Barn och hundar

naturea_logo.jpgInnan jag blev gravid var vi väl medvetna om att vi hade hundar, vilken typ av hundar och att hundarna skulle fortsätta att ingå i familjen tillsammans med en bebis. Vi förberedde hundarna att det skulle komma hem en ny individ genom att Martin tog hem handdukar som Emil hade sovit i på BB. Rätt eller fel men det var den vägen vi valde för att hundarna skulle känna igen doften.

Vi har hela tiden haft ett fokus på att det ska fungera att ha hundar och ett litet barn. Jag hade dåligt samvete i början, då jag inte kunde röra mig ordentligt pga av en skada i ryggen som då hade försämrats efter förlossningen. Jag kunde inte gå de där underbara promenaderna med barnvagnen. Efter 500 meter fick jag vända. Då var det dags att tänka till, vad kan hundarna göra mer än att gå promenader för att bli stimulerade? Det kommer ett specifikt inlägg om detta!

redigeradIMG_2451

Den 4:e augusti fyller Emil fyra år och vår vision, fokus och mål har uppfyllts. Vi har hittills lycktas få till en vardag med våra fyra vaktande herdehundar och ett barn. Alla dagar är inte på topp och alla kan inte få egentid varje dag. Men vi har gjort vårt bästa för att alla ska bli stimulerade på sitt sätt och skapat en utemiljö i trädgården där hundarna trivs och kan utvecklas. Det gjädjer oss att Emil fortfarande ser hundarna som något positivt. Allt från att åka på utställning, ge dom mat, leka och mysa med dom. Idag ser vi även att Emil kan läsa av vissa signaler på hundarna och förstår när han själv ska backa.

En eftermiddag när vi var ute i trädgården frågade Emil om han fick springa med någon hund. Absolut fick han det. Emil satte själv på kopplet på Piansa som troget sedan följde efter Emil. Vi lät dom gå själva medan vi stod och smygtittade på dom. Vi hörde att Emil sa till Piansa ”Nu ska vi pausa”. Emil gick och satte sig på en stol i trädgården och Piansa satte sig bredvid. Det var så fint att se och det värmde så i våra hjärtan.

Vi har pratat mycket om att när Emil inte vill att hundarna ska vara nära eller att dom ska lugna ner sig då ska Emil göra stopptecknet med handen. Vi fick till oss, att även på förskolan använder dom stopptecknet till varandra när dom inte vill vara med i leken. Det är väldigt bra och enkelt pedagogiskt verktyg som kan användas i samspelet mellan både människor och människor och hund. På filmen nedan ser ni hur Emil kommunicerar med Ivanka som lyssnar på Emils tillsägelse.

När Emil hade springit några varv stannade han och sa ” Nu ska jag ställa upp honom och då måste jag flytta på benen”. Emil tog tag med båda händerna och försökte lyfta Vostoks framben. Emil komfram till att det var lite tungt. Det är inte lätt för en snart fyra åring att korrigera uppställningspositionen på en 60+ kg hund. Emil bestämde sig för att nu är det valpens tur och ville att Hicko skulle vara med. Uppställningsbordet för valpen fick bli den lilla stenen. Emil lyftte upp valpen och rättade till benen. ”Så mamma nu är jag klar nu kan du ta en bild” .

Tack Kennel Joquibaz, Johan Olsson för sponsringen av denna fantastiska Lambivalp.

20180617_192208

Piansa löper!

naturea_logo

Hicko har förvarnat oss under några veckor att Piansas löp är på gång. Igår morse såg vi röda fläckar på golvet och nu är honi full gång med sitt löp. Hicko kollar av henne varje dag men visar inget större intresse, än så länge går dom tillsammans under dagarna.

DSC_9694

Nu har vi kommit in i april och vi har fortfarande snö. Men igår var det en fantastisk dag med ett underbart vårväder. Vi röjde i förrådet, körde på tippen och byggde ihop Hicko och Piansas nya sängar som dom har i hundhuset och en mysig fäll att ligga på.

DSC_9710

Ivanka lever upp lite extra de dagar då solen tittar fram. Hon tar sina ärevarv i trädgården och tar verkligen ut sina rörelser.

DSC_9762

Än så länge är det ingen ökad spänning mellan Vostok och Hicko på grund av Piansas löp. Vi ger henne clorella även denna gången, då vi upplevde att både Vostok och Hicko var ointresserade av henne i princip fram till höglöpet förra omgången. Vi får väl se hur det yttrar sig denna gången.

DSC_9745

 

Fysträning i snön!

naturea_logoVi så glada för de dagar som vi verkligen har kunnat njuta av snön. Men nu börjar vi tröttna lite på det. Det är så många olyckor som sker på glashala vägar med antingen snöstorm eller dimma vilket är lika med en stor fara i trafiken. Nu hoppas på bättre väder då vi ska till Bruksgården imorgon och utföra vårt veckouppdrag med personcentrerat arbete för personer med demens.

