Vardag igen…
Nu har vi kommit igång och börjat jobba igen. Vattkopporna är borta och Emil är tillbaka på förskolan. Vi startade veckan med att Piansa gick in i sitt höglöp och fick flytta ner min sovplats till köket tillsammans med Hicko. Han är som ett plåster på mig när Piansa löper, han följer mig vart jag än går och vill nära mig hela tiden. Ivanka uppskattar inte Hickos hetsiga beteende nu när Piansa löper. Ivanka morrar och visar tydligt att hon inte vill att han ska komma nära.
I onsdags strejkade Hicko på sitt sista arbetspass och då förstod jag att han var helt slut. Hicko ville bara sitta och mysa med vårdtagarna. Tidigare i veckan har han gjort fantastiska insatser inom äldreomsorgen.
Piansa kan vara lite ängslig under sitt löp men denna gången är hon inte alls påverkad. Piansa fick rycka in och ta sista arbetspasset för veckan och gjorde ett superbra jobb. Ett möte som blev extra fint var när Piansa tröstade en vårdtagare med demenssjukdom som tänkte på sin man och var ledsen och orolig. Piansa satt bredvid länge och vårdtagaren kramade om Piansa och blev påmind om sina egna tidigare hundar. Vi spelade hundspel och Piansa lyckades vända vårdtagarens sorg till glädje.
Lika underbart som det är att plocka fram julsakerna i december, lika skönt är det att städa bort julen i januari och börja om på nytt. Det blir en härlig start på det nya året. Vi har fått frågan om hur vi bor och hur vi rent praktiskt kan dela upp hundarna. Vi får nog göra ett eget inlägg om det.
Nu är det ca en vecka kvar tills äggen kläcks i äggkläckaren och det har visat sig vara kycklingar i 7 ägg av 12. Förhoppningsvis får Martin ett gäng kycklingar på sin födelsedag. Emil tycker att det är så spännande. Nästa helg får vi börja förbereda kycklingarnas första låda som vi tänkte ha inne i huset den första tiden för att socialisera alla djuren för varandra. Den största utmaningen blir Ivanka och Lurvan. Dock kom Lurvan och våra tidigare höns väldigt bra överrens, Lurvan låg ofta inne hos hönsen. Men kan tänka mig att Lurvan blir lite extra nyfiken nu när dom är så små.
Emil och Martin har kämpat på bra med hönsens blivande lucka ut till hönsgården som ska byggas.
Vi fick lite vårlängtan idag och börja tänka på odlingen i odlingstunneln. Men i år ska vi inte ha så brottom för förra året fick vi göra om allt tre gånger på grund av storm och frost. Till helgen ska vi alla fall sätta vitlök och i april ska vi sätta gul och rödlök.
Snart är vi nära våren och det är en underbar årstid. Men först ska vi igenom januari, februari och mars och kan ju bli hur som helst . Lite mindre regn kan vi ju hoppas och kanske lite snö hade varit kul. Men vi får se helt enkelt vad vädret har att erbjuda….
Kläcka ägg!
Vi har ju skrivit om våra planer på att skaffa höns igen. För 5-6 år sedan när vi skaffade höns för första gången så köpte vi kycklingar som var 1-3 veckor gamla samt några unga hönor.
Vi har väl egentligen kommit fram till att vi helst vill ha höns av rasen laxfärgad Faverolle och kanske Sussex. Det är raser som vi haft tidigare. Faverollerna är roliga, lugna och mysiga medan det är lite mer fart i Sussex. Faverollerna ser ut som små ugglor. På bilden nedan från hösten 2014 är en bild på Harriet och Honda(Faverolle) och Hedvig(Sussex).
Vi tänkte att det vore roligt att testa att kläcka ägg själva och samtidigt minska risken att tillföra olika smittor som kan komma som en tråkig bonus när man köper kycklingar från olika ställen.
Martin har fått låna en äggkläckare av en kompis.
Innan vi skaffar Faverolleägg tänkte vi testa och se hur äggkläckningsmaskinen fungerar. Vi besökte Camilla som även har Pyrrar och fick en härlig blandning av ägg i olika färger. Camilla har Faverolle, blommehöns, australorp, isbar, welsumer, maraner, sussex och säkert något jag glömt. Tillsammans med hönsen går en isbartupp och en welsumer/isbar bladning så vi har i ärlighetens namn ingen aning vad det kommer bli av kycklingarna förutom att det troligen blir roliga färger på äggen. Tack för äggen Camilla!
