Nyårsafton!

naturea_logo

Idag startade Martin morgonen med en 8 km runda med Hicko och Ivanka. Alla tre var nöjda och glada när dom kom tillbaka. Hicko blir helt överlycklig när han ser kopplet och vet att det är promenad på gång.

DSC_5430

Ivanka är lite som Emil för tillfälligt, båda måste tramsa inför olika moment. Emil inför påklädning och Ivanka inför promenad. Det tog några minuter för Martin att fånga in henne. Men väl ute på promenaden tyckte Ivanka att det är rätt trevligt.

DSC_5460

Efter lite frukost och mys i soffan gjorde vi oss färdiga inför en promenad i Svaneholmsskogen. Idag fick Piansa och Vostok följa med. Det var så roligt att vi blev ett helt gäng och det bästa av allt var att våra vänner Ulf och Carina, som har Piansas syster helt plötsligt stod på parkeringen och tänkte hänga med på vår hundpromenad. En liten snabbvisit från Göteborg 🙂 Ni är underbara!

DSC_3922

Totalt var vi 17 hundar av varierande raser stora som små, kul att vi blev så många. Vostok träffar sällan andra hundar än de han lever med i flocken, så vi var lite osäkra hur han skulle reagera på såväl hundar och främmande människor. Han tog det med ro dock. Efter en härlig tur kom vi lagom tillbaka till att himmlen öpppnade sig och det började regna. Alla hundarna fick hoppa in i bilarna och vi tvåbenta högg in på fika och bubbel i vindskyddet vid parkeringen.

Barnen sprang omkring ute i regnet och jagade varandra. Därav så glömde vi den viktiga gruppbilden på hela gänget.

DSC_4898

Nu ska vi fira nyårsafton på vårt vis. Tack alla som kom idag och vilket härligt avslut det blev på 2017 tillsammans med goda vänner, hundar och barn i en härlig blandning, men ändå på ett organsiserat sätt.

Gott nytt på er och hoppas att alla våra fyrbenta får en lugn och behaglig nyår. Mer om vår nyårsafton kommer i morgondagens inlägg.

Hundutställning ett minskat intresse!

naturea_logo

Jag blev i dagarna lite peppad inför utställningen i Malmö(Internationella) 2018. Det skulle vara kul att visa Piansa nu när hon är i bra pälsform. Samtidigt ser jag att hon är i en tillväxtfas där bakdelen är högre och det blir mycket svank i ryggen. Vilket troligtvis inte leder till något gott resultat i ringen.  Å andra sidan så är det på hemmaplan, det är inte så långt att köra och det är en bra träning. Idag har vi köpt en ny utstälningsbur till Piansa, rosa och fin är den. 🙂

Jag blev till och med sugen på att ställa Hicko igen. Dock har jag med mig att han inte tycker att det är särskillt kul och sparar honom därför till rasspecialen i sommar.

4 e chamhane

Däremot var det länge sedan jag ställde honom på en inomhusutställning.  På filmen nedan ser ni två nybörjare med en glad handler och en en pigg och allert Hicko som har lite svårt att stå still. Hicko blir lika glad som sin matte när vi får vår bedömning excellent. Idag är han lite sävligare i ringen och svansen är sällan på topp. Hicko ser ingen mening med utställningsringen. Däremot tycker han att det är väldigt trevligt att få vara med under dagen och trivs i miljön.  Ja ja, jag får smaka vidare på den tanken.

Mitt i all pepp läste jag en artikel i senaste hundsport som handlade om att det är många som har tappat intresset för hundutställningar och att det finns många anledningar till det. Några av dom var att det var för dyrt och på många utställningar bedöms inte hunden  utan det är de stora kända uppfödarnas hundar som jämförs och resultatet beror på vem som håller i snöret än vilken hund som ställs ut.

Detta fick mig att tappa all pepp som jag lyckats bygga upp efter en lång tid där utställningen för oss har känts tråkig på många plan. Om det ligger någon sanning i detta då lägger jag ner. Ska jag betala dyra pengar för att försöker meritera min hund och om den är bättre än vinnarhunden, men ändå blir åsidosatt på grund av att man bedömer utifrån de storauppfödare och vem som är handlern. Det gör mig riktigt arg.

