Tagg: Central Asian Shepherd

Vostok & Piansa!

naturea_logo

Nu under höst och vinter blir det inte att vi varvar flocken lika ofta av anledning att det helt enket är smidigast att har dom två och två. Ovtjarkorna i stora hundgården och Pyrrana är lösa på gården när vi jobbar. Ska någon av Pyrrarna iväg på uppdrag/arbeta får de stanna inne för att minska risken att de smutsar ner sig för mycket. När alla fyra är utomhus tillsammans så är de en stor flock men med ett stängsel emellan. På promenad är alla tillsammans. Det finns ingen indikation alls på konflikt mellan de olika hundarna.

Nu är det mörkt när vi lämnar hemmet och mörkt när vi kommer hem. Dock försöker vi i mån av tid att släppa ihop Vostok och Piansa på morgonen. Dom har fattat tycke för varandra redan från början. Småttingarna som börjar bli stora.

DSC_4262

På helgerna ska vi bli bättre på att varva flocken. Vostok och Piansa har så kul tillsammans. Med Piansas lekinviter kan inte Vostok låta bli att koppla på ”barnasinnet” och han blir så lekfull. ”Betongvalpen. ”

DSC_4221

Piansa ser mer vild än tam ut och hon njuter av att lyckas få igång Vostok.

DSC_4243

Vostok har varit så fin mot både Piansa som valp och även vår son Emil, han har varit lekfarbrorn redan från början. Vostok har ett enormt tålamod.

DSC_4224

I helgen ska vi skifta flockarna och se om Ivanka har lättat upp inför Hicko. Sist uppskattde inte Hicko att Vostok stod med Piansa, dock förstod vi att detta var i samband med löp. Det blir helgens utmaning, det är så intressant att se och läsa hundarnas signaler samt deras kommunikation mellan varandra.

Frostig morgon, Ovtjarkorna njuter!

naturea_logo

Lika mycket som våra två ovtjarkor älskar att vara ute, lika härligt tycker de att det är att få komma in. De är såklart ”utomhushundar”, men Ivanka kan ligga en hel dag i soffan om det erbjuds och Vostok har hittat sin nya favoritplats inne, några meter framför kaminen. Personligen hade jag tyckt att det vore olidligt varmt, men han sträcker ut och somnar tungt.

De senaste veckorna har präglats av regn och åter regn. Trädgården är ”vattensjuk” och det är lervälling överallt. Konsekvensen…Extremt smutsiga hundar. De senaste två dagarna har solen dock skymtats och imorse var det frost och ljust ute.

DSC_5084

Efter att de vanliga toarutinerna, vaktrundan och inspektion av reviret bjöds det upp till lek. Just nu är det Vostok som är den mest initiativtagande av de två. När Ivanka väl kommer igång dock, då kör hon över Vostok, fram tills han tröttnar. De leker väldigt hårt och tungt. De springer, brottas, biter och tacklar varandra.

DSC_5132

Ibland undrar man hur de ens kan gå efter vissa av deras kollisioner, men de bara skakar av sig, fortsätter leka eller hittar på något annat.

DSC_5142

Ovtjarkadans…

DSC_5141

Idag ska vi passa på att vara ute och ta alla hundarna på promenad tillsammans. Det är bara att passa på att njuta av ljuset ute medan tillfälle fortfarande finns. Redan nu börjar man redan drömma om våren och sommaren.

Vostok 2 år!

naturea_logo

Idag fyller Vostok 2 år! Hipp hipp hurra! 🙂

DSC_2378

Den här tiden med Vostok har varit underbar och fantastisk. Somliga hundar berör och Vostok är verkligen en sådan hund. Han är lugn, mysig, känslig, självständig och otroligt explosiv när det väl gäller. Mysfarbror och omutlig väktare…och ligger alltid i vägen. Ska man in i något förråd, rum, kylskåpet eller vad som så ligger han och sover på golvet framför. Och flyttar sig inte i första taget.