Emil ville hjälpa till att lägga äggen i kläckaren!
Maskinen vi lånat är helautomatisk. Det enda vi behöver ha koll på är att det finns tillräckligt med vatten i den så att luftfuktigheten är stabil. I övrigt är den inställd på att hålla 37,5 grader och maskiner vänder/gungar äggen ett par gånger om dagen. Om ca en vecka ska vi genomlysa äggen med ficklampa för att se om det börjat att utvecklas foster inne i äggen. Efter det tar det ett par veckor till, sen är det dags för kläckning!
Vattkoppor på besök
I fredags när Emil vaknade var magen full med prickar, även ryggen och några i ansiktet. Det visade sig ganska snabbt att det var vattkoppor, så vi lär nog förlänga julledigheten med lite mer hemmavistelse. Emil är vid gott mod ändå även om det kliar lite men det kunde helt klart varit värre.
Det har blivit inomhusaktivering varvat med paus i soffan. Martin och Emil testade att göra dumplings.
Men det blev visst inte inte ett lyckat resultat. Men Emil tyckte det var kul men inte lika gott. Vi får testa att göra ett nytt försök.
När vi ändå var igång gjorde vi färskpasta och ikväll ska vi bjuda mormor och morfar på färsk pasta och köttfärssås som har legat i slowcookern i några timmar.
Nu börjar snart julledigheten ta slut även om vi ofrivilligt förlänger den lite. Jag höll på att förbereda inför nya hunduppdrag med Pyrrarna och Emil hjälpte mig att städa ur Hicko och Piansas arbetsväska och självklart fick Emil aktivera hundarna med lite hundspel.
Emil förberedde spelet med att lägga en godisbit i varje fack och placerade sedan ett lock ovan på varje godisbit och satte ner spelet till Hicko och sa varsågod.
Emil tyckte detta var jättekul och ville testa ett spel till. Denna gången ville Emil göra det lite svårare för Hicko och placerade inte godisbitar i alla. Men det gick bra ändå och Emil berömde honom så fint efteråt.
Dessutom har vi hunnit med att fira Emils namnsdag som denna gången var Alfred. Vilken tur att mormor och morfar påminde oss för vi hade glömt det. Emil fick lego och en ny transformers vilket passade bra som en sysselsättning nu när han är sjuk.
Piansa brukar alltid löpa i april och i oktober men denna gången har hon skjutit lite på löpet. Men nu är det igång, Dock blöder hon väldigt lite så det är svårt att veta hur länge det har pågått. Men vi brukar ha koll på Hickos beteende det är det säkraste kortet att gå på.
Nu kommer snart mormor och morfar hit och passar Emil medan Martin och jag åker på ett litet äventyr som vi berättar mer om imorgon…
Ny valp?
Många har undrat om vi kommer skaffa en ny ovtjarkavalp efter att Vostok lämnat oss.
Det har varit tungt efter Vostoks bortgång och en ny valp har inte varit någon prioritet. Vi har även gått i tankarna kring om Cao överhuvudtaget är en ras att satsa på eller om vi bara haft en rejäl otur med hälsan hos våra två individer? Ivanka är ju dock hur pigg och aktiv som helst vid 5 års ålder och hennes armbåge opererades i tid som liten valp.
Nu verkar det dock som om att det finns öppningar gällande en valp från dokumenterat friska föräldradjur. Det är en uppfödare utomlands som vi haft kontakt med flera gånger i veckan under några års tid. Det finns såklart inga garantier ändå men förutsättningarna är bra då samma kombination redan gjorts en gång och valparna har fått en bra hälsa och en rastypisk mentalitet. De är dessutom riktigt snygga. Tiken är av ryska linjer och är en mysig familjemedlem som vaktar gårdens alla djur och är även testad i olika skydds och modighetstester. Hon är ytterst skarp men en smart och balanserad hund. Hanen är av en lugnare natur men en god väktare och har sin bakgrund i gamla ”björnlinjer” från Tadzjikistan och Turkmenistan.
