Tagg: Centralasiatisk herdehund

Fiendens fiende

naturea_logo

Nu ett par dagar efter sammandrabbningen mellan Vostok och Hicko är livet som vanligt igen förutom lite mer sårtvätt och mediciner 3 ggr/dag. Varken Hicko eller Vostok visar något direkt agg  mot varandra och när de ser varandra genom stängslet så tittar de bort och gäspar. Detta är tydliga lugnande signaler om man studerar hundars ”språk” och beteende.

De vaktar tillsammans(på vars en sida stängslet) i gemensam sak om folk passerar på andra sidan fältet. ”Min fiendes fiende är min vän” Se filmen nedan:

Imorgon ska vi ta ut hela gänget på promenad tillsammans och se hur det funkar. Troligtvis sker även detta med ro. På promenad har det aldrig varit problem mellan de båda.

Idag har alla hundarna varit trötta och slöa av värmen. Det är varmt och kvavt och vi har tillbringat tiden i trädgården med att rensa ogräs och måla vedboden. Det är ju tyvärr ingen som gör det åt en, så det är bara att hugga in!

evidensia_djur_malmo-il-1

Det som inte fick hända, hände igen!

naturea_logo

I söndags kväll hände det som vi lovat varandra, inte skulle få hända igen. Det blev slagsmål mellan Vostok och Hicko. Även denna gången var det den mänskliga faktorn som var orsaken.

Vi hade gett alla hundarna mat och plötsligt låter det som att hela helvetet brutit lös. Vi sprang ut och såg att Hicko och Vostok var i full gång med kamp på blodigt allvar. Det är en chockerande upplevelse att se två så stora och starka hundar slåss, som dessutom är våra älskade familjemedlemmar. I en sådan situation brukar människor reagera på antingen tre olika sätt.

  1. Agera för att lösa situationen
  2. Bli paralyserad/handlingsförlamad
  3. Fly

Lyckligtvis var vi båda två hemma och agerade fokuserat. Ensam hade det varit svårt att lösa.  Oavsett vad man gör så finns det en stor risk att man själv kommer emellan och att hundarna i affekt svarar tillbaka. Vi låste dörren in till huset så att Emil var i säkerhet. Martin fokuserade på Vostok och Jessica på Hicko. När vi väl lyckades separera dem och andats ut fick vi gå igenom vad som hänt.

DSC_8742

Först trodde vi att Hicko klättrat över stängslet ur hundgården, men det visade sig att det var en grind som inte blivit ordentligt stängd. Sådant här ska inte få lov att hända. Det är vårt ansvar som hundägare. Nu har olyckan varit framme två gånger och båda gångerna har det varit den mänskliga faktorn som varit avgörande.

Vi kollade igenom hundarna och konstaterade att vi nte behövde åka akut till veterinären. Gårdagen tillbringade vi i omgångar hos de mycket trevliga och kunniga veterinärerna på Djursjukhuset Evidensia i Ystad.

DSC_2894

Både Vostok och Hicko skötte sig exemplariskt. Vostok var lugn men tyckte att den ”där äckliga människan som han inte kände, hon kunna hålla sig på sin kant”. Så han hoppade upp och satte sig i knäet på Martin. Söte…

Hicko däremot strålade av glädje när han klev innanför dörrarna. Han tycker det är trevligt att komma till veterinären och bli ompysslad. Hicko fick så mycket beröm av veterinären som tyckte att han var så fin och så trevlig. Vilken fantastisk hund ni har som går att hantera så lätt fick vi höra.

dsc_7044

Ingen av dem hade några allvarligare skador. Det var några hål efter bett i huvudet på båda, men de klarade sig utan dränage. Vostok blev ordinerad antibiotika, antiinflammatoriskt och smärtstillande och Hicko klarade sig med sårtvätt. Nu får båda ta det lugnt ett par dagar och vara under uppsyn så att såren inte blir värre.

Det kan tyckas vara dumdristigt att ha två hanar hemma som faktiskt potentiellt kan skada varandra allvarligt. Det är vårt ansvar att det inte ska hända igen. När rutinerna i vardagen funkar så ska möjligheten inte finnas.