DSC_2690

En del hundars personlighet mognar sakta fram. Vostok har varit ungefär likadan sedan vi fick hem honom. Han är mer allvarlig kanske och mer restrektiv med vilka han vill ha runt omkrig sig. Annars är det ingen större skillnad.

Hans uppfödare beskrev honom som ”A central asian gentleman” och det är helt sant. Han är så tålmodig med våra dryga damer och får stå ut med mycket. När han väl får nog lyssnar båda och brukar kasta sig ner på rygg med benen i vädret.

DSC_2665

Idag har det varit en ganska vanlig dag, Vostok har fått lite extra goda grejer att knapra på i skrivandets stund ligger han och snarkar vid mina fötter efter att ha varit ute och arbetat hela dagen. Vostoks skall hörs över fälten runt omkring. Han har bra tryck i lungorna.

DSC_2560

Här sitter Vostok med mormor! Hon är verkligen en favorit!

Så vi avslutar med att sjunga ”vi gratulerar” och ett fyrfaldigt leva för Vostok! 🙂

evidensia_djur_malmo-il-1

Kärleksfulla Ovtjarkor!

naturea_logo

Ovtjarkorna är så tydliga med att visa sin kärlek till hela familjen. Här hemma spelar det ingen roll vem det är. Man läser ibland att denna typ av hundar ska vara enmanshundar , det är dock inget vi upplevt. Vi är alla tillsammans.

Om en av ovjtarkorna vill kramas, då gör den det. Så det gäller att vara beredd på en 60 kg + kram när som helst. Inget oss emot, det är ju bara så mysigt. Vostok är relativt försiktig och klättrar lite försiktigt upp, men det är fortfarande en betongklump kärlek som klättrar.

DSC_1987

Ivanka ligger oftast i soffan när hon är inne, då trivs hon som bäst. Det är hur mysigt som helst att ha henne bredvid sig, hon ligger så nära det går och uppskattar om vi klappar henne. När hon blir för varm lägger hon sig i andra delen av soffan eller på golvet. Vostok får vara i vardagsrummet när vi kan ha honom under uppsikt, då han har en ful ovana med att märka revir(tonnårsfasoner). Men när han väl är där vill han också vara med och mysa i soffan. Men Vostok vill vara så nära det bara går men gärna stå eller ligger över oss och bli klappad hela tiden. Han verkligen njuter av att vara en del av familjemyset i soffan.

En puss från Ivanka.

DSC_2000

Han är underbar! 🙂

DSC_1993

Från kram och mys, till lek eller vakt. Det går undan. De är alltid observanta på omgivningen. En konstig bil, en rovfågel, ett hundskall långt borta…Insatsstyrkan drar igång!

DSC_2440

Ivanka är mästaren på att smyga sig på de andra och är extremt snabb. Vostok kan ibland hinna med, men det tar lite tid att få upp farten. Han har inte Ivankas uthållighet men kämpar på!

DSC_2400

Nu ska vi njuta av det sista av helgen! Ha en trevlig söndag!

evidensia_djur_malmo-il-1

Ovtjarkans mentalitet, självständighet.

naturea_logo

Pyrren och Ovtjarkan har liknanade bakgrund som boskapsväktare. Innan vi skaffade Pyrre läste och hörde vi att Pyrren är extremt egensinnig och självständig. Jämfört med Dogo canarion som vi hade tidigare(som också ska vara en självständig ras) så stämde detta. En pyrre är en pyrre och gör lite som den vill, men med ett leende.

I jämförelse med våra två CAO är Pyrrarna extremt samarbetsvilliga, motiverade och ”easy going”. När vi kommer med upptåg så är Pyrrarna alltid på. Vostok tittar på en som om man vore en utomjording och rör sig inte ur fläcken. Ivanka fnyser lite lätt och bara går därifrån. De vill helst inte ens följa med på promenader. Då lämnas reviret obevakat. Väl ute på promenad hakar de på, men inte med någon större entusiasm.