DSC_8597

Hundarna har verkligen fått träna sin kropp under dagarna, det är mycket höga benlyft i snön för att ta sig fram. Perfekt fysträning!

När vi tittar på Ivanka så ser det ut som om hon inte har så mycket päls. Hon upplevs nog som en korthårig CAO, men tittar man närmre och känner i pälsen så ser vi att hon har en fantastsikt tät päls just nu. Hon är nog mer skyddad mot kylan än vad Hicko är som tappade mycket päls under senaste fällningen.

DSC_8123

Ivanka och Vostok kör brottning i snön eller snarare så har Ivanka fått ett rejält grepp om Vostok. Men tåliga Vostok håller ut och låter henne leka. Vi vet av erfarenhet att när Vostok tycker att gränsen är nådd så säger han ifrån.

I bakgrunden hör ni Emil som ropar att vi skulle ju gå till hagen(haugen på skånska, 😉 ) detta är inte hagen 🙂

Det är klart att vi ska gå ut i hagen. Emil är Pirat. Ivanka och Vostok är Pirathundarna. Emil bestämmer vilken båt (Kulle) som vi ska hoppa på så det är bara att följa efter. Perfekt aktivitet för både Emil, oss och hundarna!

Det är inte helt lätt att hålla balansen när heeeela familjen ska upp på ”båten”. Efter det så njuter Vostok av att komma in trots en lite stökig hall, det är inget som bekyrar honom 🙂 Det är snarare vårt problem.

Insnöade!

naturea_logo

Idag var Emils förskola stängd och det var planerat sedan länge att han skulle vara hemma idag. Martin stod redo och på väg till tåget i morse när vi såg att avgångarna var inställda pga snön och spårfel. Martin fick stanna hemma och jobbade halva dagen från soffan med datorn. Därefter har vi njutit i flera timmar ute i snön tillsammans med hundarna. De senaste dagarnas snöoväder i kombination med storm har inneburit mer snö på tre dagar än vad vi sammanlagt fått under de sju åren vi bott här.

Nu när det slutat blåsa kan man äntligen uppskatta att vara ute. Vi har varit ute i korta omgångar de senaste dagarna, men 10 minusgrader och 20 m/s i vinden känns.

Vi fick skotta fram hundkojorna i den stora rastgården samt skotta en väg in.

DSC_8242

Vi hade även en liten skattjakt med Emil, där vi ritat en skattkarta. Skatten var en godisklubba som var gömd inne i matstationen till fåglarna. Vi passade även på att fylla på med mer mat. Nu har haft mat framme till fåglarna i ungefär en månad och det är roligt att se att vi har börjat få lite bevingat djurliv. Idag kom det ett fint domeherrepar. Tråkigt nog försvann de innan vi hann ta bilder. Tyvärr är tömmer skatorna, råkorna och kajorna maten illa kvickt.

Hundarna uppskattar vår närvaro, uppmärksamhet och deltar i allt vi håller på med. De lever ju till största delen utomhus och man kan inte riktigt ta ut svängarna i leken med dem inomhus på samma vis som ute.

Vostok och Ivanka vill vara så nära så nära. Detta i kombination med deras i annars självständiga mentalitet är spännande och något vi verkligen uppskattar. Det andra hundar kan ge till i princip vem som helst, det får vi i familjen till 100% med fullt fokus från hundarnas sida. Deras uppskattning och lojalitet är så otroligt genuin.

DSC_8327

Och nä, det handlar inte om dominans eller att Vostok försöker ta över och kontrollera Martin. Han tycker helt enkelt om att vara nära och att bli kliad på magen!

Ivanka, vill även hon vara nära!

DSC_8336

Och hela gänget tillsammans i en något kaotisk situation….:)

DSC_8339

När rastgården väl blev färdigskottad efter all lek, blev det en stunds vila uppe på taket till hundkojorna. Vi kan för övrigt verkligen rekommendera Podas hundkojor. De är definitivt inte gratis men av bra kvalitet. Vi målade dem vita i höstas och de har minst sagt blivit befläckade av höstens och vinterns generella lervälling.

Ha en bra helg på er!

Socialiserade vakthundar

naturea_logo

Det har varit en del diskussioner om vaktande molosserraser på sociala medier på senaste. Åsikterna går isär och det finns inga rätt eller fel. Dock finns det några saker vi är övertygade om.

Även om man har en skarp hund av vakthundstyp så ska man kan kunna gå en promenad, kunna möta folk och hundar utan att ens hund ska kasta sig över folk och vilja äta upp dem. Sen att inte vem som helst får lov och gå fram och börja gulla med dem, det är en helt annan sak.

