Snön blev inte långvarig men vi njöt så länge det varade. Nu när plusgraderna kom tillbaka kom även längtan efter vår och odling. Vi har så stora möjligheter att odla då vi har en yta som ger oss bra förutsättningar. Nu har vi tagit ett beslut att odlingstunneln ska upp igen. Förutom ytan så har vi även vår hjälpreda Emil som gärna hjälper till. Det är väldigt stor skillnad på två och tre års ålder. Jag minns sommaren då Emil fyllde två och vi höll på att fixa i trädgården. Att som vi samlat ihop såg han till att sprida ut igen, det som vi lade på släpet åkte av igen. Allt tog så mycket längre tid. Nu tycker dessutom Emil om att hjälpa till och det gör projektet ännu roligare. Att odla tillsammans med sitt barn är en fin upplevelse.
Vi har fyra hundar och vårt projekt att skapa en trädgård som passar för såväl hundar och hundägare, det tar tid. Odlingstunneln är ett sätt att kunna odla utan att hundarna kissar på allt eller hoppar i en pallkrage och börjar gräva.
Vi har nu valt ut en plats där tunneln ska stå.
Det är mycket som vi måste ta hänsyn till så som väder, vind och skugga. Som hundägare tänker vi att vi vill skapa en odlingsplats där vi kan vara tillsammans hela familjen. Utanför stora hundgården kommer vi att skapa vår odlingsplats och är samtidigt nära hundarna och gemenskapen finns med.
Tanken är att odlingstunneln ska upp i mars månad. Nu ska vi göra en plan för vad vi ska odla samt lära oss av misstaget från förra gången. Det blev alldeles för mycket av allt. Bättre struktur och överblick denna gången.
Idag fick traktorn ut och lufta sig lite. Emil och Martin ”övningskörde” i trädgården och Emil fick träna på att styra själv.
Vi älskar känslan av att vara ute i trädgården, det händer så mycket på en och samma gång.
Emil och Martin tog en runda ut i hagen. Varje gång vi är där ute så säger vi till varandra att vi måste hägna in hagen. Vi älskar att vara där ute, det ger oss återhämtning och påfyllning av energi.
En sak i taget, eller hur var det nu…