Aji är saknad.
För ett tag sedan började Aji visa tecken på smärta, vilket vi tolkade som att det kom från hennes armbågar, men även från nacken. Hon hade svårt för att lyfta upp huvudet och var allmänt stel. Vi bokade en tid till Aji hos veterinären och var beredda på att vi inte skulle få henne med oss hem igen. Veterinären gjorde böjprov på Aji där hon visade att hon hade ont. Röntgenresultatet gav oss besked på att hon nu även hade fått artros i nacken utöver sina dåliga armbågar. Aji fick utskrivet rimadyl och sedan skulle hon få en ny utvärdering av veterinären om två veckor. Aji svarade delvis på smärtstillande och kunde följa med på promenader igen. Vårt mål var att om hon ska gå på rimadyl, då ska hon vara helt smärtfri och kunna leva ett värdigt hundliv.
Tyvärr blev det inte så. Emellanåt upplevde vi att hon var helt fri från smärta och hon sprang i hagen, lekte med Hicko, vaktade gården och kom med kamptrasan och ville kampa med oss. Dock varade inte det så länge då hon en timme senare haltade, blev låg och dämpad igen. Hicko hjälpte oss att tolka Aji genom att han tog avstånd från henne och lät Aji ta kontakt och initiativ till lek när hon kände för det. Vi såg även att Aji hade tappat mycket av sin muskulatur och fått en annan kroppshållning för att inte belasta framdelen.
Efter ett telefonsamtal med veterinären tog vi efter många om och men ett beslut att Aji ska få somna in. Vår vän/ Hickos uppfödare Jessica kom hem till oss och tog med sig Hicko i sin bil då vår önskan var att han skulle få träffa Aji efteråt. Tack snälla underbara Jessica som tog hand om Emil i väntrummet så vi kunde ägna all vår uppmärksamhet till åt Aji. Aji fick somna in lugnt och stilla på en fäll tillsammans med oss och Emils snuttefilt. Giivetvis fick hon pepparkakor och leversnittar innan. När veterinären kom in och lyssnade på hjärtat och konstaterade att hon var borta påpekade hon även att Aji hade tappat muskler på bara de senaste fjorton dagarna sedan de träffades sist. Martin gick sedan ut och hämtade Hicko. Han kom in i rummet lycklig över att se oss och Aji. Han avvaktade lite och luktade av Aji, sedan la han sig lugnt bredvid. Stort tack till veterinär Katrin på Ystads smådjursklinik för ett fin stöd i samband med Ajis utredning och bortgång.
Aji har till stor del präglat mitt och Martins fina liv till det som det har utvecklats sig till idag. När vi tänker tillbaka på olika minnen som vi har tillsammans med Aji, har vi kommit fram till att hon är så otroligt speciell. TokAji brukar vi kalla henne. Vi har lagt ner vår själ i henne och tränat och haft mål med våra promenader såsom friskvårdstänk till socialisering. Vi har besökt Malmö djusjukhus ett flertal gånger för att simma med Aji. Ett starkt minne därifrån är när hon var klar och nyduschad tittar jag bort i två sekunder och då smiter Aji upp för rampen och pladask i bassängen igen. Aji har alltid älskat barn och äntligen fick hon sin egen människobebis Emil.
Sorgen och saknaden är stor efter Aji men vi kommer alltid att bevara henne i vårt hjärta och våra minnen. Vi skulle kunna skriva en bok om henne och bara tanken på värmer det i våra hjärtan.
Tack till kennel Monoceros för en undrbar hund!
Ta hand om dig i djurhimmeln och ge Kitty en puss från oss! Älskar dig Aji!
guardista.com 