De har gjort några progesterontest på tiken som är mitt i sitt löp just nu och om allt vill sig väl så ska hon paras i helgen. Om allt klaffar så blir det valp till sommaren. ❤️
Stranden
Det är helt underbart att ha nära till stranden, framför allt på sommaren. Men under juldagarna tog vi bilen och körde ner en eftermiddag till mossbystrand och tog en promenad hela familjen tillsammans med pyrrarna. Det var helt magiskt så fint det var. Det blev liksom ett lyckorus av energi.
Det är en underbar glädje att se Emil springa omkring i sanden och plaska med stövlarna i vattet. På stranden fick inga leksaker och ingen lekplats bara naturens tillgångar att vara kreativ med. Emil har sedan han var liten skapat lekar av av det han hittar så som pinnar, stenar, löv eller annat som naturen har att erbjuda.
Även hundarna älskar denna miljö, dom började självmant klättra upp för sandkanterna och ville utforska miljön.
Pyrren har oftast inga problem att gå på olika underlag. Dom tycker om att klättra upp på saker och jobba med kroppen på ett fysiskt sätt. Detta blev lite av dogparkour på stranden. Detta är jättebra träning för hunden där den samtidigt stärker sin självkänsla och självförtroende samtidigt som den tränar upp både styrka och balans.
Ännu roligare blir det när vi gör en familjeaktivitet av promenaden där vi tillsammans tar oss framåt och alla kan delta på sitt sätt.
Vattnet lockade Emil medan hundarna höll sig lite mer på avstånd.
Under promenaden hittade Emil en sten som han och hundarna hoppade upp på.
Men Piansa och Hicko hoppade snabbt ner igen när dom insåg att vattnet stänkte över dom.
Emil var så glad och tyckte detta var jätteroligt. Tur att han var klädd för aktivitet vid havet och behöll värmen trots att overallen var helt blöt utanpå.
Tänk vad en eftermiddag vid havet kan gör gott för både kropp och själ.
Ha en fortsatt fin torsdag. Inom kort kommer det att komma lite nyheter på Guardista…
Nyårsdagen
Vi hade en fin nyårsafton hemma i lugn och ro tillsammans med hundarna och ändå är vi lite trötta idag. Det går ju liksom inte att gå och lägga sig på nyårsafton förrän raketerna är över. Det slutade smälla vid 01.45 och då skulle hundarna ut en sista kissrunda innan vi kunde krypa i säng. Det får helt enkelt bli en liten slödag idag.
Morgonen började som vanligt med mys i soffan. Emil och Ivanka har fått till en morgonrutin tillsammans. Emil väljer alltid den soffan där Ivanka ligger.
Det var en väldigt stormig nyår i år men vad gör det, hundarna måste ju ut ändå. Så vi packade bilen och drog iväg till vår nyårspromenad i Svaneholmsskogen. Det är en mysig tradition som sedan avslutas med nyårsfika och bubbel i skjulet där vi avslutar och önskar varandra gott nytt år.
Det blev en härlig promenad på nästan 6 km och det blev dessutom en händelserik promenad där vi fick se våra Pyrenéerhundar in action.
Det började med att vi såg hjortar springa inne i skogen men det var dock på avstånd. Den ena pyrren efter den andra blev mer och mer uppmärksam på att där var något inne i skogen.
Vi fortsatte vår promenad och svängde ner mot en smal väg och på ca 20 meters avstånd dyker det upp en gäng hjortar. Dom blev stressade och kom inte ut mot fältet på ena sidan. Våra sex Pyrenéerhundar blev väldigt uppmärksamma och började såklart skälla, nu var det på riktigt. Tillslut hoppade alla över ett staket på andra sidan och sprang i väg. Hundarna var ”på tårna” och redo att ge sig i väg om vi hade släppt dom. Vilket vi såklart inte gjorde. Även om hundarna var på helspänn och redo för ett uppdrag så vet dom om att dom är i koppel och att inte blir mer än så. Det var ingen som försökte dra i väg eller slita sig. Dock var dom ganska taggade under resten av promenaden speciellt Hicko som annars går så lugnt och fint.