Det handlar inte om någon generell handhundsilska hos någon av dem utan är kopplat till försvar av resurser. De är tämligen obrydda om varandra nu och idag ska vi ta ut dem på promenad tillsammans. De är ju dock aldrig lösa tillsammans och kommer aldrig vara det.

dsc_3008

Det kunde gått riktigt illa den här gången men löste sig på bästa tänkbara vis, även om det givetvis inte var bra. Vi har en plan för hur vi ska agera och är trygga med varandra i situationen. Nu hoppas vi på bra och snabb läkning.

evidensia_djur_malmo-il-1

 

 

 

Surtanten återuppstod…

naturea_logo

Just som vi skrev ett inlägg som bland annat handlade om att Ivanka har lugnat ner sig, då händer det…

De senaste två dagarna har hon varit på ett jäkla humör och definitivt vaknat på fel sida. Hur de andra hundarna orkar med henne, det är för oss oförståeligt, men det är ju hon som bestämmer bland dem…

Men hon kan vara lika mjuk och mysig mot dem som hon kan vara sur. Hon är inbjudande och tar hand om dem, men på endast sina egna villkor. Hon håller dem i järnhand(klo/tass?) och minsta lilla som inte passar, då är hon tydlig. Kanske lite för tydlig ibland…

Vakten är det ingen direkt skillnad på, hon hörs mest och är överallt och håller koll. Igår var hennes uppdrag att jaga bort rovfåglarna som cirkulerade i luften. Gäss och änder bryr hon sig inte om. Även Hicko håller koll på rovfåglarna. Vostok och Piansa har inte förstått att rovfåglar ska jagas bort. Vostok vaktar mest gentemot människor som passerar. Ivanka vaktar gentemot allt som rör sig eller hörs. Hicko är ett mellanting, men är lite mer tillbakalutad. Piansa är oftast tyst och hakar bara på…

Hon är minst i gänget och behöver inte eller får inte ta ansvaret för de andra.

DSC_8827

evidensia_djur_malmo-il-1

Ansvar som hundägare?

naturea_logo

Om man har 180-220 cm högt stängsel, en låst grind och tydliga ”varning för hunden” skyltar i kombination med att det står ett antal tämligen hotfulla hundar innan för stängslet, vad är det då som gör att vissa människor får för sig att sträcka in handen.

20170701_103044

Eller om mot förmodan grinden inte är låst, bara trava in om ingen hund syns? Detta har hänt vid några tillfällen. Det är framförallt ”gubbar” i 50-60 års åldern som tror att de kan vifta bort en tjurig vakthund…

Lycka till!

Lagen är tydlig gällande det strikta hundägaransvaret, men vari ligger rimligheten? På allmän plats är såklart en sak, men på privat mark, innanför stängda grindar? Nja…

Om vår grind är låst och någon tar sig in, då finns det ett uppenbart uppsåt och då får man själv stå för konsekvenserna!

Här är några dagsfärska bilder på insatsstyrkan! 🙂

evidensia_djur_malmo-il-1

She is the boss!!! (Centralasiatisk ovtjarka)

naturea_logo

Bland hundarna här hemma så är det Ivanka som är en enväldig härskare. Hon är drottning, ledare och först i kompaniet när det är dags för utryckning. De andra hundarna har en enorm respekt för henne och tänker efter före, flera gånger om det är situationer som kan utmana henne.

Det räcker med en snabb blick från Ivanka och de andra går långa omvägar runt omkring henne. Hon är trots allt minst i storlek av alla våra fyra hundar, men den som tar mest plats. Vi var lite besvikna över att hon inte blev så stor, men i ärlighetens namn hade det varit ganska jobbigt med en 80 kg och 85 cm hög variant av Ivanka.

DSC_3427

Hon har hunnit bli strax över 2,5 år nu och börjar bli en på gränsen till behaglig hund. De som följt oss och ni som känner oss väl vet att hon inte alltid varit så enkel att ha och göra med. Kombinationen av hennes tempo, självständighet, resursförsvar, vakt och jaktinstinkt är inte helt okomplicerad. Skam den som ger sig…

I efterhand har vi båda erkänt för varandra det som vi inte sa…HUR SKA DET HÄR GÅ??? Vi visste att hon var den tuffaste hunden i kullen, men hur svårt kan det vara tänkte vi…

Det var stundtals ganska svårt och tålamodet fick sig ett par rejäla törnar. Nu är hon hon en helt under familjemedlem. Fortfarande tämligen intensiv, men med en mer mogen och avslappnad inställning till livet. 🙂

Bilden nedan är från dagen innan hon flyttade till Sverige!

wpid-2015-03-16-15.39.28.png.png

evidensia_djur_malmo-il-1

 

Winner Stars Vostok!!!

naturea_logo

Dagens inlägg handlar om vår underbara Vostok. Vostok är nu 17 månader gammal, är ca 75 cm hög och väger runt 65 kg! Han kommer växa lite till. Han har än så länge haft fina proportioner hela uppväxten. Vissa hundar är ”valpfula” eller ”unghundsfula”, men Vostok har sett bra ut ända sedan vi fick hem honom. Han är otroligt stark, med grov benstomme och ett stort huvud utan bli för mycket. Hans uttryck är vänligt, men ändras raskt om han uppfattar en fara.

