Rädslor

Vår canario har inte alltid varit enkel att leva. De som känner oss vet vilket jobb och vilket slit vi lagt ner på att hon ska vara en fungerande hund. En del av er som läser här har träffat Aji andra inte. De flesta som träffar henne tycker att hon är en charmig, ganska lugn och trevlig hund. Det är hon per definition men hon har också sina sidor…rastypiska sidor som skärpa, vakt och misstänksamhet.

En Dogo/Presa som bor i en familj i Sverige behöver kanske inte riktigt samma karaktär som en som ensam vaktar en bilfirma i Rumänien. Dock är det viktigt att faktiskt behålla den ursprungliga kärnan i dess rastypiska beteende.

Vill man inte ha en hund av skarp vaktras ska man inte välja en canario. Ibland läser man om att det är den ultimata familjehunden. Det kan jag hålla med om, men det måste betonas att det rör sig om  familjen. En Dogo/Presa utan skärpa är i mina ögon inte rastypisk. Det ska vara en ”normal” hund, en smart hund som kan läsa av omgivningen. Inte en hund som är osäker, nervig och vill bita allt som rör sig ute i samhället. Dock en hund som man alltid kan vara 100% trygg tillsammans med. En hund som inte backar.

Det är just detta som kan hända om man avlar bort den trygga, stabila vakten, den orädda hunden som inte backar för ett hot. Det är en ras som till viss del ska vara misstänksam mot främlingar, men med ett stort mod. Avlar man bort skärpan, vakten osv…vad finns då kvar? Misstänksamhet utan mod, dvs rädsla. En rädd canario är en farlig canario. En nervös canario är en farlig canario. Jag har tyvärr sett ett antal ganska osäkra hundar av den här rasen det senaste året och det är med stor sorg. Hundar som kissar ner sig och kryper längs väggarna vid besök och som gör tokiga utfall mot såväl hundar som människor. Då har man misslyckats med att skapa en familjehund.

Sen kan det ju även bli för mycket åt andra hållet. Franko som bodde med oss ett kort tag var en underbar hund tillsammans med oss men accepterade i princip inte någon annan.

Annars har det inte hänt så mycket i våra liv. Livet lunkar  på och suget efter valp blir bara större och större. Vi längtar efter våren och positiva besked om att Lara ska ha hela magen full av snygga valpar. 🙂

Här nedan är en film från igår när Aji hittade en spann i trädgården. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s