Det är så fint att se hur Pyrenéerhunden verkligen skiljer på djur och djur. Vi mötte hästar som alla lugnt och fint passerade förbi, alla hundmöte gick också bra och vi träffade även på ett par getter som heller inte var något konstigt. Men när det dyker upp vilt så vet Pyrren att det är dags att rycka in.
Väl hemma igen efter promenaden fick hundarna springa av sig hemma i vår hage och vi gav även hundarna mat lite tidigare än vanligt.
För att få en nyårskänsla lyxar vi till det med god mat och dryck, dock klädda i myskläder. Emil hade förberett med sitt teleskop och sin kikare som han skulle titta i sen när det blev fyrverkerier. Vi lovade att vi skulle väcka Emil vid tolvslaget vilket vi gjorde men det har han inget minne av idag. Han var så besviken när han vaknade, att han verkligen hade missat raketerna i år igen.
Det började smälla redan vid kl 22.00 sen avtog det igen som tur var. Ivanka låg i köket och sov igenom hela tolvslaget. Vi hade förberett med ett tuggben som avledning men det behövdes inte.
Pyrrarna var med oss i tv rummet. Piansa tyckte att det var läge för lite mys med husse i soffan och Hicko lade sig bredvid på golvet.
När kl var 23.30 hämtade Martin bubbel till oss och vi tände lamporna i taket och satte på musik på tvn. Hicko och Piansa lade sig på golvet och även dom sov igenom hela tolvslaget.
Eftersom hundarna sov kunde vi skåla in det nya året tillsammans och smygtitta ut genom fönstret på ett vackert fyrverkeri.
Vi upplevde att ljudet från raketerna var lägre i år och det är kanske tack vare att det blev förbjudet att köpa raketer med styrpinne. Nu hoppas vi på en strängare lag inför nästa år om att det bara för skjutas raketer mellan 00.00-01.00. Det hade hjälpt så många hundar och vi hundägare kan lättare planera och förebygga för en hundvänlig nyår.
Vi är såklart glada och tacksamma över våra hundars lugn även under detta nyår.
Nyårsafton
Idag är det årets sista dag och för många är det en stor dag med höga förväntningar, glitter och glamour. Så var det även för oss innan hundarna kom in i bilden. Vi firade med nära vänner och skålade in det nya året med himmeln fylld av raketer. Dock har vi alltid haft blandade känslor kring det här med raketer, det är fint att titta på men det orsakar så mycket skada.
Det kommer säkert aldrig att bli totalförbud att skjuta raketer på nyårsafton. Men vi hade önskat att det skulle ske lite mer organiserat och tidsbegränsat. Som exempelvis att det är tillåtit att skjuta raketer mellan 23.45 – 01.00 och utanför denna tiden blir det kraftiga böter. Då har vi hundägare möjlighet att planera och förebygga för en bättre nyår för våra hundar.
Nu har vi valt ett liv med hundar och en katt och detta innebär att vi får ta vårt ansvar och göra nyårsafton så bra som möjligt för våra djur. Dagen är planerad redan från början med rastning och mat, dock måste vi vara flexibla i planeringen eftersom det kan starta ett fyrverkeri redan mitt på dagen och då får vi hålla inne.
Det är ingen av våra hundar som har reagerat på raketerna tidigare. Dom sover oftast igenom tolvslaget men det är också för att vi har förebyggt med en lugn nyår, lamporna är tända och musik eller tv:n är på. Det är viktigt att komma ihåg att även om hundarna klarade förra nyår hur bra som helst så vet vi inte hur det blir i år. Är våra hundar ute när det smäller då kommer vakten igång och dom springer runt och skäller. Även om hundarna är inne har det stor betydelse att vi är hemma med dom. Hade dom varit inne själva så tror vi att dom hade börjat skälla när raketerna smäller som värst.
Förra året snarkade Vostok och Ivanka genom hela tolvslaget, vi hade satt övervakningskameran i stallet för att ha koll på dom. Nu är Ivanka ensam så vi får ser hur det går.
Idag samlas ett gäng familjer med hundar på parkeringen vid Svaneholms skogen för en gemensam promenad tillsammans. Detta är en tradition som har hållt i sig nu i några år. Sedan åker vi hem och firar nyår på vars ett håll med våra hundar.
