Ovtjarkans mentalitet
Det dyker upp upp en del frågor i grupper på facebook och på andra ställen. En hel del personer vill ha en ovtjarka, men vill göra den till något den inte är. Ovtjarkan är i grund och botten en tämligen primitiv och självständig vakthund. Det är en urhund som endast förändrats marginellt under de senaste 2000 åren.
Om ens ambitioner är att ha en hund som ska tycka om dina släktingar och vänner, en hund som du kan ta med överallt, en hund som kan vara lös på promenader och som ska komma överens med alla hundar, då är det FEL ras. Det finns massor med andra hundraser som passar bättre. Stora lurviga, sociala, vänliga, men som ändå skäller lite när det kommer förbi något konstigt.
Därmed inte sagt att vissa enskilda individer kan gå lösa, är mer tillåtande, mer sociala, mindre självständiga osv. Men det är inte särskilt rastypiskt och även om det fungerat när de varit yngre så växer det troligen bort när de passerat tre år och blivit vuxna och då kan det bli ett brutalt uppvaknanade.
Det är fantastiska hundar om man accepterar dem för vad de är och hur de är. De är ljuvliga med familjen, men tillgivenheten är oftast begränsad till just familjen eller möjligen några övriga få. Våra hundar uppskattar mormor och morfar samt våra närmsta grannar. I övrigt är de inlåsta vid besök.
Det är hundar som är skapade för att vara utomhus, därmed inte sagt att de inte uppskattar att få komma in ibland. Både Emrich och Ivanka brukar komma in ett par timmar varje kväll och ligger gärna i soffan hos oss för att sedan gå ut och arbeta igen.
Så rådet är att tänka efter FÖRE, innan du skaffar denna typen av hund. Har man förutsättningarna så är det härliga familjemedlemmar. Under fel omständigheter så kan det bli fel, väldigt fel.
guardista.com 