Vostok
I veckan fick vi ett samtal från Evidensia djurklinik att Vostoks kremering var klar och hans urna fanns att hämta. Saknaden efter Vostok finns fortfarande men tiden läker de flesta sår och sorgen efter honom blir lättare och går över till fina minnen. Men nu bröts såret upp igen och vi fick en klump i bröstet och blev påminda om den stora saknaden efter honom.
Vostok var så speciell redan från dag ett, han var en fantastiskt duktig vakthund och en helt underbar familjehund. I skrivandets stund känns det tungt och det gör så ont att han fick lämna oss så tidigt. Han var så perfekt på så många sätt han hade även de finaste tassarna.
Vi fick hem urnan i en fin påse med ett trähjärta hängandes på påsen och ett fint kort. När vi hade hämtat Emil på förskolan berättade vi att vi hade hämtat Vostoks urna. Emil blev nyfiken så fick lyfte upp urnan och Emil fick känna på den. Oj vad tung den var, men Vostok var stor uttryckte Emil. Emil kom på en idé att vi skulle skriva Vostok på urnan sedan villa han rita ett hjärta och ett tecken som betydde borta för alltid och en kista. Och så blev det.
Emil kom även med ett förslag att vi skulle köpa ett träd och plantera för Vostok. Så får det nog bli sen när det blir vår. Emil funderade på var Vostok egentligen är, han är ju ”i himlen” men han är också i urnan. Emil uttryckte även att han tycker att det är jobbigt att Vostok är borta, men nu är han död sa Emil.
Vostok var omtyckt även på avstånd, han beundrades av många bara genom de bilder som vi har delat med oss av. Vostok var precis en sådan ovtjarka som vi sökte. Vi är så glada och tacksamma att vi tog beslutet att han skulle få komma hem till oss och bli en del av vår familj.
Som vi har älskat dig Vostok och gör det fortfarande…
guardista.com 