Barn & hund!
Vi har lagt ner mycket tid på att göra vårt bästa för att skapa en bra relation mellan hundarna och Emil. Hos oss finns regler både för hundarna och Emil. Hicko har varit med från början när Emil föddes. Trots hans storlek har Hicko alltid varit lika försiktig när han har hoppat upp i soffan och för lägga sig bredvid Emil.
Ivanka har också varit försiktig med Emil trots sin intensiva sida. Ivanka är så otroligt glad för alla barn som kommer på besök.
Vi har varit tydliga från början att hundarna är inga leksaker och när vi har förklarat för Emil att hundarna vill vara i fred så har han lyssnat på det. Om hundarna tuggar ben eller äter ska Emil låta hundarna vara. Ligger dom och sover eller väljer att gå ifrån så ska Emil respektera det. Det har fungerat bra och både hundarna och Emil har varit duktiga och förstått dom regler som gäller. Vi har såklart varit delaktig i Emils närvaro med hundarna för att kunna gå in och visa i stunden hur man bemöter en hund. Vi kan inte kräva att Emil ska klara det själv.
Vi har låtit Emil vara delaktig i vardagen med hundarna allt från att borsta, föna, ge mat och gå promenader.
Vostok är den tåligaste av dom alla. Han lämnar inte Emil utan låter Emil hålla på och pilla på honom. Vi får hjälpa Vostok genom att ibland begränsa Emil. Vostok och Emil är så söta, dom kan gå runt i trädgården tillsammans och titta på buskarna och Emil småpratar med Vostok och han bara följer med Emil..
Emil har haft lite blandade känslor för Piansa. Hon var en intensiv valp och ville så gärna slicka Emil i hela huvudet, Emil tyckte många gånger att det blev lite för mycket. Samtidigt som han alltid vill hålla Piansa i koppel när vi är iväg. Att skaffa en valp när man har en liten tvååring kan vara ganska kämpigt. Men vi har lagt ner hela vår själ för att få vardagen att fungera.
Helt plötsligt dök en kort men intensiv tidig treårstrots upp. Emil började testa sin gränser. Vid något tillfälle sparkade han till hundarna med foten (inte hårt), han började klättra över hundarna och störa dom på ett sätt som han inte har gjort tidigare. Detta är en naturlig del i ett barns utveckling, men det blev en omställning för oss som föräldrar.
Vi fick en period där vi vårt tålamod prövades och att kämpa för att vara konsekventa i alla situationer tog mycket energi. När vi var i detta dagligen, så kändes det som om det aldrig ska ta slut. Det trotsiga beteendet befann sig såklart i fler situationer. Men en dag bara det vände och allt var som vanligt igen. Vi fixade detta tillsammans, men det var ingen enkel resa. Vi vet också att denna resa kommer att komma fler gånger 🙂
Föräldraskap och barnuppfostran är intressant, svårt och samtidigt givande.Vår älskade Emil lär oss som föräldrar något nytt varje dag.
Hundarna har från början varit en stor del av Emils liv. Dom finns med hela tiden där vi är. När vi fixar i trädgården, myser på gräset, leker i lekrummet, myser i soffan eller sitter på stenarna så är dom med oss.
Emil verkligen älskar hundutställning. Dels att han tycker om att se alla hundarna och det är en miljö som han lätt kan ta sin eftermiddags vila i för hundskall är han van vid och inget Emil vaknar av. Men det bästa av allt är att då får han träffa sina kompisar Melker och Ludde. Att kunna kombinera barnlivet med hundutställning är fantastiskt roligt.
Varje sommar är det rasspecialen för Pyrenéerhunden i Norje boken som Emil säger och han pratat fortfarande om sin upplevelse därifrån.
Idag är Emils relation till hundarna så otroligt fin. Han frågar efter hundarna, han läser böcker för dom, han vill att hundarna ska titta när han har byggt ett högt torn av lego ”kom ska jag visa dig” säger han till någon av hundarna. Han cyklar försiktigt förbi hundarna när dom ligger på golvet, går ofta fram och klappar på dom, respekterar hundarna när dom äter, säger god natt till dom på kvällarna och är så inkännande om hundarna inte mår bra. När Ivanka går ifrån när Emil kommer med exempelvis sin dammsugare, då går han fram till henne och säger ”det är ingen fara Ivanka” och klappar henne på huvudetr.
Emil har varit fantastisk mot Hicko nu när han går med tratt eller som Emil kallar det, solhatt. Emil förstår och påtalar själv att Hicko har ont. Emil sitter lugnt och stilla med när vi rengör såret. Älskade unge vad vi älskar dig!
Just nu njuter vi av den lugna tillvaron och ser inte framemot nästa trotsperiod men vi är förberedda 🙂
guardista.com 