Julledigt
Hela familjen har gått in i en avslappnad julledighet. Det är tydligt att även Emil njuter av att vara ledig. Emil blev så glad för sina julklappar att han vi knappt vill gå ut. Han vill bara vara inne och leka med sina saker. Det får ju vara ok det också såklart. Men med Emil som älskar att vara ute blir det lite konstigt när han inte vill gå ut. Dock så skadar inte lite frisk luft så vi får bara bestämma att det är dags för oss alla att gå ut och inte ställa frågan om Emil vill.
Emil fick möbler, belysning och en egen postlåda till sin lekstuga av mormor och morfar. Vi möblerade och gjorde fint till Emil som blev så glad.
Därefter gick vi ut i hagen som är vårt paradis. Vi älskar verkligen att vara där och gärna tillsammans. Ivanka och Hicko leker mycket och hon blir sällan sur på honom nuförtiden. Även om han ibland får sig en markering av henne. Ivanka är tydlig med att visa signaler när hon vill att Hicko håller sig på avstånd. Det blir lite extra varmt i hjärtat när Ivanka visar att hon vill leka med honom.
Är vi inne så är dom uppdelade med en grind emellan. Tidigare fick Hicko knappt gå förbi Ivanka när hon låg i soffan. Ivanka är som sagt lika go som hon kan vara sur och ändå är hon betydligt mildare numera och mer avslappnad.
Hicko är duktig på att läsa av Ivanka och utmanar aldrig henne. Det är nog därför det funkar så bra mellan dom igen. Hicko och Ivanka hittade tillbaka till varandra fortare än vad vi hade vågat hoppas på efter Vostoks bortgång.
Hicko och Emils relation har stärkts de senaste dagarna. Hicko går gärna till Emil och vill bli klappad vilket också Emil lade märke till. Ser du mamma, nu tycker Hicko lika mycket om mig också. Fast Hicko älskar dig mest mamma, men nu vill han vara med mig också. Fina unge.
Det värmer i hjärtat att se det fina samspelet mellan Emil och hundarna. Även om vi har lagt ner mycket tid på att få familjelivet med hund att funka så hade vi aldrig kunnat ana Emils engagemang i hundarna och hans stora intresse för alla möjliga djur.
Emils vision just nu är att han ska bli jägare när han blir stor och gärna då en chefsjägare. Det ska bli intressant att följa upp detta.
Ha en underbar måndag så hörs vi imorgon igen. Då kommer det ett inlägg om hur vi tänker kring nyår och våra hundar.
Vill du har tips om hur du kan skapa en nyår så hundvänlig som möjligt så spana in Hundcoachen Fredrik Steens instagram, där kan du följa honom och hundarna under hela nyårshelgen https://www.instagram.com/hundcoachen/?hl=sv
Juldagarna
Emil hade svårt att komma till ro på lillejulaftons kväll. Han somnade men vaknade efter en stund igen och kom ner och frågade om det var morgon. Tillslut somnade han om igen men vaknade tidigt på julafton. Emil kom in i vårt sovrum och lade sig mellan oss, Emil ville gärna hålla mig i handen. Emil var såklart jättespänd på om tomten hade varit där på natten och lämnat paket genom skorstenen.
Vi gick ner hela familjen och Emil tassade snabbt bort till kaminen och upptäckte att där låg en massa paket. Tomten hade lämnat paket till oss alla, även till hundarna och till Lurvan.
Det är så mycket förväntningar på julafton, allt ska bli perfekt. Vi har gått in för att inte stressa under julen, vi vill njuta av julkänslan och en ledig tid tillsammans. Dagen flöt på i ett behagligt tempo med städning och förberedelser av maten. Emil var på ett strålande humör hela dagen. Efter badet var Emil redo att ta emot gästerna i sin nya tomtedräkt.
Julafton ser i princip ut på samma sätt varje år. Vi samlas i soffan för glögg, pepparkakor, godis och Kalle Ankas jul. Dock bytte vi ut den varma glöggen mot Blossas bubbelglögg.
Här spenderar vi en timme eller två innan julbordet ska förberedas.
Mys i soffan med faster Anna och kusinerna.
Farbror Tomas, mormor och morfar.
Dukningen är klar och julbordet är framdukat. Vi hade glömt revbenen i år så typiskt, det som blev så uppskattat förra året. Det är ju ingen riktig julafton utan revbenen sa Emil. Men vi får komma ihåg det till nästa år.
Vi fick ett meddelande att tomten var på väg så Emil samlade sina kusiner i lekrummet och spanade ut i trädgården. Där kom han gåendes med en stor julsäck på ryggen och Emil vinkade lite nervöst.
Emil placerade sig i soffan mellan mormor och morfar och tittade med stora ögon på tomten.
Tomten berättade att vi skulle vara tacksamma för alla julklappar och tänka på alla som inte har det lika bra här i världen. Jag är tacksam, uttryckte Emil och sa att han skulle tänka på andra barn som inte fick några julklappar. Men dom kan komma hit och leka med mina om dom vill sa Emil. Fina unge, det värmer i hjärtat att höra honom uttrycka sig med dessa ord.
En fokuserad Emil lyssnade på vad tomten hade att säga.
Tomten hade svårt för att läsa på paketet med sin immiga glasögon så han fick har lite läshjälp av kusinen Rebecca.
Tomten hade fler ställen att gå till och lämnade kvar en massa julklappar som vi fick hjälpas åt att dela ut. Sedan var det äntligen dags att öppna alla efterlängtade paket. Högst upp på Emils önskelista stod det en elgitarr och att se denna glädje när han upptäckte att han faktiskt fick det går ju knappt att beskriva. Det har blivit många uppträden sedan dess.
Det blev en sen kväll för Emil som tillslut somnade glad och nöjd över en underbar julafton. Vi välkomnar våra gäster tillbaka på samma plats, samma tid och på samma sätt nästa år igen. Och då ska vi inte glömma revbenen.
Hundarna får stå lite åt sidan under julafton. Det finns mycket mat som inte ska åka ner i deras magar och en massa julklappar och stök över allt. Våra hundar trivs och tycker om att vara ute så det är den bästa lösningen för oss under julafton.
Juldagen är helig för oss, vi bokar inte in något under dagen och är bara hemma och njuter av våra julklappar. Emil gick runt i sin nya pyjamas och morgonrock hela dagen/kvällen och lekte med sina nya saker.
På kvällen kom mormor och morfar och hjälpte oss att äta upp resterna av julbordet. Morfar fick utmaningen att leka med Emils nya Bakugan spel. Men på bilden har båda fastnat i något spännande på tv.
Givetvis blev det även ett uppträde av Emil.
Efter några dagar av julmat var det väldigt gott men vanlig mat igen. Igår bjöd vi mormor och morfar på en härlig köttgryta som Martin hade tillagat.
I eftermiddag blir det grillad korv hemma hos Jessica och Johan och kennel Joquibaz.
Ha en underbar söndag så hörs vi snart igen!
Barn och hund
Vi lovade att fortsätta på temat barn och hund och här kommer fortsättningen som dessutom blev en artikel i Pyrenéerhundens rasklubbstidning Patou.
När Emil föddes bestämde vi oss för att det skulle funka med ett familjeliv med hund och en bebis. I början när Emil var liten fick vi lägga fokus på att hundarna skulle respektera vår nya nya familjemedlem. Samtidigt var det viktigt att inte glömma hundarna och deras behov.
De första åren var en utmaning eftersom Emil var för liten för att resonera med och för att förstå det verbala språket. Vi har varit noga och tydliga gentemot honom med att hundarna inte är leksaker som man klättrar på och drar i, men barn är ju barn och ska testa sig fram. Som ni alla säkert förstår så är ju en pyrrepäls perfekt att greppa tag i. Vi har haft fokus på avledning och ibland fick vi hitta alternativa vägar. Vi minns så väl när Emil började använda sin gåstol och han sprang i full fart mot hundarna. Emil skrattade högt när hundarna reste sig och gick därifrån. Det blev en reaktion och Emil tyckte det var jätteroligt. Men för att inte uppmuntra detta så fick hundarna vara i ett annat rum när Emil använde gå stolen, så på så vis löste vi det problemet. Emil var för liten för att förstå och komma ihåg att han inte fick köra på hundarna.
Vi har gjort mycket aktiviteter tillsammans med både hundarna och Emil för att få livet med barn och hund att fungera. Det har blivit en naturlig vardag för Emil och hundarna, vi har sett det som en socialisering för att finna det fina samspelet mellan varandra och för att bygga upp respekten mellan Emil och hundarna.
Emil är ensambarn och har inga konkurrens av andra syskon som tar plats i vardagen. Där har hundarna varit superbra som verktyg för att träna tex träna på turtagning och kunna vänta på sin tur för att hundarna ska exempelvis ha mat. Eller omhändertagandet av hundarna som ska bli borstade och fönade, då är Emil ofta delaktig i aktiviteten och har idag skapat en förståelse för att vissa saker måste göras innan hans önskemål kan uppfyllas och att det är inget som är konstigt för honom.
Hicko har varit med Emil i lekrummet sedan start och idag är Hicko en stor trygghet för Emil. Hicko vill vara där Emil är men han vill helst vara passiv i aktiviteten. Emil leker gärna veterinär med Hicko vilket Hicko uppskattar detta. Emil tycker att det är kul att klä ut sig och gör gärna det tillsammans med Hicko som inte bryr sig om att få en brandhjälm på huvudet. Emil uttrycker ofta att Hicko är den duktigaste hunden och han lyssnar och gör som han säger.
Emil ser sig själv som en storebror till Piansa. Trots att Piansa hade så mycket bus och tokigheter för sig, har hon varit så fantastiskt fin mot Emil. Piansa är mycket mer hänsynstagande till honom än mot oss, hon lugnar ner sig och vet att hon måste ta det lugnt när hon är i närheten av Emil. Piansa och Emil myser ofta tillsammans i soffan men Piansa är även Emil lekkompis. Emil pratar om att han vill bli jägare när han blir stor. Emil går ofta omkring med sin jägarhund (Piansa) i koppel och letar efter vildsvin i hagen, sedan tar dom en paus i Emils jaktstuga (lekstuga) Eller så leker dom tjuv och polis och fångar tjuvarna och placerar dom i fängelset. I somras såg vi när Emil gick omkring med Piansa och han berättade för henne vad vi odlade och vilka fruktträd som vi har.
Ivanka(Sredneasiatskaja ovtjarka) älskar verkligen Emil. Så fort Ivanka får syn på Emil springer hon fram och vill hälsa och pussa på honom. Dom har en väldigt nära och mysig relation och spenderar gärna en stund i soffan tillsammans. Ibland ligger Ivanka med huvudet i Emils knä eller så ligger han med huvudet på hennes bakdel. Ivanka uppskattar inte för stimmiga lekar, då går hon därifrån. Vi får såklart påminna Emil om att Ivanka inte tycker om när det bli för mycket och prata om det. Ibland hänvisar vi Ivanka ut i köket för att hon ska få lugn och ro och ibland får Emil invänta på sin tur att få leka.
Vostok som tyvärr inte finns med oss längre har varit Emils lekfarbror under hela Emils uppväxt. Vostok hade ett stort tålamod och tyckte att det var mysigt att vara med Emil.
Vi har förklarat för Emil att när hundarna äter så får Emil lov att gå lugnt förbi men att han ska låta dom äta ifred. Det är så fin att se när Emil berättar om saker om hundarna som han nu förstår och jag blir stolt över att han kan förklara det för oss. Som igår när han uttryckte: Mamma, du vet väl att man ska låta hundarna vara ifred när dom äter?