IMG_3735

Nu framgick det inte inom vilka raser detta sker eller om det är något som sker generellt på utställningar. Den bästa hunden ska vinna oavsett om den kommer från en liten eller stor uppfödare. Det blir ju tråkigt att behöva känna misstänksamhet om dagens vinnarhund vann för att det var den bästa hunden eller för att den kom från en stor uppfödare. Alternativt att det var en känd handler som håller i snöret. Är det okej att utställare och domare är vänner på tex facebook och har kontakt innan och efter utställningar?

IMG_3835

Nu får jag samla mig lite och ge hopp åt gemenskapen på utställningarna och att domaren dömer fram rätt hund utifrån hundens fysiska och mentala egenskaper!

Julafton

naturea_logo

Äntilgen var det dags för den stora dagen, nämligen julafton. När Emil vaknade på morgonen ville han snabbt ner och kolla om tomten hade klättrat upp för stegen och kastat ner julklappar genom skorstenen ner till kaminen.

Under dagen så skiftade vi hundarna så dom fick leka av sig. Vostok och Piansa blir alltid lika glada av att se varandra.

DSC_4170

När Ivanka väl har tinat upp så kan hon mycket väl tänka sig att leka med Hicko utifrån hennes regler.

Vi har en tradition att fira hemma hos oss tillsammans med mormor och morfar och kusinerna med familj.

DSC_5830

När tomten ringde och sa att han var på väg stod alla i Emils lekrum och spanade efter tomten…

DSC_5834

När tomten kom in så frågade han om det fanns några snälla barn, jaaaa svarade Emil. Han vågade inte gå fram till tomten men han samtalade med tomten under kvällen. Tomten undrade vem Lurvan var och då förklarade Emil att hon var en katt och hon var svart och vit. Emil fick även förklara när det kom julklappar till Vostok, Ivanka, Hicko och Piansa.

DSC_5835

Lycklig Emil som fick en massa branmansutrustning nu när hans kompis Walle precis har lärt honom en lek ” brandmännen ligger och sover och snarkar och vaknar till alarmet utryckning fire”

DSC_5846

Vi kan inte ha alla hundarna inne samtidigt, speciellt inte på julafton med så mycket mat och julklappar. Lite för mycket resurser att ha koll på för våra herdehundar. Däremot vill Lurvan gärna vara med i vårt sällsakap och som tycker det var så kul med alla paketer och hjälpte gärna till att öppna dom.

DSC_5837

Juldagen är en riktig ”ta det lugnt dag”.  Jela familjen bara njutit av att vara lediga tillsammans och inte gjort någonting. Emil har lekt så fint med sina nya leksaker och verkligen uppskattat julklapparna som tomten kom med, i sällskap med Lurvan.

DSC_5879

Idag har vi varvat hundarna inne och alla har fått lite extra mys i detta märkliga skånska julvädret. Tuggben och extra mys i soffan är inte fel en dag som denna.

DSC_5856

 

 

Hund som fäller!

naturea_logo

Hundar har två olika typer av hårstrån. Underull som är tunnare hårstrå och kortare än täckhåren. Täckhåren är grövre och har en tydlig färg. De sitter djupt i hårsäcken och är längre än underullen.

Underullen isolerar mot både kyla och värme medan täckhåren som är grövre och längre stöter bort smuts och fukt. Det är en optimal klädsel som är anpssad för att klara alla väder.

En Sredneasiatskaja Ovtjarka har en bra underull för att klara sig ute hela året om. När Ivanka fäller så sker det fläckvis.

Vostok fäller också fläckvis. På bilden har han tappat det mesta utom på bakredelen av ryggen.

Pyrenéerhunden har en optimal päls för att klara sig utomhus oavsett väder. Med den kraftiga underullan går inte regnet ner i pälsen. Vi upplever att Pyrenéerhunden klarar promenader på ett bättre sätt under sommaren när det är varmt. Pyrenéerhunden blir inte lika påverkad av värmen. Vostok klarar det också hyfsat bra. Ivanka blir väldigt påverkad av värmen under promenad, men det kanske handlar mer om färg än pälskvalitet eller en kombination. Oavsett så uppmuntrar vi inte att gå den längsta rundan mitta på dagen när det är som varmast.

