Fiendens fiende

naturea_logo

Nu ett par dagar efter sammandrabbningen mellan Vostok och Hicko är livet som vanligt igen förutom lite mer sårtvätt och mediciner 3 ggr/dag. Varken Hicko eller Vostok visar något direkt agg  mot varandra och när de ser varandra genom stängslet så tittar de bort och gäspar. Detta är tydliga lugnande signaler om man studerar hundars ”språk” och beteende.

De vaktar tillsammans(på vars en sida stängslet) i gemensam sak om folk passerar på andra sidan fältet. ”Min fiendes fiende är min vän” Se filmen nedan:

Imorgon ska vi ta ut hela gänget på promenad tillsammans och se hur det funkar. Troligtvis sker även detta med ro. På promenad har det aldrig varit problem mellan de båda.

Idag har alla hundarna varit trötta och slöa av värmen. Det är varmt och kvavt och vi har tillbringat tiden i trädgården med att rensa ogräs och måla vedboden. Det är ju tyvärr ingen som gör det åt en, så det är bara att hugga in!

evidensia_djur_malmo-il-1

Det som inte fick hända, hände igen!

naturea_logo

I söndags kväll hände det som vi lovat varandra, inte skulle få hända igen. Det blev slagsmål mellan Vostok och Hicko. Även denna gången var det den mänskliga faktorn som var orsaken.

Vi hade gett alla hundarna mat och plötsligt låter det som att hela helvetet brutit lös. Vi sprang ut och såg att Hicko och Vostok var i full gång med kamp på blodigt allvar. Det är en chockerande upplevelse att se två så stora och starka hundar slåss, som dessutom är våra älskade familjemedlemmar. I en sådan situation brukar människor reagera på antingen tre olika sätt.

  1. Agera för att lösa situationen
  2. Bli paralyserad/handlingsförlamad
  3. Fly

Lyckligtvis var vi båda två hemma och agerade fokuserat. Ensam hade det varit svårt att lösa.  Oavsett vad man gör så finns det en stor risk att man själv kommer emellan och att hundarna i affekt svarar tillbaka. Vi låste dörren in till huset så att Emil var i säkerhet. Martin fokuserade på Vostok och Jessica på Hicko. När vi väl lyckades separera dem och andats ut fick vi gå igenom vad som hänt.

DSC_8742

Först trodde vi att Hicko klättrat över stängslet ur hundgården, men det visade sig att det var en grind som inte blivit ordentligt stängd. Sådant här ska inte få lov att hända. Det är vårt ansvar som hundägare. Nu har olyckan varit framme två gånger och båda gångerna har det varit den mänskliga faktorn som varit avgörande.

Vi kollade igenom hundarna och konstaterade att vi nte behövde åka akut till veterinären. Gårdagen tillbringade vi i omgångar hos de mycket trevliga och kunniga veterinärerna på Djursjukhuset Evidensia i Ystad.

DSC_2894

Både Vostok och Hicko skötte sig exemplariskt. Vostok var lugn men tyckte att den ”där äckliga människan som han inte kände, hon kunna hålla sig på sin kant”. Så han hoppade upp och satte sig i knäet på Martin. Söte…

Hicko däremot strålade av glädje när han klev innanför dörrarna. Han tycker det är trevligt att komma till veterinären och bli ompysslad. Hicko fick så mycket beröm av veterinären som tyckte att han var så fin och så trevlig. Vilken fantastisk hund ni har som går att hantera så lätt fick vi höra.

dsc_7044

Ingen av dem hade några allvarligare skador. Det var några hål efter bett i huvudet på båda, men de klarade sig utan dränage. Vostok blev ordinerad antibiotika, antiinflammatoriskt och smärtstillande och Hicko klarade sig med sårtvätt. Nu får båda ta det lugnt ett par dagar och vara under uppsyn så att såren inte blir värre.

Det kan tyckas vara dumdristigt att ha två hanar hemma som faktiskt potentiellt kan skada varandra allvarligt. Det är vårt ansvar att det inte ska hända igen. När rutinerna i vardagen funkar så ska möjligheten inte finnas.

Det handlar inte om någon generell handhundsilska hos någon av dem utan är kopplat till försvar av resurser. De är tämligen obrydda om varandra nu och idag ska vi ta ut dem på promenad tillsammans. De är ju dock aldrig lösa tillsammans och kommer aldrig vara det.

dsc_3008

Det kunde gått riktigt illa den här gången men löste sig på bästa tänkbara vis, även om det givetvis inte var bra. Vi har en plan för hur vi ska agera och är trygga med varandra i situationen. Nu hoppas vi på bra och snabb läkning.

evidensia_djur_malmo-il-1

 

 

 

Surtanten återuppstod…

naturea_logo

Just som vi skrev ett inlägg som bland annat handlade om att Ivanka har lugnat ner sig, då händer det…

De senaste två dagarna har hon varit på ett jäkla humör och definitivt vaknat på fel sida. Hur de andra hundarna orkar med henne, det är för oss oförståeligt, men det är ju hon som bestämmer bland dem…

Men hon kan vara lika mjuk och mysig mot dem som hon kan vara sur. Hon är inbjudande och tar hand om dem, men på endast sina egna villkor. Hon håller dem i järnhand(klo/tass?) och minsta lilla som inte passar, då är hon tydlig. Kanske lite för tydlig ibland…

Vakten är det ingen direkt skillnad på, hon hörs mest och är överallt och håller koll. Igår var hennes uppdrag att jaga bort rovfåglarna som cirkulerade i luften. Gäss och änder bryr hon sig inte om. Även Hicko håller koll på rovfåglarna. Vostok och Piansa har inte förstått att rovfåglar ska jagas bort. Vostok vaktar mest gentemot människor som passerar. Ivanka vaktar gentemot allt som rör sig eller hörs. Hicko är ett mellanting, men är lite mer tillbakalutad. Piansa är oftast tyst och hakar bara på…

Hon är minst i gänget och behöver inte eller får inte ta ansvaret för de andra.

DSC_8827

evidensia_djur_malmo-il-1

Vostok CT-röntgen

naturea_logo

Efter ett samtal med Henrik Merin som är specialist inom ortopedi på Evidensia djursjukhuset i Malmö beslutade vi att göra en CT-röntgen på Vostok. För att få en bättre och tydligare bild på hur hans vänstra armbågsled ser ut och för att utvärdera om vi kan göra något åt hans fragmentering av processus coronoideus (FCP) i armbågen. 

Väl framme på djursjukhuset hoppar Vostok glatt ut från bilen och går in i väntrummet. En hund som befann sig inne i väntrummet skällde till rejält när vi kom in, men Vostok brydde sig inte. Vostok är så enkel att ha med i sådana situationer och är neutral på allmän mark till skillnad från hemma då han vaktar gården och gör det med bravur.

Vi fick ta några varv i korridoren och veterinär Henrik Merin bedömde hans rörelse som bra och inga tecken på hälta. Om möjligt att Vostoks vänstra armbåge hade en liten vinkling utåt, men inget märkbart. Vostok reagerade något lite på palperingen på hans vänstar arbmågsled. Här är det svårt att läsa hur pass ont det gjorde då rasen ofta har en hög smärttröskel eller om det bara var en känsla av obehag.

DSC_6820

Nu har jag lämnat Vostok för att genomgå en CT-röntgen för att få en bättre bild av hur det verkligen ser ut och vad det finns för åtgärder. Vi är fortfarande lite i chock över Vostoks resultat, hur kunde det bli så här. Det är en sorg att inte kunna föra hans egenskaper och mentalitet vidare. Det var mer än vi som hade stora förhoppningar på denna vackra herre. Men oavsett så är Vostok vår underbara familjehund som fortfarande har allt det vi önskar hos en Ovtjarka.

Älskade Vostok!

evidensia_djur_malmo-il-1

 

 

Winner Stars Vostok!

naturea_logo

Idag är det ett år sedan Vostok kom till oss. Efter hans resa från Vittyssland –>Polen till Sverige, hoppade han glatt ut ur bilen för att hälsa på sina nya ägare, som var Martin och jag. Vi hade lovat varandra att vi aldrig skulle importera en 7 månaders gammal Sredneasiatskaja Ovtjarka, skulle vi ha denna rasen i familjen igen ville vi ha en valp. Men detta har vi aldrig ångrat och vilken tur att man ibland bortser från sina egna principer. Vi hade följt Vostok sedan han var tre månader och Martin hade kontakt med uppfödaren som gav oss en korrekt bild av Vostok, han var precis så som uppfödaren hade beskrivit honom under hela resans gång.

DSC_5411

Vostok är så fantastisk mot vår son Emil och den bästa lekkompisen till Piansa. Vostok har ett enormt tålamod och är så underbar.

DSC_9783

Vostok ha de egenskaper som vi önskar hos en Ovtjarka. Det är fortfarande intressant att se hans utveckling både som individ och ras. Vakten har blivit mer allvarlig här hemma och utanför hemmet väljer han nog ut vem han vill hälsa på. Vissa kan till och med få en kram.

DSC_6458

Vostok, du underbara hund! Vi älskar dig!

evidensia_djur_malmo-il-1

Vostok

olivers

Vostok blir ju inte mindre direkt. Nu är han snart 16 månader, är runt 75 cm i manken och väger ca 65 kg! Han är inte den största ovtjarkan men han utvecklas fint i kroppen och skallen. Han har en trevlig mentalitet. En otroligt stabil hund. Vänlig, modig och beskyddande! Han representerar alla bra egenskaper en CAO ska inneha. Många människor hade nog tyckt att han är lite tråkig och sävlig. Han är helt ointresserad av organiserad träning och gör lite som han själv vill och den som sett honom i verklig action kan intyga den lite underhållande förvandlingen från sovande klump till otroligt allvarlig vakthund. Han är otroligt dynamisk och explosiv och inte minsta nervös i sin vakt! En underbar hund helt enkelt!

evidensia_djur_malmo-il (1)

 

Höstlov!

olivers

Denna vecka har varit kvalitetstid för både Emil och hundar. Martin har varit ledig i veckan och jag har haft förmånen att arbeta hemifrån en del. Dock lyckades jag pricka in veckans finaste dag på kontoret medan resten av familjen njöt av en fantastisk dag ute i trädgården!

Vi har valt boende främst utifrån hundarnas behov. Här har våra fyrbenta stooooor yta att springa på och verkligen få utlopp för sina rörelser. De leker, jagar varandra, brottas och jagar varandra igen. Vi har placerat tre stenar på framsidan av olika anledningar. Dels för att det ser fint ut, träningsplats för hundarna och speciellt Ivanka har utsett den stora stenen som den bästa utsiktsplatsen.

Underbart att kunna ge hundarna och Emil lite extra kvalitet denna veckan! Nu är det dags att packa väskan inför en dag på Bruksgården imorgon. Piansa ska följa med som praktikant på förmiddagen och på eftermiddagen står Hicko för fredagsmyset! Vi hörs imorgon! 🙂

evidensia_djur_malmo-il-1