Nu har Emil fyllt fem år har en fin relation med alla hundarna men på olika sätt. Vi är så glada över att vi gick in för att livet med barn och hund skulle fungera.
Fågelhunden Ivanka
Ivanka skulle utan tvekan klara sig helt själv i det vilda och skulle inte ha några problem med att få tag på mat. Hon är en väldigt primitiv hund efter linjer som har sin historia som självständiga boskapsväktare från Tadjikistan och Turkmenistan. Dessa hundar har i århundraden fått klara sig själva när de vaktat fårflockarna mot stora rovdjur som varg, björn, rovfåglar och stora kattdjur, men även mot eventuella tjuvar av mänsklig sort.
Första gången vi såg vad Ivanka gick för var när hon som valp klättrade upp på en 3 meter hög trappstege och fångade en fågelunge som satt uppe vid stupröret på stallet.
Nä Emil var liten och vi satt och åt frukost i köket och tittade ut genom fönstret så låg hönan Greta lite väl lugnt bredvid Ivanka. Martin gick ut och kollade till lilla Greta som var död. Ivanka smakade lite för mycket på Greta. Efter det har Ivanka fångat ett gäng fåglar. Skator, olika kråkfåglar, rovfåglar, koltrastar…ingen är säker för Ivanka.
Skulle vi skaffa höns så gäller det att ha en säker hönsgård så att inte Ivanka kan göra oväntade besök hos hönsen.
En morgon tittade vi ut från sovrumsfönstret och såg Ivanka smyga i en buske. Vi såg inte riktigt vad hon smög på, men passade på att plocka fram kameran. Plötsligt spurtade hon fram och tacklade en råka som satt på gräsmattan. Råkan blev skakad och hoppade iväg en liten bit och försökte flyga iväg igen men Ivanka var för snabb, fångade den och gjorde processen kort. Ibland äter hon upp hela fågeln och ibland vill hon bara ta död på fågeln och låter den sedan bara ligga kvar.
Fångad i luften…
Ivanka har inget resursförsvar mot oss och när Martin gick ut för att kolla till den döda råkan. Däremot hade hon nog inte velat dela med sig av den till Hicko.
Ivanka är generellt inte så bra med andra djur. Lurvan har hon nästan accepterat men det är på gränsen. Lurvan vet om detta och håller sig oftast på avstånd när Ivanka är inne.
Längtan efter fler djur…
Emil har sedan i somras släppt stödhjulen på sin cykel och har fått upp balansen riktigt bra. Vi har ute på en runda som vi brukar gå och den leder upp till lantbruksskolan.
För att bo på landet så har vi ganska många promenadvägar att välja mellan. Dock är denna en av favoriterna. Ingen trafik och bara öppna fält.
Vi brukar börja med att hälsa på kossorna och kalvarna. Det är så härligt att se Emils naturliga relation och samspel med djuren som vi möter på lantbruksskolan.
Emil både klappar kalvarna och ger dom mat. Här gick han runt och sjöng jag bjuder på mat, jag bjuder på mat, jag bjuder på mat till alla kalvarna.
Emil pratar och samtalar med kalvarna och förstår att han ska röra sig försiktigt och inga hastiga rörelsen för då blir kalvarna rädda. Vi tror att Emils dagliga närvaro med hundarna och katten Lurvan har gett honom förutsättningar att förstå hur han ska bemöta djur.
Både Hicko och Piansa är lugna och tillsammans med korna och vill ibland gå fram och hälsa. Kaninerna däremot, det går båda igång på, de blir spända och får en helt annan blick. Kanske beror det på att de ser både kaniner och harar nästan dagligen ute på fältet och ser det som sin uppgift att skrämma bort dem. Hicko reagerar likadant om vi är inne i en djuraffär som säljer kaniner. Det känns som om dock kopplar samman det med den upplevelse dom har när dom ser dessa sötnosar ute på fältet.