Imorgon kommer ni att få en uppdatering om hur vår nyårsafton blev och hur det gick för våra djur.
Är ni nyfikna och vill följa oss under dagen så titta in på Hand Hund & Hälsas insta stories https://www.instagram.com/hand_hund_halsa/?hl=sv
Vill även påminna er som vill ha tips och råd hur du kan förbereda din hund under nyår så titta in på Hundcoachen Fredrik Steens instagram https://www.instagram.com/hundcoachen/?hl=sv
Vi vill önska er ett gott nytt år och vi är så glada för att ni följer vår blogg. Ha en underbar nyårsafton och ta hand om era djur.
Kram från oss så hörs vi imorgon igen!
Julledigt
Hela familjen har gått in i en avslappnad julledighet. Det är tydligt att även Emil njuter av att vara ledig. Emil blev så glad för sina julklappar att han vi knappt vill gå ut. Han vill bara vara inne och leka med sina saker. Det får ju vara ok det också såklart. Men med Emil som älskar att vara ute blir det lite konstigt när han inte vill gå ut. Dock så skadar inte lite frisk luft så vi får bara bestämma att det är dags för oss alla att gå ut och inte ställa frågan om Emil vill.
Emil fick möbler, belysning och en egen postlåda till sin lekstuga av mormor och morfar. Vi möblerade och gjorde fint till Emil som blev så glad.
Därefter gick vi ut i hagen som är vårt paradis. Vi älskar verkligen att vara där och gärna tillsammans. Ivanka och Hicko leker mycket och hon blir sällan sur på honom nuförtiden. Även om han ibland får sig en markering av henne. Ivanka är tydlig med att visa signaler när hon vill att Hicko håller sig på avstånd. Det blir lite extra varmt i hjärtat när Ivanka visar att hon vill leka med honom.
Är vi inne så är dom uppdelade med en grind emellan. Tidigare fick Hicko knappt gå förbi Ivanka när hon låg i soffan. Ivanka är som sagt lika go som hon kan vara sur och ändå är hon betydligt mildare numera och mer avslappnad.
Hicko är duktig på att läsa av Ivanka och utmanar aldrig henne. Det är nog därför det funkar så bra mellan dom igen. Hicko och Ivanka hittade tillbaka till varandra fortare än vad vi hade vågat hoppas på efter Vostoks bortgång.
Hicko och Emils relation har stärkts de senaste dagarna. Hicko går gärna till Emil och vill bli klappad vilket också Emil lade märke till. Ser du mamma, nu tycker Hicko lika mycket om mig också. Fast Hicko älskar dig mest mamma, men nu vill han vara med mig också. Fina unge.
Det värmer i hjärtat att se det fina samspelet mellan Emil och hundarna. Även om vi har lagt ner mycket tid på att få familjelivet med hund att funka så hade vi aldrig kunnat ana Emils engagemang i hundarna och hans stora intresse för alla möjliga djur.
Emils vision just nu är att han ska bli jägare när han blir stor och gärna då en chefsjägare. Det ska bli intressant att följa upp detta.
Ha en underbar måndag så hörs vi imorgon igen. Då kommer det ett inlägg om hur vi tänker kring nyår och våra hundar.
Vill du har tips om hur du kan skapa en nyår så hundvänlig som möjligt så spana in Hundcoachen Fredrik Steens instagram, där kan du följa honom och hundarna under hela nyårshelgen https://www.instagram.com/hundcoachen/?hl=sv
Juldagarna
Emil hade svårt att komma till ro på lillejulaftons kväll. Han somnade men vaknade efter en stund igen och kom ner och frågade om det var morgon. Tillslut somnade han om igen men vaknade tidigt på julafton. Emil kom in i vårt sovrum och lade sig mellan oss, Emil ville gärna hålla mig i handen. Emil var såklart jättespänd på om tomten hade varit där på natten och lämnat paket genom skorstenen.
Vi gick ner hela familjen och Emil tassade snabbt bort till kaminen och upptäckte att där låg en massa paket. Tomten hade lämnat paket till oss alla, även till hundarna och till Lurvan.
