Tagg: fci

Barn och Hund

naturea_logo

Många ansåg oss nog som lite tokiga när vi valde att köpa en Pyreéerhund till,  när vi redan hade tre andra hundar plus en tvååring. Piansa var och är tänkt att bli en del i företaget Hand Hund & Hälsa och arbeta som social tjänstehund. Det tar tid innan hon är klar för att börja arbeta,  därför fick vi planera in henne i god tid. Visst har vi varit maxade ett tag, det blev mycket med en valp med den energinivån som hon hade. Vi fick stanna upp och hitta en strategi  och nya rutiner. Under en period prioriterade vi att vi båda var hemma på kvällarna för att det skulle gå ihop. Emil har tyckt att Piansa har varit en dryg valp i perioder,  men nu är dom bästa vänner. Emil vill gärna träna tillsamans med Piansa och han tycker att hon är lite tokig. 

Idag lyssnar Piansa  på Emil när han säger nej eller stopp, då stannar hon upp och går där ifrån. Vi har har förklarat för Emil att han ska sätta upp handen som ett stopptecken till henne när han inte vill leka, istället för att skrika och springa därifrån. Det kan i en sådan situation lätt bli en annan effekt och hunden börjar springa efter.

DSC_3539

Hicko har varit med från början och han är hunden som gärna är med Emil i lekrummet. Hicko låter Emil vara men vill gärna vara i närheten av honom. Emil och Hickos relation är väldigt stark. Vill Emil gosa eller bara klappa och ta det lugnt går han gärna till Hicko. Vi hör ofta Emil säga ”Du är så fin Hicko”.

DSC_5447

Ivanka och Emil hittar vi ofta tillsamans i soffan. Ivanka går gärna upp i soffan när Emil är där och lägger sig försiktigt bredvid så nära det bara går. Vi ser hur mycket de njuter av varandras sällskap och vilket lugnt som infinner sig hos Emil när han klappar Ivanka. Där kan dom vara tillsammans hur länge som helst.

IMG_2384

Vostok med sin stora kropp har alltid varit så lugn och försiktig med Emil. Vostok har varit en ”lekfarbror” för Emil. Vostok befinner sig oftast i köket när vi är inne och vi hör ofta Emil säga ”Titta kockis vad jag kan eller kom Kockis ska jag visa dig en sak”. Vostok följer snällt med eller lägger sig på golvet tillsammans med Emil och tittar vad han gör. Emil brukar även leka dokter med Vostok som är med på att Emil underöker honom. Vostok är oerhört tålig och tycker det mysigt att få vara med i samspelet.

DSC_6474

Vi har lagt ner mycket tid på att hitta rutiner som ska fungera i vardagen. Vi har även ägnat timmar åt att skapa en bra relation för Emil och hundarna utifrån deras förutsättningar. Idag har Emil en fantastiskt fin relation med alla fyra hundarna och det värmer i både föräldrar- och matte/hussehjärtat!

evidensia_djur_malmo-il-1

Social tjänstehund är åter i tjänst!

naturea_logo

Årets vardagshjälte fortsätter att sprida glädje, främst inom äldreomsorgen. Trots två månaders semester vet Hicko precis vad som gäller i sin yrkesroll. Hicko går artigt runt och hälsar på alla och sätter sig gärna en sund för lite extra mys.

Under hösten kommer vi att befinnas oss på Trygghetens vårdboende, Celsiusgatans vårdboende och Kronprinsens vårdboende i Malmö samt Ljuskällans särskillda boende i Ystad. Vi fortsätter även med hunden som insats på Bruksgården utifrån BPSD (beteendemässiga och psykiska symtom vid demens).

Vi har några bokade föreläsningar om ämnet ”Hundens inverkan på människan” inom målgruppen Psykisk ohälsa. Då är Hicko självklart också med.

För er som är nyfikna på vad vi erbjuder för tjänster kan gå in på hemsidan och läsa mer: https://handhundhalsa.com/

Hand Hund & Hälsa har ett nära samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan, Skåneland och arbetar inom hela Skåne under olika uppdrag.

För oss är det viktigt med hundens hälsa och välfärd i arbetet med hunden som resurs.