DSC_1359

Skulle de behöva åka bil, då stretar de emot rejält. Men efter några om och men brukar det gå att få in dem. De är inte så intresserade av att undersöka världen, deras värld är deras revir och deras flock.

De gör det de känner för, när de känner för det. Det är som det är och det får man förhålla sig till. Har man orimliga förväntningar på hur detta ska fungera, då kommer man inte trivas med sin ovtjarka. Det är kanske inte heller den vanligaste relationen folk har till sina hundar. De är inte domesticerade på samma samma vis. Det är 100% hund, så som hundar var för hundratal och tusentals år sedan. När man ser bilder, teckningar och även ristningar från centrala asien, så är typen av hund ungefär de samma. Stora funktionella hundar, med en skalle med ytterst ett ytterst litet stop.

Vi har sktivit det tidigare, det är som att leva med en stor katt, i en hunds kropp med en rejäl portion vakt. Det är fascinerande. Är man ute efter en som lägger stor vikt vid att vara till lags och som gör som man vill, då ska man se sig om efter annat.

DSC_1392

Självständigheten är den absolut viktigaste egenskapen hos dessa hundar och det är denna egenskap som gjort att de formats, överlevt och utvecklats till den fantastiska ras(eller snare typ) de är.

evidensia_djur_malmo-il-1

Ovtjarka, hur vill vi ha dem?

naturea_logo

Många människor har föreställningar om Ovtjarkan som ras. Hur de är, hur de borde vara, myter, legender, hörsägen osv…

Sammanfattningsvis har de flesta som har åsikter om rasen/typen sällan eller aldrig träffat en ovtjarka. På sin höjd har de oftast läst rasstandarden, som egentligen inte säger så mycket. I rasstandarden står följande:

-Sredneasiatskaja ovtjarka skall vara självsäker, balanserat tystlåten,
stolt och oberoende. Rasen är modig och har hög bruksförmåga,
uthållighet och en naturlig revirinstinkt. Oräddhet för stora rovdjur
är karakteristiskt för rasen.

På svenska kennelklubbens hemsida står även:

– Rasen är stark, atletisk, självständig och försvarar sitt territorium. Den är misstänksam mot främlingar och oberoende av andra eftersom den alltid varit tvungen att ta egna beslut när den vaktar fåren. Rasens starka vaktinstinkt och självständighet gör att den lämpar sig bäst hos en ansvarsfull person med kunskap och tidigare hunderfarenhet.

Allt detta stämmer, men vad innebär det i praktiken? Vi kan inte tala för alla, men ska försöka förklara vad vi anser vara önskvärt hos en Ovtjarka. Nu behandlar vi Sredneasiatskaja, den Centralasiatiska ovtjarkan. Rasen som vi lever sida vid sida med.

DSC_1311

Först och främst en CAO(vi skriver CAO fortsättningsvis i inlägget, förkortning för Centralasiatisk ovtjarka) ska vara en självständig hund. Därmed inte sagt att de inte kan samarbeta, men de gör det utifrån eget intresse. De har avlats för att ta självständiga beslut och tycker inte alltid att vi människor vet bäst. Utmaningen ligger i att få dem att göra som vi vill, när de gör som de själva vill. De har sällan ”will to please”/vilja att vara till lags, men är samtidigt känsliga hundar som absolut inte vill att dess ägare ska vara arg, eller irriterad på dem. De snappar upp stämningen väldigt fort. Det låter kanske motsägesefullt och sådan är verkligheten med dessa hundar.