Det är så mycket förväntningar på julafton, allt ska bli perfekt. Vi har gått in för att inte stressa under julen, vi vill njuta av julkänslan och en ledig tid tillsammans. Dagen flöt på i ett behagligt tempo med städning och förberedelser av maten. Emil var på ett strålande humör hela dagen. Efter badet var Emil redo att ta emot gästerna i sin nya tomtedräkt.
Julafton ser i princip ut på samma sätt varje år. Vi samlas i soffan för glögg, pepparkakor, godis och Kalle Ankas jul. Dock bytte vi ut den varma glöggen mot Blossas bubbelglögg.
Här spenderar vi en timme eller två innan julbordet ska förberedas.
Mys i soffan med faster Anna och kusinerna.
Farbror Tomas, mormor och morfar.
Dukningen är klar och julbordet är framdukat. Vi hade glömt revbenen i år så typiskt, det som blev så uppskattat förra året. Det är ju ingen riktig julafton utan revbenen sa Emil. Men vi får komma ihåg det till nästa år.
Vi fick ett meddelande att tomten var på väg så Emil samlade sina kusiner i lekrummet och spanade ut i trädgården. Där kom han gåendes med en stor julsäck på ryggen och Emil vinkade lite nervöst.
Emil placerade sig i soffan mellan mormor och morfar och tittade med stora ögon på tomten.
Tomten berättade att vi skulle vara tacksamma för alla julklappar och tänka på alla som inte har det lika bra här i världen. Jag är tacksam, uttryckte Emil och sa att han skulle tänka på andra barn som inte fick några julklappar. Men dom kan komma hit och leka med mina om dom vill sa Emil. Fina unge, det värmer i hjärtat att höra honom uttrycka sig med dessa ord.
En fokuserad Emil lyssnade på vad tomten hade att säga.
Tomten hade svårt för att läsa på paketet med sin immiga glasögon så han fick har lite läshjälp av kusinen Rebecca.
Tomten hade fler ställen att gå till och lämnade kvar en massa julklappar som vi fick hjälpas åt att dela ut. Sedan var det äntligen dags att öppna alla efterlängtade paket. Högst upp på Emils önskelista stod det en elgitarr och att se denna glädje när han upptäckte att han faktiskt fick det går ju knappt att beskriva. Det har blivit många uppträden sedan dess.
Det blev en sen kväll för Emil som tillslut somnade glad och nöjd över en underbar julafton. Vi välkomnar våra gäster tillbaka på samma plats, samma tid och på samma sätt nästa år igen. Och då ska vi inte glömma revbenen.
Hundarna får stå lite åt sidan under julafton. Det finns mycket mat som inte ska åka ner i deras magar och en massa julklappar och stök över allt. Våra hundar trivs och tycker om att vara ute så det är den bästa lösningen för oss under julafton.
Juldagen är helig för oss, vi bokar inte in något under dagen och är bara hemma och njuter av våra julklappar. Emil gick runt i sin nya pyjamas och morgonrock hela dagen/kvällen och lekte med sina nya saker.
På kvällen kom mormor och morfar och hjälpte oss att äta upp resterna av julbordet. Morfar fick utmaningen att leka med Emils nya Bakugan spel. Men på bilden har båda fastnat i något spännande på tv.
Givetvis blev det även ett uppträde av Emil.
Efter några dagar av julmat var det väldigt gott men vanlig mat igen. Igår bjöd vi mormor och morfar på en härlig köttgryta som Martin hade tillagat.
I eftermiddag blir det grillad korv hemma hos Jessica och Johan och kennel Joquibaz.
Ha en underbar söndag så hörs vi snart igen!
Barn och hund
Vi lovade att fortsätta på temat barn och hund och här kommer fortsättningen som dessutom blev en artikel i Pyrenéerhundens rasklubbstidning Patou.
När Emil föddes bestämde vi oss för att det skulle funka med ett familjeliv med hund och en bebis. I början när Emil var liten fick vi lägga fokus på att hundarna skulle respektera vår nya nya familjemedlem. Samtidigt var det viktigt att inte glömma hundarna och deras behov.
