Tagg: Central asian ovcharka

Hundflockar! Ovtjarka och Pyrre

naturea_logo

DSC_5460

Redan från när vi fick hem Ivanka märkte vi av hennes starka resursförsvar som präglar hela hennes personlighet. Förutom detta så har hon en stor integritet och gör det mesta på sina egna villkor. Ivanka är mån om sin flock och dess resurser. Hon är vår mest självständiga hund(även om alla är väldigt självständiga) och dessutom både tuff och känslig. Mot hundarna är hon tjurig men lekfull och mysig när hon själv bjuder till. Vostok och Ivanka gillar varandra och är stundtals lite för sammansvetsade.

DSC_5390

Hela veckan, har vi varje dag delat upp hundarna i omgångar. Vostok och Piansa har hur roligt som helst tillsammans. Det tar ytterst långt tid för Ivanka att tina upp inför Hicko. Inomhus får han inte komma för nära henne, då markerar hon mot honom. Hon kan dock på eget initiativ gå och lägga sig bredvid honom, på sina villkor. Hicko brukar bli lite nervös och undrar vad som är på gång. Hon kan även bestämma sig för att han inte får gå därifrån. Det är inte lätt att vara Hicko. Här nedan är en film från trädgården när Ivanka ger Hicko ”onda ögat” när han kommer för nära.

Frostig morgon, Ovtjarkorna njuter!

naturea_logo

Lika mycket som våra två ovtjarkor älskar att vara ute, lika härligt tycker de att det är att få komma in. De är såklart ”utomhushundar”, men Ivanka kan ligga en hel dag i soffan om det erbjuds och Vostok har hittat sin nya favoritplats inne, några meter framför kaminen. Personligen hade jag tyckt att det vore olidligt varmt, men han sträcker ut och somnar tungt.

De senaste veckorna har präglats av regn och åter regn. Trädgården är ”vattensjuk” och det är lervälling överallt. Konsekvensen…Extremt smutsiga hundar. De senaste två dagarna har solen dock skymtats och imorse var det frost och ljust ute.

DSC_5084

Efter att de vanliga toarutinerna, vaktrundan och inspektion av reviret bjöds det upp till lek. Just nu är det Vostok som är den mest initiativtagande av de två. När Ivanka väl kommer igång dock, då kör hon över Vostok, fram tills han tröttnar. De leker väldigt hårt och tungt. De springer, brottas, biter och tacklar varandra.

DSC_5132

Ibland undrar man hur de ens kan gå efter vissa av deras kollisioner, men de bara skakar av sig, fortsätter leka eller hittar på något annat.

DSC_5142

Ovtjarkadans…

DSC_5141

Idag ska vi passa på att vara ute och ta alla hundarna på promenad tillsammans. Det är bara att passa på att njuta av ljuset ute medan tillfälle fortfarande finns. Redan nu börjar man redan drömma om våren och sommaren.

Vostok 2 år!

naturea_logo

Idag fyller Vostok 2 år! Hipp hipp hurra! 🙂

DSC_2378

Den här tiden med Vostok har varit underbar och fantastisk. Somliga hundar berör och Vostok är verkligen en sådan hund. Han är lugn, mysig, känslig, självständig och otroligt explosiv när det väl gäller. Mysfarbror och omutlig väktare…och ligger alltid i vägen. Ska man in i något förråd, rum, kylskåpet eller vad som så ligger han och sover på golvet framför. Och flyttar sig inte i första taget.

DSC_2690

En del hundars personlighet mognar sakta fram. Vostok har varit ungefär likadan sedan vi fick hem honom. Han är mer allvarlig kanske och mer restrektiv med vilka han vill ha runt omkrig sig. Annars är det ingen större skillnad.

Hans uppfödare beskrev honom som ”A central asian gentleman” och det är helt sant. Han är så tålmodig med våra dryga damer och får stå ut med mycket. När han väl får nog lyssnar båda och brukar kasta sig ner på rygg med benen i vädret.

DSC_2665

Idag har det varit en ganska vanlig dag, Vostok har fått lite extra goda grejer att knapra på i skrivandets stund ligger han och snarkar vid mina fötter efter att ha varit ute och arbetat hela dagen. Vostoks skall hörs över fälten runt omkring. Han har bra tryck i lungorna.

DSC_2560

Här sitter Vostok med mormor! Hon är verkligen en favorit!

Så vi avslutar med att sjunga ”vi gratulerar” och ett fyrfaldigt leva för Vostok! 🙂

evidensia_djur_malmo-il-1

Fiendens fiende

naturea_logo

Nu ett par dagar efter sammandrabbningen mellan Vostok och Hicko är livet som vanligt igen förutom lite mer sårtvätt och mediciner 3 ggr/dag. Varken Hicko eller Vostok visar något direkt agg  mot varandra och när de ser varandra genom stängslet så tittar de bort och gäspar. Detta är tydliga lugnande signaler om man studerar hundars ”språk” och beteende.

