Nytt år!
Då var nyårsafton avklarad! Det är skönt att man har en hund som inte är skotträdd. Vi hade besökt av två vänner och deras dotter. Vi åt och drack gott hela kvällen. Ett par gånger reagerade Aji på fyrverkerierna, inte på smällen utan på det visuella på himlen. Hon verkade tänka att ”Vad gör de där konstiga ljusen i min trädgård och nu ska jag jaga bort dem!”. Besviken att inte få springa ut och skälla vid grinden på fyrverkerierna gick Aji och lade sig för att sova bredvid Astrid(våra vänners dotter).
Det är lika kul varje gång vi får besök av barn. Aji tycker att det är helt underbart och springer runt och svansar mest hela tiden. 🙂
Jag tror både Kim och Johanna som var här igår blev väldigt förtjusta i Aji. De erbjöd sig dessutom att vara hundvakter om det skulle behövas och det är något vi faktiskt behöver. I nuläget har vi endast Jessicas pappa som kan/vi vågar lämna henne till. Det är nog bara Jessicas föräldrar(i nuläget) som kan komma in här på gården om vi inte är närvarande. Annars brukar det inte vara problem att få hem folk såtillvida att det är vi som släpper in dem. I vissa fall visar Aji sitt ogillande, men hon accepterar att de är här.
Annars har julen förlöpt i lugn och ro. Aji har hjälpt till att öppna paket(även de hon absolut inte skulle öppna). Tomten höll sig som tur var på avstånd och besökte andra hus istället…:) Han hade nog fått det kämpigt annars.
Svenska Dogo Canario Klubben(SDCK) har nu en facebook grupp. Om du är intresserad av rasen så föreslår jag att du går med i denna!
Här är några bilder från dagen på nyårsafton! Gott nytt på er! 🙂
guardista.com 
Hejsan.
Skönt att höra att Aji inte reagerade på smällarna. Min Kevin gör inte det heller, han kan däremot sätta sig och titta ut, men det är det visslande ljudet som brukar vara innan smällen som han reagerar på, blir nyfiken och vill kolla fönstret, men inte rädd.
Jag har fått däremot fått träna honom lite att kolla på träden, vi var en hårsmån från att få ett halv
träd över oss under sista stormen här i Göteborg, jag blev jätterädd och det blev Kevin oxå,
Ett av hans ”kisseträd” delades på mitten, det är inte stort men vinden som kom var nära att välta både mig och Kevve. Han vägrade först att ens närma sig träd, det var bara lycktstolpar som gällde.
Jag började träna på äppleträden i trädgården och sedan gick det av sig själv. Nu kissas det på det lilllla som är kvar av trädet.
Jag tror inte han blivit så skrämd av det om inte jag reagerat så starkt med verklig rädsla, det var ljudet (braket) som skrämde mig,
Må så gott och God Fortsättning
Tjing
Ulla-Britt och Kevin.