast läst rasstandarden, som egentligen inte säger så mycket. I rasstandarden står följande:

-Sredneasiatskaja ovtjarka skall vara självsäker, balanserat tystlåten,
stolt och oberoende. Rasen är modig och har hög bruksförmåga,
uthållighet och en naturlig revirinstinkt. Oräddhet för stora rovdjur
är karakteristiskt för rasen.

På svenska kennelklubbens hemsida står även:

– Rasen är stark, atletisk, självständig och försvarar sitt territorium. Den är misstänksam mot främlingar och oberoende av andra eftersom den alltid varit tvungen att ta egna beslut när den vaktar fåren. Rasens starka vaktinstinkt och självständighet gör att den lämpar sig bäst hos en ansvarsfull person med kunskap och tidigare hunderfarenhet.

Allt detta stämmer, men vad innebär det i praktiken? Vi kan inte tala för alla, men ska försöka förklara vad vi anser vara önskvärt hos en Ovtjarka. Nu behandlar vi Sredneasiatskaja, den Centralasiatiska ovtjarkan. Rasen som vi lever sida vid sida med.

DSC_1311

Först och främst en CAO(vi skriver CAO fortsättningsvis i inlägget, förkortning för Centralasiatisk ovtjarka) ska vara en självständig hund. Därmed inte sagt att de inte kan samarbeta, men de gör det utifrån eget intresse. De har avlats för att ta självständiga beslut och tycker inte alltid att vi människor vet bäst. Utmaningen ligger i att få dem att göra som vi vill, när de gör som de själva vill. De har sällan ”will to please”/vilja att vara till lags, men är samtidigt känsliga hundar som absolut inte vill att dess ägare ska vara arg, eller irriterad på dem. De snappar upp stämningen väldigt fort. Det låter kanske motsägesefullt och sådan är verkligheten med dessa hundar.

En Cao ska vara balanserad och orädd, den ska inte backa för något. Initialt ska de skrämma bort eventuella hot genom skall och kroppsspråk, därefter kan det eskalera till fysisk konflikt. De ska vara misstänksamma men inte rädda eller nervösa. Balansen mellan misstänksamhet och rädsla är inte alltid helt enkel. Misstänksamheten kan istället beskrivas som en ovilja att interagera med sådant eller människor som de inte känner till. Utanför reviret visar det sig som ointresse av det de möter. Reviret ska de försvara mot allt främmande. Allt som ingår i familjen, flocken eller vad man vill kalla det ska hamna under beskyddet. Djur, människor, egendom eller området i sig.

DSC_1250

Vi har fått en massa frågor de senaste åren, tex ”Är de aggressiva mot er som ägare”, ”vågar man ha dem tillsammans med barn?”, ”är det en enmanshund?”, Listan är lång…

En CAO ska generellt älska hela sin familj. Familjen är deras allt. Det är inte en hund som man kan gå in och bestraffa fysiskt, lägga på rygg eller andra liknanade myter om hunduppfostran. Då kommer du få en farlig hund, en hund som inte litar på dig. Med glädje, kärlek, samarbete och motivation får du istället en hundra procent lojal väktare som skulle gå i döden för sin familj.

De ska vara tålmodiga och försiktiga med barn, men förstår inte alltid sin egen storlek. Senast imorse satt Emil i soffan med Ivankas huvud i knäet och mös hur länge som helst. Visst, de är hundar som avlats för att klara karga miljöer, såväl hetta som sträng kyla, men de är opportunister. Dvs, de är anpassningsbara till det som gynnar dem. Även om våra hundar mestadels är utomhus, så tycker de att det är underbart att ibland komma in inomhus, få ligga i soffan eller på golvvärmen i köket.

DSC_1173

De är underbara familjemedlemmar, men kärleken brukar vara begränsad till just familjen. Detta måste man vara rustad för om man vill leva med en CAO. De kommer kanske inte acceptera era vänner, jultomten får man troligtvis hoppa över, grannen kan inte spontant komma in osv. Då behöver man en plats där hunden kan vara undertiden.

Vi har inga problem med att våra hundar inte behöver interagera med besökare, det är snarare andra som vill interagera med hundarna.