En Cao ska vara balanserad och orädd, den ska inte backa för något. Initialt ska de skrämma bort eventuella hot genom skall och kroppsspråk, därefter kan det eskalera till fysisk konflikt. De ska vara misstänksamma men inte rädda eller nervösa. Balansen mellan misstänksamhet och rädsla är inte alltid helt enkel. Misstänksamheten kan istället beskrivas som en ovilja att interagera med sådant eller människor som de inte känner till. Utanför reviret visar det sig som ointresse av det de möter. Reviret ska de försvara mot allt främmande. Allt som ingår i familjen, flocken eller vad man vill kalla det ska hamna under beskyddet. Djur, människor, egendom eller området i sig.

DSC_1250

Vi har fått en massa frågor de senaste åren, tex ”Är de aggressiva mot er som ägare”, ”vågar man ha dem tillsammans med barn?”, ”är det en enmanshund?”, Listan är lång…

En CAO ska generellt älska hela sin familj. Familjen är deras allt. Det är inte en hund som man kan gå in och bestraffa fysiskt, lägga på rygg eller andra liknanade myter om hunduppfostran. Då kommer du få en farlig hund, en hund som inte litar på dig. Med glädje, kärlek, samarbete och motivation får du istället en hundra procent lojal väktare som skulle gå i döden för sin familj.

De ska vara tålmodiga och försiktiga med barn, men förstår inte alltid sin egen storlek. Senast imorse satt Emil i soffan med Ivankas huvud i knäet och mös hur länge som helst. Visst, de är hundar som avlats för att klara karga miljöer, såväl hetta som sträng kyla, men de är opportunister. Dvs, de är anpassningsbara till det som gynnar dem. Även om våra hundar mestadels är utomhus, så tycker de att det är underbart att ibland komma in inomhus, få ligga i soffan eller på golvvärmen i köket.

DSC_1173

De är underbara familjemedlemmar, men kärleken brukar vara begränsad till just familjen. Detta måste man vara rustad för om man vill leva med en CAO. De kommer kanske inte acceptera era vänner, jultomten får man troligtvis hoppa över, grannen kan inte spontant komma in osv. Då behöver man en plats där hunden kan vara undertiden.

Vi har inga problem med att våra hundar inte behöver interagera med besökare, det är snarare andra som vill interagera med hundarna.

Våra hundar är inte på något vis perfekta CAO, varken exteriört eller mentalt. Dock har de mycket av det vi vill ha. Vi har märkt att de mognar långsamt. Ivanka närmar sig 3 år och det börjar märkas. Hon börjar bli en mogen och stabil madame. 🙂

DSC_1146.jpg

Vostok har det mesta vi önskar. Han är en omutlitg vakthund och en en lugn, trygg och kärleksfull familjemedlem.

Det går som besökare aldrig att uppleva hur livet med dessa hundar är. Då får man en endimensionell bild av en antingen ointresserad hund eller en som visar stor aversion. Det är iofs också viktigt att se, så att det inte kommer som en överraskning.

evidensia_djur_malmo-il (1)

Fiendens fiende

naturea_logo

Nu ett par dagar efter sammandrabbningen mellan Vostok och Hicko är livet som vanligt igen förutom lite mer sårtvätt och mediciner 3 ggr/dag. Varken Hicko eller Vostok visar något direkt agg  mot varandra och när de ser varandra genom stängslet så tittar de bort och gäspar. Detta är tydliga lugnande signaler om man studerar hundars ”språk” och beteende.

De vaktar tillsammans(på vars en sida stängslet) i gemensam sak om folk passerar på andra sidan fältet. ”Min fiendes fiende är min vän” Se filmen nedan:

Imorgon ska vi ta ut hela gänget på promenad tillsammans och se hur det funkar. Troligtvis sker även detta med ro. På promenad har det aldrig varit problem mellan de båda.

Idag har alla hundarna varit trötta och slöa av värmen. Det är varmt och kvavt och vi har tillbringat tiden i trädgården med att rensa ogräs och måla vedboden. Det är ju tyvärr ingen som gör det åt en, så det är bara att hugga in!

evidensia_djur_malmo-il-1