Hästen, åsnan, och gässen som också finns på lantbruksskolan är heller inget konstigt för Hicko och Piansa.
Grisarna Hans och Greta har fått en massa kultingar och dom är så söta. Hicko reagera inte alls på grisarna men det gör Piansa. Hon vill fram och buffa till dom.
Dom är ju helt bedårande söta.
När vi kommer till fåren händer det något alldeles speciellt. Pyrrarna vill vara med fåren, dom sticker in ansiktet för att hälsa på dom. Dom sätter sig nära staketet så att fåren får lukta på pälsen. Det blir inte samma reaktion när vi möter getterna, då blir Pyrrarna lite mer ”stissiga” och reagerar ungefär som getterna gör.
När vi ser detta möten och samspelet som Pyrrarna har med fåren vill vi ju utöka djurflocken med några lamm. Vi har inte bestämt något men vi kommer aktivt att fundera och prata vidare kring detta. Tänk att låta hundarna gå med fåren under dagarna och ge dom den ursprungliga uppgiften som dom är avlade för, att vakta boskap.
Vi har även pratat om att bli med höns igen. Att göra i ordning en av spiltorna i stallet till ett hönshus och bygga upp en utegård till dom i anslutning till stallet. Emil vill gärna att dom ska bo i hans ”jaktstuga”, det var en väldigt fin tanke men det fick vi avstyra.
Hicko fungerade utmärkt med höns, Piansa kan gå igång lite på dom och vill gärna jaga dom. Men vi tänker att vi får köra en period av socialiserings träning både med hundarna och Lurvan.
Vi har bara ett problem och det är Ivanka som troligtvis inte kommer att acceptera hönsen som en del i flocken. Lösningen blir troligtvis att när Ivanka är lös få hönsen vara i sin hönsgård.
Vi får se vart allt landar men det vi vet är att livet med djur är helt underbart.
Vostok
I veckan fick vi ett samtal från Evidensia djurklinik att Vostoks kremering var klar och hans urna fanns att hämta. Saknaden efter Vostok finns fortfarande men tiden läker de flesta sår och sorgen efter honom blir lättare och går över till fina minnen. Men nu bröts såret upp igen och vi fick en klump i bröstet och blev påminda om den stora saknaden efter honom.
Vostok var så speciell redan från dag ett, han var en fantastiskt duktig vakthund och en helt underbar familjehund. I skrivandets stund känns det tungt och det gör så ont att han fick lämna oss så tidigt. Han var så perfekt på så många sätt han hade även de finaste tassarna.
Vi fick hem urnan i en fin påse med ett trähjärta hängandes på påsen och ett fint kort. När vi hade hämtat Emil på förskolan berättade vi att vi hade hämtat Vostoks urna. Emil blev nyfiken så fick lyfte upp urnan och Emil fick känna på den. Oj vad tung den var, men Vostok var stor uttryckte Emil. Emil kom på en idé att vi skulle skriva Vostok på urnan sedan villa han rita ett hjärta och ett tecken som betydde borta för alltid och en kista. Och så blev det.
Emil kom även med ett förslag att vi skulle köpa ett träd och plantera för Vostok. Så får det nog bli sen när det blir vår. Emil funderade på var Vostok egentligen är, han är ju ”i himlen” men han är också i urnan. Emil uttryckte även att han tycker att det är jobbigt att Vostok är borta, men nu är han död sa Emil.
Vostok var omtyckt även på avstånd, han beundrades av många bara genom de bilder som vi har delat med oss av. Vostok var precis en sådan ovtjarka som vi sökte. Vi är så glada och tacksamma att vi tog beslutet att han skulle få komma hem till oss och bli en del av vår familj.
Som vi har älskat dig Vostok och gör det fortfarande…