Våra hundar är inte på något vis perfekta CAO, varken exteriört eller mentalt. Dock har de mycket av det vi vill ha. Vi har märkt att de mognar långsamt. Ivanka närmar sig 3 år och det börjar märkas. Hon börjar bli en mogen och stabil madame. 🙂

DSC_1146.jpg

Vostok har det mesta vi önskar. Han är en omutlitg vakthund och en en lugn, trygg och kärleksfull familjemedlem.

Det går som besökare aldrig att uppleva hur livet med dessa hundar är. Då får man en endimensionell bild av en antingen ointresserad hund eller en som visar stor aversion. Det är iofs också viktigt att se, så att det inte kommer som en överraskning.

evidensia_djur_malmo-il (1)

Sårtvätt!

naturea_logo

Vostok tycker inte att det är särkillt kul med sårtvättning, men han går med på det. Först tvättas allt rent med koksaltlslösning och det är viktigt att man spolar rakt ner i såret, samt tar bort eventuella sårskorpor. Såren ska läka inifrån och ut för att minska risken för bölder och bakterier som kapslas in. Därefter tvättar vi av med klorhexidin och låter det torka.

DSC_9360

Under förra veterinärbesöket fick vi även utskrivet en antibiotikasalva som ska smörjas ner i såret och runt omkring, två gånger dagligen i samband med sårtvättning.  Efter tre dagar ska vi börja stryka på Manukahonung. Manukahonungen verkar antiseptiskt och är sårläkande.

Vostok fick till en fin sommarfrisyr då vi bad veterinären raka bort päls i förebyggande syfte för att kunna se så det inte hade spridit sig ännu mer.

DSC_9366

Även om Vostok inte gillar själva sårtvänningen så tycker han att det är mysigt att bli ompysslad och få egentid med oss samt en massa köttbullar med medcicin i.

Nu blir det skilda sovrum ett tag framöver för mig och Martin. Inatt sov jag med Ivanka och Vostok i köket så vi kunde ha koll på Vostok under natten. Vi vet sedan tidigare att Ivanka har blivit för varm och försökt att ta sig ut på egenhand. Men inatt fick jag dela madrass med Ivanka och båda njöt av att få sova inne.

DSC_9367

evidensia_djur_malmo-il-1

Oro…

naturea_logo

Idag har varit en dag med blandade känslor. Flera saker som bara bombade mitt huvud på en och samma gång. Viktiga saker som jag inte har kontroll över, ovissheten inför Vostoks röntgenresultat och Hicko som har varit halt i några dagar.

Ibland måste man bara stanna upp och andas,  ta det lugnt och börja sortera vad som är vad i tankarna…

Dock är Hicko betydligt bättre idag så förhoppningsvis är det ingen fara med honom. Efter Vostoks och Hickos slagsmål sa veterinären till oss att hon trodde inte att Vostoks bett hade skadat Hickos led, men om han skulle bli halt så var det viktigt att vi var uppmärksamma på det. Hicko ska vaccineras i veckan så då får vi ta en liten extra koll på Evidensia Djursjukhus i Malmö.

Hicko är vår familjemedlem, vår vakthund och min kollega. Hicko och jag tillbringar så mycket tid tillsammans och det gör så ont i mig av bara tanken på att det skulle vara något illa med hans led.

DSC_6263

Denna eviga väntan på Vostoks resultat, jag tror jag blir tokig. Jag har tappat räkningen nu hur många gånger vi har varit inne på SKK och kollat. Vår fina, underbara och ståtliga Sredneasiatskaja ovtjarka, Vostok!

DSC_6058

För att skingra tankarna lite idag, har vi spenderat eftermiddagen ute i trädgården med hundarna. Martin och Emil har klippt gräset, vi har planterat stockrosor och vattnat våra vinbärsbuskar.

DSC_6043

Vi har myst i sandlådan med Emil som finns där bakom någonstans på bilden. Alla vill vara med 🙂

DSC_6097

Mormor kom på besök och Piansa kunde inte låta bli att visa sin kärlek och glädje.

DSC_6144

Vår solstråle som njuter av att vara utomhus oavsett väder.

DSC_6215

evidensia_djur_malmo-il-1