I samarbete med Evidensia Djursjukhus i Malmö för stöttning av en sund och frisk social tjänstehund samt RigtigHundemad som ser till att tjänstehundarna hålls i god kondition med ett superbra hundfoder Naturea!

evidensia_djur_malmo-il-1

Ovtjarka, hur vill vi ha dem?

naturea_logo

Många människor har föreställningar om Ovtjarkan som ras. Hur de är, hur de borde vara, myter, legender, hörsägen osv…

Sammanfattningsvis har de flesta som har åsikter om rasen/typen sällan eller aldrig träffat en ovtjarka. På sin höjd har de oftast läst rasstandarden, som egentligen inte säger så mycket. I rasstandarden står följande:

-Sredneasiatskaja ovtjarka skall vara självsäker, balanserat tystlåten,
stolt och oberoende. Rasen är modig och har hög bruksförmåga,
uthållighet och en naturlig revirinstinkt. Oräddhet för stora rovdjur
är karakteristiskt för rasen.

På svenska kennelklubbens hemsida står även:

– Rasen är stark, atletisk, självständig och försvarar sitt territorium. Den är misstänksam mot främlingar och oberoende av andra eftersom den alltid varit tvungen att ta egna beslut när den vaktar fåren. Rasens starka vaktinstinkt och självständighet gör att den lämpar sig bäst hos en ansvarsfull person med kunskap och tidigare hunderfarenhet.

Allt detta stämmer, men vad innebär det i praktiken? Vi kan inte tala för alla, men ska försöka förklara vad vi anser vara önskvärt hos en Ovtjarka. Nu behandlar vi Sredneasiatskaja, den Centralasiatiska ovtjarkan. Rasen som vi lever sida vid sida med.

DSC_1311

Först och främst en CAO(vi skriver CAO fortsättningsvis i inlägget, förkortning för Centralasiatisk ovtjarka) ska vara en självständig hund. Därmed inte sagt att de inte kan samarbeta, men de gör det utifrån eget intresse. De har avlats för att ta självständiga beslut och tycker inte alltid att vi människor vet bäst. Utmaningen ligger i att få dem att göra som vi vill, när de gör som de själva vill. De har sällan ”will to please”/vilja att vara till lags, men är samtidigt känsliga hundar som absolut inte vill att dess ägare ska vara arg, eller irriterad på dem. De snappar upp stämningen väldigt fort. Det låter kanske motsägesefullt och sådan är verkligheten med dessa hundar.

En Cao ska vara balanserad och orädd, den ska inte backa för något. Initialt ska de skrämma bort eventuella hot genom skall och kroppsspråk, därefter kan det eskalera till fysisk konflikt. De ska vara misstänksamma men inte rädda eller nervösa. Balansen mellan misstänksamhet och rädsla är inte alltid helt enkel. Misstänksamheten kan istället beskrivas som en ovilja att interagera med sådant eller människor som de inte känner till. Utanför reviret visar det sig som ointresse av det de möter. Reviret ska de försvara mot allt främmande. Allt som ingår i familjen, flocken eller vad man vill kalla det ska hamna under beskyddet. Djur, människor, egendom eller området i sig.

DSC_1250

Vi har fått en massa frågor de senaste åren, tex ”Är de aggressiva mot er som ägare”, ”vågar man ha dem tillsammans med barn?”, ”är det en enmanshund?”, Listan är lång…

En CAO ska generellt älska hela sin familj. Familjen är deras allt. Det är inte en hund som man kan gå in och bestraffa fysiskt, lägga på rygg eller andra liknanade myter om hunduppfostran. Då kommer du få en farlig hund, en hund som inte litar på dig. Med glädje, kärlek, samarbete och motivation får du istället en hundra procent lojal väktare som skulle gå i döden för sin familj.

De ska vara tålmodiga och försiktiga med barn, men förstår inte alltid sin egen storlek. Senast imorse satt Emil i soffan med Ivankas huvud i knäet och mös hur länge som helst. Visst, de är hundar som avlats för att klara karga miljöer, såväl hetta som sträng kyla, men de är opportunister. Dvs, de är anpassningsbara till det som gynnar dem. Även om våra hundar mestadels är utomhus, så tycker de att det är underbart att ibland komma in inomhus, få ligga i soffan eller på golvvärmen i köket.

DSC_1173

De är underbara familjemedlemmar, men kärleken brukar vara begränsad till just familjen. Detta måste man vara rustad för om man vill leva med en CAO. De kommer kanske inte acceptera era vänner, jultomten får man troligtvis hoppa över, grannen kan inte spontant komma in osv. Då behöver man en plats där hunden kan vara undertiden.

Vi har inga problem med att våra hundar inte behöver interagera med besökare, det är snarare andra som vill interagera med hundarna.

Våra hundar är inte på något vis perfekta CAO, varken exteriört eller mentalt. Dock har de mycket av det vi vill ha. Vi har märkt att de mognar långsamt. Ivanka närmar sig 3 år och det börjar märkas. Hon börjar bli en mogen och stabil madame. 🙂

DSC_1146.jpg

Vostok har det mesta vi önskar. Han är en omutlitg vakthund och en en lugn, trygg och kärleksfull familjemedlem.

Det går som besökare aldrig att uppleva hur livet med dessa hundar är. Då får man en endimensionell bild av en antingen ointresserad hund eller en som visar stor aversion. Det är iofs också viktigt att se, så att det inte kommer som en överraskning.

evidensia_djur_malmo-il (1)

Vem är stjärnan i kullen bland Pyrenéerhundarna?

naturea_logo

Vem är stjärnan i kullen? Det beror på vem du frågar och vad uppfödaren har för mål och syfte med sin avel och vilken ras det gäller.

Är det exempelvis en vallhund som ska arbeta aktivt med vallning, då är det viktigt att ta fram rasens ursprungliga egenskaper och inte lika viktigt om den har för lite pigment på nosen. Är det en brukshund som i framtiden ska tävla i lydnad, då vill vi ha en samarbetsvillig hund som älskar apellplanen.  Är det en vakthund då utgår man från bra vaktegenskaper. En del uppfödare eftersträva hela konceptet med en sund hälsa, bra ursprungliga egenskaper, fina utställningsresultat etc.

DSC_7214

Vem är stjärnan i kullen gällande pyrenéerhunden? Frågar du oss så ska vi försöka förklara hur vi tänker när vi berättar för uppfödaren vad vi vill ha.

Vi vill har en sund och välbyggd Pyrenéerhund som ska till ett utställningshem. Vi vill även ha en valp med ett bra temperament där hunden kan agera som vakthund på gården samt kunna skilja på arbete och arbete,  eftersom våra Pyrenéerhundar används som sociala tjänstehundar. En uppfödare kan ju såklart inte garantera alla dessa egenskaper hos en valp.

Vi tycker att det är viktigt att man som uppfödare inte avlar bort de ursprungliga egenskaperna i vakten. Det är något som skall bibehållas. Pyrenéerhunden är en arbetande hund som ska hålla obehöriga borta från sitt revir. En av anledningarna varför vi har valt pyrren är att dom har ett sunt sätt att vakta. Pyrenéerhunden som verkligen får arbeta med sin ursprungliga uppgift och gör det med bravur,  är en stjärna!

DSC_3488

Hicko är den första Pyrenéerhunden som genomfört ett BPH-test, första och enda pyrenéerhunden som är utbildad social tjänstehund och som har fått en utmärkelse som årets vardagshjälte,  är i våra ögon en stjärna! Hicko är pyrenéerhunden som gjör skillnad i många människors vardag! En fantastiskt bra reklam för rasen!

wpid-20150930_132422-1.jpg

Vinnarhunden på utställningarna ”Eros” Vi´Skaly´s Harlem Shake är hunden som ligger i topp på listan av årets hund i hela Sverige. Han har visat sina framgångar i ringen och är också en stjärna. Ännu en bra reklam för rasen,  att vi har en Pyrre i topplistan på utställningarna.

Kanske kan året avslutas med två utmärkelser hos Pyrenéerhunden, som årets vardagshjälte och årets hund!

IMG_3641

Familjehunden som fungerar med barnen är ännu en stjärna!

IMG_3177

En annan stjärna är Pyrenéerhunden som ser andra djurarter som finns i familjen som en del av flocken.

wp-image-2036823186jpg.jpg

Vem som är stjärnan i kullen beror som sagt på vem du frågar och vad man vill med sin pyrre. Hicko är fem år gammal och vaktar gården med bravur, han är en fantastisk familjehund och ser våra övriga djur som en del i flocken. Hicko har två yrkesroller, social tjänstehund och den vaktande pyrenéerhunden, han är inte den mest vinnande hunden i ringen men går oftast bra för rasspecielister och är idag SE  UCH, och DK UCH. Hicko har en helhet som vi tycker om hos pyrenéerhunden, både i sin mentalitet och exteriört.

Hicko har många styrkor men också brister. Ingen hund är felfri. Om vi ska peta i bristerna så kunde han haft en lite bättre front och ett bättre driv och motivation i ringen för att kunna visa upp sina fina rörelser på ett bättre sätt.

Men i det stora hela är han helt klart en stjärna i kullen enligt våra ögon! Piansa är strax över ett år så det är lite tidigt än att utvärdera om hon är en av stjärnorna i kullen, eller inte. Dock har hon nog redan fått utmärkelsen till kullens pajas!

DSC_6941

evidensia_djur_malmo-il-1

 

 

Halsband eller sele?

naturea_logo

Ett ämne som kan vara känsligt då många har olika åsikter och värderingar kring vad som är mest lämpligt. Att använda halsband är för många helt oacceptabelt, då hundens nacke kan skadas vid eventuella ryck i kopplet. Strypkoppel är inte ens att tänka på. Jag själv lägger ingen värdering i vad andra använder för typ av halsband så länge hunden inte skadas.

DSC_1233

Om man har en hund som drar väldigt mycket är det lätt att sätta på ett stryphalsband för att helt enkelt klara av att hålla hunden.  Detta kan jag tycka är helt ok om det sker i samband med en aktiv träning för att få hunden att gå fint i koppel. Stryphalsbandet kan ge hundägaren självförtroende att faktiskt våga gå ut med hunden och göra något åt problemet. Då menar jag inte att det är ok att göra en massa ryck i kopplet utan mer att kunna hålla tillbaka hunden och fånga in den innan den har hunnit dra ut i kopplet alternativt göra ett utfall mot en annan hund. Med ett ökat självförtroende att klara av att hålla hunden kan hundägare lättare fokusera på att avleda och träna hunden att gå fint i koppel.

Jag har ett eget exempel från en schäferhane som jag hade. Han gjorde utfall mot andra hanhundar och det var svårt för mig att hålla tillbaka honom. Jag satte på honom ett haltihalsband som gav mig ett bättre självförtroende att hålla honom och därmed kunde jag öka min kommunikation och vårt sammarbete. Efter intensiv stadsträning kunde jag ta bort halithalsbanden och ta på ett vanligt halsband och hade fått en ståtligt schäfer som gick fint bredvid mig när vi mötte andra hundar.

DSC_1314

Jag kan hålla med om att kan man använda sele till hunden under promenaden så ska man göra det. Men vi har en annan vinkel till. Vi har stora hundar som väger mellan 45-65 kg, ibland är vi ute med näst intill vars 100 kg hund eller mer i kopplet. För oss är det viktigt att hundarna går fint under promenaden, vi orkar helt enkelt inte med att vara ute och gå med hundar som drar hela tiden. Under promenaden så varvar vi med att hundarna får gå fint på vars en sida till att dom får gå fritt ute i kopplet och snusa av sig och sedan tillbaka på vars en sida igen. Möter vi andra hundar går dom alltid fint i kopplet, dom gör aldrig utfall och spänner oftast inte upp sig. Dock förebygger vi mötena och läser av hundarna. Om någon verkar spänna upp sig gör vi en liten u-sväng i mötet så vi inte möter den passerade hunden rakt framifrån. Vi skulle i princip egentligen kunna ha sele på våra hundar eftersom dom är tränade och går fint. Men vi förebygger och använder därför halsband med en stoppknapp. Om situationen skulle uppstå att någon annan hund kommer fram springandes till oss och gör utfall alternativt att våra egna hundar skulle göra utfall under promenaden har jag bättre förutsättningar för att hålla hundarna och passera änjag skulle ha om de hade sele på sig.

DSC_9251

Däremot om vi tränar fysträning eller någon form av balans och koordinationsträning har vi alltid sele på hundarna! Visst, är vi i skogen kan vi mycke väl låta hunden hoppa upp och balansera på en sten eller stubbe med halsband på, men aldrig under en aktiv träning där vi dessutom behöver gå in och stötta hundarna.

IMG_1170

evidensia_djur_malmo-il-1

Hundpromenad

naturea_logo

Idag tog vi årets premiärtur med skrindan. Hicko var så nöjd, han tycker så mycket om att dra sin skrinda. En aktivitet som passar honom utmärkt. Att dra skrinda är väldigt skonsamt för en hund eftersom det sker på hjul. Men det är inte helt enkelt i början, hunden måste vänja sig och lära sig att svänga och få skrindan att följa med. Samt känna sig bekväm med att det är något som sitter fast baktill. Det krävs en del självkänsla för att fixa aktiviteten.

Vi bäddade med filt och kudde till Emil som tyckte det var väldigt mysigt att åka med. han drack sin morgonvälling och tyckte det var toppen.

DSC_8215

Vi som lever med dessa ”stora” hundar tänker ju inte dagligen på hur stora dom är. Vi blev stoppade ett par gånger under promenaden och fick beröm för våra hundar. Det är så härligt att vara ute med hela Guardistagänget och alla är tillfreds med varandra och omgivningen.

Vi var lite uppmärksamma på Hicko och Vostok idag eftersom Hicko hade skrindan på sig och om möjligt skulle kunna känna sig trängd om Vostok kom för nära. Det vara snarare tvärt om, båda gick lugnt och fint bredvid varandra och inga spänningar uppstod. Hicko hade fullt fokus på sin uppgift.

DSC_8221

Detta kan låta konstigt… Men denna flock vi har nu fungerar så bra tillsammans bortsett från att Hicko och Vostok inte kan vara lösa tillsammans hemma på gården. Och Ivanka vill vi inte få möjligheten att trycka till Piansa. Men vi har fått till en fungerade vardag och promenaderna är lugna och trevliga. Tänk om denna flock kunde vara för evigt.

DSC_8210

Vår fina kennelpojke, han gör som vi gör. Klart att han ska gå bredvid och hålla Hicko som drar hans skrinda. När Emil säger ”stanna Hicko” då stannar Hicko och Emil hoppar han upp på skrindan igen och Hicko drar vidare. Underbar kommunikation mellan barn och hund.

evidensia_djur_malmo-il-1

 

Blivande social tjänstehund!

naturea_logo

Igår fick Piansa följa med på mentors uppdragen för att visa hur det är att socialisera med en icke färdig hund. När jag går med Hicko så sker allt så naturligt, han vet precis vad som gäller i alla situationer i en aktivitet.

Piansa har dragit ganska bra i kopplet så jag har verkligen fått kämpa för att hålla henne intill mig. Denna gången tog jag med ett sele för att lättare kunna styra henne i situationen. Det var många veckor sedan Piansa var med på socialiseringsträning på Bruksgårdens äldreboende. Vi började med att träna följsamhet i korridorerna och Piansa går fint intill mig utan något kommando. På vägen mötte vi både personal och vår enhetschef som trodde det var Hicko. Bättre feedback går inte att få!!!

DSC_6941

Vi gick vidare till en vårdtagare och Piansa stannar vid stolen och bara står helt stilla med ett fint och milt uttryck och bara njuter av att bli klappad. Mötet blir så speciellt och vårdtagaren uttrycker ” Så kul att du kom till mig och du är ju så fin”.

Piansa har massor kvar att lära sig. Men jag upptäckte efter gårdagens besök på Bruksgården att hon har mognat in i sin roll. Piansa har en förmåga precis som Hicko att känna av situationen.

Jag är en stolt matte och hundförare och efter detta passet har jag stora förhoppningar om att du en dag blir en social tjänstehund!

Bilden nedan är tagen när Piansa nyser… 😉

DSC_6942

För oss är det viktigt med hundens hälsa och välfärd i arbetet som social tjänstehund. I samarbete med RigtigHundemad och tack för ett superbra hundfoder Naturea!

evidensia_djur_malmo-il-1