Uncategorized

Mentalitet

Det kom ett mail igår om vad jag tycker om canarions mentalitet och hur de ska vara samt om det hamnat för mycket fokus på utställning och att man glömt dessa hundars ursprung och uppgift.

Först, jag tycker att utställning är viktigt och att det ställs krav på utställningsresultat för att en hund ska användas i avel. Det är viktigt för att ställa krav på hur en canario ska se ut. Det ska inte se ut som en amstaff/bulldog/ridgeback, grand danois eller som en långpälsad majorero. Det viktiga sen är en kunnig domare som har kunskapen och kan bedöma rasen. Detta är lite mer sällsynt…:) Sen kommer det komplexa problemet i många fall är det inte de snyggaste hundarna som lämnar bäst avkommor. Det finns otaliga exempel på hundar som i mitt tycke ser för jävliga ut, lämnar valpar efter sig som är helt fantastiska. De är bra avelsdjur, men saknar kvaliteter för utställning. Detta låter kanske motsägelsefullt, och det är det…:) Genetik är inte lätt, framförallt inte i en ras med en sån extremt lite genpool.

Mentalitet och utställning ska inte behöva vara i konflikt med vartannat. Jag oroas faktiskt inte särskilt mycket av att man avlar på skarpa dominanta individer med stark vakt och försvarslust så länge det är stabila hundar. En sådan hund har full koll och kan agerar inte bitsk krokodil i det offentliga rummet. Hemma på eget territorium, det är en annan sak. Då ska man veta vad man har i kopplet…

Osäkra hundar däremot…oerhört farligt. Har träffat alldeles för många rädda och osäkra Dogo canarios med risig mentalitet. Detta är potentiellt farliga hundar. En rädd hund med stor misstro och försvarlust. Inte bra, inte bra…

Inte heller är det bra när man avlar på ”Golden retriver canarios” med den typen av mentalitet. Detta är inte hundar som ska älska allt och alla. Punkt slut.

Detta är min åsikt och är ingen sanning.

Kommentera