hur svårt kan det vara?

Nej! Höftledsröntgen är inte allt när det gäller avel på en ras med en liten genpool, men hur svårt ska det vara att röntga sina hundar så att man iaf. vet vad man avlar på och kan stå för vad man gör?

Givetvis måste man ha faktorer som rörelse, mentalitet, uttryck och övrig exteriör i åtanke, men att stoppa huvudet i sanden och bara köra på…

Jag har sett mängder med canarios med d-höfter och även en med e-höfter som rör sig helt fantastiskt, men hur många av dem är över 5 år gamla? En stark höftmuskulatur kan i många fall hålla ledkulan på plats, men det är fortfarande en defekt(som kan uppstå av en mängd olika faktorer, gener, foder, träning, miljö). För en sällskapshund spelar det kanske inte någon roll om den har d-höfter och rör sig fint, men i min värld är det inte ett avelsdjur om det inte råder väldigt speciella  omständigheter och det är en extremt rastypisk hund som har massor att tillföra rasen. Armbågar är om än viktigare…och det säger ju säg själv när det är stora tunga hundar som lägger stor del av sin vikt fram. Hoppas på några fina dogo canario kombinationer i framtiden som jag vet är på gång/planerade! Håller tummarna för dessa!

 

En tanke på “hur svårt kan det vara?”

  1. kanon bra inlägg måste jag säga verkligen tummen upp då jag förstår vad du menar men är det någon som vet hur långt de har kommit i det här med standarden så det inte fortfarande är en schäfer från -63 som håller måttet för höft standarden för mellan stora till stora raser??

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s