Plötsligt var alla hundarna lösa tillsammans…
Igår när vi skulle köra iväg satte vi Vostok och Ivanka som vanligt i stora hundgården och Hicko och Piansa fick följa med på en tur i bilen. När vi väl var hemma igen släppte vi ut pyrrarna som gick ett varv i trädgården och Emil gick in på sitt lekrum och lekte. Vi packade ur bilen och bar in i huset. Samtidigt som jag mötte Hicko i dörröppningen, han var på väg in såg jag Ivanka genom fönstret. Jag griper tag i Hicko så han inte ska stick iväg och ropar på Martin att Ivanka är lös. Jag går in och säger till Emil att hundarna är lösa och att Han får stanna inne med Hicko. Ok sa Emil, jag är hos Hicko.
Jag går ut och låser dörren utifrån och möter en glad Piansa och hör och häpna en glad Ivanka. Samtidigt kommer Vostok gåendes i lugn och ro in på gården. Piansa gjorde en lekinvit och Ivanka tackade ja till lite lek. Dock tog vi det säkra före det osäkra och lät Piansa hoppa in i bilen. Alla hundarna var lugna utåtsett och även vi var lugna i stunden. Vi kopplade Vostok och Ivanka och satte dom tillbaka i stora hundgården och såg grinden stod på vid gavel. Vi som alltid är så noga med dessa grindar och att dom låses ordentligt. Men den mänskliga faktorn var framme igen.
Vi gick tillbaka och släppte ut Piansa och Hicko igen och allt var nu som vanligt. Dock kände vi att vår egen puls steg för en stund av ren chock att det var så nära att det hände igen det som inte får hända. Det var senast på dagen för ett år sedan vi hade ett blodigt slagsmål mellan Vostok och Hicko.
Vi pratade med Emil om vad som hände och berättade att alla var lösa men att det inte blev något bråk. Emil ställde sina frågor och vi svarade honom. Sedan uttryckte Emil att han hjälpte oss att passa Hicko. Älskade unge som tar det så bra och förstår sin uppgift att hålla sig undan när det handlar om just hundbråk.
Vi har förebyggt med allt för att det inte ska hända. Säkrat upp med stängsel och bra grindar, skapat bra rutiner i vardagen för att det inte ska ske några misstag och missförstånd och att vi hela tiden kommunicerar med varandra i familjen då hundarna ska förflyttas från olika platser och vid hundarnas måltider.
Nu är det bara att skärpa till den mänskliga faktorn och se till att det inte händer igen.
Nu gick det bra denna gången vilket vi är så tacksamma för. Den hundflock som vi har nu är en fungerande flock utifrån de förutsättningar och rutiner som finns. Det som värmer mest i hjärtat är det fina samspelet och relationen som Emil har med alla fyra hundarna, fast på olika sätt.
Med rätt inställning till ett liv med barn och hund så går det. Vi är så glada att vi har satt det i vårt fokus sedan Emil föddes. Idag ser vi så fin liv vi har med Emil och alla hundarna och lilla Lurvan såklart.
Ha en fortsatt fin dag!
guardista.com 