Igår var vi på promenad inne i byn med Vostok och Ivanka. De är inte jättesocialiserade och tycker bäst om att vara hemma, även om de på senaste faktiskt till och med viftat lite på svansen när de ser kopplet. På gränsen till lite entusiasm, men med betoning på lite. 🙂 När man väl går tycker de att det är ganska trevligt.

Igår passerade vi allt ifrån barn, någon tämligen berusad man med psykisk ohälsa, pensionärer med rollatorer, järnvägsövergången samt stod stilla vid tågstationen ett tag. Det kom även fram ett par olika människor som ville veta vad det var för hundar och frågade om de fick klappa dem. Det fick de inte, men både Ivanka och Vostok satt lugnt och väntade. Helt ovilliga att söka kontakt med de okända människorna. Vostok gav onda ögat vid något tillfälle. Man ser direkt i hans blick när han kopplar på sin lite mer allvarliga sida. Dock skötte båda det bra.

Somliga hävdar att man ”vattnar ur” vakthundarnas mentalitet om de får socialisera ute i samhället. En hund blir inte bara vad man gör den till, de har en hel del grundläggande egenskaper, men vissa bitar kan man påverka. Revirsvaktande hundar ska ju inte heller vakta utanför reviret, det är det egna området som ska prioriteras. Vad våra hundar gör utanför sitt revir påverkar inte deras förmåga som vakthundar hemma.

Hicko är ett perfekt exempel. Ett par dagar i veckan är han en ytterst tillgänglig och tillgiven socialtjänstehund. När han hoppar ur bilen och kommer innanför grindarna här hemma förvandlas han till en vaktande Pyrre. Hicko släpper inte in någon och är näst Vostok den av våra hundar som behåller misstänksamheten mot fråmmande längst. Ivanka är väldigt avvisande till en början, men taggar ner ganska fort om hon märker att vi har läget under kontroll. Här hemma kommer ingen obehörig under några omständigheter in. Guardistas insatsstyrka har läget under kontroll!

Här nedan är en kort film från gårdagen när Vostok och Ivanka vaktar gentemot en människa ca en kilometer bort. De har full koll på vad som händer på fälten här runtomkring.

Ha en trevlig helg!

Ivanka hos veterinären!

naturea_logo

Idag har vi varit hos veterinären med Ivanka för vaccination. Ivanka hoppade förvånade nog rakt in i bilen, dock vet vi inte om det berodde på att hon ville skudda sig från dagens fruktansvärda oväder eller om hon var sugen på en biltur.DSC_5984

Väl inne på Evidensia kliniken i Ystad steg Ivanka upp på vågen som visade 42,5 kg. Vår lilla ovtjarka, men som ändå är sååååå stor och tar så mycket plats. Där var andra hundar i väntrummet men Ivanka var lugn och brydde sig inte så mycket om dom. Hon hässjade dock lite extra så möjligt att hon var något stressad av situationen, men inget anmärkningsbart.

DSC_5390

När veterinären ropade på Ivanka så gick vi  in på ett undersökningsrum. Ivanka tillät veterinären att undersöka hennes tänder och var helt lugn när hon fick sprutan. Dock tog hon inget godis från veterinären och sökte bara kontakt med oss.

Det var kul att prata med veterinären som var nyfiken på rasen. Det glädjer oss när vi möter personal som vill göra sitt yttersta för att bemöta en sredneasiatskaja ovtjarka på bästa sätt och har förståelse för rasen.

Tack Evidensia djurklinik i Ystad för ett fin och profferssionellt bemötande.

Hundflockar! Ovtjarka och Pyrre

naturea_logo

DSC_5460

Redan från när vi fick hem Ivanka märkte vi av hennes starka resursförsvar som präglar hela hennes personlighet. Förutom detta så har hon en stor integritet och gör det mesta på sina egna villkor. Ivanka är mån om sin flock och dess resurser. Hon är vår mest självständiga hund(även om alla är väldigt självständiga) och dessutom både tuff och känslig. Mot hundarna är hon tjurig men lekfull och mysig när hon själv bjuder till. Vostok och Ivanka gillar varandra och är stundtals lite för sammansvetsade.

DSC_5390

Hela veckan, har vi varje dag delat upp hundarna i omgångar. Vostok och Piansa har hur roligt som helst tillsammans. Det tar ytterst långt tid för Ivanka att tina upp inför Hicko. Inomhus får han inte komma för nära henne, då markerar hon mot honom. Hon kan dock på eget initiativ gå och lägga sig bredvid honom, på sina villkor. Hicko brukar bli lite nervös och undrar vad som är på gång. Hon kan även bestämma sig för att han inte får gå därifrån. Det är inte lätt att vara Hicko. Här nedan är en film från trädgården när Ivanka ger Hicko ”onda ögat” när han kommer för nära.