Två flockar i en?

naturea_logo

Sedan vi kom tillbaka från veckan i Norje boke har det blivit allt mer tydligt att det börjar formas två lite mer stationära flockar i flocken. Givetvis har vi inte Hicko och Vostok tillsammans och inte heller Ivanka och Piansa, MEN ovtjarkorna uppskattar varandras sällskap i förhållande till om de får vara med pyrrarna.

Vostok tycker att Piansa mest är jobbig och visar ingen direkt glädje över hennes närvaro om de är tillsammans. Då går han istället iväg och lägger sig. Härom dagen släppte vi ihop Hicko och Ivanka. Hicko var överlycklig, svansade allt han kunde, gjorde sig till och inviterade till lek. Ivanka tittade på honom som om han var en idiot. Hicko tog ett litet glädjeskutt mot henne och då tände Ivanka till och läxade upp honom rejält. Efter det visade hon varenda tand i munnen varje gång han närmade sig. Surtanten…

Tillsammans är Vostok och Ivanka som lyckligast. De leker hårt. Det är som två murbräckor som koliderar när de kör igång och marken vibrerar.

DSC_1525

Ivanka accelererar snabbare i starten, men får Vostok väl upp farten. Då går det undan.

DSC_1544

Hamnar de i brottning har Ivanka övertaget gällande tekniken, Vostok kör mer på tyngd och styrka.

Det är underbart att se dem. De ger och de tar. ibland kan de surna till lite, men det går snabbt över!

evidensia_djur_malmo-il-1

 

Ovtjarkans mentalitet, självständighet.

naturea_logo

Pyrren och Ovtjarkan har liknanade bakgrund som boskapsväktare. Innan vi skaffade Pyrre läste och hörde vi att Pyrren är extremt egensinnig och självständig. Jämfört med Dogo canarion som vi hade tidigare(som också ska vara en självständig ras) så stämde detta. En pyrre är en pyrre och gör lite som den vill, men med ett leende.

I jämförelse med våra två CAO är Pyrrarna extremt samarbetsvilliga, motiverade och ”easy going”. När vi kommer med upptåg så är Pyrrarna alltid på. Vostok tittar på en som om man vore en utomjording och rör sig inte ur fläcken. Ivanka fnyser lite lätt och bara går därifrån. De vill helst inte ens följa med på promenader. Då lämnas reviret obevakat. Väl ute på promenad hakar de på, men inte med någon större entusiasm.

DSC_1359

Skulle de behöva åka bil, då stretar de emot rejält. Men efter några om och men brukar det gå att få in dem. De är inte så intresserade av att undersöka världen, deras värld är deras revir och deras flock.

De gör det de känner för, när de känner för det. Det är som det är och det får man förhålla sig till. Har man orimliga förväntningar på hur detta ska fungera, då kommer man inte trivas med sin ovtjarka. Det är kanske inte heller den vanligaste relationen folk har till sina hundar. De är inte domesticerade på samma samma vis. Det är 100% hund, så som hundar var för hundratal och tusentals år sedan. När man ser bilder, teckningar och även ristningar från centrala asien, så är typen av hund ungefär de samma. Stora funktionella hundar, med en skalle med ytterst ett ytterst litet stop.

Vi har sktivit det tidigare, det är som att leva med en stor katt, i en hunds kropp med en rejäl portion vakt. Det är fascinerande. Är man ute efter en som lägger stor vikt vid att vara till lags och som gör som man vill, då ska man se sig om efter annat.

DSC_1392

Självständigheten är den absolut viktigaste egenskapen hos dessa hundar och det är denna egenskap som gjort att de formats, överlevt och utvecklats till den fantastiska ras(eller snare typ) de är.

evidensia_djur_malmo-il-1

Fiendens fiende

naturea_logo

Nu ett par dagar efter sammandrabbningen mellan Vostok och Hicko är livet som vanligt igen förutom lite mer sårtvätt och mediciner 3 ggr/dag. Varken Hicko eller Vostok visar något direkt agg  mot varandra och när de ser varandra genom stängslet så tittar de bort och gäspar. Detta är tydliga lugnande signaler om man studerar hundars ”språk” och beteende.

De vaktar tillsammans(på vars en sida stängslet) i gemensam sak om folk passerar på andra sidan fältet. ”Min fiendes fiende är min vän” Se filmen nedan:

Imorgon ska vi ta ut hela gänget på promenad tillsammans och se hur det funkar. Troligtvis sker även detta med ro. På promenad har det aldrig varit problem mellan de båda.

Idag har alla hundarna varit trötta och slöa av värmen. Det är varmt och kvavt och vi har tillbringat tiden i trädgården med att rensa ogräs och måla vedboden. Det är ju tyvärr ingen som gör det åt en, så det är bara att hugga in!

evidensia_djur_malmo-il-1

Det som inte fick hända, hände igen!

naturea_logo

I söndags kväll hände det som vi lovat varandra, inte skulle få hända igen. Det blev slagsmål mellan Vostok och Hicko. Även denna gången var det den mänskliga faktorn som var orsaken.

Vi hade gett alla hundarna mat och plötsligt låter det som att hela helvetet brutit lös. Vi sprang ut och såg att Hicko och Vostok var i full gång med kamp på blodigt allvar. Det är en chockerande upplevelse att se två så stora och starka hundar slåss, som dessutom är våra älskade familjemedlemmar. I en sådan situation brukar människor reagera på antingen tre olika sätt.

  1. Agera för att lösa situationen
  2. Bli paralyserad/handlingsförlamad
  3. Fly

Lyckligtvis var vi båda två hemma och agerade fokuserat. Ensam hade det varit svårt att lösa.  Oavsett vad man gör så finns det en stor risk att man själv kommer emellan och att hundarna i affekt svarar tillbaka. Vi låste dörren in till huset så att Emil var i säkerhet. Martin fokuserade på Vostok och Jessica på Hicko. När vi väl lyckades separera dem och andats ut fick vi gå igenom vad som hänt.

DSC_8742

Först trodde vi att Hicko klättrat över stängslet ur hundgården, men det visade sig att det var en grind som inte blivit ordentligt stängd. Sådant här ska inte få lov att hända. Det är vårt ansvar som hundägare. Nu har olyckan varit framme två gånger och båda gångerna har det varit den mänskliga faktorn som varit avgörande.

Vi kollade igenom hundarna och konstaterade att vi nte behövde åka akut till veterinären. Gårdagen tillbringade vi i omgångar hos de mycket trevliga och kunniga veterinärerna på Djursjukhuset Evidensia i Ystad.

DSC_2894

Både Vostok och Hicko skötte sig exemplariskt. Vostok var lugn men tyckte att den ”där äckliga människan som han inte kände, hon kunna hålla sig på sin kant”. Så han hoppade upp och satte sig i knäet på Martin. Söte…

Hicko däremot strålade av glädje när han klev innanför dörrarna. Han tycker det är trevligt att komma till veterinären och bli ompysslad. Hicko fick så mycket beröm av veterinären som tyckte att han var så fin och så trevlig. Vilken fantastisk hund ni har som går att hantera så lätt fick vi höra.

dsc_7044

Ingen av dem hade några allvarligare skador. Det var några hål efter bett i huvudet på båda, men de klarade sig utan dränage. Vostok blev ordinerad antibiotika, antiinflammatoriskt och smärtstillande och Hicko klarade sig med sårtvätt. Nu får båda ta det lugnt ett par dagar och vara under uppsyn så att såren inte blir värre.

Det kan tyckas vara dumdristigt att ha två hanar hemma som faktiskt potentiellt kan skada varandra allvarligt. Det är vårt ansvar att det inte ska hända igen. När rutinerna i vardagen funkar så ska möjligheten inte finnas.

Det handlar inte om någon generell handhundsilska hos någon av dem utan är kopplat till försvar av resurser. De är tämligen obrydda om varandra nu och idag ska vi ta ut dem på promenad tillsammans. De är ju dock aldrig lösa tillsammans och kommer aldrig vara det.

dsc_3008

Det kunde gått riktigt illa den här gången men löste sig på bästa tänkbara vis, även om det givetvis inte var bra. Vi har en plan för hur vi ska agera och är trygga med varandra i situationen. Nu hoppas vi på bra och snabb läkning.

evidensia_djur_malmo-il-1

 

 

 

Surtanten återuppstod…

naturea_logo

Just som vi skrev ett inlägg som bland annat handlade om att Ivanka har lugnat ner sig, då händer det…

De senaste två dagarna har hon varit på ett jäkla humör och definitivt vaknat på fel sida. Hur de andra hundarna orkar med henne, det är för oss oförståeligt, men det är ju hon som bestämmer bland dem…

Men hon kan vara lika mjuk och mysig mot dem som hon kan vara sur. Hon är inbjudande och tar hand om dem, men på endast sina egna villkor. Hon håller dem i järnhand(klo/tass?) och minsta lilla som inte passar, då är hon tydlig. Kanske lite för tydlig ibland…

Vakten är det ingen direkt skillnad på, hon hörs mest och är överallt och håller koll. Igår var hennes uppdrag att jaga bort rovfåglarna som cirkulerade i luften. Gäss och änder bryr hon sig inte om. Även Hicko håller koll på rovfåglarna. Vostok och Piansa har inte förstått att rovfåglar ska jagas bort. Vostok vaktar mest gentemot människor som passerar. Ivanka vaktar gentemot allt som rör sig eller hörs. Hicko är ett mellanting, men är lite mer tillbakalutad. Piansa är oftast tyst och hakar bara på…

Hon är minst i gänget och behöver inte eller får inte ta ansvaret för de andra.

DSC_8827

evidensia_djur_malmo-il-1

Sredneasiatskaja ovtjarka!

naturea_logo

Våra två Sredneasisatskaja ovtjarka(Centralasiatiska ovtjarka) Ivanka och Vostok är av samma ras men olika individer både gällande kroppstyp och mentalitet.

Ivanka är den sportiga slanka typen med hög energinivå. Vostok är mer den grova, stabila typen med en lägre energinivå. Ivanka skulle kunna vara en idealisk boskapsväktare ute i det fria, springa oavbrutet och ständigt på alerten. Hon skulle kunna vara en av hundarna i filmen nedan, som för övrigt är några fina minuter som skildrar vackra och smarta hundar. Vostok är mer den typen av asiat som använts som gårdshund och väktare av inhägnade områden. Lugn och stilla, men otroligt explosiv.

 

När det gäller kroppstypen bortsett från Vostoks kuperade öron och svans så skiljer dom sig ganska mycket åt, trots att det är samma ras. Bilderna nedan är under fällperiod och de ser inget vidare ut i pälsen. Ivanka väger ca 43 kg och Vostok väger ca 60-65 kg. Ivanka är så otroligt spänstig och hoppar upp på höga höjder hur lätt som helst. Hon har en otrolig balans och kroppskontroll. Vostok tar liksom inte det steget att ens försöka. Frågan är vilken kroppstyp hade klarat sig bäst i skydd mot vilda rovdjur? Pratar vi distansträning så vinner Ivanka med hästlängder. Är Ivankas koppstyp bättre för en Ovtjarka? Det beror såklart på hundens arbetsuppgift. Den Centralasiatiska ovtjarkans ursprungliga utbredning sträcker sig över hela asien och givetvis har arbetsuppgifterna varit olika, dock kan man väl sammanfatta att det främst varit olika typer av vaktfunktioner. Tyvärr används de på ibland i kamp, detta är något som fortfarande pågår. Vissa individer har säkerligen även vallat och vaktat.