De första åren var en utmaning eftersom Emil var för liten för att resonera med och för att förstå det verbala språket. Vi har varit noga och tydliga gentemot honom med att hundarna inte är leksaker som man klättrar på och drar i, men barn är ju barn och ska testa sig fram. Som ni alla säkert förstår så är ju en pyrrepäls perfekt att greppa tag i. Vi har haft fokus på avledning och ibland fick vi hitta alternativa vägar. Vi minns så väl när Emil började använda sin gåstol och han sprang i full fart mot hundarna. Emil skrattade högt när hundarna reste sig och gick därifrån. Det blev en reaktion och Emil tyckte det var jätteroligt. Men för att inte uppmuntra detta så fick hundarna vara i ett annat rum när Emil använde gå stolen, så på så vis löste vi det problemet. Emil var för liten för att förstå och komma ihåg att han inte fick köra på hundarna.
Vi har gjort mycket aktiviteter tillsammans med både hundarna och Emil för att få livet med barn och hund att fungera. Det har blivit en naturlig vardag för Emil och hundarna, vi har sett det som en socialisering för att finna det fina samspelet mellan varandra och för att bygga upp respekten mellan Emil och hundarna.
Emil är ensambarn och har inga konkurrens av andra syskon som tar plats i vardagen. Där har hundarna varit superbra som verktyg för att träna tex träna på turtagning och kunna vänta på sin tur för att hundarna ska exempelvis ha mat. Eller omhändertagandet av hundarna som ska bli borstade och fönade, då är Emil ofta delaktig i aktiviteten och har idag skapat en förståelse för att vissa saker måste göras innan hans önskemål kan uppfyllas och att det är inget som är konstigt för honom.
Hicko har varit med Emil i lekrummet sedan start och idag är Hicko en stor trygghet för Emil. Hicko vill vara där Emil är men han vill helst vara passiv i aktiviteten. Emil leker gärna veterinär med Hicko vilket Hicko uppskattar detta. Emil tycker att det är kul att klä ut sig och gör gärna det tillsammans med Hicko som inte bryr sig om att få en brandhjälm på huvudet. Emil uttrycker ofta att Hicko är den duktigaste hunden och han lyssnar och gör som han säger.
Emil ser sig själv som en storebror till Piansa. Trots att Piansa hade så mycket bus och tokigheter för sig, har hon varit så fantastiskt fin mot Emil. Piansa är mycket mer hänsynstagande till honom än mot oss, hon lugnar ner sig och vet att hon måste ta det lugnt när hon är i närheten av Emil. Piansa och Emil myser ofta tillsammans i soffan men Piansa är även Emil lekkompis. Emil pratar om att han vill bli jägare när han blir stor. Emil går ofta omkring med sin jägarhund (Piansa) i koppel och letar efter vildsvin i hagen, sedan tar dom en paus i Emils jaktstuga (lekstuga) Eller så leker dom tjuv och polis och fångar tjuvarna och placerar dom i fängelset. I somras såg vi när Emil gick omkring med Piansa och han berättade för henne vad vi odlade och vilka fruktträd som vi har.
Ivanka(Sredneasiatskaja ovtjarka) älskar verkligen Emil. Så fort Ivanka får syn på Emil springer hon fram och vill hälsa och pussa på honom. Dom har en väldigt nära och mysig relation och spenderar gärna en stund i soffan tillsammans. Ibland ligger Ivanka med huvudet i Emils knä eller så ligger han med huvudet på hennes bakdel. Ivanka uppskattar inte för stimmiga lekar, då går hon därifrån. Vi får såklart påminna Emil om att Ivanka inte tycker om när det bli för mycket och prata om det. Ibland hänvisar vi Ivanka ut i köket för att hon ska få lugn och ro och ibland får Emil invänta på sin tur att få leka.
Vostok som tyvärr inte finns med oss längre har varit Emils lekfarbror under hela Emils uppväxt. Vostok hade ett stort tålamod och tyckte att det var mysigt att vara med Emil.
Vi har förklarat för Emil att när hundarna äter så får Emil lov att gå lugnt förbi men att han ska låta dom äta ifred. Det är så fin att se när Emil berättar om saker om hundarna som han nu förstår och jag blir stolt över att han kan förklara det för oss. Som igår när han uttryckte: Mamma, du vet väl att man ska låta hundarna vara ifred när dom äter?
Nu har Emil fyllt fem år har en fin relation med alla hundarna men på olika sätt. Vi är så glada över att vi gick in för att livet med barn och hund skulle fungera.
guardista.com 