Dock chockade Piansa oss alla med en rejäl fällning i somras inför rasspecialen i Norge boke. Nu när hon har återfått sin päls är så vacker.

Vi ses en röd tråd hos våra hundar att alla fyra fäller rejält inför vinterpälsen och sommarpälsen som tyvärr alltid infaller under rasspecialen. Hundarnas olika typer av päls gör att de fälls på olika sätt. Vid fällning hos pyrenéerhunden samlas pälsen som ”dammråttor” i hörnen, medan sredneasiatskaja ovtjarkans päls hittar du över allt som en tjusig matta över golvet. Under dessa perioder så går damsugaren varm och det blir några extra inköp av roller för att fixa kläderna innan vi ska iväg. Så var det löst!

Hicko har aldrig tappat så mycket päls som Piansa gjorde i samras. Dock har jag känt av för första gången en kraftig fällning på Hicko. Ingen blir gladare än honom när fönen och borsten åker fram. Förlägningssladden var upptagen till annat så vi placerade oss på gårdsplanen och påbörjade ett evighets jobb.

DSC_5584

För mig är det av kopplande att hålla på med pälsvård, speciellt med Hicko som ligger helt stilla och bara njuter. När det är dags byta sida är det bara att rulla över honom på andra sidan och han fortsätter att njuta.

 

 

 

Trädgårdsfix i december!

naturea_logoDessa veckra höstlöv som faller av från träden och hamnar på marken. Det är ett evighetsprojekt att få bort dom. Dock har vi funnit en röd tråd som förenklar detta mindra roliga trädgårdsuppdrag. Vi inväntar höststormen som hjälper oss att samla alla löven och nästa steg är att invänta frosten som gör det superenkelt att ta grepen och bara lyfta över alla löv på släpet.

Idag kom frosten så nu var det dags. Emil var med på dagens uppdrag och han parkerade sin traktor med släp så pappa kunde hjälpa honom att lasta på.

DSC_5561

Sedan körde Emil ner till grinden och inväntade oss för att fortsätta ut i hagen och lossa.

DSC_5545

Väl ute i hagen så kastar Emil över löven på andra sidan stängslett. Fortfarande vid 3-års ålder vill Emil göra det pappa gör. Nu önskar han sig dessutom en bensindunk till traktorn, gärna en blå. Sist gav han både oss och mormor och morfar gråa hår efter allt letandet efter ”skydd för anstiktet” som pappa har när han kör med röjsågen. Men vi lyckades lösa det! Nytt uppdrag på gång!

DSC_5572

Emil kör gärna några ärevarv i trädgården tillsammans med hundarna.

DSC_5552

När det är dags för traktorn att ladda batteriet kör Emil in den i stallet och passar sen på att åka med pappa för att göra den sista gräsklippningen som har legat efter.

DSC_5579

Älskade unge vad det är underbart att få dela denna livstil med dig, ute på landet tillsammans med hundarna i vår älskade trädgård! Livet är fint!

 

Det ljudande språket

naturea_logo

Pyrenéerhundens rasklubb Pyrenéersälskapet (PYS) skickar ut en medlemstidning som heter PATOU 4 gånger per år. Den har verkligen utvecklats till en bra tildning där redaktionen tar upp alla möjliga ämnen som exempelvis mentalitet, samspelet mellan barn och hund, utställning, etoligi, aktiviteter för Pyrenéerhunden, forskning etc.

I senaste Patou var där en artikel som handlade om det ljudliga språket. Gunilla Jämte som är författaren skriver

En hund kan ju skälla av många olika skäl. Hundar är födda med olika motivationsnivårer för att komma igång med att skälla. Det är ärftligt betingat. Vår ras som vaktar och larmar har hög motivation, men det påverkas även av uppfostran. Med god allmännlydnad kan man lära dem att vara tyst på tillsägelse, även om vi har hög tolerans för detta. Om man lär in det i ung ålder. För skallgivning är också självbelönande och blir en vana och då befästs beteendet.”

DSC_5424

Ivanka är hunden i vår flock som har högst motivationsnivå för att komma igång att skälla. Kommer hon väl igång med sitt skällande så fastnar hon i det beteendet och är svår att bryta. Vostok skäller mer när det behövs samt när han vill komma in. Vostok bryr sig inte nämnvärt om vi säger till honom att vara tyst. Tycker han att det finns ett behov av att skälla så göra han det.

Hicko skäller när han ”larmar”, vill in eller står i hundgården och inte får vara med. Hicko är den som är enklast att få tyst på men det har tagit tid att lära in. Piansa är den som skäller minst då hon har tre andra fockmedlemmar som tar den uppgiften vid vaktsituationer. Piansa skäller bara då hon vaktar och hon har ett grovt skall näst intill som Vostok.

DSC_5415

Det svåra är att vara konsekvent att stoppa hundarna vid skällandet då hundarna är ute större delen av dagen utan oss. Vi har också pratat om när ska vi gå in och stoppa dom? Skäller hundarna när någon passerar utanför tomten, järnvägspersonal passerar vid tågspåret för reparation, rådjur som springer på fältet utanför tomten eller när rovfoglar passer i luften rakt ovanför tomten, då gör ju hundarna sitt jobb.

Men när järnvägspersonalen befinner sig vid tågspåret en hel dag eller vid skördetider och stora maskiner passera utanför tomten om och om igen. Då är det ganska påfrestande att lyssna på Ivankas skällande utan paus. Hon skäller så mycket att hon blir hes. I en sådan situation väljer vi att ta in Ivanka så vi hjälper henne att vila från vaktandet. Men står Hicko och skäller i hundgården för att han inte får vara med då säger vi till Hicko att vara tyst och ber honom att gå och lägga sig.

Inomhus har vi i princip nolltollerans för vaktade. Här inne behöver hundarna inte ta vaktandet på sitt ansvar när vi är närvarande.

DSC_5044

Gunilla nämner även att ”En hund som morrar, talar om att den är avvaktande. Den kan både vara osäker, rädd och på väg att bli arg. Den har en beredskap till antingen flykt eller anfall. Utmana inte en hund som morrar. Bemöt istället med passivitet och lite undvikande. Valpar som visar resursaggressivitet bör man hjälpa till trygghetskänsla genom att ta det lugnt göra byteshandel med en godisbit eller annat åtråvärt”

Ingen av våra hundar har något resursförsvar mot oss. Vi har hela tiden varit tydliga speciellt med matskålen att vi är inget hot och att de alltid får mat. Det har vi gjort genom att stoppa ner något gott i matskålen medan dom äter alternativt stå eller sitta bredvid när hundarna äter. Det känns trygt att ha arbetat upp detta förtroendet nu när vi har barn och Emil kan gå förbi utan att hundarna blir stressade. Dock ger vi hundarna alltid de bästa förutsättningarna för att äta i lugn och ro. Emil vet att han ska låta hundarna vara när medan dom äter. Men det är inget vara om han skulle passera förbi hundarna under deras måltid.

Äter Vostok ute så ser vi till att ge honom mat i stallet för att minska stressen över Hicko. Äter Vostok ute och Hicko är i lilla hundgården ser vi att Vostok inte är bekväm i situationen.

Dock minns jag ett tillfälle på en midsommar när vi precis hade fått hem Hicko.  Hicko fick han en morrot och den ville han inte släppa ifrån sig. Det var bara att pausa i midommarfirandet och börja bygga upp ett förtroende. Då arbetade vi med byteshandel och tillslut förstod Hicko att vi inte skulle ta moroten ifrån honom, utan vi bara lånade den mot att han fick något som var ännu godare.

Resursförsvar mot oss är inget beteende som vi önskar hos hundarna, därav är det något som vi lägger mycket tid på redan från början. Att vi är inget hot mot resurserna här hemma. Om hundarna har fått tag på något farligt och olämpligt att äta då vill vi kunna tar ifrån det och göra det som en byteshandel. Även om vi skulle behöva ta fram den dyraste oxfilen ur frysen så ska det funka.

DSC_4841

När Patou kom med posten kröp jag ner i soffan framför kaminen och bläddrade igenom tidningen och upptäcker den här sidan.

Patou jul

Tack kennel Joquibaz, Jessica och Johan för att ni uppmärksammar Hickos arbete som social tjänstehund. Vilken lycka att få se detta mittuppslag. Underbara Joquibaz hundarna.

Än en gång blev jag påmind om Hickos ära att blir utsedd till årets vardagshjälte. Det är en fin reklam för rasen men även för Hicko som individ!