De vaktar tillsammans(på vars en sida stängslet) i gemensam sak om folk passerar på andra sidan fältet. ”Min fiendes fiende är min vän” Se filmen nedan:

Imorgon ska vi ta ut hela gänget på promenad tillsammans och se hur det funkar. Troligtvis sker även detta med ro. På promenad har det aldrig varit problem mellan de båda.

Idag har alla hundarna varit trötta och slöa av värmen. Det är varmt och kvavt och vi har tillbringat tiden i trädgården med att rensa ogräs och måla vedboden. Det är ju tyvärr ingen som gör det åt en, så det är bara att hugga in!

evidensia_djur_malmo-il-1

Surtanten återuppstod…

naturea_logo

Just som vi skrev ett inlägg som bland annat handlade om att Ivanka har lugnat ner sig, då händer det…

De senaste två dagarna har hon varit på ett jäkla humör och definitivt vaknat på fel sida. Hur de andra hundarna orkar med henne, det är för oss oförståeligt, men det är ju hon som bestämmer bland dem…

Men hon kan vara lika mjuk och mysig mot dem som hon kan vara sur. Hon är inbjudande och tar hand om dem, men på endast sina egna villkor. Hon håller dem i järnhand(klo/tass?) och minsta lilla som inte passar, då är hon tydlig. Kanske lite för tydlig ibland…

Vakten är det ingen direkt skillnad på, hon hörs mest och är överallt och håller koll. Igår var hennes uppdrag att jaga bort rovfåglarna som cirkulerade i luften. Gäss och änder bryr hon sig inte om. Även Hicko håller koll på rovfåglarna. Vostok och Piansa har inte förstått att rovfåglar ska jagas bort. Vostok vaktar mest gentemot människor som passerar. Ivanka vaktar gentemot allt som rör sig eller hörs. Hicko är ett mellanting, men är lite mer tillbakalutad. Piansa är oftast tyst och hakar bara på…

Hon är minst i gänget och behöver inte eller får inte ta ansvaret för de andra.

DSC_8827

evidensia_djur_malmo-il-1

Ansvar som hundägare?

naturea_logo

Om man har 180-220 cm högt stängsel, en låst grind och tydliga ”varning för hunden” skyltar i kombination med att det står ett antal tämligen hotfulla hundar innan för stängslet, vad är det då som gör att vissa människor får för sig att sträcka in handen.

20170701_103044

Eller om mot förmodan grinden inte är låst, bara trava in om ingen hund syns? Detta har hänt vid några tillfällen. Det är framförallt ”gubbar” i 50-60 års åldern som tror att de kan vifta bort en tjurig vakthund…

Lycka till!

Lagen är tydlig gällande det strikta hundägaransvaret, men vari ligger rimligheten? På allmän plats är såklart en sak, men på privat mark, innanför stängda grindar? Nja…

Om vår grind är låst och någon tar sig in, då finns det ett uppenbart uppsåt och då får man själv stå för konsekvenserna!

Här är några dagsfärska bilder på insatsstyrkan! 🙂

evidensia_djur_malmo-il-1

She is the boss!!! (Centralasiatisk ovtjarka)

naturea_logo

Bland hundarna här hemma så är det Ivanka som är en enväldig härskare. Hon är drottning, ledare och först i kompaniet när det är dags för utryckning. De andra hundarna har en enorm respekt för henne och tänker efter före, flera gånger om det är situationer som kan utmana henne.

Det räcker med en snabb blick från Ivanka och de andra går långa omvägar runt omkring henne. Hon är trots allt minst i storlek av alla våra fyra hundar, men den som tar mest plats. Vi var lite besvikna över att hon inte blev så stor, men i ärlighetens namn hade det varit ganska jobbigt med en 80 kg och 85 cm hög variant av Ivanka.

DSC_3427

Hon har hunnit bli strax över 2,5 år nu och börjar bli en på gränsen till behaglig hund. De som följt oss och ni som känner oss väl vet att hon inte alltid varit så enkel att ha och göra med. Kombinationen av hennes tempo, självständighet, resursförsvar, vakt och jaktinstinkt är inte helt okomplicerad. Skam den som ger sig…

I efterhand har vi båda erkänt för varandra det som vi inte sa…HUR SKA DET HÄR GÅ??? Vi visste att hon var den tuffaste hunden i kullen, men hur svårt kan det vara tänkte vi…

Det var stundtals ganska svårt och tålamodet fick sig ett par rejäla törnar. Nu är hon hon en helt under familjemedlem. Fortfarande tämligen intensiv, men med en mer mogen och avslappnad inställning till livet. 🙂

Bilden nedan är från dagen innan hon flyttade till Sverige!

wpid-2015-03-16-15.39.28.png.png

evidensia_djur_malmo-il-1