Hatkärlek

Vi har endast haft Piansa och Ivanka lösa tillsammans vid ett tillfälle någonsin. Ivanka har alltid haft lite blandade känslor kring Piansa. Dels är hon lite rolig, men samtidigt vill Ivanka kort och gott mosa henne. Det blir även tydligt när de är på olika sida våra grindar och stängsel. Följande scenario är det som brukar utspelas:

Piansa går framför Ivanka, sätter sig ner med ryggen mot stängslet och visar hur snäll hon är. Ivanka svarar med att hugga mot stängslet och ibland får hon tag i lite päls som hon drar lite i. Piansa springer lite fram och tillbaka längs stängslet, Ivanka springer parallellt med, skäller och hugger. Plötsligt nosar de på varandra och signalerar att båda är på ett glatt humör och sedan hugger Ivanka mot Piansa.

Under promenaderna är det inget problem även om de inte får komma så nära varandra att Ivanka inte kan komma åt Piansa. Vi delar alltid upp gänget , en tar Ivanka och Vostok och den andre tar Hicko och Piansa.

Här kommer en liten film från idag  när Vostok och Piansa leker i hagen medan Ivanka gör små försök att smaka på Piansa genom grinden. 🙂

Äntligen, drömmen har gått i uppfyllelse!

När vi flyttade in till vår lilla gård för 8 år sedan hägnande vi in vår hage med ca 100 cm högt fårnät. Vår dåvarande hund, Dogo canarion Aji respekterade nätet och fick aldrig för sig att klättra eller hoppa över. Vi kunde dock inte lämna henne ensam där. När vi sedan fick hem Hicko, då tog det inte lång tid innan han hamnade utanför.

Vi slutade att använda hagen, gräset växte upp och vi saknade de gamla tiderna där ute. När vi fick hem Ivanka testade vi att vara där ute, men att plöja genom fårnätet var det första hon gjorde när hon kom ut där.

Under sommaren därpå hägnade vi in hela vår trädgårdstomt med 180 cm multinet från Poda stängsel. Vi passade på att utöka trädgårdstomten med lite av marken i hagen i samband med det byggde vi en större hundgård/rastgård på ca 700 kvm. Detta kändes fantastiskt, ca 5000 kvm inhägnad trädgård. Inte bara inhägnad utan även säker, stabil och med rejäla grindar.

Nu några år senare har vi äntligen införlivat drömmen om att hägna in resterande delen av vår mark, ca 130 X 70 meter dvs runt 9000 kvm.

Idag fick hundarna komma ut där för första gången och vilken glädje! Först ut var Vostok och Ivanka!

De tog nog några varv, lekte och vaktade!

Efter en timme där ute var det Hicko och Piansas tur!

Även Emil tyckte att det var roligt och spännande!

I framtiden har vi en förhoppning om att ha djur ute i hagen som hundarna kan vara tillsammans med. Troligen får eller getter, eller möjligen både och? Vi har förberett för ett ganska stort vindskydd som vi ska börja bygga på. stolparna är i marken i alla fall!

Här är två filmer från när hundarna fick komma ut första gången grinden öppnades!

Ivanka 4 år

Vi har lite dåligt samvete för den dåliga frekvensen uppdateringar av guardista. Det finns massor med mer eller mindre bra och dåliga anledningar, men vi lovar…vi ska bättra oss. Flödet av besökare är dock lika frekvent så vi ska ta tag i det.

Den 11/12 fyllde Ivanka 4 år. Med jämna mellanrum konstaterar vi att hon blir mer och mer behaglig ju äldre hon blir. Ivanka är en ganska liten ovtjarka som och ligger på ca 45 kg+- något kg. Tänk om hon hade vägt upp mot 70-80 kg som vissa tikar faktiskt gör. Det hade varit ett projekt med hennes mentalitet och energinivå.

DSC_5228

Hon är alltid vaksam, uppmärksam och reaktiv. Lika härlig som hon kan vara jobbig och dryg. Hon är definitivt vår mest högljudda hund. Hon har koll på luften, fälten i alla väderstreck samt trädgården. Det är inte mycket som passerar henne obemärkt.

DSC_5250

Ivanka umgås helst med Vostok och underhåller honom med tuff lek…

DSC_4714

Nu har det blivit skånsk vinter, dvs regn, blåst, lera och den bittra kylan som i princip endast skåne kan erbjuda.

Ivanka gillar att komma in på kvällarna, ligga i soffan och bara slappna av. Brinner det i kaminen är hon extra nöjd. Vostok älskar värmen från kaminen. Han brukar ligga i den värsta värmen och sova. Dock är de rätt nöjda när det får komma ut efteråt och svalka sig.

Idag var vi och hämtade ett utomhuskök på Hulténs Staffanstorp. Vi ska bygga upp till våren. Det kommer bli fint på vårt trädäck! Kul! DSC_4738

Två flockar i en?

naturea_logo

Sedan vi kom tillbaka från veckan i Norje boke har det blivit allt mer tydligt att det börjar formas två lite mer stationära flockar i flocken. Givetvis har vi inte Hicko och Vostok tillsammans och inte heller Ivanka och Piansa, MEN ovtjarkorna uppskattar varandras sällskap i förhållande till om de får vara med pyrrarna.

Vostok tycker att Piansa mest är jobbig och visar ingen direkt glädje över hennes närvaro om de är tillsammans. Då går han istället iväg och lägger sig. Härom dagen släppte vi ihop Hicko och Ivanka. Hicko var överlycklig, svansade allt han kunde, gjorde sig till och inviterade till lek. Ivanka tittade på honom som om han var en idiot. Hicko tog ett litet glädjeskutt mot henne och då tände Ivanka till och läxade upp honom rejält. Efter det visade hon varenda tand i munnen varje gång han närmade sig. Surtanten…

Tillsammans är Vostok och Ivanka som lyckligast. De leker hårt. Det är som två murbräckor som koliderar när de kör igång och marken vibrerar.

DSC_1525

Ivanka accelererar snabbare i starten, men får Vostok väl upp farten. Då går det undan.

DSC_1544

Hamnar de i brottning har Ivanka övertaget gällande tekniken, Vostok kör mer på tyngd och styrka.

Det är underbart att se dem. De ger och de tar. ibland kan de surna till lite, men det går snabbt över!

evidensia_djur_malmo-il-1

 

Ovtjarkans mentalitet, självständighet.

naturea_logo

Pyrren och Ovtjarkan har liknanade bakgrund som boskapsväktare. Innan vi skaffade Pyrre läste och hörde vi att Pyrren är extremt egensinnig och självständig. Jämfört med Dogo canarion som vi hade tidigare(som också ska vara en självständig ras) så stämde detta. En pyrre är en pyrre och gör lite som den vill, men med ett leende.

I jämförelse med våra två CAO är Pyrrarna extremt samarbetsvilliga, motiverade och ”easy going”. När vi kommer med upptåg så är Pyrrarna alltid på. Vostok tittar på en som om man vore en utomjording och rör sig inte ur fläcken. Ivanka fnyser lite lätt och bara går därifrån. De vill helst inte ens följa med på promenader. Då lämnas reviret obevakat. Väl ute på promenad hakar de på, men inte med någon större entusiasm.

DSC_1359

Skulle de behöva åka bil, då stretar de emot rejält. Men efter några om och men brukar det gå att få in dem. De är inte så intresserade av att undersöka världen, deras värld är deras revir och deras flock.

De gör det de känner för, när de känner för det. Det är som det är och det får man förhålla sig till. Har man orimliga förväntningar på hur detta ska fungera, då kommer man inte trivas med sin ovtjarka. Det är kanske inte heller den vanligaste relationen folk har till sina hundar. De är inte domesticerade på samma samma vis. Det är 100% hund, så som hundar var för hundratal och tusentals år sedan. När man ser bilder, teckningar och även ristningar från centrala asien, så är typen av hund ungefär de samma. Stora funktionella hundar, med en skalle med ytterst ett ytterst litet stop.

Vi har sktivit det tidigare, det är som att leva med en stor katt, i en hunds kropp med en rejäl portion vakt. Det är fascinerande. Är man ute efter en som lägger stor vikt vid att vara till lags och som gör som man vill, då ska man se sig om efter annat.

DSC_1392

Självständigheten är den absolut viktigaste egenskapen hos dessa hundar och det är denna egenskap som gjort att de formats, överlevt och utvecklats till den fantastiska ras(eller snare typ) de är.

evidensia_djur_malmo-il-1

Fiendens fiende

naturea_logo

Nu ett par dagar efter sammandrabbningen mellan Vostok och Hicko är livet som vanligt igen förutom lite mer sårtvätt och mediciner 3 ggr/dag. Varken Hicko eller Vostok visar något direkt agg  mot varandra och när de ser varandra genom stängslet så tittar de bort och gäspar. Detta är tydliga lugnande signaler om man studerar hundars ”språk” och beteende.

De vaktar tillsammans(på vars en sida stängslet) i gemensam sak om folk passerar på andra sidan fältet. ”Min fiendes fiende är min vän” Se filmen nedan:

Imorgon ska vi ta ut hela gänget på promenad tillsammans och se hur det funkar. Troligtvis sker även detta med ro. På promenad har det aldrig varit problem mellan de båda.

Idag har alla hundarna varit trötta och slöa av värmen. Det är varmt och kvavt och vi har tillbringat tiden i trädgården med att rensa ogräs och måla vedboden. Det är ju tyvärr ingen som gör det åt en, så det är bara att hugga in!

evidensia_djur_malmo-il-1

Det som inte fick hända, hände igen!

naturea_logo

I söndags kväll hände det som vi lovat varandra, inte skulle få hända igen. Det blev slagsmål mellan Vostok och Hicko. Även denna gången var det den mänskliga faktorn som var orsaken.

Vi hade gett alla hundarna mat och plötsligt låter det som att hela helvetet brutit lös. Vi sprang ut och såg att Hicko och Vostok var i full gång med kamp på blodigt allvar. Det är en chockerande upplevelse att se två så stora och starka hundar slåss, som dessutom är våra älskade familjemedlemmar. I en sådan situation brukar människor reagera på antingen tre olika sätt.

  1. Agera för att lösa situationen
  2. Bli paralyserad/handlingsförlamad
  3. Fly

Lyckligtvis var vi båda två hemma och agerade fokuserat. Ensam hade det varit svårt att lösa.  Oavsett vad man gör så finns det en stor risk att man själv kommer emellan och att hundarna i affekt svarar tillbaka. Vi låste dörren in till huset så att Emil var i säkerhet. Martin fokuserade på Vostok och Jessica på Hicko. När vi väl lyckades separera dem och andats ut fick vi gå igenom vad som hänt.

DSC_8742

Först trodde vi att Hicko klättrat över stängslet ur hundgården, men det visade sig att det var en grind som inte blivit ordentligt stängd. Sådant här ska inte få lov att hända. Det är vårt ansvar som hundägare. Nu har olyckan varit framme två gånger och båda gångerna har det varit den mänskliga faktorn som varit avgörande.

Vi kollade igenom hundarna och konstaterade att vi nte behövde åka akut till veterinären. Gårdagen tillbringade vi i omgångar hos de mycket trevliga och kunniga veterinärerna på Djursjukhuset Evidensia i Ystad.

DSC_2894

Både Vostok och Hicko skötte sig exemplariskt. Vostok var lugn men tyckte att den ”där äckliga människan som han inte kände, hon kunna hålla sig på sin kant”. Så han hoppade upp och satte sig i knäet på Martin. Söte…

Hicko däremot strålade av glädje när han klev innanför dörrarna. Han tycker det är trevligt att komma till veterinären och bli ompysslad. Hicko fick så mycket beröm av veterinären som tyckte att han var så fin och så trevlig. Vilken fantastisk hund ni har som går att hantera så lätt fick vi höra.

dsc_7044

Ingen av dem hade några allvarligare skador. Det var några hål efter bett i huvudet på båda, men de klarade sig utan dränage. Vostok blev ordinerad antibiotika, antiinflammatoriskt och smärtstillande och Hicko klarade sig med sårtvätt. Nu får båda ta det lugnt ett par dagar och vara under uppsyn så att såren inte blir värre.

Det kan tyckas vara dumdristigt att ha två hanar hemma som faktiskt potentiellt kan skada varandra allvarligt. Det är vårt ansvar att det inte ska hända igen. När rutinerna i vardagen funkar så ska möjligheten inte finnas.

Det handlar inte om någon generell handhundsilska hos någon av dem utan är kopplat till försvar av resurser. De är tämligen obrydda om varandra nu och idag ska vi ta ut dem på promenad tillsammans. De är ju dock aldrig lösa tillsammans och kommer aldrig vara det.

dsc_3008

Det kunde gått riktigt illa den här gången men löste sig på bästa tänkbara vis, även om det givetvis inte var bra. Vi har en plan för hur vi ska agera och är trygga med varandra i situationen. Nu hoppas vi på bra och snabb läkning.

evidensia_djur_malmo-il-1