Nu har Vostok inte ont mer…

Nu har team Guardista förlorat en av sina flockmedlemmar…

I somras när vi var ute på en promenad med Vostok märkte vi att han gick långsammare och hängde inte riktigt med i samma tempo som han brukade. Vi tänkte först att det kanske berodde på värmen. Men det var likadant vid nästa promenad. Så vi bestämde oss för att han fick lufsa runt på gården i sin egen takt. Vostok trivdes bäst hemma och ville helst inte lämna gården.

DSC_7880

Vostok var hunden som verkligen hade livsglädje ända in i det sista. Han var en glad Ovtjarka som utvecklades till en bra vakthund med en stor portion allvar i sig efterhand som han mognade och blev äldre. Han älskade sin familj över allt annat och ville inte ha besökare förutom Emils mormor och morfar som han har accepterat från början. Vostok har även accepterat två av Martins träningsvänner som fick lov att sitta nära honom och bli klappad genom stängslet. Vostok valde ut dom som han verkligen kände något för och då gav han all sin kärlek till dom. Jag glömmer aldrig när vi var på hundutställning i Karlstad med Piansa, och Vostok följde med som sällskap. Vi fick syn på vår Pyrrevän Li och skulle gå fram och hälsa på henne. Vostok klättrade upp, försiktigt på hennes axlar och kramade om henne.

DSC_7932

Vi är också så tacksamma för Håslövs Hundpensionat som har tagit hand om Vostok när vi har varit på semester. Det har varit en trygghet att lämna honom där då personalen har en kompetens och känsla för hur man ska ta hand om och hantera en hund som Vostok. Vostok hade lite extra tycke för Isa och Heide. Jag minns speciellt ett tillfälle när vi lämnade Vostok och Ivanka och Isa kom och tog emot hundarna. Då gick Vostok fram och satte sig framför henne och log stort. Det var kärlek.

Vostok var familjens lekfarbror. Både för Piansa när hon var valp me änven till Emil. Vostok hade världens bästa tålamod och var så otroligt snäll. Han älskade när Emil lekte veterinär med honom och blev ompysslad av sin lillhusse.

DSC_1536

Vostok hade ED 3 på båda armbågarna och FCP (fragmenterad processus coronoideus). Detta har vi vetat sedan länge, men han har tidigare varken visat smärta, stelhet eller hälta. Redan för 2 år sedan sade veterinären att det var ett mirakel att han kunde gå överhuvud taget.

Vi började se att Vostok hade det kämpigt på morgonen och han dessutom hade börjat halta fram. Han började även röra en bakbenet konstigt. På eftermiddagen var han oftast lite bättre men han hade fortfarande tungt på morgonen. Dock låg han mestadels stilla hela dagarna och ville inte leka med Ivanka. Han undvek henne nästan då hon är väldigt fysisk. Vi satte in smärtstillande som han tyvärr inte svarade på. De senaste veckorna och framförallt senaste veckan så blev det drastiskt sämre. Han lyfte minimalt på frambenen när han skulle gå och de gångerna han var tvungen att gå så var det stelt och väldigt långsamt. Han ville ingenting längre förutom att ligga på golvet i köket. Det var inget värdigt liv längre.

Beslutet var egentligen inte så svårt men vid några tillfällen lurade han oss genom att visa sin stora glädje på morgonen när han mötte oss, när han fick komma in i köket och när han fick mat. Trots sin smärta hade han ändå livsglädje. Men när han låg inne med oss såg vi också att varje steg började bli otroligt tungt för honom.

DSC_1528

I samråd med veterinär tog vi ett beslut att Vostok skulle få somna in. Sista timmen tillbringade Vostok i soffan tillsammans med sin husse. Vostok ville vara så nära det bara gick.

Väl på plats på Evidensia Djurklinik i Ystad blev det ett sorgligt men fint avslut med Vostok. Vi var samlade hela familjen och Ivanka fick också vara med efter att Vostok hade somnat in. Ett stort tack till personal för ett fint bemötande både innan via telefon men även på plats. Det betyder så mycket!

DSC_7507

Nu springer han fritt på ängarna och vaktar i hundhimmeln tillsammans med våra andra hundänglar. Han är så saknad här hemma, mer än vi någon sin kunde ana. Ingen som längre ligger i vägen i köket, ingen hund som ligger i vägen i köket som vi behöver hoppa över och ingen Vostok som ligger så nära kaminen som det bara går.

Älskade Vostok!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: