Att välja hundras?
Att välja ras är inte helt enkelt om man inte vet från start vad det är man vill ha. Vad bör du tänka på inför att välja rätt ras? Här kommer några exempel:
- Vad är du för typ av person? Vad tycker du om att göra? Är du en aktiv person? Vad vill du göra tillsammans med hunden?
- Hunden ska passa in i ditt/familjens sätt att leva. Du ska kunna ge hunden den stimulans den behöver både fysiskt och mentalt.
- Match dina intressen med hundens intresse och behov. Vill du träna lydnad på elitnivå, välj en ras som vill vara till lags och tycker om att träna lydnad. Vill du att hunden ska kunna följa med dig ut i löpspåret flera dagar i veckan, välj en ras som klarar denna typ av motion. Vill du kunna jaga med din hund, välj en ras med jaktinstinkt.
- Se över hundens ursprung och rasegenskaper och ha med dig detta i valet av ras. Väljer du en självständig ras kan du inte förvänta dig att stå på prispallen i elitlydnad? Väljer du en utpräglad jakthund, får du förvänta dig att antingen jaga eller arbeta med instinkten på annat sätt för att stimulera hunden på rätt sätt.
- Läs på vad det innebär att skaffa sig en valp, så du är förberedd och vet vad som förväntas av dig. Läs även på kring raskunskap så du vet vad som förväntas av dig som ägare inför ett liv med just denna typ av hund.
- Väljer du att köpa en blandras så får du tänka att det kan bli lite egenskaper av varje. Man vet inte exakt vad som träder fram mer eller mindre hos en blandras.
Det är viktigt att ha med sig att oavsett vilken ras/blandras du väljer, så är alla hundar individer med olika mycket egenskaper. Det är viktigt att faktiskt träffa raserna man är intresserad av och inte bara läsa en rasstandard för HUR en hundras ska vara, utan även uppleva dem som ras och individer. Ibland skiftar individer inom samma ras i såväl utseende och mentalitet, till den gräns att man kan undra om det är samma ras.
Vår resa när vi skulle välja ras…
Efter vår Thailandsresa startade vårt sökande efter den rätta rasen. Vi båda har haft Schäfer i våra familjer som barn, och den rasen står mig fortfarande varmt om hjärtat. Men denna gången ville vi ha en annan ras. Vi sökte på internet, läste böcker, besökte hundutställningar och knöt kontakter med olika uppfödare som vi sedan åkte hem till för att träffa hundarna i verkliga livet.
Efter en tid av sökande efter den rätta rasen blev det Dogo canario som ras och vi satte oss på tåget till Dalarna för att hämta hem valpen Aji. Hela det första året var Aji ett heltidsprojekt. Hon testade allt och vi lärde oss massor om hundar, om varandra och om livet. Hon utvecklades till en underbar familjemedlem, men en ack så speciell sådan och livet med Aji var inte helt okomplicerat.
Vi ville även ha en Dogo canario hane och valde att ta över en bekants hund, Franko. Franko var importerad från spanien, från en bonde i Granada av väldigt tuffa föräldradjur. När vi fick hem honom var han en vuxen hund som var mycket i alla bemärkelser. Han var den största Dogo canario vi sett och med en stor personlighet som inkluderade mycket allvar. Franko hade mycket kärlek att ge och denna kärlek begränsade han till de närmsta i familjen. Tyvärr hade han dåliga knän och fick lämna oss alldeles för tidigt.
Efter att otaliga tikar gått tomma när vi bokat Dogo canario valpar, ett osäkert hälsoläge för rasen, lotteriet gällande såväl exteriör och mentalitet så började vi titta på alternativ. Vi ville vi ha en vädertålig vakthund, egentligen en canario med lång päls och bättre hälsa men ändå med en annan typ av vakt än Dogo canarion Vi fattade vi tycke för Pyrenéerhunden som vaktar på ett annat sätt. Den är mer analyserande och kollar av var ett eventuellt hot kommer ifrån innan den börjar arbeta. Pyrenéerhundens syfte är främst att skrämma bort och inte attackera. Dogo canarion är mer explosiv i sin vakt. Vi besökte olika uppfödare och knöt en massa kontakter. Snart 5 år senare lever vi med två Pyrrar.
Tredje rasen som kom till vår familj blev Sredneasiatskaja Ovtjarka(Centralasiatisk ovtjarka). Vi trivs med herdehundstypen men ville testa på en annan ras. Martin hade spanat på dem i många år och har haft kontakt med uppfödare runt om i världen. Vi pratade med andra som hade rasen och försökte skaffa oss en egen uppfattning om rasen. Det finns många som har åsikter om ovtjarkor men det är sällan någon verkligen träffat någon. De påminner mycket om Pyrren, men är lite “mer” på alla plan. Mer misstänksamma, mer allvar, mer självständiga och blir lite större och tyngre. Det är väldigt primitiva hundar och det naturliga urvalet har format rasen och dess utveckling. Våra två centralasiater har en starkt territoriell känsla och lämnar helst inte reviret obevakat. De följer motvilligt med på promenader/utflykter men när man väl kommit en bit hemifrån travar de glatt på.
Som en följetong av att välja hundras kommer vi att fortsätta att skriva i ett kommande inlägg om varför har vi valt just herdehundar? Vad innebär det att leva med denna typ av hundar?
guardista.com 