Han är en smart hund och balanserad. Igår kom ett antal män som arbetade nere vid vägen, ca 25 meter från vårt stängsel och grind. Vostok blev först rasande och skällde ut dem efter konstens alla regler. Så fort han märkte att de inte hade några planer att närma sig, då slappnade han av och satt lugnt och tittade på dem, men med en skeptisk blick.

Han har ett stort allvar inom sig och accepterar inte många utöver familjen på sitt revir. Han älskar svärmor! Igår följde hon med på promenad in till byn och Vostok blev överlycklig när vi träffades. Han hoppade upp med tassarna på hennes axlar och pussade henne länge. Han väger mer än vad hon gör så det var lite svårt med balansen.

I övrigt när vi får besökare så får Vostok stanna i hundgården på behörigt avstånd de första timmarna, därefter kan han tina upp men kan försöka skämmas lite om han märker att folk är osäkra på honom. Utanför reviret är han hur lugn som helst och bryr sig varken nämnvärt om varken två eller fyrbenta.

Med familjen är han ljuvlig. Han är helt underbar och det finns inget ont att säga om honom förutom att han möjligen tuggat sönder några par skor. Han älskar att ligga på köksgolvet och njuter av golvvärmen. Kanske i de bästa av världar får han smaka något gott. 🙂

Han är genomsnäll och tålmodig med både Piansa och Ivanka som springer, hoppar, sliter, biter och drar i honom! Han är ingen bråkstake och vill inte bråka med någon hund, men när Hicko hoppade på honom fick man se vad han går för om en situation blir allvarlig. CAO används som väktare av boskap och har avlats för att kunna stå emot attacker av stora rovdjur som varg, björn, mård, vildhundar och stora kattdjur. Tyvärr tar man till vara på denna ”kvalitet” i vissa länder och använder CAO till kamp. Det är vidrigt och för mig helt obegripligt. När Hicko och Vostok drabbade samman fick Hicko en hel del ganska allvarliga skador, medan Vostok blev oskadd med endast en liten reva på nosen. Vi hoppas att detta aldrig kommer hända igen och vi har vidtagit alla åtgärder vi kan för att de ska slippa utsättas för en liknande situation i framtiden.

I övrigt tar Vostok livet med ro. Han gör inte av med mer energi än vad han behöver. Hans milda sätt, hans blick, mod, självständighet, hans tramsiga sidor, klokhet och vilja att försvara det han håller kärt är egenskaper vi värdesätter högt! Han är en underbar ovtjarka och är allt vad man kan önska sig av rasen.

evidensia_djur_malmo-il-1

Ivanka på besök hos Evidensia!

olivers

Idag var det dags för Ivankas vaccination på Evidensia djurklinik i Ystad. Det är så underbart att möta veterinärer som kommer ihåg sin hund. Envisa Ivanka gjorde sig påmind idag. När vi kom in genom dörren mötte vi veterinären som utförde besiktningen på Ivanka när vi fick hem henne och hon kom så väl ihåg att Ivanka. Redan som liten visade hon sin självständiga sida och  vägrade gå vid rörelsebedömningen och låg mest på golvet. Vi fick förtydligade att detta är normalt hos en Ovtjarka, annars kan det lätt missuppfattas som en slö och sjuk valp som bara ligger.

I väntrummet fick Ivanka syn på godisburken och undrade om man inte fick smaka.

Emil var medveten om att Ivanka skulle till doktorn och få en spruta. Han var noga med att lugna Ivanka i väntrummet och påtalade flera gånger ” Det är ingen fara Ivanka” och klappade henne. Fina underbara unge!

Ivanka skötte sig fint, hon blev undersökt av veterinären och fick godkänt på dagens kontroll. Sprutan var som sagt ingen fara. Veterinären var nöjd med Ivanka och vågen hamnade på 42,4 kg. Hon brydde sig heller inte om de andra hundarna som var i väntrummet.

Åter hemma igen tog vi en promenad med hela gänget!

evidensia_djur_malmo-il-1