Fiendens fiende

naturea_logo

Nu ett par dagar efter sammandrabbningen mellan Vostok och Hicko är livet som vanligt igen förutom lite mer sårtvätt och mediciner 3 ggr/dag. Varken Hicko eller Vostok visar något direkt agg  mot varandra och när de ser varandra genom stängslet så tittar de bort och gäspar. Detta är tydliga lugnande signaler om man studerar hundars ”språk” och beteende.

De vaktar tillsammans(på vars en sida stängslet) i gemensam sak om folk passerar på andra sidan fältet. ”Min fiendes fiende är min vän” Se filmen nedan:

Imorgon ska vi ta ut hela gänget på promenad tillsammans och se hur det funkar. Troligtvis sker även detta med ro. På promenad har det aldrig varit problem mellan de båda.

Idag har alla hundarna varit trötta och slöa av värmen. Det är varmt och kvavt och vi har tillbringat tiden i trädgården med att rensa ogräs och måla vedboden. Det är ju tyvärr ingen som gör det åt en, så det är bara att hugga in!

evidensia_djur_malmo-il-1

Det som inte fick hända, hände igen!

naturea_logo

I söndags kväll hände det som vi lovat varandra, inte skulle få hända igen. Det blev slagsmål mellan Vostok och Hicko. Även denna gången var det den mänskliga faktorn som var orsaken.

Vi hade gett alla hundarna mat och plötsligt låter det som att hela helvetet brutit lös. Vi sprang ut och såg att Hicko och Vostok var i full gång med kamp på blodigt allvar. Det är en chockerande upplevelse att se två så stora och starka hundar slåss, som dessutom är våra älskade familjemedlemmar. I en sådan situation brukar människor reagera på antingen tre olika sätt.

  1. Agera för att lösa situationen
  2. Bli paralyserad/handlingsförlamad
  3. Fly

Lyckligtvis var vi båda två hemma och agerade fokuserat. Ensam hade det varit svårt att lösa.  Oavsett vad man gör så finns det en stor risk att man själv kommer emellan och att hundarna i affekt svarar tillbaka. Vi låste dörren in till huset så att Emil var i säkerhet. Martin fokuserade på Vostok och Jessica på Hicko. När vi väl lyckades separera dem och andats ut fick vi gå igenom vad som hänt.

DSC_8742

Först trodde vi att Hicko klättrat över stängslet ur hundgården, men det visade sig att det var en grind som inte blivit ordentligt stängd. Sådant här ska inte få lov att hända. Det är vårt ansvar som hundägare. Nu har olyckan varit framme två gånger och båda gångerna har det varit den mänskliga faktorn som varit avgörande.

Vi kollade igenom hundarna och konstaterade att vi nte behövde åka akut till veterinären. Gårdagen tillbringade vi i omgångar hos de mycket trevliga och kunniga veterinärerna på Djursjukhuset Evidensia i Ystad.

DSC_2894

Både Vostok och Hicko skötte sig exemplariskt. Vostok var lugn men tyckte att den ”där äckliga människan som han inte kände, hon kunna hålla sig på sin kant”. Så han hoppade upp och satte sig i knäet på Martin. Söte…

Hicko däremot strålade av glädje när han klev innanför dörrarna. Han tycker det är trevligt att komma till veterinären och bli ompysslad. Hicko fick så mycket beröm av veterinären som tyckte att han var så fin och så trevlig. Vilken fantastisk hund ni har som går att hantera så lätt fick vi höra.

dsc_7044

Ingen av dem hade några allvarligare skador. Det var några hål efter bett i huvudet på båda, men de klarade sig utan dränage. Vostok blev ordinerad antibiotika, antiinflammatoriskt och smärtstillande och Hicko klarade sig med sårtvätt. Nu får båda ta det lugnt ett par dagar och vara under uppsyn så att såren inte blir värre.

Det kan tyckas vara dumdristigt att ha två hanar hemma som faktiskt potentiellt kan skada varandra allvarligt. Det är vårt ansvar att det inte ska hända igen. När rutinerna i vardagen funkar så ska möjligheten inte finnas.

Det handlar inte om någon generell handhundsilska hos någon av dem utan är kopplat till försvar av resurser. De är tämligen obrydda om varandra nu och idag ska vi ta ut dem på promenad tillsammans. De är ju dock aldrig lösa tillsammans och kommer aldrig vara det.

dsc_3008

Det kunde gått riktigt illa den här gången men löste sig på bästa tänkbara vis, även om det givetvis inte var bra. Vi har en plan för hur vi ska agera och är trygga med varandra i situationen. Nu hoppas vi på bra och snabb läkning.

evidensia_djur_malmo-il-1

 

 

 

Surtanten återuppstod…

naturea_logo

Just som vi skrev ett inlägg som bland annat handlade om att Ivanka har lugnat ner sig, då händer det…

De senaste två dagarna har hon varit på ett jäkla humör och definitivt vaknat på fel sida. Hur de andra hundarna orkar med henne, det är för oss oförståeligt, men det är ju hon som bestämmer bland dem…

Men hon kan vara lika mjuk och mysig mot dem som hon kan vara sur. Hon är inbjudande och tar hand om dem, men på endast sina egna villkor. Hon håller dem i järnhand(klo/tass?) och minsta lilla som inte passar, då är hon tydlig. Kanske lite för tydlig ibland…

Vakten är det ingen direkt skillnad på, hon hörs mest och är överallt och håller koll. Igår var hennes uppdrag att jaga bort rovfåglarna som cirkulerade i luften. Gäss och änder bryr hon sig inte om. Även Hicko håller koll på rovfåglarna. Vostok och Piansa har inte förstått att rovfåglar ska jagas bort. Vostok vaktar mest gentemot människor som passerar. Ivanka vaktar gentemot allt som rör sig eller hörs. Hicko är ett mellanting, men är lite mer tillbakalutad. Piansa är oftast tyst och hakar bara på…

Hon är minst i gänget och behöver inte eller får inte ta ansvaret för de andra.

DSC_8827

evidensia_djur_malmo-il-1

Sredneasiatskaja ovtjarka!

naturea_logo

Våra två Sredneasisatskaja ovtjarka(Centralasiatiska ovtjarka) Ivanka och Vostok är av samma ras men olika individer både gällande kroppstyp och mentalitet.

Ivanka är den sportiga slanka typen med hög energinivå. Vostok är mer den grova, stabila typen med en lägre energinivå. Ivanka skulle kunna vara en idealisk boskapsväktare ute i det fria, springa oavbrutet och ständigt på alerten. Hon skulle kunna vara en av hundarna i filmen nedan, som för övrigt är några fina minuter som skildrar vackra och smarta hundar. Vostok är mer den typen av asiat som använts som gårdshund och väktare av inhägnade områden. Lugn och stilla, men otroligt explosiv.

 

När det gäller kroppstypen bortsett från Vostoks kuperade öron och svans så skiljer dom sig ganska mycket åt, trots att det är samma ras. Bilderna nedan är under fällperiod och de ser inget vidare ut i pälsen. Ivanka väger ca 43 kg och Vostok väger ca 60-65 kg. Ivanka är så otroligt spänstig och hoppar upp på höga höjder hur lätt som helst. Hon har en otrolig balans och kroppskontroll. Vostok tar liksom inte det steget att ens försöka. Frågan är vilken kroppstyp hade klarat sig bäst i skydd mot vilda rovdjur? Pratar vi distansträning så vinner Ivanka med hästlängder. Är Ivankas koppstyp bättre för en Ovtjarka? Det beror såklart på hundens arbetsuppgift. Den Centralasiatiska ovtjarkans ursprungliga utbredning sträcker sig över hela asien och givetvis har arbetsuppgifterna varit olika, dock kan man väl sammanfatta att det främst varit olika typer av vaktfunktioner. Tyvärr används de på ibland i kamp, detta är något som fortfarande pågår. Vissa individer har säkerligen även vallat och vaktat.

Det finns två sidor att ta hänsyn till när vi pratar kroppstyp och det är en funktionell kropp för ändamålet samt vad vi anser är snyggt och sunt. Hur vill vi att en ovtjarka ska se ut?

 

Ivanka har blivit helt fantastisk i sin mentalitet även om hon har en stor dos av energi kvar. Men hon har lugnat sig betydligt och är inte lika hetsig i sitt temperament. Idag har hon legat inne i soffan i princip hela dagen. Ytterdörren har varit öppen så hon har kunnat gå in och ut som hon vill. Men en varm dag som denna väljer drottningen att vila i soffan tillsammasn med Emil som för första gången uttryckte efter frågan: Vill du följa med ut och hjälpa till i trädgården? Absolut inte svarade Emil!!!

Ivanka är numera mycket säkrare under promenaderna. När hon var yngre kunde hon visa en del osäkerhet. Det hon kan reagera över är om bilar kör för nära, då går hon bakom oss men går sedan fram igen. Ivanka är så noga med att visa sin kärlek till oss och är så försiktig som hon bara kan. Ivanka är social och tycker det är trevligt när vi får besökare(även om hon till en början är väldigt tydlig med att hon vill avhysa dem), speciellt om det är barn som kommer på besök. Ivanka kan även tänka sig att hälsa på folk som vi möter på stan.

Vi trodde hon skulle bli en tungviktare med tanke på hennes kroppstyp som valp, men hon blev en slank vacker Ovtjarka.

DSC_8512

Vostok har den bästa mentaliteten vi någonsin har mött hos en hund. Han är av typen som verkligen tar till vara på sina resurser.  Vostok rör sig inte mer än vad han behöver

DSC_7668

Utifrån vår och andras erfarenheter  erfarenheter verkar det skilja sig mellan tik och hane. Tikarna är mer intensiva, högljudda och ettriga. Hanarna är tystare, men mer allvarliga.

DSC_8445

Vostok är självsäkerheten personifierad. Han är lugn och balanserad och höjer inte på ögonbrynen för något, samtidigt som han är vaksam. Han är orädd och backar inte för något. Han är hyfsat ointresserad av interaktion med människor utanför familjen, men ibland händer det. 🙂

Han är självständig och sköter sig själv. Man märker inte direkt av honom om han inte vaktar. Han skall får marken att vibrera. Då och då kan han leta upp oss för att kolla läget, för att sakta lunka iväg igen. Han är så fin i sitt sätt, mjuk och tillgiven med ett stort hjärta. Detta i kombination med att vara en omutlig väktare som vi kan vara hundra procent säkra med i vårt hem gör honom till något alldeles extra.

Här är en film när Ivanka och Vostok leker. Det är full fart, hårt och hjärtligt. Ivanka är som ni ser något mer intensiv i sin lek.

evidensia_djur_malmo-il-1

Ansvar som hundägare?

naturea_logo

Om man har 180-220 cm högt stängsel, en låst grind och tydliga ”varning för hunden” skyltar i kombination med att det står ett antal tämligen hotfulla hundar innan för stängslet, vad är det då som gör att vissa människor får för sig att sträcka in handen.

20170701_103044

Eller om mot förmodan grinden inte är låst, bara trava in om ingen hund syns? Detta har hänt vid några tillfällen. Det är framförallt ”gubbar” i 50-60 års åldern som tror att de kan vifta bort en tjurig vakthund…

Lycka till!

Lagen är tydlig gällande det strikta hundägaransvaret, men vari ligger rimligheten? På allmän plats är såklart en sak, men på privat mark, innanför stängda grindar? Nja…

Om vår grind är låst och någon tar sig in, då finns det ett uppenbart uppsåt och då får man själv stå för konsekvenserna!

Här är några dagsfärska bilder på insatsstyrkan! 🙂

evidensia_djur_malmo-il-1

She is the boss!!! (Centralasiatisk ovtjarka)

naturea_logo

Bland hundarna här hemma så är det Ivanka som är en enväldig härskare. Hon är drottning, ledare och först i kompaniet när det är dags för utryckning. De andra hundarna har en enorm respekt för henne och tänker efter före, flera gånger om det är situationer som kan utmana henne.

Det räcker med en snabb blick från Ivanka och de andra går långa omvägar runt omkring henne. Hon är trots allt minst i storlek av alla våra fyra hundar, men den som tar mest plats. Vi var lite besvikna över att hon inte blev så stor, men i ärlighetens namn hade det varit ganska jobbigt med en 80 kg och 85 cm hög variant av Ivanka.

DSC_3427

Hon har hunnit bli strax över 2,5 år nu och börjar bli en på gränsen till behaglig hund. De som följt oss och ni som känner oss väl vet att hon inte alltid varit så enkel att ha och göra med. Kombinationen av hennes tempo, självständighet, resursförsvar, vakt och jaktinstinkt är inte helt okomplicerad. Skam den som ger sig…

I efterhand har vi båda erkänt för varandra det som vi inte sa…HUR SKA DET HÄR GÅ??? Vi visste att hon var den tuffaste hunden i kullen, men hur svårt kan det vara tänkte vi…

Det var stundtals ganska svårt och tålamodet fick sig ett par rejäla törnar. Nu är hon hon en helt under familjemedlem. Fortfarande tämligen intensiv, men med en mer mogen och avslappnad inställning till livet. 🙂

Bilden nedan är från dagen innan hon flyttade till Sverige!

wpid-2015-03-16-15.39.28.png.png

evidensia_djur_malmo-il-1

 

Vostoks prognos…

naturea_logo

Idag har jag haft ett samtal med ortoped Henrik Merin på Evidensia Djursjukhus i Malmö. Ct-röntgen bekräftade det SKK hade avläst från röntgenresultatet. Vänster armbåge har kraftiga benpålagringar och fcp (fragmented processus coronideus) samt lösa benbitar och på höger armbåge har han lindriga benpålagringar för att utesluta fcp även där, får han i sådana fall genom gå en titthålsoperation.

Vi har nu två alternativ att gå på. Alternativ ett är att operera bort den lösa fragmenteringen från leden och rehab i ca 6-8 månader. Rehaben består av korta regelbundna koppelpromenader i trädgården i övrigt ska han vara stilla och inte hoppa och belasta leden. Han måste vara ensam och får under inga omständigheter belasta leden mer än minimalt under perioden av rehabilitering.

Vi minns tillbaka på Ivankas rehab. Det var oerhört jobbigt och frustrerande för henne att genom gå denna process. Att inte få springa runt och kolla av gården, att inte få lov att vakta och heller inte få leka med Hicko. Att ständigt vara inne ensam i hundgården, att inte kunna stimulera henne mentalt. leta mat i hundgården fungerade bra. Men Ivanka var inte intresserad av hundspel eller annan rehabträning. Ivanka mådde inte bra under denna tid, hon tuggade i sönder allt hon kom över. Vi lovade varandra att inte utsätta en hund/ovtjarka för detta igen. Fördelen för Ivanka kontra Vostok vid operationen var att hon inte hunnit utveckla artros eller benpålagringar innan operationen. Vilket Vostok tyvärr redan har gjort och i stor utsträckning…

Nu är vi där igen…

IMG_4504

Nackdelen är att Vostok är 1,5 år och väger 60 kg. Man ser helst att operationen sker vid 4-6 månaders ålder och i värsta fall innan 9 månader för en bättre prognos. Man kan operera bort fragmenteringen kring leden och eventuellt öka livlängden. Dock finns det inga garantier och det är oklart hur lång tid vi ger honom, eller om det bara blir värre, beroende på hur rehabiliteringen går. Men om rehaben går bra kan det ge Vostok en ökad livslängd.

DSC_6878

För att ge Vostok en lång period av rehab önskar vi att få svar på hur länge han kommer att vara smärtfri och att det verkligen kommer att ge resultat. Detta går av förklarliga skäl går inte att garantera såklart. Ivanka som var så pass ung hade bättre förutsättningar och en betydligt bättre prognos. Vostok har många faktorer emot sig. Han är äldre och hunnit utveckla fcp fullt ut, väger mer, samt har en medveten roll som väktare. Detta plågar oss något otroligt.

Stort tack till Evidensia Djursjukhus i Malmö och Ortoped/specialist Henrik Merin som stöttar oss oavsett vilket beslut vi tar.

Det gör ont i oss när vi reflekterar fram och tillbaka vad som är rätt eller fel…

I dagsläget visar han ingen direkt smärta, möjligen är han lite stel. Sen om det är att han är en envis hund som inte vill visa smärta, det kan vi inte veta. Vi har dock svårt att tro att det denna diagnos går att fejka sin smärta…

evidensia_djur_malmo-il-1