Det finns två sidor att ta hänsyn till när vi pratar kroppstyp och det är en funktionell kropp för ändamålet samt vad vi anser är snyggt och sunt. Hur vill vi att en ovtjarka ska se ut?

 

Ivanka har blivit helt fantastisk i sin mentalitet även om hon har en stor dos av energi kvar. Men hon har lugnat sig betydligt och är inte lika hetsig i sitt temperament. Idag har hon legat inne i soffan i princip hela dagen. Ytterdörren har varit öppen så hon har kunnat gå in och ut som hon vill. Men en varm dag som denna väljer drottningen att vila i soffan tillsammasn med Emil som för första gången uttryckte efter frågan: Vill du följa med ut och hjälpa till i trädgården? Absolut inte svarade Emil!!!

Ivanka är numera mycket säkrare under promenaderna. När hon var yngre kunde hon visa en del osäkerhet. Det hon kan reagera över är om bilar kör för nära, då går hon bakom oss men går sedan fram igen. Ivanka är så noga med att visa sin kärlek till oss och är så försiktig som hon bara kan. Ivanka är social och tycker det är trevligt när vi får besökare(även om hon till en början är väldigt tydlig med att hon vill avhysa dem), speciellt om det är barn som kommer på besök. Ivanka kan även tänka sig att hälsa på folk som vi möter på stan.

Vi trodde hon skulle bli en tungviktare med tanke på hennes kroppstyp som valp, men hon blev en slank vacker Ovtjarka.

DSC_8512

Vostok har den bästa mentaliteten vi någonsin har mött hos en hund. Han är av typen som verkligen tar till vara på sina resurser.  Vostok rör sig inte mer än vad han behöver

DSC_7668

Utifrån vår och andras erfarenheter  erfarenheter verkar det skilja sig mellan tik och hane. Tikarna är mer intensiva, högljudda och ettriga. Hanarna är tystare, men mer allvarliga.

DSC_8445

Vostok är självsäkerheten personifierad. Han är lugn och balanserad och höjer inte på ögonbrynen för något, samtidigt som han är vaksam. Han är orädd och backar inte för något. Han är hyfsat ointresserad av interaktion med människor utanför familjen, men ibland händer det. 🙂

Han är självständig och sköter sig själv. Man märker inte direkt av honom om han inte vaktar. Han skall får marken att vibrera. Då och då kan han leta upp oss för att kolla läget, för att sakta lunka iväg igen. Han är så fin i sitt sätt, mjuk och tillgiven med ett stort hjärta. Detta i kombination med att vara en omutlig väktare som vi kan vara hundra procent säkra med i vårt hem gör honom till något alldeles extra.

Här är en film när Ivanka och Vostok leker. Det är full fart, hårt och hjärtligt. Ivanka är som ni ser något mer intensiv i sin lek.

evidensia_djur_malmo-il-1

Ansvar som hundägare?

naturea_logo

Om man har 180-220 cm högt stängsel, en låst grind och tydliga ”varning för hunden” skyltar i kombination med att det står ett antal tämligen hotfulla hundar innan för stängslet, vad är det då som gör att vissa människor får för sig att sträcka in handen.

20170701_103044

Eller om mot förmodan grinden inte är låst, bara trava in om ingen hund syns? Detta har hänt vid några tillfällen. Det är framförallt ”gubbar” i 50-60 års åldern som tror att de kan vifta bort en tjurig vakthund…

Lycka till!

Lagen är tydlig gällande det strikta hundägaransvaret, men vari ligger rimligheten? På allmän plats är såklart en sak, men på privat mark, innanför stängda grindar? Nja…

Om vår grind är låst och någon tar sig in, då finns det ett uppenbart uppsåt och då får man själv stå för konsekvenserna!

Här är några dagsfärska bilder på insatsstyrkan! 🙂

evidensia_djur_malmo-il-1