Barn och hund

Vi lovade att fortsätta på temat barn och hund och här kommer fortsättningen som dessutom blev en artikel i Pyrenéerhundens rasklubbstidning Patou.

När Emil föddes bestämde vi oss för att det skulle funka med ett familjeliv med hund och en bebis. I början när Emil var liten fick vi lägga fokus på att hundarna skulle respektera vår nya nya familjemedlem. Samtidigt var det viktigt att inte glömma hundarna och deras behov. 

De första åren var en utmaning eftersom Emil var för liten för att resonera med och för att förstå det verbala språket. Vi har varit noga och tydliga gentemot honom med att hundarna inte är leksaker som man klättrar på och drar i, men barn är ju barn och ska testa sig fram. Som ni alla säkert förstår så är ju en pyrrepäls perfekt att greppa tag i. Vi har haft fokus på avledning och ibland fick vi hitta alternativa vägar. Vi minns så väl när Emil började använda sin gåstol och han sprang i full fart mot hundarna. Emil skrattade högt när hundarna reste sig och gick därifrån. Det blev en reaktion och Emil tyckte det var jätteroligt. Men för att inte uppmuntra detta så fick hundarna vara i ett annat rum när Emil använde gå stolen, så på så vis löste vi det problemet. Emil var för liten för att förstå och komma ihåg att han inte fick köra på hundarna. 

Vi har gjort mycket aktiviteter tillsammans med både hundarna och Emil för att få livet med barn och hund att fungera. Det har blivit en naturlig vardag för Emil och hundarna, vi har sett det som en socialisering för att finna det fina samspelet mellan varandra och för att bygga upp respekten mellan Emil och hundarna. 

Emil är ensambarn och har inga konkurrens av andra syskon som tar plats i vardagen. Där har hundarna varit superbra som verktyg för att träna tex träna på turtagning och kunna vänta på sin tur för att hundarna ska exempelvis ha mat. Eller omhändertagandet av hundarna som ska bli borstade och fönade, då är Emil ofta delaktig i aktiviteten och har idag skapat en förståelse för att vissa saker måste göras innan hans önskemål kan uppfyllas och att det är inget som är konstigt för honom.

Hicko har varit med Emil i lekrummet sedan start och idag är Hicko en stor trygghet för Emil. Hicko vill vara där Emil är men han vill helst vara passiv i aktiviteten. Emil leker gärna veterinär med Hicko vilket Hicko uppskattar detta. Emil tycker att det är kul att klä ut sig och gör gärna det tillsammans med Hicko som inte bryr sig om att få en brandhjälm på huvudet. Emil uttrycker ofta att Hicko är den duktigaste hunden och han lyssnar och gör som han säger. 


Emil ser sig själv som en storebror till Piansa. Trots att Piansa hade så mycket bus och tokigheter för sig, har hon varit så fantastiskt fin mot Emil. Piansa är mycket mer hänsynstagande till honom än mot oss, hon lugnar ner sig och vet att hon måste ta det lugnt när hon är i närheten av Emil. Piansa och Emil myser ofta tillsammans i soffan men Piansa är även Emil lekkompis. Emil pratar om att han vill bli jägare när han blir stor. Emil går ofta omkring med sin  jägarhund (Piansa) i koppel och letar efter vildsvin i hagen, sedan tar dom en paus i Emils jaktstuga (lekstuga) Eller så leker dom tjuv och polis och fångar tjuvarna och placerar dom i fängelset. I somras såg vi när Emil gick omkring med Piansa och han berättade för henne vad vi odlade och vilka fruktträd som vi har.

Ivanka(Sredneasiatskaja ovtjarka) älskar verkligen Emil. Så fort Ivanka får syn på Emil springer hon fram och vill hälsa och pussa på honom. Dom har en väldigt nära och mysig relation och spenderar gärna en stund i soffan tillsammans. Ibland ligger Ivanka med huvudet i Emils knä eller så ligger han med huvudet på hennes bakdel. Ivanka uppskattar inte för stimmiga lekar, då går hon därifrån. Vi får såklart påminna Emil om att Ivanka inte tycker om när det bli för mycket och prata om det. Ibland hänvisar vi Ivanka ut i köket för att hon ska få lugn och ro och ibland får Emil invänta på sin tur att få leka.

Vostok som tyvärr inte finns med oss längre har varit Emils lekfarbror under hela Emils uppväxt. Vostok hade ett stort tålamod och tyckte att det var mysigt att vara med Emil.

Vi har förklarat för Emil att när hundarna äter så får Emil lov att gå lugnt förbi men att han ska låta dom äta ifred. Det är så fin att se när Emil berättar om saker om hundarna som han nu förstår och jag blir stolt över att han kan förklara det för oss. Som igår när han uttryckte: Mamma, du vet väl att man ska låta hundarna vara ifred när dom äter? 

Nu har Emil fyllt fem år har en fin relation med alla hundarna men på olika sätt. Vi är så glada över att vi gick in för att livet med barn och hund skulle fungera. 




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: